īter till revisionism
Jīrgen Graf: Fīrintelsen skīrskīdad
Sidan ses bīst i:
800 x 600
Sidan īr en del av:
Natten mellan den 9:e och 10:e november 1938 īr kīnd som "kristallnatten". Under den natten krossades fīnstren pī judiska affīrer, judiska hem och līgenheter fīrstīrdes, synagogor stacks i brand, flera judarī blev misshandlade och ett 30-tal dīdades. "Rikskristallnatten" brukar beskrivas som den skamligaste hīndelsen i det nationalsocialistiska Tysklands historia, och ett faktum īr att de flesta ledande nationalsocialister, inklusive Julius Streicher, delade den īsikten.
Men, īven om det var judarna i Tyskland som drabbades i fīrsta hand, var det Tyskland och det tyska folket som skadades mest - och de var ocksī den verkliga mīltavlan fīr aktionerna under kristallnatten.ī
Anhīngare av den politik som det Tredje riket representerade har dī som nu haft mycket svīrt att fīrklara denna natt - som till skillnad frīn myten om Fīrintelsen och andra greuelhistorier - īr verklig. Morgonen efter Kristallnatten uttryckte judarnas īrkefiende Julius Streicher chock och avstīndstagande, en markering som naturligtvis kan viftas bort som ett fīrsīk att līgga ut dimridīer men, som vi skall se, ocksī kan innebīra att han faktiskt ingenting visste.ī
Men vem eller vilka līg dī bakom pogromerna denna natt? Bland nutidens historiker īr det allmīnt accepterat att "naziledningen" var upphov och inspiratīr till hīndelsen, med Goebbels som primus motor och frīmste organisatīr.ī
Det var fīrvisso han Joseph Goebbels som fick till uppgift att fīrklaraī hīndelserna fīr det tyska folket och fīr utlandet. Han hade ingen trovīrdig fīrklaring. Han visste uppenbarligen inte vad han skulle sīga, utan sade att spontana upplopp hade brutit ut i Tyskland som en reaktion pī mordet pī ambassadrīdet Ernst von Rath i Paris.ī
Om dr Goebbels verkligen hade varit den som organiserade upploppen, hade han fīrmodligen haft en betydligt bīttre fīrklaring. Men den han gav den 10 november, och som skulle komma att upprepas de fīljande dagarna, var ytterligt vag och den blev inte heller trodd av allmīnheten i Tyskland. Det underliga īr att ingen etablerad historiker har brytt sig om att forska i dessa hīndelser; man har tagit fīr givet att de, i likhet med alla andra berīttelser om det "nazistiska barbariet" inte fordrar skymten av bevis fīr att betraktas som sanningar. Den gīngse demonbilden av det Tredje riket ligger fast och rubbas inte sī vitt forskaren inte īr beredd att sītta sin akademiska karriīr, sin ekonomi och sina barns trygghet pī spel.
Ingrid Weckerts pionīrsarbete
Den fīrsta som gjort ett grundligt och objektivt forskningsarbete om Kristallnatten īr Ingrid Weckert. hon īr till yrket bibliotekarie, har studerat teologi, bott mīnga īr i Israel samt talar flytande hebreiska.ī
Ingrid Weckert har īgnat īratal av studier īt tysk-judiska relationer i allmīnhet och īt Kristallnatten i synnerhet. Hon har presenterat sina minst sagt sensationella resultat i boken Flashpoint. Kristallnacht 1938 - Instigators, Victims and Beneficaries (Institute for historical Review 1991).ī
1985 framtrīdde hon pī den sjītte historierevisionistiska konferensen i Los Angeles. Hennes fīredrag hade rubriken Crystal night 1938 - The Biggest Anti-German Spectaculum. Detta fīredrag reviderar inte bara synen pī Kristallnatten, det ger ocksī en varmt troende katoliks syn pī det Tredje riket och pī hur det var att vīxa upp dīr.
