Publicerad: 2007-01-29Meister Eckehart

James Watson och de godtrognas vanstyre

Vi lever dessvärre i en tidsålder präglad av ett strikt dogmatiskt tänkande där en rad ståndpunkter skall hållas för sanna oavsett huruvida de verkligen är sanna eller inte. En av de stora tragedierna är hur detta fenomen även i stor utsträckning återspeglas inom den akademiska världen, där de förmodat lärda skall betrakta och utvärdera verkligheten på ett vetenskapligt vis. De samhällsvetenskapliga disciplinerna har länge i stor utsträckning missbrukat begreppet vetenskap för att framlägga helt godtyckliga teorier i enlighet med rådande dogmer. I betydligt mindre men alls inte obefintlig utsträckning kan samma fenomen även bevittnas inom de naturvetenskapliga disciplinerna.

Nobelpristagare James Watson

I viss mån är detta ej att förvånas över. Dels så är många inom den akademiska världen givetvis helt vanliga människor och uppvisar den konformism som är så karaktäristisk, dels så medför det risker för karriären att publicera politiskt inkorrekt material medan motsatsen belönas och kan leda till etablissemangets omhuldande. Inte desto mindre är det av nämnda anledningar glädjande att beskåda de vetenskapsmän som faktiskt utgår från ett vetenskapligt perspektiv och försöker vara rationella istället för att hängiva sig åt den rådande politiska korrekthetens mytologiska värld. Ett exempel på en sådan vetenskapsman som är aktuell i dagarna är Nobelpristagaren James Watson.

Tillsammans med Francis Crick kom Watson fram till DNA-molekylens dubbelhelixstruktur, en upptäckt som revolutionerade genetiken och det biologiska tänkandet. I slutet av 1940-talet hade vetenskapsmän kommit fram till att DNA troligen bar på den genetiska informationen, men många bedömde molekylen vara alldeles för enkel för att ensam kunna innehålla den oerhört komplexa ärftliga informationen i alla organismer. I en klassisk artikel publicerad i Nature 1953 kunde Watson och Crick plötsligt förklara hur DNA-molekylen med sin komplementära och antiparallella dubbelhelixstruktur faktiskt är en alldeles utmärkt bärare av den genetiska koden. Upptäckten förärade dem en given plats i historieböckerna och Nobelpriset i medicin 1962. Utöver en rad andra utmärkelser så kommer Watson dessutom att promoveras till hedersdoktor vid Uppsala universitet senare i år i samband med Linnéjubileet.

Tack vare sitt goda renommé och sin erkända skicklighet som vetenskapsman har Watson genom åren inte känt samma tvång att hålla tand för tunga som allt för många av hans kollegor gör. Det senaste exemplet på detta framkom i en intervju i tidskriften Esquire där Watson uttrycker flera självklarheter.

Watson berättar bland annat hur han "vände mig mot vänstern eftersom de inte tycker om genetik, eftersom genetik implicerar att vi ibland misslyckas i livet eftersom vi har dåliga gener. De vill att alla misslyckanden i livet skall vara till följd av det ondskefulla systemet". Watson berättar vidare:

[jag] begav mig till ett möte om genetiska förbättringar i New York, och en del av oss var för det. Resten var förskräckta. För att rättfärdiga en defensiv reaktion från människor i toppen - de är rädda för att någon annan skulle kunna vara i toppen. Men tänk om du är dum? Skulle det inte vara trevligt att få barn som skulle kunna hjälpa dig ut ur slummen? Om vi skulle kunna skapa människor med tio poäng högre IQ så skulle vi troligen ha färre krig. Francis Crick sade att vi borde betala fattiga människor för att inte skaffa barn. Jag anser att vi nu befinner oss i en fruktansvärd situation där vi betalar rika för att skaffa barn. Om det finns en korrelation mellan framgång och gener, så kommer IQ att minska om de framgångsrika inte skaffar barn. Det är ett självklart faktum.

Watson berör även dogmen om att judar under inga omständigheter får kritiseras och att så kallad "antisemitism" alltid är felaktig och förkastliga. "Borde du få fälla antisemitiska yttranden? Ja, eftersom understundom är antisemitism rättfärdigat. Precis som vissa känslor är rättfärdigade. Om du inte kan kritiseras så är det väldigt farligt".

Judiska lobbyorganisationer har redan reagerat reflexmässigt fördömande på utlåtandet. Deras tolerans sträcker sig nämligen inte längre än att även ett utlåtande likt detta betraktas som "antisemitiskt" och därför inte får fällas. Judar får aldrig under några som helst omständigheter kritiseras, så lyder den etablerade dogmen.

Tidigare har Watson även fått homosexuella lobbyorganisationer att tugga fragda av vrede sedan han i en intervju med The Sunday Telegraph sagt att "Om du finner en gen som avgör sexuell läggning och en kvinna beslutar att hon inte vill ha ett homosexuellt barn, välan, låt henne göra det".

