Adolf Hitlers Min Kamp

<body> <table border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" width="547"> <tr> <td width="293"><font SIZE="7"><p ALIGN="CENTER"></font><strong><font face="Arial" size="6">Adolf Hitler: <br> Min Kamp</font></strong><font SIZE="7"></p> <p ALIGN="CENTER"></font><font size="5" face="Arial">Citat i urval av Goj Gojim</font></p> <p ALIGN="left"><img src="ah.gif" width="119" height="165" alt="ah.gif (16939 bytes)" align="left"><font FACE="Times New Roman">MEIN KAMPF är en av de böcker som haft en enorm inverkan på världshistorien. </font></p> <font FACE="Times New Roman"><p>Att känna till innehållet i stora drag är alltså en självklarhet för alla som är det minsta intresserade av historia - eller framtiden. </p> <p>Därför har jag gjort en citatsamling, som fungerar både som introduktion och sammanfattning. </p> <p><strong>Adolf Hitler</strong>s ideologi handlar framför allt om OLIKHET: </p> <p>Individerna är olika. <br> Könen är olika <br> Raserna är också olika </p> <p>För att skapa framtidens samhälle är det nödvändigt att utgå från dessa sanningar, som dagens etablissemang gör allt för att undertrycka. </p> <p>Denna bok har förändrat mitt liv, och jag hoppas att den förändrar även ditt liv! </p> <p>Goj Gojim <br> Medlem av NationalSocialistisk Front </p> </font><p ALIGN="center"><img src="prickar.gif" width="284" height="5" alt="prickar.gif (270 bytes)"></p> <p>Del 1:<br> Kapitel 1, I föräldrahemmet.<br> Kapitel 2, Läro- och prövoår i Wien<br> Kapitel 3, Allmänna politiska betraktelser från min tid i Wien<br> Kapitel 4, München<br> Kapitel 5, Världskriget<br> <br> <br> <br> <br> </p> <p><font size="5" face="Arial">Del 1  Kapitel 1</font></p> <font size="5"><p><font face="Arial">I FÖRÄLDRAHEMMET </font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Lika fast och beslutsam som min far kunde vara i genomförandet av de planer och avsikter han en gång fått i sitt huvud, lika envis och motspänstig var hans son, när det gällde att värna sig mot en tanke, som föga eller icke tilltalade honom. Jag ville inte bli tjänsteman." </font></p> <p><font face="Arial">"Jag mådde illa bara vid tanken på att sitta fastkedjad på ett kontor och inte kunna vara herre över sin egen tid, utan känna sig nödsakad att tränga in ett helt livs innehåll i formulär, som skulle ifyllas. Och vilka tankar förmådde inte detta väcka hos en gosse, som verkligen var allt annat än "snäll" i gängse bemärkelse! Jag hade löjligt lätt för att lära i skolan och fick därigenom så mycket tid över, att solen såg mera till mig än mitt rum gjorde. När numera mina politiska motståndare med kärleksfull uppmärksamhet nagelfar mitt liv ända tillbaka till den tiden, för att slutligen med en lättnadens suck konstatera, vilka fasliga saker denne "Hitler" gjorde sig skyldig till redan som barn, så tackar jag himlen att den även nu har några minnen att skänka mig från denna lyckliga tid. Skog och mark var på den tiden de tummelplatser där de alltid förhandenvarande "motsättningarna" sökte sig utlopp."</font></p> <p><font face="Arial">"Jag brydde mig bara om att lära det som intresserade mig, och framför allt sådant som enligt min egen åsikt kunde vara till nytta senare när jag blev målare. Vad som däremot ur denna synpunkt föreföll mig betydelselöst eller i övrigt inte tilltalade mig, nonchalerade jag fullkomligt. Mina betyg från denna tid uppvisade, allt efter min uppskattning av de olika ämnena, alltid ytterligheter. Vid sidan om A och a förekom B och Bc. Ojämförligt bäst var mina kunskaper i geografi och i synnerhet i världshistoria. Dessa var de båda ämnen i vilka jag var klassens ljus." </font></p> <p><font face="Arial">"Som överallt och alltid i varje strid fanns det också i det gamla Österrikes språkstrid tre kategorier: <i>de stridande, de likgiltiga </i>och <i>förrädarna.</i>" </font></p> <p><font face="Arial">"Vi gjorde en insamling för Südmark och skolföreningen, bar som föreningsmärke en blåklint och de svart-röd-gyllene färgerna, hälsade med "Heil" och sjöng istället för kejsarsången hellre "Deutschland über alles", trots alla varningar och bestraffningar."</font></p> <p><font face="Arial">"Att läsa historia betyder att söka och finna de krafter, vilka som orsaker leder till de verkningar, vi sedan ser för våra ögon som historiska tilldragelser. Konsten, såväl att läsa som att lära, består också här i att <i>komma ihåg det väsentliga, glömma det oväsentliga.</i>"</font></p> <p><font face="Arial">"Jag hade redan då dragit konsekvenserna av mitt vetande: glödande kärlek till min tysk-österrikiska hembygd och djupt hat mot den österrikiska staten."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 1  Kapitel 2</font></p> <p><font face="Arial">LÄRO- OCH PRÖVOÅR I WIEN </font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"När nödens gudinna omfamnade mig och ofta höll på att krossa mig växte mitt trots, och slutligen segrade min vilja. Det är den tiden jag har att tacka för att jag blivit hård och kan vara hård."</font></p> <p><font face="Arial">"Liksom naturen koncentrerar sin största uppmärksamhet inte på att vidmakthålla det bestående, utan på att tukta de unga växterna som släktets fortplantare, så bör det också i det mänskliga livet mindre gälla att på konstlad väg förädla något bestående ont, vilket med människornas läggning till 99% är omöjligt, än att från början försäkra sig om sundare banor för en kommande utveckling."