Enormt pyramidspel skakar världen

Ett enormt finansbedrägeri i rekordnivå har uppdagats i USA. Bedrägeriet, av så kallad pyramidkaraktär, har givit eko över hela världen och kommer eventuellt att drabba småsparare även i Sverige. Bakgrunden är att mängder av banker och fondförvaltare över hela världen satsat pengar på Madoff Securities.

Bland företagen som stoppat in pengar mot löfte om hög avkastning finns Nordea som har 0,2 procent av sina kunders liv- och pensionspengar i pyramidspelet. Enligt Nordea är förlusten marginell och kommer inte att märkas för pensionsspararna. Möjligen jämnas förlusterna ut så det drabbar alla bankens kunder.

”Århundradets skurk” dömd till fängelse

Den 76-årige fransk-israeliske affärsmannen Claude Lipsky dömdes på torsdagen till fem års fängelse för att ha lurat 430 franska soldater på deras livsbesparingar. Detta är dock inte första gången som Lipsky befinns skyldig till att ha lurat fransmän på deras besparingar och han har av franska media följaktligen tilldelats epitetet escroc du siècle – århundrats skurk.

Under 1960-talet gjorde Claude Lipsky sig en förmögenhet på återvinning av gamla metaller. Parallellt med sin växande förmögenhet blev han också en del av den franska eliten. På alla cocktailpartyn för den franska societeten var Lipsky en given gäst under 60-talet där han fraterniserade med landets politiska och ekonomiska ledare. I slutet av samma decennium ledde hans framgångssaga fram till en post som ekonomichef för Patrimoine, en av Frankrikes mest framstående aktörer på fastighetsplaceringsmarknaden. Det blev utgångspunkten för en av Frankrikes mest omfattande ekonomiska bedrägerier.

Mellan åren 1969 och 1971 anförtrodde drygt 14000 personer Lipsky sammanlagt 151 miljoner franc – motsvarande ungefär 200 miljoner kronor i dåtidens valuta, vilket var en än mer ansenlig summa än vad den är idag – för att investera i fastigheter. Lipsky investerade emellertid aldrig några pengar utan att stoppade dem istället i egen ficka.

När hans skumraskaffärer efter något år började komma till ytan och folk började ställde frågor insåg han snabbt att leken var över. I ett försök att undkomma rättvisan flydde Lipsky till Israel där han i egenskap av jude hoppades kunna få medborgarskap och undslippa utvisning. Som regel utvisar Israel nämligen inte judar som begått brott i andra länder. Lipsky blev emellertid en bricka i ett politiskt spel och därmed ett undantag till denna regel.

I Franrike blev omfattningen av Lipskys bedrägeri allmänt känt i samma veva som han lämnade landet. Media döpte honom till escroc du siècle – århundrats skurk – och påtryckningarna för ett franskt politiskt agerande blev påtagliga. Affären blev än mer uppmärksammad då en av Lipskys närmaste kumpaner även visade sig vara en av president Pompidous närmaste rådgivare. Israel å sin sida ville få köpa franska stridsflygplan av typen Mirage, men fick inte göra detta till följd av ett existerande vapenembargo mot landet. För att blidka den franska regeringen i vapenfrågan gick Israel enligt tidningen le Nouvel Observateur med på att utvisa Lipsky.

År 1976 dömdes så slutligen Lipsky till åtta års fängelse för att ha bedragit 14000 människor på sina besparingar. Några pengar återfanns emellertid aldrig.

I förra veckan var det så dags igen och Lipsky dömdes ånyo till fem års fängelse för ytterligare ett omfattande ekonomiskt bedrägeri.

En kort tid efter att Lipsky kom ut ur fängelset inledde han sin nya kriminella verksamhet. Mellan åren 1986 och 1999 lurade Lipsky 430 soldater posterade på franska militärbaser i Senegal och Djibouti att investera mellan tvåhudratusen och 1,5 miljoner kronor vardera på ett mjukvaruprogram som skulle ge en garanterad vinst på 17 procent av det investerade kapitalet. Enligt Lipsky kunde hans mjukvara analysera den långvariga utvecklingen av aktier. Något sådant program fanns givetvis inte och de sammanlagt 300 miljoner kronor som investerades försvann rakt ned i Lipskys fickor.