Det krävs inte att man är en Nobelpristagare för att inse det sakligt korrekta i vad Watson yttrar. Vad som däremot krävs är förmågan att utföra tankearbete som inte domineras av emotionella restriktioner. De flesta människor tenderar emellertid endast förmå att komma fram till eller acceptera slutsatser så länge de inte av någon anledning ogillar dem. Det avgörande i deras förhållande till sakfrågorna angående ett ämne avgörs av deras emotionella reaktioner och inte av rationella slutsatser.

Många vänsteranhängare fördömer rätteligen de stora delar av den religiösa högern i framförallt USA som förespråkar "intelligent design" som ett alternativ till evolutionsteorin. Detta samtidigt som vänstern i det närmaste mangrant förnekar att evolutionära krafter skulle ha någon som helst relevans för människan. Konsekvenserna av genetiken och evolutionsteorin kullkastar nämligen fullständigt vänsterns godtyckliga världsbild, precis som Watson påpekar.

Närhelst skillnader mellan grupper eller individer påtalas ifråga om exempelvis kön, klass, ras eller intelligens, skriker vänstern sig hesa om att detta blott och enbart beror på diskriminering och sociala konstruktioner. Biologiska förklaringar avfärdas slentrianmässigt som biologisk determinism. Allting hävdas istället kunna förklaras med hjälp av socialisationsprocesser. Allting är socialt determinerat. Det finns emellertid ett slående undantag där vänstern utgör fullständigt fanatiska biologiska determinister, nämligen i frågan om sexuell identitet.

Vilket kön en individ har anses fullständigt oavhängigt biologin, men en homosexuell person däremot föds ofrånkomligen som homosexuell och ingenting kan inverka på det. Denna tankemässiga avvikelse, som de flesta vänstersinnade troligen inte ens själva är medvetna om utgör en ideologisk diskrepans, illustrerar hur det underliggande motivet i vänsterideologierna inte baseras på ett stringent förhållande till fakta, utan på en emotionell nyckfullhet som ytterst baseras på godtycke. Det avgörande för vänstersympatisörer är huruvida en uppfattning av någon anledning känns "rätt" eller "fel", inte i vilken mån den verkligen är det eller hur detta kan bedömas.

Det finns idag ingenting som tyder på att individer är biologiskt determinerade till att bli homosexuella, varemot det finns mycket som tyder på att vissa individer av biologiska skäl är mer benägna än andra att antaga en homosexuell identitet. Tvillingstudier ger stöd för den senare uppfattningen, men visar samtidigt att fastän enäggstvillingar är genetiskt identiska och har utsatts för samma prenatala endokrina miljö, så identifierar den ene tvillingen sig oftast som heterosexuell även då den andre identifierar sig som homosexuell.

Däremot så finns det starka indikationer på att yttre faktorer påverkar en icke ringa del av dem som identiferar sig som homosexuella. Barn som växer upp hos homosexuella par identifierar senare i livet sig själva som homosexuella i betydligt större utsträckning än barn som växer upp hos ensamstående eller heterosexuella par. Vidare så har individer som identifierar sig som homosexuella i betydligt större utsträckning än andra utsatts för sexuella övergrepp i barndomen. Det finns ingenting som tyder på att homosexuella i barndomen själva skulle utsätta sig för pedofiler i större utsträckning än heterosexuella varför dylika traumatiska händelser tycks ha ett kausalt förhållande till den senare homosexuella självidentifikationen för många individer.

Hursomhelst, tvärtemot vad vänsterideologierna vill göra gällande, förutom i nyss nämnda exempel, så har biologin en grundläggande, och i vissa avseenden determinerande, betydelse för exempelvis ras och kön. Det innebär inte att miljömässiga faktorer är irrelevanta, utan understryker endast det faktum att biologi och gener utgör avgörande inslag för hur allting levande ytterst är beskaffat. Biologin sätter de ramar inom vilka miljöfaktorer kan påverka.

Studien av livet har emellertid givit oss en ännu mer fundamental insikt, nämligen den att det ultimata intresset för de processer vi kallar liv är att föra sina gener vidare, direkt genom sin avkomma eller indirekt genom genetiskt lika individer. Nationalsocialismens strävan är etablerandet av en samhällsordning som tar hänsyn till livets biologiska och genetiska verklighet där det sociala och kulturella utformas med hänsyn till folkets ultimata intresse. Detta kan endast om alls förverkligas genom en äkta filosofi och ett styrelseskick som i möjligaste mån är befriat från emotionellt godtycke. Det är ytterst detta synsätt och denna strävan som är revolutionerande med nationalsocialismen och vad som skiljer den från alla andra ideologier.