Publicerad: 2008-04-15Ulf Larsen

Vad kan Du göra?

När man pratar med folk som relativt nyligen fått upp ögonen för de livshotande problem som finns i vårt samhälle, så kommer man oundvikligen in på frågan om hur man kan lösa dessa problem och inte minst vad den enskilda personen kan göra. Min övertygelse är att den viktigaste kampen förs på individnivå och jag har därför i följande text presenterat några förslag på vad just Du kan göra för att hjälpa till. Texten är naturligt nog utformad för att vara så givande som möjligt för personer som är "nya" inom "rörelsen", d.v.s. sådana som kanske inte har en lång erfarenhet av politisk och folklig aktivism, men det är min förhoppning att den även kan väcka en och annan tanke hos våra veteraner.

Lär dig fakta om vår situation

Det är viktigt att studera alternativ litteratur

För att nå resultat måste vi få fler att engagera sig och för att kunna påverka andra måste du kunna presentera fakta för dem, det räcker oftast inte att bara resonera. Som professor Faurisson har påpekat, we must be exact. Det räcker inte att du berättar för folk att judarna äger media, svarta har lägre genomsnittlig IQ än vita, invandrare är kraftigt överrepresenterade som våldtäktsmän, Förintelsen är till stor del övervintrad krigspropaganda o.s.v. De kommer att fråga dig vilka judar det är som äger media och hur mycket lägre genomsnittlig IQ har svarta? Och framför allt, vad har du för bevis för dessa påståenden?

Några böcker som presenterar fakta som är ovärderliga för oss är följande (en utförligare text om varje bok kan vara på sin plats, men det är ett senare projekt då det inte finns utrymme för något sådant i det här sammanhanget):

Kritikkulturen, av professor Kevin MacDonald

Professor Kevin MacDonalds böcker är oöverträffade vad gäller att redogöra för det judiska folkets inverkan på det europeiska och amerikanska samhället. Han visar att judar som grupp ständigt har predikat en universalistisk moral till ursprungsbefolkningen i de länder de bebott samtidigt som de utövat en partikularistisk moral själva, d.v.s. att alla andra bara skall se till individen samtidigt som de själva favoriserar sin grupp. Detta har lett till att de har nått helt oproportionerliga maktpositioner och nästan har monopol inom massmedierna. Kritikkulturen, som behandlar dessa fenomen under 1900-talet, läses med fördel i samband med de två övriga delarna i triologin, A People that Shall Dwell Alone och Separation and its Discontents, varav den senare visar att historisk "antisemitism" har fungerat som en försvarsmekanism för "värdfolken". Dessa kompletteras i sin tur med Understanding Jewish Influence, som bl.a. tar upp hur neokonservatism, att jämföra med Sverigedemokraterna, och sionism är exempel på judiska strategier i icke-judiska samhällen.

Hur Sverige blev en mångkultur, av M. Eckehart

Eckehart visar i Hur Sverige blev en mångkultur att det inte var någon slump som gjorde att Sverige "utvecklades" till ett mångkulturellt samhälle, utan att det var resultatet av en målmedveten ansträngning från främst judiskt håll. En recension av boken finns här.

Race and the American Prospect, av dr. Samuel Francis (red.) m.fl.

Detta är resultatet av ett samarbete mellan 13 framstående vetenskapsmän, alla ledande inom sitt område, och sammanfattar elegant vårt samhälles livshotande åkomma. Professor Richard Lynn skriver om rasliga skillnader i intelligens, attityd och beteende; professor Kevin MacDonald skriver om det judiska folkets roll i förändringarna som lett fram till en närmast obegränsad invandring till USA; Jared Taylor skriver om rasmedvetenheten och dess förändring i USA; och professor Robert Griffin skriver ett lysande efterord. För hela innehållsförteckningen rekommenderas ett besök på arminius.se.