</font></p> <p><font face="Arial">"Ty blott den som genom uppfostran och skola lär känna det egna fäderneslandets kulturella, ekonomiska, men framför allt politiska storhet, kan och skall också känna den inre stoltheten att få lov att räkna sig som en av detta folk. Och kämpa kan jag blott för något som jag älskar, endast älska vad jag högaktar, och högakta det jag åtminstone känner till."</font></p> <p><font face="Arial">"Jag känner folk som läser oändligt mycket och ändå skulle jag inte vilja kalla dem belästa. De äger visserligen en kolossal mängd "vetande", men deras hjärna förstår inte att göra en indelning av och förteckning över materialet. De saknar förmågan att skilja på det för dem värdefulla och värdelösa."</font></p> <p><font face="Arial">"Linz ägde mycket få judar. Under seklernas lopp hade deras yttre europeiserats och blivit mänskligt; ja, jag tog dem till och med för tyskar. Jag förstod föga hur dum denna inbillning var, då jag såg det enda karakteristiska kännetecknet i den främmande trosbekännelsen. Att de för den skull blivit förföljda, som jag trodde, fick ofta min motvilja gentemot ogynnsamma yttranden om dem att nästan ökas till avsky. Att det fanns systematiska judehatare hade jag på den tiden ingen aning om. Så kom jag till Wien."</font></p> <p><font face="Arial">"Jag såg hos juden ännu blott hans trosbekännelse och var därför av rent mänsklig tolerans även i detta fall motståndare till religiös förföljelse. Alltså föreföll mig den ton, som särskilt anslogs av den antisemitiska pressen i Wien, ovärdig ett stort folks kulturella tradition. Minnet av vissa tilldragelser under medeltiden, som jag inte gärna ville se upprepade, plågade mig."</font></p> <p><font face="Arial">"Om därigenom också mina åsikter beträffande antisemitismen så småningom blev underkastade tidens växlingar, så torde detta ha varit den största förvandling som jag överhuvudtaget genomgått. Den har kostat mig de flesta själsstriderna, och först sedan jag fört en månadslång kamp mellan känsla och förnuft började segern luta åt det senare hållet. Två år därefter hade känslan följt förnuftet, för att från och med nu vara dess mest trofaste väktare och varnare."</font></p> <p><font face="Arial">"Överhuvudtaget var både moraliskt och i andra avseenden renheten hos detta folk ett kapitel för sig. Att det här inte var frågan om ett folk som tyckte om vatten kunde man se redan på utanskriften, ja, till och med om man blundade. Det hände mig sedermera ofta att jag mådde illa när jag kände lukten av dessa kaftanbärare. Därtill kom även de osnygga kläderna och den föga hjältelika gestalten. Allt detta kunde inte verka vidare tilldragande utan måste göra ett rent frånstötande intryck, när man utom den kroppsliga osnyggheten plötsligt upptäckte det utvalda folkets moraliska smutsfläckar. Ingenting hade på kort tid gjort mig så betänksam som den alltmer tilltagande insikten om arten av judarnas verksamhet på vissa områden.</font></p> <p><font face="Arial">Fanns det månne något ruttet eller skamlöst av något slag, framför allt på det kulturella livets område, i vilket inte åtminstone <i>en</i> jude var delaktig? Om man bara försiktigt skar hål på en dylik böld fann man - liksom masken i en ruttnande kropp - en liten jude, ofta alldeles bländad av det plötsliga ljuset."</font></p> <p><font face="Arial">"Om också känslan tusen gånger opponerade sig måste förståndet dra sina slutsatser. Det gick faktiskt inte att förneka att skulden för nio tiondedelar av all litterär smörja, konstnärligt strunt och idiotiska teaterpjäser måste tillskrivas ett folk, som inte utgör en hundradel av landets invånare; det var helt enkelt så."</font></p> <p><font face="Arial">"Den liberala hållningen hos denna tidningspress såg jag nu i ett annat ljus, dess förnäma ton när den besvarade eller teg ihjäl angrepp, avslöjade sig nu för mig som ett lika klokt som gement knep, dess inspirerade teateranmälningar gällde alltid den judiske författaren, och aldrig träffade klandret någon annan än tyskarna."</font></p> <p><font face="Arial">"Judendomens förhållande till prostitutionen och i ännu högre grad till själva kvinnohandeln, kunde man studera i Wien som kanske i ingen annan västeuropeisk stad, Sydfrankrikes hamnstäder möjligen undantagna. När man på aftonen skyndade genom gator och gränder i Leopoldstadt blev man för varje steg med eller mot sin vilja vittne till episoder, som var okända för största delen av tyska folket, tills kriget gav kämparna vid ostfronten tillfälle att se, eller rättare sagt vara tvungna att se någonting liknande. </font></p> <p><font face="Arial">När jag första gången upptäckte juden som den lika kallblodige som skamlöst beräknande ledaren av denna upprörande trafik bland storstadens avskum, kände jag kalla kårar utefter ryggen. Men sedan exploderade jag. Nu undvek jag inte längre att tala om judefrågan, nej, nu önskade jag tvärtom diskutera den."