Publicerad: 2008-06-09den-svenske.com

Folkets marsch 2008

För fjärde året i rad samlades nationalister i huvudstaden för att tillsammans genomföra det numera traditionsenliga nationaldagsfirandet som fått namnet Folkets marsch. Folkets marsch tillkom från början både som en glädjerik nationalistisk manifestation och som en protestyttring. Nationaldagen bör firas för att hedra det svenska folket. Andra folkgrupper, exempelvis kurder, zigenare och samer, brukar fira sina nationaldagar med stolthet i Sverige. I Sverige firas dock nationaldagen med skam och förnedring. Svenska politiker gjorde nationaldagen till en helgdag för några år sedan för att på ett organiserat sätt kunna ha en speciell dag om året där man tar extra mycket avstånd från den svenska nationen. När andra nationer firar sin nation så görs det med glädje och stolthet, men svenskarna ska istället fira att främmande folkgrupper håller på att ta över Sverige och att det svenska folket håller på att bytas ut.

Folkets marsch är en motpol till etablissemangets vansinniga förnedringsevenemang. Folkets marsch påbörjades för att svenskar skulle kunna vara stolta över sitt ursprung och ge hopp om en framtid för den svenska nationen. Människor med det enkla kravet på ett land där svenskar har rätt att leva utan inblandning från andra folkslag samlas på nationens dag för att ge uttryck för sin strävan. I första hand handlar det om positiv nationalism. Människor är stolta över att vara svenskar, en länk mellan våra förfäder och framtidens svenskar, och manifesterar det i en glad och positiv marsch.

Som en av arrangörsgrupperna deltog Nationalsocialistisk front. De andra arrangörerna detta år var Fria Nationalister och Svenska Motståndsrörelsen. Fler grupper var tillfrågade om att delta men hade av olika skäl valt att avstå från att medverka även om det fanns enskilda medlemmar från andra organisationer och nätverk på plats.

Nationaldagen kom att kantas av en del angrepp från vänstergrupper och undermåligt polisarbete, detta är inget som kommer att tas upp i denna text utan kommer att beskrivas mer ingående i en artikel som publiceras senare.

Mötestiden var satt till klockan ett på eftermiddagen och timmen innan började det bli fler och fler människor som samlades på Karlaplan. Efter att deltagarna gått runt en stund och träffat bekanta så ställde man upp i olika block. I Nationalsocialistisk fronts block stod till sist drygt 350 personer utöver partiets funktionärer som kommit från hela landet för att hedra Sveriges nationaldag.

Under marschens gång skötte sig deltagarna exemplariskt. Hela blocket följde reglerna utan anmärkning. Under disciplinär tystnad marscherade man genom Östermalms gator och lät sig inte provoceras av de mindre grupper vänsteranhängare och invandrare som dagen till ära kommit för att uttrycka sitt förakt mot det svenska. Mindre angrepp riktades mot tågets front varpå några av NSF:s sköldbärare fick omformera sig och gå i fronten av tåget istället för sina utposterade platser vid sidan av fronten för NSF:s block. Utöver detta var det inget som störde NSF:s marsch genom stadens gator.

Syftet med Folkets marsch är att ge en bra bild av den nationella rörelsen och detta levde NSF upp till med bravur. Väl på plats på Gärdet ställdes försäljningsbord upp. NSF och andra grupper delade också ut flygblad, tidningar och annan information till de samlade nationalisterna.

Deltagarna sjöng Du gamla, Du fria.

Dan Eriksson var konferencier för dagen

Efter att deltagarna svalkat sig med vatten, köpt något att äta och samtalat med andra nationalister drog själva evenemanget igång. Den svenska nationalsången sjöngs och Dan Eriksson, som var dagens konferenciär, hälsade alla välkomna och gav ordet till Simon Lindberg från Nationalsocialistisk front. Lindberg höll ett något längre tal än de talare som följde därefter. Till sitt innehåll var det fullt av humor och värme men även allvarsam kritik mot etablissemangets svenskfientliga politik.

Då har alltså vi fruktansvärda fascister återigen tagit huvudstaden i besittning, kidnappat nationaldagen och beslagtagit den svenska fanan. Inte alls bra kan tyckas enligt somliga, dock fullkomligt underbart i mitt tycke. Det har ju varit en del klagomål på att denna marschen kallas just för folkets marsch. Hur i hela fridens namn kan vi ju göra anspråk på att vara folket när vi bara utgör en liten del utav det, undrar säkert både en och annan långhårig Palestina-sjalsbeklädd haschtomte aktiv i såväl Kirunabor mot rasism, som malmöbor mot fascism.
Jo det ska jag tala om, precis som att kungariken världen över, sedan begynnelsens tid skickat ut ambassadörer till fiende- eller frändeland som förespråkare för nationens och folkets talan, så representerar vi svenska nationalister det etniskt svenska folket! Vi är det svenska folkets ambassadörer och vi för det apatiska svenska folkets talan mot såväl svenskarnas fiender som gentemot vårt folks fränder.