Homo Americanus: Child of the Postmodern Age, av professor Tom Sunic

Professor Sunic skriver bl.a. om liketer mellan kommunism och liberalism, Homo Sovjeticus och Homo Americanus. Han menar att vi i Väst har utvecklat en mjuk totalitarism där vi förtrycks genom en politiskt korrekt självcensur. Sunic visar även hur vårt språk används mot oss och drar paralleller till Orwells 1984. Förordet är skrivet av Kevin MacDonald. En recension av Homo Americanus finns här.

En tom säck kan inte stå, av Lars Adelskogh

Adelskogh har sammanfattat den vetenskapliga kritik som vuxit fram kring historieskrivningen om Auschwitz och Förintelsen med stort "F". Mängder med vetenskapsmän sitter i dag fängslade i Europa för att de inte håller med om den officiella versionen av vad som faktiskt hände i koncentrationslägren, och professor emeritus Göran Englund skriver i sitt förord om de juridiska betänkligheterna kring detta. Förintelsen har i dag fått en så oerhört central roll i vårt samhälle och i hur vi ser på vår egen historia, den har en egen minnesdag i almanackan som uppmärksammas varje år, att det vore rent oansvarigt att inte skaffa sig en nyanserad bild av den, inte minst på grund av att den ofta används som det främsta argumentet mot vår sak.

Prata med dina vänner

Detta är kanske den viktigaste punkten av alla – du får inte vara rädd för att prata med dina vänner och bekanta om den rådande samhällssituationen. Det är förvisso väldigt tabubelagt att yttra negativa åsikter om massinvandringen och dess långsiktiga konsekvenser, men varför låta det vara mindre tabubelagt att ge sitt tysta godkännande när ens familj och vänner, direkt eller indirekt, utsätts för det totalitärt mångkulturella samhällets värsta följder? När blev det okej att vara tyst och vända ryggen till när man ser ett fruktansvärt brott begås? Det är Du som visar prov på genuint civilkurage när du ställer dig upp och trots trakasserier protesterar mot att ditt eget folk diskrimineras och utsätts för fara i sitt eget land, inte någon Bror Duktig som med hela etablissemanget i ryggen protesterar mot förment "rasism". Det fega är snarare att låta makthavare fortsätta att lura och smutskasta ens familj och vänner när man själv vet bättre, det finns ingen heder i att vara tyst i en sådan situation.

När du har bestämt dig för att prata med dina vänner så är givetvis olika metoder lämpliga för olika personer, men ett effektivt sätt är att chocka dem: en hink kallt vatten i ansiktet på en sovande person, så att säga. Säg att du har läst en intressant bok som du vill diskutera, och låna ut den till dem. Några bra, populärvetenskapliga och lättillgängliga böcker är exempelvis Henrik Garfvés Ras och IQ, Lars Adelskoghs En tom säck kan inte stå och David Dukes Den judiska rasismen. De kommer kanske inte tro på eller hålla med om allt som de läser men de kommer garanterat att tänka till och vara mer öppna, och det är det som är det viktiga. De kommer i många fall bli arga på de makthavare som lurat dem och ljugit dem rätt upp i ansiktet, men framför allt kommer de till slut vara glada för att Du informerade dem: ingen vill gå igenom livet som en ovetande idiot, en marionett åt makthavare som hånar en.

Delta i gatuaktivismen

Detta är något som inte alla har möjlighet att göra. De fördomsfulla etnomasochisterna kan inte acceptera att alla människor inte hatar sig själva och sitt folk, och de kommer därför göra allt för att försvåra för dig om du visar ditt civilkurage öppet. Vissa personer har en livssituation som inte tillåter att de aktiverar sig öppet och de kan ofta göra större nytta om de låter bli att göra det och därigenom kan behålla sina arbeten eller utbildningar, om de har värdefulla sådana. Om du exempelvis är i färd med att förvärva användbara ämneskunskaper vid högskola eller universitet så gör du större nytta om du slutför dina studier (och arbetar under pseudonym under tiden) än om du går ut öppet med dina av åsiktsmaffian icke-favoriserade värderingar vid ett illa valt tillfälle, och således förstör dina förutsättningar för en akademisk karriär. Folk har en tendens att lyssna mest på sina likar, och eftersom vi behöver folk från alla samhällsgrupper så behöver vi även akademiker som kan påverka andra akademiker. Men den som kan bör absolut hjälpa till att öppet sprida informationen vi producerar: de artiklar och böcker vi skriver gör ingen nytta om ingen läser eller ens känner till dem. Syns man inte så finns man inte.