</font></p> <p><font face="Arial">"Vem kunde väl fördöma det olyckliga offret, när man tänkte på dessa förförares djävulska skicklighet? Hur svårt var det inte för mig själv att bli herre över den illistiga förljugenheten hos denna ras? Hur värdelös var inte en sådan framgång hos människor, som förstod att göra svart till vitt och gladeligen förnekade vad de nyss sagt, för att i nästa ögonblick själva åberopa sig därpå. Nej, ju mer jag lärde känna judarna desto mera måste jag förlåta arbetaren."</font></p> <p><font face="Arial">"Ty jag hade lärt mig förstå det judiska folkets språk; det talar för att dölja eller åtminstone beslöja tankarna, och dess verkliga mål står alltså inte att finna i källtexten utan slumrar väl dolt mellan raderna. För mig var ögonblicket inne för den största revolution, som någonsin försiggått i mitt inre. Från att ha varit en passiv världsmedborgare hade jag blivit en fanatisk antisemit."</font></p> <p><font face="Arial">"Om juden segrar över människorna i denna värld med hjälp av sin marxistiska trosbekännelse, då blir hans krona mänsklighetens begravningskrans, då skall denna planet åter liksom för miljoner år sedan virvla människotom genom etern. Den eviga naturen straffar obönhörligen överträdelser av dess lagar."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 1  Kapitel 3 </font></p> <p><font face="Arial">ALLMÄNNA POLITISKA BETRAKTELSER FRÅN MIN TID I WIEN</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Och lika lite som en vis kan uppvägas av hundra fårskallar, lika lite kommer det ett hjältemodigt beslut från hundra ynkryggar."</font></p> <p><font face="Arial">"Det finns  objektivt sett  ingen så felaktig princip som den parlamentariska."</font></p> <p><font face="Arial">"Liksom det alltid är ett resultat av ens uppfostran till vilken kyrka man bekänner sig, och endast det religiösa behovet i och för sig slumrar i människans inre, på samma sätt utgör massans politiska åsikt blott slutresultatet av en ofta alldeles otroligt seg och grundlig bearbetning av själ och förstånd."</font></p> <p><font face="Arial">"Det finns väl ingen som tror att ur en allt annat än snillrik väljarkårs röstsedlar statsmän strax skall växa fram i hundratal. Överhuvudtaget kan man inte tillräckligt skarpt reagera mot det dumma pratet, att det skulle kunna framfödas genier ur allmänna val. För det första frambringar en nation en verklig statsman endast en gång under loppet av många år, och alls inte hundra i taget, och för det andra hyser massan en nästan instinktiv motvilja mot varje överlägset geni. Det är lättare för en kamel att gå genom ett nålsöga än för en stor man att bli upptäckt genom ett val. </font></p> <p><font face="Arial">Den som verkligen höjer sig över normalmåttet brukar för det mesta personligen anmäla sig i världshistorien."</font></p> <p><font face="Arial">"Men om ett folk är underlägset i kampen för sina mänskliga rättigheter, då har det helt enkelt vid vägningen på ödets våg befunnits för lätt för lyckan att vidare bestå här på jorden. Ty det folk som inte är redo eller i stånd att strida för sin existens, för detta har den evigt rättvisa försynen redan bestämt slutet. Världen är inte till för fega folk."</font></p> <p><font face="Arial">"Den makt som bragte de största historiska lavinerna av religiös eller politisk art i rullning, var sedan urminnes tider blott det talade ordets trollkraft. </font></p> <p><font face="Arial">I synnerhet ett folks breda lager faller alltid blott för talets makt. Alla större rörelser är folkrörelser, är vulkanutbrott av mänskliga lidelser och själsstrider, framkallade antingen av nödens grymma gudinna eller av det likt en brandfackla bland massan utslungade ordet, och är inte sockersöta utgjutelser av estetiserande litteratörer och salongshjältar.</font></p> <p><font face="Arial">Folköden förmår blott en storm av glödande lidelse att omkasta, och uppväcka lidelse kan endast den, som bär sådan inom sig."</font></p> <p><font face="Arial">"Endast den hårda verkligheten får bestämma vägen till målet; att inte vilja gå otrevliga vägar är här i världen blott alltför ofta lika med att, med eller mot sin vilja, avstå från sitt mål."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 1  Kapitel 4</font></p> <p><font face="Arial">MÜNCHEN</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Ty så snart fortplantningen som sådan en gång begränsats och nativiteten sjunkit, träder istället för den naturliga kampen för tillvaron, som endast tillåter den allra starkaste och friskaste att leva, den självförklarliga manien att till varje pris rädda även de svagaste, ja, de sjukligaste varelserna, varigenom lägges fröet till en avkomma som måste bli allt ynkligare ju längre detta förhånande av naturen och dess vilja varar. </font></p> <p><font face="Arial">Slutet blir att ett sådant folk en vacker dag kommer att berövas sin rätt att leva i denna värld, ty människan kan visserligen för en tid trotsa fortplantningsviljans eviga lagar, hämnden kommer dock förr eller senare. Ett starkare släkte skall förjaga de svaga, ty livsdriften i sin yttersta utformning kommer alltid att på nytt spränga alla löjliga bojor, som påläggs av en så kallad humanitet hos de enskilda, för att i dess ställe sätta naturens humanitet, som förintar svagheten för att bereda plats för styrkan."