Publicerad: 2004-01-05den-svenske.com

SD anklagar judinnan Helle Klein för antisemitism

Sverige Det antinationalistiska partiet Sverigedemokraterna (SD) börjar allt mer profilera sin pro-judiskhet, en ideologi där judiska intressen står också över svenska. Den 27 december anklagar SD:s Björn Söder Aftonbladet för att sprida "antisemitism" genom framläggandet av ett snömos han måhända finner passande nu i juletid. Han konstaterar att EU:s uppmärksammade rapport om antisemitism omnämner Aftonbladet, detta då judinnan Helle Klein skrev en artikel rubricerad "Den korsfäste Arafat".

Till följd av denna rubrik menar söder att "anklagelserna mot Aftonbladet saknar på intet vis någon grund". Han utmålar judinnan Helle Klein, Aftonbladets chefredaktör, som den ledande antisemiten och tillägger därefter att hon måndagen den 22 december skrev en ledare rubricerad "Sharon ritar sin egen vägkarta". I denna ledare kritiserar hon uppförandet av den kontroversiella mur som tränger in på ockuperad palestinsk mark:

"Nästan dagligen dödas palestinier av den israeliska militären som gör sina raider i syfte att stoppa terrorister. Tusentals palestinier har tagits tillfånga utan att någon regelrätt rättegång har skett. Palestinska hus demoleras av israeliska schaktmaskiner. Vägspärrar och utegångsförbud gör den palestinska vardagen outhärdlig. Till detta kommer massarbetslöshet och usel palestinsk ekonomi".

Söder kommenterar detta med att "Helle Klein tycks ha lätt att glömma den utsatthet som Israel lider av. Att jämt och ständigt drabbas av palestinska självmordsbombare vilka inte skyr några som helst medel utan spränger både kvinnor och barn i luften var och när som helst inne i Israel är en enorm påfrestning för ett litet land omgärdat av muslimska stater. Man kan ha åsikter om Israels bosättningar och tillvägagångssätt att försvara sig men man måste också förstå att staten Israel, som den enda egentliga demokratiska stat i området, befinner sig i ett krigstillstånd".

Men inte nog med det, Söder konkluderar utifrån detta att anklagelserna mot Aftonbladet "för spridning av antisemitism är inte konstigt. Klein ges, i egenskap av politisk redaktör, obegränsat utrymme att föra fram anklagelser mot Israel och dess ledare och samtidigt ge en förskönad bild av den andra sidan".

Så, vad i judinnan Helle Kleins skriverier är då att betrakta som antisemitism? Att hon kritiserar den israeliska politiken mot palestinierna? Att hon glömmer "den utsatthet som Israel lider av"? Det är heller inte första gången Klein utsätts för anklagelser om antisemitism för artikeln om Arafat. Den judiske DN-krönikören Peter Wolodarski anklagade judinnan Helle Klein för antisemitism, judinnan Lisa Abramowicz, ordförande för svensk Israel-information, omnämnde artikeln som ett typexempel på antisemitism i Svensk Tidskrift, fem ordföranden för judiska församlingar runtom i Sverige undertecknade dessutom ett inlägg på DN:s klotterplank att en journalistik som på ett sådant sätt kritiserar Israel "indirekt och direkt uppmuntrar hat och våldstendenser mot den judiska minoriteten i Sverige".

Helle Klein svarade med följande ord: "Jag skriver min måndagskrönika hemifrån. Vid skrivbordet satt en gång min farfars far, Gottlieb Klein, överrabbin i Stockholms mosaiska församling".

Någon logik i reaktionerna mot Klein återfinns inte, precis som i Söders anklagelser. Allegorin om korsfästelsen hävdas vara ett typexempel på antisemitism då Jesus enligt bibeln korsfästes på uppmaning av judar, men vad som då förglöms är dels att Jesus dödades av judar även enligt Talmud och däri anses vara en god gärning, dels att accepterandet av detta synsätt medför att också bibeln måste anses vara en antisemitisk skrift i sin egentliga utformning. Anser SD detta och fördömer bibeln i enlighet därmed som en antisemitisk skrift?

Frågan om vad Söder anser vara antisemitiskt i Kleins kritik av hur palestinier dödas nästan dagligen kvarstår. Det bör tilläggas att Klein på intet sätt är någon motståndare till Israel som sådant, utan ogillar framförallt Likud-partiets politik. I artikeln "Israels fredsrörelse bevarar hoppet" indicerar hon rent av att hon identifierar sig som en av "Israels vänner", men att "den militära logiken" inte får accepteras. Är det då antisemitiskt av en judinna att vara värna om Israel och samtidigt förespråka pacifism? Är det antisemitism då en judinna kritiserar en förd politik i Israel och istället förespråkar en annan? Hur SD:s definition av antisemitism än ser ut tycks åtminstone detta förhållande falla inom denna definition.

Vad gäller Kleins skriverier, framför hon då verkligen en förskönad bild av palestinierna? Ja, kanske i vissa avseenden, men hon framför samtidigt också en förskönad bild av Israel. Klein har valt att inte omnämna hur Israel av allt att döma kände till angreppen mot mål i USA den 11 september 2001; hur 200 israeliska spioner greps i USA samma år; hur Israel dominerar sexslavhandeln med vita kvinnor; hur israelisk massmedia beskriver icke-judar som dumma djur; hur den israeliska maffian dominerar handeln med ecstasy som riktas mot framförallt vita ungdomar; hur Israel medvetet angrepp det amerikanska krigsfartyget USS Liberty; hur ministrar i den israeliska regeringen förespråkat etnisk rensning av icke-judarna i landet; hur Israel i stor utsträckning dominerar den illegala vapenhandeln som rustat upp exempelvis de kommunistiska och kokainproducerande gerillorna i Colombia; och så vidare.

Den förskönande bilden målas således upp av både palestinier och judar genom att de mindre smickrande färgerna utelämnas. Är det antisemitism?

Den främsta frågan är dock inte frågan om vilken logik som ligger bakom Söders anklagelser om antisemitism, utan vilken logik som ligger bakom att han alls framför denna kritik, då Aftonbladets skadliga gärningar vad anbelangar det svenska folket sannerligen inte är dess skriverier om Ariel Sharon. Om Aftonbladets alla vinklade och propagandistiska skrifter som riktar sig mot det svenska folket och deras möjligheter att säkra sin egen existens och sin egen kultur inom sitt egna livsrum nämner Söder inte ett ord, utan fokuserar endast på de judiska intressena.

Det är ytterligare ett tecken på varför SD är ett antinationellt parti och varför partiets fall är till gagn för hela den nationella rörelsen, en rörelse som fokuserar på vårt folks intressen och inte de främmande folk som intet gör för vår sak, men mycket mot den.

Relaterat