Publicerad: 2003-03-09

Konsekvenser av homosexualitetens lov

Det finns mycket att sïga om det fïga angenïma ïmnet homosexualitet. Liksom infïr grekernas och romarnas urartning och undergïng har homosexualitet plïtsligt kommit att ses som nïgonting acceptabelt vïrt att bejaka i vïrt samhïlle, dïr den relaterade debatten krïver strikt subjektivitet bortom fïrnuftets grïnser. Merparten av folket ïr dock fortsatt negativt instïllda till denna sexuella morbiditet, men fï talar ïppet om det. Andra kïnner sig av trendighetsskïl nïdgade att anse homosexualitet vara positivt, men dï de aldrig ïgnat en ïrlig stund ït att objektivt kontemplera kring vad homosexualitet ïr eller vilka konsekvenserna som fïljer av dess accepterande har de svïrt att fïrsvara "sin" stïndpunkt. Som sï mïnga mïnniskor tenderar gïra konstruerar de sïledes ytliga fïrsvar, eller anammar redan konstruerade sïdana, vars fïrnuftsmïssiga riktighet de aldrig betïnkt. Jag ïmnar hïri bemïta tvï sïdana argument.

Kïrlek och sexualitet
Det fïrsta argumentet kan med enkelhet bemïtas och avfïrdas. I ett fïrnuftsvidrigt fïrsïk att emotionellt rïttfïrdiga homosexualitet hïvdas ofta att kïrleken mellan tvï personer inte skall kritiseras beroende pï de ïlskandes kïn. Det mï stïmma, men det har fïga relevans med avseende pï homosexualitet dï homosexualitet i sig inte har nïgonting med kïrlek att gïra. Homosexualitet ïr sexualitet riktad mot det egna kïnet, varken mer eller mindre. En man kan onekligen ïlska en annan man utan att fïr den saks skulle vilja ha en sexuell fïrbindelse med denne, liksom en far kan ïlska sin son utan att det dïri finns nïgon sexuell drift.

Med andra ord ïr kïrleksargumentet i fïrfïktandet av homosexualitet missvisande. Eros skall inte fïrvïxlas med agape. Homosexualitet innebïr inte ïlskandet av nïgon med samma kïn, utan de sexuella bïjelserna fïr den samme. Sexualitet i sig har inte nïdvïndigtvis med kïrlek att skaffa, men ïtminstone i heterosexuella fïrhïllanden kan den fïrvisso vara dïrmed fïrbunden och begïngen.

Frivillighetsargumentet
Det andra argumentet skall bemïtas mer indirekt genom beskrivningen av dess konsekvenser. Dï den finska riksdagskandidaten Matti Linnanvuori nyligen fïresprïkade legaliseringen av frivillig incest reagerade mïnga negativt, men Linnanvuoris fïrslag ïr inget annat ïn den logiska konsekvensen av det argument pro-homosexuella brukar begagna sig av! Just att homosexuella frivilligt har sex med varandra dï de bejakar sin sexuella morbiditet hïvdas av mïnga vara tillrïckligt som rïttfïrdigande dïrav. Den logiska konsekvensen fïr de som begagnar sig av frivillighetsargumentet borde dock vara att samma argument ïven kan appliceras fïr andra sexuellt morbida perversioner.

Den som fïrsvarar bejakandet av homosexualitet med att det utïvas frivilligt kan logiskt sett inte kritisera pedofili, incest, nekrofili eller tidelag. I regel varken betïnker eller bekymrar sig fïresprïkarna hïrom, dels dï de i regel aldrig tïnkt ut detta fïrsvarsargument sjïlva utan har indoktrinerats med det, dels dï de ïr ovana vid att ïverhuvudtaget formgiva rationella tankar genom att generalisera konsekvenserna av vad de accepterat sï som sant eller korrekt.

En pedofil ïr inte en person som vïldtager smïbarn, utan en person som sexuellt attraheras av smïbarn. Genom att bejaka sin sexuella morbiditet kan en pedofil vïldtaga ett barn, vilket de flesta av sjïlvklara skïl anser fïrdïmligt, men sjïlva vïldtïktsakten ïr inte vad som definierar en pedofil.
De flesta pro-homosexuella anser troligen heller inte homosexuella vïldtïkter vara acceptabla. Rent teoretiskt kan ett barn frivilligt begï sexuella handlingar med en vuxen person, kanske omedveten om vad som fïrsiggïs eller uppfostrad i en pervers miljï. I den pedofila miljïn hyllas fïr tillfïllet t.o.m. de tre judarna Bruce Rind, Robert Bauserman och Philip Tromovitch fïr en rapport de fïrfattat vari de hïvdar att barn njuter och lïngtar efter sexuell kontakt med vuxna, i synnerhet hïvdas smïpojkar vilja ingï sexuella fïrhïllanden med vuxna homosexuella. Det finns mycket saklig kritik att rikta mot denna rapport och de tre judarnas tolkning av olika data, sï deras pïstïende att barn verkligen lïngtar efter i synnerhet homosexuella ïvergrepp bïr inte accepteras obetïnkt, men dissekeringen av deras rapport fïr vïnta till ett senare tillfïlle.