</font></p> <p><font face="Arial">"Att vår värld en gång kommer att utsättas för hårda strider för mänsklighetens tillvaro kan ingen tvivla på. När allt kommer omkring segrar i all evighet endast självbevarelsedriften. Under denna smälter den så kallade humaniteten såsom uttryck för en blandning av dumhet, feghet och inbilsk viktighet som snö för marssolen. I evig strid har mänskligheten vuxit sig stor  i evig fred går den under."</font></p> <p><font face="Arial">"Redan möjligheten att bevara ett sunt bondestånd som fundament kan aldrig uppskattas tillräckligt högt. Många av de nu rådande missförhållandena är följden av det osunda förhållandet mellan lant- och stadsbefolkning. En fast stam av mindre och medelstora jordbrukare har under alla tider varit det bästa skyddet mot de sociala sjukdomar man i våra dagar ser runt omkring sig."</font></p> <p><font face="Arial">"Staten har emellertid inte det minsta att skaffa med en viss ekonomisk lära eller utveckling. Den är inte en sammanfattning av ekonomiska kontrahenter inom ett visst begränsat område till uppfyllande av ekonomiska uppgifter, utan en organisation av en gemenskap av fysiskt och psykiskt närbesläktade varelser för att bättre kunna möjliggöra släktets fortbestånd och uppnå de mål, försynen satt för deras tillvaro. Detta och inget annat är ändamålet och meningen med en stat. Näringslivet är endast ett av de många hjälpmedel som erfordras för att uppnå detta mål."</font></p> <p><font face="Arial">"De folk, som liksom drönare smyger sig in bland den övriga mänskligheten för att under alla möjliga förevändningar få denna att arbeta för sin räkning, kan bilda stater till och med utan eget bestämt begränsat område. Detta gäller i första hand det folk, under vars parasiterande hela den hederliga mänskligheten lider i våra dagar: judarna. </font></p> <p><font face="Arial">Den judiska staten har aldrig varit begränsad till rummet utan universellt obegränsad, endast sammanhållen av rasen. Därför har detta folk alltid bildat en stat i staten. Det tillhör de mest geniala knep som någonsin uttänkts att låta denna stat segla under religionens flagg, och därmed tillförsäkra den samma tolerans som ariern alltid är beredd att bestå varje religiös bekännelse. Ty den mosaiska religionen är i själva verket ingenting annat än en lära om hur den judiska rasen skall bevaras."</font></p> <p><font face="Arial">"Hur lite de statsbildande och statsbevarande egenskaperna har att göra med näringslivet visar tydligast den omständigheten, att en stats inre styrka endast ytterst sällan sammanfaller med en så kallad ekonomisk blomstring, medan denna däremot i oändligt många fall synes visa hän på statens nära förestående förfall."</font></p> <p><font face="Arial">"Även den bräckligaste mor kan bli en hjältinna när det för henne gäller att rädda sitt eget barn, och endast kampen för att bevara släktet och den stat som skyddar det, har i alla tider förmått driva männen mot fiendens spjutspetsar."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 1  Kapitel 5</font></p> <p><font face="Arial">VÄRLDSKRIGET</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Men ur fjärran trängde tonerna av en sång till vårt öra och kom allt närmare och närmare, utbredde sig från kompani till kompani, och när döden just börjat svänga sin lie bland våra led nådde sången också oss, och vi stämde in i: Deutschland, Deutschland über alles, über alles in der Welt! "</font></p> <p><font face="Arial">"Och så fortsatte det år för år, men slagfältens romantik hade utbytts mot fasa. Hänförelsen svalnade efter hand, och det översvallande jublet kvävdes av dödsångesten. Det kom en tid, då var och en måste slitas mellan självbevarelsedriften och pliktens bud. Inte heller jag blev besparad denna kamp."</font></p> <p><font face="Arial">"Men då uppstod en ny fråga: kan man överhuvudtaget utrota andliga idéer med svärdet? Kan man bekämpa världsåskådningar genom användande av brutalt våld? </font></p> <p><font face="Arial">Jag hade redan då mer än en gång frågat mig detsamma. </font></p> <p><font face="Arial">Om man tänker igenom analoga fall som kan hämtas ur historien, i synnerhet på religiös grundval, kommer man till följande principiella insikt: </font></p> <p><font face="Arial">Föreställningar och idéer och rörelser med bestämd andlig grundval  oavsett om denna är sann eller falsk  kan från en viss tidpunkt av sin tillblivelse kuvas med taktiska maktmedel, endast om dessa kroppsliga vapen samtidigt själva är bärare av en ny tändande tanke, en idé eller världsåskådning."</font></p> <p><font face="Arial">"Varje försök att bekämpa en världsåskådning med maktmedel misslyckas till sist, om inte kampen får formen av ett angrepp för en ny andlig inställning. Endast i striden mellan två världsåskådningar förmår det brutala våldets vapen, om det användes med uthållighet och hänsynslöshet, vinna seger för det parti det företräder."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 1  Kapitel 6</font></p> <p><font face="Arial">KRIGSPROPAGANDA</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Men först under kriget kunde man se till vilka oerhörda resultat en rätt använd propaganda kan leda. Tyvärr måste man också här studera allting hos motparten, ty hos oss var verksamheten i detta avseende mer än obetydlig."