När man deltar i öppen gatuaktivism är det några saker man bör tänka på:

Man skall vara en värdig representant för det budskap man sprider. Detta är väldigt elementärt, men det är även tanken med den här texten. Du skall alltid uppföra dig på ett representativt sätt när du delar ut information och deltar vid demonstrationer eller andra offentliga tillställningar. Du skall vara snyggt och prydligt klädd och du skall vara artig och korrekt mot alla du möter. Givetvis skall du ha en förmåga att argumentera för din sak om folk ställer grundläggande frågor och även kunna hänvisa till kontaktadresser vid djupare frågeställningar.
Gatuaktivismen skall vara målmedveten ur ett långsiktigt perspektiv. Hela tanken med gatuaktivism är att sprida ett budskap – ett budskap om att vi är försvararna av vårt folk – och det är det enda viktiga. Vi skall alltid göra ett positivt intryck varhelst vi möter folk som inte känner till vad det är vi står för. Man skall alltid ha i åtanke att våra motståndare är ute efter allt som kan ge allmänheten en negativ bild av oss för att minska det förtroende vi har hos folket. Om en demonstration består av 1000 personer och bara en av dem uppför sig illa, så är det den och bara den personen som kommer visas på nyheterna. Därför är det av yttersta vikt att de aldrig får något tillfälle att ta sådana bilder. Vi måste ta varje tillfälle i akt att motbevisa den nidbild massmedierna målar upp av oss. Alla som möter oss skall inse att mediemonopol-maffian ljuger och att det är vi som egentligen står på folkets sida. Givetvis kommer det förr eller senare att dyka upp främlingar och självhatande svenskar som vill störa vår mötesfrihet och då är det alltid legitimt att försvara sig – de skall känna att de leker med elden. Men det är viktigt att vi aldrig attackerar sådana maktens nyttiga idioter, utan enbart ignorerar dem. Gap och skrik finner vi oss i, men inte fysisk attack. De förtjänar ingen uppmärksamhet och skall heller ingen få.
Kommentera inte andra personers/gruppers verksamhet. När man engagerar sig och på allvar börjar delta aktivt i arbetet för vårt folks självstyre så kommer man att stöta på personer och grupper med en uppfattning om såväl mål som arbetsmetoder som man själv inte delar. Då är det viktigt att man inte slösar energi och tid på att rätta dem, även om deras verksamhet är rent kontraproduktiv, utan i stället själv föregår med gott exempel genom att ägna sig åt något mer konstruktivt. Ha alltid i åtanke att det du gör antingen direkt skall gynna vår sak långsiktigt eller åtminstone skada våra motståndares positioner, och att lägga tid på interna konflikter gör precis det motsatta. Låt dem hålla på med det de tror på och gör själv det du tror på, så får ni se vem som hade rätt i längden. Dessutom är det ofta lättare att få folk på bättre tankar genom att föregå med gott exempel än genom direkt kritik.

