Frankrike Tidigare denna vecka blev tre judiska ungdomar misshandlade av cirka 15 ungdomar med nordafrikanskt ursprung i Lyonförorten Villeurbanne. Händelsen kom sedan omgående att beskrivas som "antisemitisk" i massmedia, och Marcel Amsalem, en ledande jude i Lyon, hävdade att detta var ännu ett i raden av "antisemitiska" våldsdåd i staden. Även ungdomarna själva har i intervjuer med massmedia hävdat att överfallet var "antisemitiskt".
Nu tillbakarvisar emellertid fransk polis påståendet att "antisemitism" på något sätt skulle ha varit inblandat. Utredningen har inte funnit några indikationer på att så skulle vara fallet, och inte heller de tre judarna nämnde någonting om "antisemitism" i de inledande förhör polisen höll med dem.
De tre judarna verkar vara offer för det våld invandrarungdomar dagligen utsätter en mängd fransmän för i Frankrike, och svenskar i Sverige. Frågan är bara varför det av någon anledning skulle vara värre att en jude angrips för att han är jude än för att en fransk eller svensk ungdom angrips för att någon inte tycker om deras utseende eller känner för att misshandla någon annan, vilket är den linje "antirasister" håller. I synnerhet är den frågan relevant i Frankrike respektive Sverige, där de egna folkens intressen borde stå i första rummet, och inte några främmande rasers.
En stor del av de förment "antisemitiska" dåd, som folk uppmanas förfasa sig särskilt mycket över, har vid närmare granskning visat sig vara falska, begågna av judar eller inte ha med offrens judiska rastillhörighet att göra överhuvudtaget.
För bara en knapp månad sedan framkom att en Marie-Leonie hittat på att hon blivit överfallen av två negrer och fyra nordafrikaner som misstog henne för att vara judinna. Hon hävdade att männen okvädat henne, slagit henne, vält omkull en barnvagn i vilken hennes 13-månader gamla bebis låg, samt ritat tre hakkors på hennes mage, något Expo ville spetsa till ytterligar något varför de hävdade hakkorsen vara inristade. Politikerna i Frankrike trängdes framför tv-kamerorna för att fördöma dådet, som även fyllde förstasidorna i landets alla stora tidningar. Allt var dock, som sagt, ren och skär lögn.
I juni överfölls den 17-årige juden Yisrael Yiftah och ytterligare sju personer av en knivbeväpnad nordafrikansk man, men media rapporterade endast om angreppet på juden, utlämnade de sex icke-judiska offren och hävdade att händelsen var "antisemitisk".
I juni hävdades även att ett 50-tal omkullvräkta gravstenar på en judisk griftegård var resultatet av ett "antisemitiskt" illdåd. Polisen kunde dock konstatera att gravstenarna blåst omkull i en storm.
I maj erkände Alex Moise, överhuvudet för den sionistiska organisationen Frankrikes vänner till Israels Likudparti, att han förfalskat en rad "antisemitiska" hot mot sig själv. Han dömdes till två månaders fängelse för lögnerna.
| Relaterat |
Gigi & Die Braunen Stadtmusikanten: Braun ist trumpf
SOT: Sed och Tradition
Freke: Tag till vapen
Endless Pride: Endless Pride
Brutal Attack: The Real Deal
T-tröja: Freke: Svart
T-tröja: Endless Pride: Svart
Pikétröja Folkfronten: Svart piké med partisymbol på ärmen
Jacobsson, Stefan (red): Det tigande brödraskapet
Kjellén, Rudolf: Nationalitetsidén
Kurtagic, Alex: Mister
Enoksen, Lars Magnar: Vikingarnas gudar och myter
Wallin, Erik: Berlins sista timmar
Heim, Picker: Hitlers Table Talk 1941-1944
Kapsylöppnare: Svart