Under kommande fem år kommer det franska samhället få betala uppehället för ”århundradets brottsling”, men åtminstone, förhoppningsvis, vara fria från hans härjningar. Dessvärre så finns det många andra snålskjutsåkare som slåss om Lipskys epitet.

Företagare hotas av RFSL-aktivister

RFSL framställs ofta i media som en fredlig organisation som värnar om rätten till det vackraste som finns: kärlek. Organisationens historia som öppna förespråkare av pedofili talas det sällan om liksom att en ledande medlem för ett par år sedan dömdes för pedofilbrott. Organisationen använder ofta märkliga metoder för att få sin vilja fram, metoder som media väljer att inte skriva om eftersom det skulle söndra deras bild av kärleksfulla människor som vill alla väl. RFSL:s största fiende är vetenskapen eftersom den slår sönder RFSL:s uppfattning. Därför har man arbetat på olika sätt för att tysta vetenskapliga rön. För några år sedan utsattes en forskningsgrupp vid Göteborgs universitet för stenkastning då de undersökte orsakerna kring homosexualitet genom att studera råttor.

Den kristna tidningen Världen idag berättar idag om hur en vetenskaplig sida på internet hotades. Personen som registrerat domänen utsattes för smutskastning och mordhot. Sidan, som numera är borttagen efter hoten innehöll en stor faktabas om forskningsrön kring homosexualitet. Då forskningen inte går att säga emot så valde RFSL att inte bemöta faktan. Istället inleddes en kampanj för att få bort sidan.

Ännu en demokratisk politiker fast för fifflande

Varberg De ”genuint goda” demokraterna har ett naturligt bortfall från sina partier och politiska uppdrag. Flera gånger i månaden avslöjas nämligen olika demokratiska frontfigurer med olika typer av fiffel, båg och ren brottslighet vilket ofta, dock inte alltid, leder till en personalomsättning i deras led.

Denna gång är det folkpartiets Jonas Noréus som tydligt visat tron på sitt eget system. Noréus satt själv med i styrelsen för Hallandstrafiken fram tills dess att hans förehavanden nyligen avslöjades. Trots att han genom sitt politiska uppdrag fått ut ett tjänstekort, som han kan använda för att åka med kollektivtrafiken gratis, förfalskade han sitt privata kort för att slippa betala de få gånger han var tvungen att använda det.

Förfalskningen höll dock inte och Noréus har nu polisanmälts misstänkt för bedrägeri. Den folkpartistiske politikern lämnade i måndags sina politiska uppdrag efter att ha suttit i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Varberg under flera mandatperioder. Jonas Noréus står som nummer tjugo på folkpartiets riksdagslista inför höstens val.

Rumlande SSU-ordföranden väcker intressanta frågeställningar

Helgens inrikespolitiska höjdpunkt domineras otvivelaktigt av SSU och dess ordförande Anna Sjödin. Efter ett krogbråk under lördagskvällen fick den blivande sossepampen spendera natten i fyllecell. När Sjödin under söndagsmorgonen befanns vara tillräckligt nykter delgavs hon misstanke om våld mot tjänsteman, men försattes sedan på fri fot. Det ökända och av korruption tyngda ungdomsförbundet har därmed ytterligare en skamfläck att addera till en redan diger meritlista av oegentligheter.

anna_sjodin_ssu_foto_martin_adolfsson

Skådeplats för krogbråket var utestället Crazy Horse i centrala Stockholm, dit Anna Sjödin förlagt ett starkt alkoholbetonat symposium gemensamt med andra pokulerande högdjur från socialdemokratin. Startskottet till de nattliga våldsamheterna inföll då det överförfriskade sällskapet nekades att beställa in mer alkohol av barpersonalen, något som enligt uppgift resulterade i upprörda känslor.