Lev med heder

Heder är en sak som materialister och utilitarister har svårt att förstå: den syns inte och den kan inte heller mätas, så det enklaste vore kanske att förneka att den existerar. Våra makthavare hånar allt vad heder heter och mediaeliten talar i nedlåtande ordalag om "hederskulturer" där genuint ondskefulla människor har mage att inte tillåta sina döttrar att prostituera sig i det sexuella konsumtionssamhällets Sverige. Men för att låna Hitlers analogi om det judiska folkets inflytande, så kan man jämföra hedern med ett svart hål i rymden: av förklarliga skäl är det inte synligt för blotta ögat, men saker runtomkring gör att man ändå kan räkna ut att det existerar. Utan heder dör vi nämligen. Den som bara ser till kroppslig njutning och alltid väljer den lättaste vägen ur problem kommer förr eller senare att konfronteras med en annan person eller grupp som har starkare vilja till liv, och då kan den lättaste vägen för tillfället vara att svälja sin heder och låta dem gå rätt över en. Man odlar då upp en feghet och förlorar slutligen sin vilja till liv. Så gör dock inte en man som ser hedern som det högsta värdet i livet: han låter sig inte trampas på av någon. Detta betyder givetvis inte att han är dumdristigt uppriktig och stolt i alla situationer (åtminstone inte på ytan). Vår situation är av en sådan art att man ibland kan vara tvungen att vara tyst och hålla god min när man själv och/eller ens folk smutskastas, för att i ett senare skede få större makt och bättre kunna hävda sin vilja. Detta kan till exempel gälla när man skall ta sig igenom en utbildning (många utbildningar går till stor del ut på att smutskasta allt våra förfäder stod för) eller söker ett värdefullt arbete. Det viktiga är att ens liv sammantaget har varit hedervärt, och i den helheten ingår disciplinen och självkontrollen som gör att man förstår när man skall tala och när man skall vara tyst.

Bidra ekonomiskt

Alla kanske inte inser hur mycket ekonomiska resurser som krävs för att driva en politisk rörelse. Det kostar pengar att hålla igång en hemsida; det kostar pengar att trycka upp den viktiga litteratur som krävs för att sprida vårt budskap; det kostar pengar att trycka klistermärken och affischer, flygblad och banderoller; det är oerhört kostsamt att skicka ut en gratistidning till alla prenumeranter; det kostar pengar att anordna demonstrationer och torgmöten; det kostar pengar att ta hit viktiga och intressanta föreläsare. De som arbetar politiskt för vårt folk är ofta familjefäder som lägger all sin fritid (och mer därtill) på detta, samtidigt som de måste ha ett heltidsarbete för att försörja sin familj. Våra motståndare däremot har miljontals heltidsanställda världen över och har därför helt andra förutsättningar än vi. Visst går vi starkt framåt hela tiden, och ibland sker utvecklingen häpnadsväckande snabbt, men för att vi skall kunna nå de framsteg som krävs för att städa upp den röra som våra ansvarslösa makthavare har ställt till med, så krävs det givetvis att vi i framtiden också kan anställa folk på heltid. Vi skickar dessutom ut stora bidrag till alla som får problem med "rättvisa" (d.v.s. åsiktskontrollen) i samband med att de upplyser sina medmänniskor om förfallet – ingen skall behöva ta den ekonomiska smällen själv.

Skicka in ett ekonomiskt bidrag, stort eller litet. Gör det till en vana att skicka in 50 eller 100 kronor i månaden, eller helst mer om du har råd. En hållbar ekonomi är en absolut nödvändighet för att vi skall kunna åstadkomma någon relevant förändring.

Bidrag skickas till: pg. 114 76 94 – 2

Att göra det till en vana att beställa produkter från arminius.se är ytterligare ett sätt att bidra ekonomiskt.

Undergräv förtroendet för etablissemanget

En av de viktigaste uppgifterna vi har framför oss är att undergräva folks förtroende för etablissemanget. Professorn i statsvetenskap, Tom Sunic har skrivit om en intressant skillnad (och samtidigt likhet) mellan det kommunistiska Sovjet och det kapitalistiska Väst: i Sovjetunionen tappade folket snabbt förtroende för systemet eftersom det lämnade tydliga, blodiga spår efter sig, medan det i Väst snarare har utvecklats en sorts mjuk totalitarism där personer med avvikande åsikter förtrycks genom politisk korrekthet och massmedial likriktning. Det senare är enligt Sunic farligare eftersom det är mindre synligt och att folket därför inte har samma förutsättningar att reagera mot det, men det leder till ett lika säkert slavsamhälle. Även om folk i Väst inte avrättas på öppen gata så begränsas deras frihet genom åsiktsförtryckslagar som "hets mot folkgrupp" och det sociala trycket gör att exempelvis akademiker med avvikande åsikter inte har samma utrymme att verka öppet p.g.a. den politiskt korrekta självcensur som finns inom universitetsvärlden. Om en person med någon sorts status- eller maktposition skulle yttra något som inte passar in i den godkända mallen så inleds smutskastningskampanjer i de närmast monopoliserade massmedierna och han riskerar att bli av med sin tjänst. Några av vår tids största tänkare och författare – som till exempel Knut Hamsun, James Watson och Ezra Pound – har satts på mentalsjukhus eller på annat sätt blivit trakasserade bara för att de yttrat åsikter som inte riktigt anses politiskt korrekta. I skrivande stund sitter mängder med forskare fängslade i Europa och andra tvingas leva som politiska flyktingar för att de i sin forskning når fram till resultat som inte är i linje med den propaganda som makthavarna dagligen pumpar ut i massmedier och skolor. Detta är inte lika tydliga tecken på tyranni som öppna massavrättningar, men lika verkliga och ännu farligare just för att de kommer smygande.