Jude mīrdar tysk ambassadsekreterare
Līt oss fīrst ta en titt pī hur officiella historiker beskriver Kristallnatten:ī
I oktober 1938 utfīrdade den polska regeringen ett dekret som berīvade alla polska pass deras giltighet frīn och med slutet av samma mīnad om de inte fīre denna mīnads utgīng fīrsetts med en speciell stīmpel. Denna stīmpel kunde endast erhīllas i Polen och avsikten var att bli av med alla polska judar som bodde utanfīr Polen. Den stīrsta delen av dessa polska judar bodde i Tyskland och mīnga hade anlīnt efter fīrsta vīrldskriget. Den tyska regeringen var nu rīdd fīr att dessa 70.000 polska judar skulle bli kvar i Tyskland permanent. man fīrsīkte fī igīng fīrhandlingar med Polen om problemet men den polska regeringen vīgrade all kontakt. Den 28 oktober, tvī dagar fīr den polska regeringens tidsfrist gick ut, grep den tyska polisen mellan 15.000 och 20.000 judar, huvudsakligen vuxna mīn, och transporterade dem till den tysk-polska grīnsen. Vid samma tidpunkt deporterade Polen tyska judar som bodde i Polen till den polsk-tyska grīnsen. Nīsta dag, den 19 oktober, nīdde de polska och tyska regeringarna plītsligt en īverenskommelse och deportationerna stoppades.ī
Bland de judar som deporterades befann sig en viss Herzel Freiwell Grynscpans familj. Grynscpan var sjīlv en 17-īrig yngling boende i Paris. Den officiella historien fīrtīljer att han, ursinnig īver deportationen, gick till den tyska ambassadenī och skīt ned den tyske ambassadsekreteraren Ernst von Rath.
Det īr fīrvisso sant att Grynscpan begick mordet, men motiven īr fīrmodligen helt andra īn de som hīvdats. Frīn officiellt hīll pīstīs det īven att den tyska befolkningen, upphetsade av fanatiska nazister, brīnde och skīvlade judisk egendom som en hīmnd mot attentatet.ī
Det īr ett faktum att upploppen īgde rum, ehuru de tycks organiserade av helt andra krafter īn de tyska ledarna. Till yttermera visso brīndes līngt ifrīn alla synagogor och alla judiska affīrer blev inte fīrstīrda.ī
Tysk-judisk īverenskommelseī
Ingrid Weckert pīpekar att var och en som levde i Tredje riket vet vilka fredliga fīrhīllanden som rīdde dīr. Tyskland var fīrmodligen den fredligaste och sīkraste staten i vīrlden vid denna tid - fīr samtliga innevīnare.ī
Hīndelserna natten mellan den nionde och tionde november 1938 kom att utgīra ett abrupt avbrott i dessa fredliga fīrhīllanden. Ett intressant faktum īr att majoriteten av de judar som līmnade eller tvingades līmna andra europeiska līnder valde att flytta till Tyskland.ī
Den nationalsocialistiska propagandan betraktade judar som icke-tyskar, frīmlingar som man menade visat sin fīrstīrelsebringande kraft fīr alla folk som lītit sig bli dominerade av dem. Līsningen var att skilja judarna frīn tyskarna, med andra ord: de mīste utvandra!ī
Inga aktioner av nīgot slag hade fīretagits mot judarna i Tyskland fīre den judiska krigsfīrklaringen den 24 mars 1933. Denna krigsfīrklaring publicerades med jītterubriker i tidningar vīrlden īver. Krigsfīrklaringens innebīrd var total bojkott av alla tyska varor. De fīrsta lagarna stiftades 1 april 1933 och fastslog den judiska folkgruppens legala status i landet, det var en rent rīttslig reglering av tidigare fīrhīllandenī - inte "hemliga ītgīrder" och det huvudsakliga mīlet var att fīrmī judarna att utvandra. Efter att den judiska bojkottenī hade inletts i mars 1933 kontaktades den tyska regeringen av det judiska samhīllet i Palestina. man erbjīd att bryta bojkotten vad Palestina anbelangade fīrsīvitt detta kunde kombineras med judisk utvandring frīn Tyskland till Palestina. Detta ledde till fīrhandlingar som avslutades i maj 1933 med undertecknandet av "Ha-Avaraīverenskommelsen" ("The Transfer Agreement").ī
Alltsī: endast nīgra fī mīnader efter den nationalsocialistiska regeringens tilltrīde i Tyskland hade judarna trīffat ett avtal med denna regering som var ytterst fīrdelaktig fīr dem. Denna īverenskommelse blev sedermera en viktig faktor fīr tillkomsten av staten Israel.ī
Ha-Avara gjorde det mījligt fīr varje jude i Tyskland att vid utvandring fī med sig all sin egendom och alla sina tillgīngar pī villkor att han emigrerade till Palestina. īverfīringarna skedde genom tvī judiska banker i Tyskland som hade filialer i Tel Aviv och Jerusalem. Ha-Avara-īverenskommelsen var i kraft fram till slutet av 1941 dī USA gick med i kriget.