</font></p> <p><font face="Arial">"Ty vad som försummades av oss tillvaratog motståndaren med oerhörd skicklighet och verkligt genial beräkning. Även jag har lärt oändligt mycket av denna fientliga krigspropaganda."</font></p> <p><font face="Arial">"Är propagandan medel eller ändamål? </font></p> <p><font face="Arial">Den är ett medel och måste i enlighet härmed bedömas ur målets synvinkel."</font></p> <p><font face="Arial">"Till vem bör propagandan vända sig? Till den vetenskapliga intelligensen eller till den obildade massan? </font></p> <p><font face="Arial">Den skall i all evighet endast rikta sig till massan! </font></p> <p><font face="Arial">För intelligentsian eller för dem som tyvärr alltför ofta kallar sig så, är inte propagandan utan den vetenskapliga undervisningen avsedd."</font></p> <p><font face="Arial">"Men hur genialiskt en reklamkampanj än organiseras, kommer den ändå inte att leda till något resultat, om man inte tar hänsyn till följande grundläggande princip: den måste inskränka sig till lite och evigt upprepa detta. Uthålligheten är härvidlag, som ifråga om så mycket annat här i världen, den första och viktigaste förutsättningen för framgång."</font></p> <p><font face="Arial">"Då skall man till sin förvåning kunna konstatera till vilka oerhörda, knappt fattbara resultat en dylik ihärdighet leder."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 1- Kapitel 7</font></p> <p><font face="Arial">REVOLUTIONEN</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Under dessa månader kände jag för första gången ödets nyckfullhet, som höll mig kvar vid fronten och därtill på en plats där förste bästa negers slumpskott kunde få mig ur världen, under det att jag på annan ort och i annan befattning förmått göra fäderneslandet helt andra tjänster! </font></p> <p><font face="Arial">Ty att jag skulle ha gått i land med det var jag redan på den tiden förmäten nog att tro."</font></p> <p><font face="Arial">"Expeditionerna var befolkade av judar. Nästan varje skrivare var jude och varje jude var skrivare. Jag förvånade mig över denna det utvalda folkets rikedom på kämpar, och kunde inte underlåta att jämföra dem med de sparsamma rasfränderna vid fronten.</font></p> <p><font face="Arial">Ännu sämre var förhållandena på näringslivets område. Här hade det judiska folket faktiskt gjort sig oumbärligt. Spindeln började så småningom suga blodet ur folkets ådror. På omvägen över krigskommissionerna hade man funnit ett medel att under hand ge det nationella och fria näringslivet nådastöten."</font></p> <p><font face="Arial">"Min personliga inställning var redan från början klar: jag hatade i allra högsta grad hela detta pack av eländiga partilymlar som bedrog folket. Jag hade för länge sedan kommit underfund med, att det för detta patrask sannerligen inte var fråga om nationens väl, utan om att fylla sina tomma fickor. Och att de nu var beredda att för detta mål offra hela folket och, om så erfordrades, låta Tyskland gå under, gjorde dem i mina ögon mogna för galgen."</font></p> <p><font face="Arial">"Och så en dag bröt olyckan ut plötsligt och oförberett. Matroser kom farande på lastbilar och proklamerade revolutionen, ett par judeynglingar var ledare av denna strid för frihet, skönhet och värdighet i vårt folks tillvaro. Ingen av dem hade varit vid fronten. På omvägen över ett så kallat dröppellasarett hade de båda orientalerna kommit hem från kriget. Nu hissade de den röda flaggan."</font></p> <p><font face="Arial">"Med judar kan man inte sluta några avtal, där gäller bara det hårda antingen - eller.</font></p> <p><font face="Arial">Jag beslöt att bli politiker."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 1  Kapitel 8</font></p> <p><font face="Arial">JAG BÖRJAR MIN POLITISKA VERKSAMHET</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Tidigt på morgonen den 27 april 1919 kom man för att häkta mig  men de tre utsända hade inte tillräckligt med mod till det när jag riktade en karbin mot dem, utan gav sig av igen."</font></p> <p><font face="Arial">"Uppgiften för den som skall uppställa ett program är inte att ta reda på i hur hög grad en sak är genomförbar, utan att klarlägga själva saken; det vill säga: han skall mindre bekymra sig om vägen än om målet. Härvidlag är den principiella riktigheten av en idé avgörande, och inte svårigheten för dess genomförande."</font></p> <p><font face="Arial">"Redan av en viss fåfänga, som alltid är besläktad med dumheten, avstår flertalet politiker från alla verkligt besvärliga framtidsprojekt för att inte förlora den stora hopens sympati för ögonblicket. En dylik politikers framgång och betydelse ligger uteslutande i samtiden, och existerar inte för eftervärlden. Detta brukar inte genera de små andarna; de är nöjda med det."</font></p> <p><font face="Arial">"Ju mer en människas verk betyder för framtiden, desto mindre förmår hennes samtid att fatta det, desto svårare är kampen och desto sällsyntare framgången. Men om det på hundra år ges en enda, skall måhända på hans ålderdom ett svagt skimmer av den kommande berömmelsen omstråla honom. Detta gäller historiens maratonlöpare; samtidens lagerkrans berör blott den döende hjältens tinningar.