Vår uppgift är att uppmärksamma folket på att detta faktiskt sker här och nu, vi måste peka på systemets brister. När folk börjar ta det de lär sig i skolan och ser på TV med en nypa salt, när de börjar läsa mellan raderna och förstå att "ungdomsgäng" inte är ungdomsgäng, då har vi kommit en bit på väg.

Lär känna den nordiska kulturen

Politik och vetenskapliga fakta är nog så viktiga i vår kamp för folkfrihet, men det kan inte nog understrykas att de enbart är redskap – den verkliga drivkraften, det som över huvud taget gör att vi har en ambition att arbeta för vårt folks väl, är själen, viljan, med andra ord kulturen. En klok man har påpekat att det bästa sättet att kuva ett folk är att kapa av dess rötter, och just detta är ett av de allvarligaste hoten mot vårt folk. När man väl har presenterat fakta för en folkkamrat och personen ifråga har insett att den rådande utvecklingen oundvikligen leder till att vi i längden kommer att försvinna som folk, så är det förvånansvärt många som helt enkelt inte bryr sig.

Så lär känna det nordiska själslivet så att Din låga aldrig slocknar. Läs August Strindberg, Frans G. Bengtsson, Knut Hamsun, Jack London, Schopenhauer, Kirkegaard, Dostojevskij och inte minst de isländska sagorna, och förstå varför Du har något att kämpa för. Lär känna den aristokratiska, klassiska musiken och de bredare folklagrens folkmusik, bekanta dig med Ingmar Bergman och Henrik Ibsen. Konst är ett uttryck för själen, och det är själen som skapar Din vilja till liv, och inte sällan ger konsten även de tydligaste bevisen på de djupa skillnader som finns mellan den nordiska och exempelvis den judiska själen. Dock får detta givetvis inte urarta i någon form av kultursnobbism och folksplittrande klassförakt, som den röda kultur- och mediaelitens arbetarförakt. En etnoaktivist måste förstå att vi alla fyller olika funktioner i det här arbetet och respektera varandra därefter.

Skriv vad Du tycker

Om du är kunnig inom något ämne eller om du har gjort någon intressant observation som du vill dela med dig, så var inte rädd för att skicka in en artikel. De som skriver texter som denna gör det ideellt på sin fritid, det finns inga anställda journalister i vanlig mening, så det behövs alla möjliga former av bidrag. Har du läst en intressant bok, så skriv en recension; om det har hänt något som är av intresse på din ort, så dela med dig av informationen; har du läst något i en vetenskaplig tidskrift, skicka in en notis; har du några tankar rent allmänt om vår situation, så skicka in en artikel. Om du inte vill använda ditt eget namn kan du skriva under pseudonym eller skriva "gästskribent", bara du bidrar med något.

Sannolikt är det inte speciellt många som kan pricka in alla dessa punkter till hundra procent, men ingen stor skada är skedd i.o.m. det. Det viktiga är att vi har ett ideal att sträva efter, en stjärna att navigera efter. Om vi inte i alla situationer kan leva ett perfekt liv, så kan vi åtminstone sträva efter att för det mesta leva ett hedervärt liv. Den här konfliktens utgång hänger enbart på oss själva och vi har alla lika stort ansvar att arbeta för en önskvärd lösning.