Vi som samlats här idag ÄR det svenska folket. Vi är spjutspetsen i kampen för vår svenska identitet och vår nordiska ras.

Vi föddes som en del av detta storslagna folk, vi kommer alltid att vara det svenska folket och vi kommer också att dö som stolta svenskar. Så oavsett om det deltar 100 svenskar eller en miljon svenskar i vår ärofyllda nationaldagsmarsch så kommer det, så länge det går svenska nationalister i marschen att vara en folkets marsch. Det svenska folkets marsch!

Lindberg återknöt också till tidigare år då Björn Björkqvist hållit tal och gripits för åsiktsbrottet hets mot folkgrupp. Björkqvist dömdes senare i Stockholms tingsrätt till två månaders fängelse men friades senare helt av hovrätten som menade att inget brott hade begåtts.

Simon Lindberg höll ett uppskattat tal

Även om nationaldagen bör vara en glädjens dag så måste den också innehålla allvar och politik. Sverige står under ett allvarligt hot och ingen dag får helt vigas åt annat än kampens allvar. Därför innehöll Lindbergs tal också kraftiga angrepp mot den feghet som allt för ofta präglar herr och fru Medelsvensson.

Svensk tolerans innebär att man svär hemma vid köksbordet om hur åt helvete allt har gått i vårt land och hur mycket bättre allting var förr, men när det kommer till valdagen så fortsätter man att rösta på socialdemokraterna eller moderaterna. Om man inte har någon anledning eller aning om varför, så åtminstone för att alla andra gör det eller för att farsan brukar göra det.

Svensk tolerans innebär att om man ser någon man inte känner bli misshandlad på gatan så vänder man andra kinden till, om man istället ser sin bäste vän bli misshandlad på gatan så vänder man andra kinden till igen, om man sen till slut själv blir misshandlad på gatan så vänder man för tredje gången andra kinden till.

Efter Lindbergs tal framfördes åter musik. Denna gång fick nationaldagsfirarna lyssna till Gärdebylåten som framfördes på fiol. Låten tros ha sitt ursprung i Dalarna, Gästrikland och Hälsingland och är en av de mer kända folkmusiklåtarna i Sverige då den snabbt sätter sig hos lyssnaren.

Deltagarna bjöds på folkmusik i form av Gärdebylåten.

Under dagen bjöds det även på sång av ytterligare trubadurer, bland annat från Ferox, samt av ena halvan av sångduon Asynja. Det var en salig blandning av sånger av såväl svenska som utländska kompositörer.

Stefan Jacobsson från Fria Nationalister och Magnus Söderman från Svenska Motståndsrörelsen.

Andra talare under dagen var Stefan Jacobsson från Fria Nationalister och Magnus Söderman från Svenska motståndsrörelsen. Jacobssons tal handlade främst om vikten av enighet inom den nationella rörelsen medan Söderman diskuterade sin syn på skillnader mellan den nationalistiska och den identitära rörelsen.

Efter talen var det formellt slut för dagen. Efter att mötet avslutats begick polisen ett oförlåtligt angrepp mot deltagarna då de beslutade sig för att gripa alla med vita skjortor eftersom man hade misstanke om att några som bar vita skjortor skulle ha begått brott. Då många av funktionärerna bar vita skjortor eller pikétröjor så greps flera funktionärer. Bland annat två medlemmar i Nationalsocialistisk front. Andra funktionärer hann byta kläder snabbt och slapp bli gripna. Mer om polisens beteende kommer som tidigare påpekats att beskrivas i en separat artikel.

En civilpolis går till angrepp mot en av Den Svenskes fotografer.

Många av de nationalister som inte gripits begav sig till polisstationen för ett kortare möte där man protesterade mot polisens behandling och krävde att kamraterna skulle släppas fria. Ett kortare tal hölls på plats av Jonas Andersson från Nationalsocialistisk front.

Bortsett från en del störande moment utanför partiets kontroll så var det ett värdigt nationaldagsfirande. Solen sken, det var rent av värmerekord och stämningen var på topp. På Sveriges nationaldag visades åter igen att det svenska folket än så länge inte är förintat. Det finns kämpar som gör allt de kan för att rädda det svenska folket och disciplinfast agerar efter en klar agenda.

Ett bildreportage har publicerats på nsf.nu. Vi efterlyser också fotografier från människor som befann sig i huvudstaden under nationaldagen. Bilder på manifestationen liksom på antinationalisternas och polisens lagbrott är av intresse. Kontakta oss via red@den-svenske.com om du har intressanta bilder.