</font></p> <p><font face="Arial">Till dessa kan man räkna de stora kämparna här i världen, de som missförstådda av sin samtid ändå är beredda att kämpa striden för sina idéer och ideal till slutet. Det är de som en gång skall stå folkets hjärta närmast."</font></p> <p><font face="Arial">"den svåraste striden måste inte utkämpas mot de fientliga folken, utan mot det internationella kapitalet."</font></p> <p><font face="Arial">"Jag anmälde mig en dag till diskussionen. En av deltagarna trodde sig behöva bryta en lans för judarna och började försvara dem i ett längre anförande. Detta retade mig till motsägelser. Majoriteten av de närvarande kursdeltagarna ställde sig på min sida. Resultatet av detta blev att jag några dagar senare överfördes till ett regemente i München, som så kallad utbildningsofficer."</font></p> <p><font face="Arial">"Jag började arbeta med liv och lust. Här hade jag med ens möjligheten att få tala inför ett större auditorium, och vad jag hittills alltid, utan att själv veta det, rent instinktivt tagit för givet, inträffade nu: jag kunde tala."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 1  Kapitel 9</font></p> <p><font face="Arial">"TYSKA ARBETARPARTIET"</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"En dag fick jag av mina överordnade befallning att ta reda på hur det förhöll sig med en tydligen politisk förening med namnet Tyska arbetarpartiet, som en av de närmaste dagarna skulle hålla ett möte, vid vilket likaledes Gottfried Feder skulle tala. Jag skulle gå dit och titta på föreningen för att sedan avlägga rapport."</font></p> <p><font face="Arial">"Då kunde jag inte låta bli att likaledes begära ordet och säga den lärde herrn min mening på denna punkt  vilket hade till resultat att han, innan jag ännu hunnit tala till punkt, lämnade lokalen som en våt hund. Man hade med förvånad uppsyn hört på mitt tal, och först när jag stod i begrepp att ta farväl av mötet kom en man springande efter mig, presenterade sig (jag uppfattade inte riktigt namnet) och tryckte ett litet häfte, synbarligen en politisk broschyr, i handen på mig med en enträgen begäran att läsa den."</font></p> <p><font face="Arial">"efter inte fullt en vecka fick jag så till min förvåning ett brevkort som meddelade, att jag invalts i Tyska arbetarpartiet: man anhöll om min bekräftelse och att jag av denna anledning nästa onsdag skulle komma till ett kommittésammanträde hos partiet.</font></p> <p><font face="Arial">Jag var faktiskt mer än förvånad över detta sätt att värva medlemmar, och visste inte om jag skulle bli förargad eller skratta åt det hela. Jag hade ju inte en tanke på att ansluta mig till något färdigt parti utan ville grunda mitt eget."</font></p> <p><font face="Arial">"Jag stod inför den måhända svåraste frågan i mitt liv: skulle jag gå in som medlem, eller skulle jag avböja? Förnuftet kunde inte annat än avråda mig, men känslan lämnade mig ingen ro, och ju oftare jag försökte tänka på hur meningslös hela denna klubb var, desto oftare motsade mig min känsla. Jag fick ingen ro under de närmaste dagarna."</font></p> <p><font face="Arial">"Denna löjliga lilla sammanslutning syntes mig ha det företrädet att ännu inte ha stelnat till en organisation, utan lämna möjlighet för en verkligt personlig verksamhet från den enskildes sida. Här kunde man ännu arbeta, och ju mindre rörelsen var, desto lättare var det att forma den efter sin önskan. Innehållet, målet och vägen kunde ännu bestämmas, något som redan från början var omöjligt ifråga om de bestående stora partierna."</font></p> <p><font face="Arial">"Alltså anmälde jag mig som medlem i Tyska arbetarpartiet och fick ett provisoriskt medlemskort med mitt nummer: sju."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 1  Kapitel 10</font></p> <p><font face="Arial">ORSAKERNA TILL SAMMANBROTTET</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Går då folk överhuvudtaget under bara till följd av förlorade krig?</font></p> <p><font face="Arial">Svaret kan formuleras helt kort: ja, alltid när ett folk lider ett militärt nederlag på grund av sin egen lättja, feghet, karaktärslöshet, eller kort sagt ovärdighet. Förhåller det sig inte så, blir det militära nederlaget snarare impulsen till ett större uppsving i framtiden än till en gravsten över ett folks tillvaro."</font></p> <p><font face="Arial">"Det fordrades emellertid judendomens och dess marxistiska kamporganisationers hela bottenlösa lögnaktighet för att påbörda just den man skulden för sammanbrottet, vilken var den ende som med övermänsklig vilje- och handlingskraft sökte förebygga den av honom förutsedda katastrofen, och bespara nationen en period av djupaste förnedring och vanära. Genom att stämpla Ludendorff som den skyldige till att Tyskland förlorade världskriget, vred man den moraliska rättens vapen ur handen på den ende farlige åklagare, som kunde uppträda mot fosterlandsförrädarna. Man utgick härvid från den mycket riktiga grundsatsen att ju större en lögn är, desto lättare har den att bli trodd, då ett folks stora massa i djupet av sitt hjärta lättare blir fördärvad än medvetet och avsiktligt dålig, och således på grund av sin primitiva enfald lättare faller offer för en stor lögn än för en liten, då de säkerligen själva ofta ljuger i smått men likväl skulle dra sig för stora lögner. Det