Ordningsvakten Babak Jemai uppger till tidningen Expressen att han informerat Sjödin med vänner om att de kunde betrakta sig själva som avvisade p.g.a. ordningsstörande. När Jemai ledde ut en väninna till Sjödin, skall den senare ha angripit honom bakifrån. Jemai vittnar om att Sjödin slog honom två gånger i bakhuvudet och en gång rakt i ansiktet. I en kortare intervju i TV4 vittnar Jemai vidare om att Sjödin skall ha skrikit ”jävla svartskalle” och därefter ha yttrat ”det är såna invandrare som du som vi inte vill ha i det här landet”.

Sjödin har under söndagen kontrat med att vakterna använde övervåld och att hon skall ha blivit kallad för ”hora” och ”vitt jävla slödder”. Under en presskonferens som hölls under söndagseftermiddagen förnekade Sjödin bestämt att hon skulle ha brukat motsvarande invektiv och att hon ens var berusad, trots att hon omhändertogs av polis och fick sova det förnekade ruset av sig i fyllecell.

Sjödin-skandalen väcker intressanta frågeställningar
Sjödins rumlande har försatt SSU och det socialdemokratiska etablissemanget i ett prekärt läge. Ord står mot ord när allmänhet och rättsväsende skall försöka bringa klarhet i vad som egentligen skett. Oavsett vilken version som är den rätta infinner sig emellertid en rad obekväma frågor för socialdemokratin och den svenskfientliga politik de bedriver. Låt oss undersöka dessa närmare för respektive scenario:

Ordningsvakten Jemais version korrekt?

Ponera att Jemais version är den korrekta; att SSU-ordföranden Anna Sjödin, precis som många vittnen uppger, har supit sig redlös, misshandlat en ordningsvakt och spytt ur sig glåpord som i politiskt korrekta sammanhang är att betrakta som rena hädelser. Om detta skulle visa sig vara vad som verkligen har skett är en veritabel katastrof, för SSU i allmänhet och Anna Sjödin i synnerhet, ett odiskutabelt faktum.

I socialdemokratins Sverige har som bekant mångkulturen upphöjts till en statsbärande överideologi. I kölvattnen kring detta samhällsnedbrytande projekt har Sjödins moderparti därutöver genom lagstiftning beskurit yttrandefriheten och degraderat svenskar till andra klassens medborgare till förmån för privilegierade främlingsgrupper. Inte nog med att Sjödins verbala utfall alltså är att betrakta som ett grovt ideologiskt övertramp, hon kan rent hypotetiskt också åtalas för hets mot folkgrupp.

Den kanske viktigaste frågan som infinner sig är hur Sjödins handlande kan inverka på allmänhetens förtroende för det rådande samhällssystemet. Knappt en dag passerar utan att det svenska folket klandras av skrupelfria politiker för s.k. ”smygrasism” och diverse andra attityder som utgör hinder för makthavarnas mångkulturella ambitioner. Inte minst Sjödin själv har varit delaktig i dylika kampanjer. Måhända kan det fungera som en väckarklocka för många när det uppenbaras att de mångkulturella flosklerna som åtskilliga opportuna politiker slänger sig med, inte är annat än en ytlig fasad som riskerar att rämna under minsta inflytande av spirituosa.

SSU-basen Sjödins version korrekt?

Det är onekligen även intressant att spekulera kring vad konsekvenserna skulle bli om Sjödins version skulle visa sig vara sann. En sådan utveckling skulle säkerligen vara positiv för Anna Sjödins personliga karriär, men den skulle också ställa rådande ordning inför vissa besvärande frågeställningar.

Enligt det socialdemokratiska och massmediala etablissemangets inskränkta syn på rasism, så kan denna praktiskt taget existera enbart när invandrare utsätts för oförrätter av svenskar. När unga svenskar och svenskor så gott som dagligen utsätts för rasistiskt färgade övergrepp, bl.a. i form av rån och våldtäkter, av främlingar, ids varken politiker eller journalister därför lyfta ett finger. I de sistnämndas världsbild ingår nämligen inte svenskar som offer för rasism. Kan detta samhällsproblem framledes negligeras efter det att en ledande svensk politiker säger sig ha blivit misshandlad och kallad ”vitt jävla slödder” av en invandrad ordningsvakt?