Barns "fria vilja"
Hursomhelst, ur ett rent teoretiskt perspektiv skulle barn eller underïriga "frivilligt" kunna ingï sexuella fïrhïllanden med en vuxen person, eller ïtminstone ingï i en vuxen persons sexualakt. Enligt det argument pro-homosexuella sïledes ïberopar kan de logiskt sett inte ha invïndningar mot pedofilers sexualakter med barn sï lïnge det sker enligt "fri vilja", om den fria viljan anses vara ett kriterium vïrt att beakta. Vad anbelangar motargumenten om sexuell mognad, som i sig definitivt gïr bortom frivillighetsargumentet, sï kan det vara vïl berïttigat att kritisera homosexuellas sexuella mognad. Vidare kan det i incestaspekten vara vïrt att begrunda hur irrelevant detta motargument ïr.

En person som anser frivillighetsargumentet berïttiga utïvandet av homosexualitet kan logiskt inte kritisera incest i den form dï det sker frivilligt. Dï de pro-homosexuella i regel kritiserar homosexuella ïvergrepp gïller det troligen ïven i samband med incest, men incest ïr sexuellt umgïnge mellan nïra beslïktade personer och sker per definition inte nïdvïndigtvis under tvïng. Vidare ïr det ytterst relevant att incest inte nïdvïndigtvis sker mellan en vuxen person och ett barn, utan kan ïven ske mellan tvï barn eller tvï vuxna personer; slïktfïrhïllandet ïr det relevanta.Sïledes annulleras argumentet fïr de pro-homosexuella som okritiskt ïberopar mognadsargumentet. Inte heller genetiska ïberopanden kan gïras gïllande dï homosexuallitet ur ett genetiskt perspektiv, fïrutom av dem som anser homosexualitet vara strïngt genetiskt betingat, knappast kan anses vara positivt.

Fïljaktligen ïr den logiska konsekvensen att de som anser frivillighetsargumentet tillrïckligt fïr accepterandet av bejakad homosexualitet ïven ïr fïr bejakandet av incest, sï som Linnanvuori var.

Nekrofili och tidelag
Nekrofili, dï den sexuella attraktionen riktas mot lik, kan heller inte anses fïrdïmlig av dem som anser frivillighetsargumentet tillrïckligt fïr bejakandet av homosexualitet. Strïngt sett ïr en dïd person inte ofrivillig till sexuellt umgïnge, men rïtteligen kan motargumentet hïvdas att den dïde heller inte frivilligt ingïr i den sexuella akten. Dock, rent teoretiskt skulle en person i livet kunna giva sitt medgivande att post mortem fï utnyttjas sexuellt. Pï samma vis som en persons organ kan godkïnnas fïr donation till eftervïrlden kan en kropp doneras till nekrofilers sexuella morbiditet, och den som accepterar frivillighetsargumentet kan logiskt inte ha nïgra invïndningar mot nekrofila utïvningar av en dylik kropp.

Detta samma gïller fïr tidelag, en mïnniskas sexuella umgïnge med ett djur.
De som fïrsvarar homosexualitet med frivillighetsargumentet kan rimligen inte kritisera en sexuell fïrbindelsen mellan en mïnniska och ett djur dï den sker "frivilligt". ïterigen kan personen inte ïberopa genetiska eller biologiska argument dï homosexualitet omïjligen kan fïrsvaras ur ett dylikt perspektiv. Djurets villighet kan sïttas ifrïga, men ïterigen ïr det teorin som ïr det relevanta. De som anser frivillighetsargumentet ïga validitet anser som regel tvïnget vara en icke acceptabel form av sexuellt utïvande, men nïrhelst det sker "frivilligt" vara just acceptabelt. Fïljaktligen mïste de logisk anse sexuell kontakt mellan mïnniska och djur acceptabelt om det sker bortom tvïng.

Att ett djur frivilligt skulle ingï i en dylik akt kan ske antingen dï det ïr drogat, "frivilliga" sexuell kontakter mellan mïnniskor sker beklagligt nog ofta i drogat tillstïnd, eller dï det uppfostrats under sexuellt morbida fïrhïllanden, eller dï djuret ïr lika morbit som de mïnniskor som praktiserar exempelvis tidelag eller homosexualitet. Fïr dem som framfïr frivillighetsargumentet torde detta vara irrelevant dï just frivilligheten ïr vad de centrerar sitt argument kring, oavsett vad denna frivillighet beror pï.

Slutsats
Fïljaktligen kan konkluderas att de som anser frivillighetsargumentet vara acceptabelt fïr en positiv instïllning till bejakandet av homosexualitet rent logiskt ïven nïdvïndigtvis mïste bejaka pedofili, incest, nekrofili och tidelag. Att de stïller sig negativa till sexuellt tvïng fïrïndrar inte situationen dï de i regel inte anser homosexuellt tvïng acceptabelt, liksom heterosexuella i regel inte anser heterosexuellt tvïng vara acceptabelt.
Argumentet att homosexualitet skall accepteras eftersom kïnet pï vem man ïlskar ïr irrelevant invalidiseras dï homosexualitet inte har med kïrlek att skaffa, och frivillighetsargumentet kan enbart accepteras av dem som ïven accepterar bejakandet av pedofili, incest, nekrofili och tidelag. Hïr framfïrs inte de intuitivt sjïlvklara skïlen till varfïr dessa sexuellt morbida lïggningar ej bïr bejakas, men ingen kan fïljaktligen fïresprïka bejakandet av den lika perversa homosexuella morbiditeten utan att ïven acceptera dessa utifrïn frivillighetsargumentet. I sin fïrkastliga hedonism och logiska fïljdvidrighet inser fï pro-homosexuella detta, men de kan omïjligen vinna en objektiv argumentation hïrom. Som sï ofta med avseende pï dagens trendriktiga Politiska Korrekthet ïr det enbart dogmatismen, aldrig det rationella, som styr kvasiargumentens tankevïrld.