skulle aldrig falla dem in att vara till den grad osannfärdiga, därför tror de inte heller på möjligheten av att någon annan kan förvränga fakta på ett så oerhört fräckt och infamt sätt. Ja, till och med om man upplyser dem om detta, kommer de att tvivla länge och vara villrådiga, och i alla fall tro att åtminstone <i>någon </i>sak ändå är sann. Därför stannar alltid något kvar även av den fräckaste lögn  ett faktum som alla stora lögnkonstnärer och lögnföreningar endast alltför väl känner till, och på det nedrigaste sätt utnyttjar. </font></p> <p><font face="Arial">De som bäst har känt till de olika möjligheterna att använda osanning och förtal har i alla tider varit judarna. Hela deras tillvaro är ju uppbyggd på en enda stor lögn, nämligen den att det beträffande dem rör sig om ett religionssamfund, medan det i verkligheten är fråga om en ras  och vilken ras sen! En av mänsklighetens största andar har för alltid fastslagit detta i en evigt giltig sats av fundamental sanning: han kallar dem lögnens stora mästare. Den som inte erkänner eller inte vill tro detta, skall aldrig kunna bidra till sanningens seger här i världen."</font></p> <p><font face="Arial">"Just i journalistkretsar brukar man gärna beteckna pressen som en stormakt i staten. Faktiskt är också dess betydelse oerhört stor. Den kan överhuvudtaget inte överskattas, ty den verkar som en fortsättning på vår uppfostran ända in i sena ålderdomen. </font></p> <p><font face="Arial">Ur denna synpunkt kan man dela in tidningsläsarna i tre grupper: </font></p> <p><font face="Arial">För det första de, som tror på allt vad de läser.</font></p> <p><font face="Arial">För det andra de, som inte längre tror på någonting.</font></p> <p><font face="Arial">För det tredje de, som kritiskt tänker över vad de har läst, och sedan bildar sig ett eget omdöme om detta."</font></p> <p><font face="Arial">"Den tredje gruppen är den definitivt minsta; den består av de intellektuellt högtstående som på grund av naturliga anlag och uppfostran lärt sig att tänka självständigt, som försöker bilda sig ett eget omdöme om allt, och som gör allt som de läser till föremål för en egen förnyad och grundlig prövning och fortsatt undersökning. De tar aldrig i en tidning utan att deras hjärna samtidigt är med, och då har författaren det inte lätt."</font></p> <p><font face="Arial">"Tyvärr ligger dessa praktmänniskors betydelse bara i deras intelligens och inte i deras antal, vilket är en olycka då visheten betyder intet och majoriteten allt! Nu för tiden, när massans röstsedlar är avgörande, ligger rätten att bestämma hos den största gruppen och det är den första: hopen av enfaldiga eller lättrogna. </font></p> <p><font face="Arial">Det är ett stats- och folkintresse av första rangen att förhindra, att dessa människor råkar i händerna på dåliga, okunniga eller rent av illasinnade uppfostrare."</font></p> <p><font face="Arial">"Prostitutionen är en vanära för mänskligheten, men man kan inte få bort den genom moraliska föreläsningar, fromma önskningar osv, utan dess begränsning och slutliga avveckling förutsätter avlägsnandet av ett antal av förutsättningarna."</font></p> <p><font face="Arial">"Vid vår uppfostran har man fullkomligt glömt att i längden kan en sund själ endast bo i en sund kropp."</font></p> <p><font face="Arial">"Jämsides med kroppens uppfostran måste kampen mot den själsliga förgiftningen pågå. Hela vårt offentliga liv liknar i våra dagar ett drivhus för sexuella föreställningar och frestelser. Man behöver bara betrakta repertoaren på våra biografer, varietéer och teatrar; det kan väl knappast förnekas att detta inte är den rätta kosten, framförallt inte för ungdomen."</font></p> <p><font face="Arial">"Man måste göra rent hus med det avskräde som sedligt förpestar storstädernas kultur, och det utan hänsyn till och tvekan inför det illvrål som naturligtvis kommer att uppstå. Om vi inte hjälper ungdomen upp ur det träsk som deras nuvarande omgivning utgör, kommer den att drunkna i det. Den som inte vill se dessa ting understödjer dem, och gör sig därigenom medskyldig till den långsamma prostitueringen av vår framtid, som ju ligger i den kommande generationen. Denna kulturella upprensning måste omfatta nästan alla områden. Teater, konst, litteratur, film, tidningar, affischer och skyltfönster måste rensas från produkterna av en ruttnande värld, och ställas i en sedlig stats- och kulturidés tjänst. Det offentliga livet måste befrias från vår moderna erotiks kväljande parfym, liksom från varje omanlig och pryd brist på uppriktighet."</font></p> <p><font face="Arial">"Kravet på att defekta människor berövas möjligheten att sätta en lika defekt avkomma till världen, är en solklart förnuftig fordran, och innebär i sitt planmässiga genomförande en human handling mot hela mänskligheten. Den kommer att bespara miljoner olyckliga oskyldigt lidande, och i framtiden leda till ett ökat tillfrisknande. Beslutet att göra så kommer också att resa en mur mot könssjukdomarnas fortsatta spridning. Det kan här bli nödvändigt att obarmhärtigt isolera de obotligt sjuka  en barbarisk åtgärd för de olyckliga som drabbas, men en välsignelse både för samtiden och eftervärlden. Ett århundrades övergående smärta kan rädda årtusenden från lidande."