Det svenska folkets påstådda och ständigt närvarande ”rasism” är som sagt ett ständigt återkommande ämne i den allmänna debatten och sägs giva upphov till en systematisk diskriminering och rasism riktad mot invandrare. Om man från socialdemokraternas läger vidhåller att Sjödin inte kallade ordningsvakten Jemai för ”svartskalle” implicerar detta onekligen att man anser Jemai ljuga om att han fick uthärda rasistiska tillmälen. Innebär detta att man inom socialdemokratin kan överväga möjligheten att även andra utsagor som levererats av invandrare om påstådd diskriminering eller rasism kan vara fingerade?

En annan motiverad fråga som infinner sig är om det överhuvudtaget är möjligt för socialdemokraterna att hävda att Jemai far med osanning. Enligt Masoud Kamali, av den socialdemokratiska regeringen tillsatt utredare av s.k. ”strukturell diskriminering”, så är det nämligen invandrares subjektiva upplevelse av diskriminering och rasism som borde räknas, inte primärt om dessa upplevda tilldragelser har någon grund i verkligheten.

Kamalis halvpsykotiska cirkelresonemang är givetvis tacksamma att komma dragandes med när man måste förklara för allmänheten varför den mångkulturella utopin så envist vägrar infinna sig, utan att för den sakens skull avfärda den bakomliggande ideologin som värdelös och samhällsnedbrytande. När en framträdande person i de egna leden blir anklagad för att vara rasist av en invandrare, riskerar dock Kamalis annars så omhuldade utredning medföra bittra biverkningar för socialdemokratin.

Tillfällig ljuspunkt i inskränkt samhällsdebatt?
Parallellt med den pågående massinvandringen till Sverige har samhällsdebatten blivit alltmer likriktad. När mångkultur eller ”rasism” diskuteras i offentliga sammanhang utgår man från i förväg fastlagda föreställningar om att etnisk och raslig mångfald per definition är positiv och bör bejakas och att ”rasism” förutsätter svenska förövare och invandrade offer.

Oavsett vem av Jemai och Sjödin som blir den vinnande parten i tvisten så kan de ovannämnda föreställningarna ifrågasättas i ljuset av lördagens spektakel. Onekligen har det blottlagts stoff som det styrande etablissemanget inte vill att svenskar skall reflektera över. Förhoppningsvis har åtminstone en och annan drönare under söndagen frågat sig om det är möjligt att även svenskar kan utsättas för ”rasism”. Eller om invandrares utsagor om rasism från svenskar nödvändigtvis måste ses som sanningar huggna i sten.

80 svenska skattemiljoner till ockupationsmakten i Irak

Irak De svenska skattebetalarna ska bidra med ytterligare 80 miljoner kronor till den sionistiska ockupationsmakten i Irak, det framgår av ett pressmeddelande från biståndsmyndigheten SIDA i dag.

I takt med att det väpnade motståndet mot ockupationen ökar i Irak vältrar den USA-ledda ockupationsmakten över allt större ansvar för den s k ”återuppbyggnaden” av landet på övriga länder inom Förenta Nationerna. Sverige har redan bidragit med tiotals miljoner kronor för detta ändamål, men nu ska alltså ytterligare 80 miljoner till. 40 miljoner kronor uppges ska gå till ”demokratifrämjande” insatser, d v s till att försöka få folkligt stöd för den irakiska marionettregering som ockupationsmakten installerat. Den andra hälften av det svenska biståndstillskottet uppges ska användas för att återuppbygga den infrastruktur som de allierades krigsmakt tidigare förstört.

Det svenska biståndet slussas till Irak via två internationella fonder som administreras av Världsbanken respektive FN:s utvecklingsprogram UNDP.