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 1  Kapitel 11</font></p> <p><font face="Arial">FOLK OCH RAS</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Det ligger hundratusentals Columbi ägg överallt, men man träffar mera sällan någon Columbus." </font></p> <p><font face="Arial">"När människan söker uppresa sig mot naturens järnhårda logik kommer hon i strid med de principer, vilka hon själv har sin existens som människa att tacka för. Därigenom leder hennes handlande mot naturen till hennes egen undergång."</font></p> <p><font face="Arial">"vår planet har i miljoner år vandrat genom etern utan människor, och det kan hända igen om människorna glömmer att de inte har några förryckta ideologers idéer, utan kunskapen om och den hänsynslösa tillämpningen av naturens järnhårda lagar att tacka för att de står över djuren. </font></p> <p><font face="Arial">Allt vad vi nu beundrar här på jorden  vetenskap och konst, uppfinningar och tekniska underverk  har skapats av några få folk, och ursprungligen av kanske <i>en enda</i> ras. Av den beror också hela vår kulturs bestånd. Om de går under, sjunker med dem denna jordens skönhet i graven."</font></p> <p><font face="Arial">"Den yttersta orsaken till undergång var alltid att man glömde, att all kultur är beroende av människor och inte tvärtom, och att alltså, om en viss kultur skall bevaras, den människa som skapat den måste hållas vid liv. Detta vidlivhållande är bundet vid den järnhårda lagen att den bäste och starkare nödvändigtvis och med rätta skall segra."</font></p> <p><font face="Arial">"Liksom i det dagliga livet det så kallade geniet behöver en särskild anledning, ja, ofta en formlig impuls för att kunna utveckla sig, förhåller det sig i folkens liv med den geniala rasen. I vardagens enahanda brukar ofta till och med betydande människor förefalla obetydliga, och knappast höja sig över det genomsnitt som deras omgivning utgör, men så snart en situation uppstår i vilken andra misströstar eller står handfallna, växer den geniala naturen märkbart fram ur det obetydliga genomsnittsbarnet, inte sällan till stor förvåning för alla dem som hittills sett det i det borgerliga livets små förhållanden. Det är också därför som någon sällan är profet i sitt eget fädernesland. </font></p> <p><font face="Arial">Man har aldrig haft så goda tillfällen att iaktta detta som under kriget. Skenbart menlösa barn förvandlades plötsligt i nödens stund, när andra stod rådvilla, till hjältar med dödsföraktande beslutsamhet och med kallblodig förmåga att överlägga. Om denna prövningsstund inte hade kommit, skulle knappast någon ha anat att en ung hjälte bodde i den skägglöse gossen. </font></p> <p><font face="Arial">Nästan alltid behövs det någon slags sporre för att väcka geniet till liv. Ödets klubbslag, som kastar den ene till marken, stöter hos den andre plötsligt på stål, och när vardagens hölje brister ligger den hittills dolda kärnan öppen för den häpnande världens blickar. Denna vägrar att tro att den skenbara jämliken plötsligt skall vara ett annat väsen, ett förlopp som torde upprepas i fråga om varje betydande människobarn."</font></p> <p><font face="Arial">"idealism: därmed menar vi förmågan att offra det enskilda för det hela, för medmänniskorna. Men hur nödvändigt är det inte att om och om igen framhålla att idealismen inte utgör en överflödig känsloyttring, utan att den i själva verket var, är och kommer att förbli förutsättningen för det som vi kallar mänsklig kultur, ja, att idealismen ensam har skapat begreppet människa. Denna inställning har ariern att tacka för sin position här i världen, och världen har den att tacka för människorna, ty den ensam har ur den rena anden format den skapande kraften, som i en enastående förening av rå styrka och genial begåvning skapat den mänskliga kulturens minnesmärken."</font></p> <p><font face="Arial">"Den största kontrasten till ariern är juden. Knappast hos något folk i världen är självbevarelsedriften starkare utvecklad än hos det så kallade utvalda. Det bästa beviset för detta är nog det enkla faktum att denna ras överhuvudtaget består. Var finns väl ett folk som under de senaste tvåtusen åren varit utsatt för så få förändringar beträffande sina anlag, sin karaktär osv, som det judiska? Vilket folk har varit med om större omvälvningar än detta  och har likväl alltid gått oförändrat ur de väldigaste katastrofer som mänskligheten känner? Vilken oändligt seg vilja till liv och till släktets upprätthållande talar inte ur dessa fakta!</font></p> <p><font face="Arial">Judens intellektuella egenskaper har skolats under årtusendens lopp."</font></p> <p><font face="Arial">"Även om det judiska folkets självbevarelsedrift inte är mindre utan snarare större än de andra folkens, och även om deras andliga egenskaper mycket lätt kan göra intryck av att vara jämbördiga med de övriga rasernas intellektuella anlag, så saknas ändå fullständigt den allra viktigaste förutsättningen för ett kulturfolk: det idealistiska tänkesättet. Det judiska folkets offervilja sträcker sig inte längre än till den rena självbevarelsedriften."</font></p> <p><font face="Arial">"Judarna håller bara ihop när en gemensam fara tvingar dem till det eller när ett gemensamt byte lockar; om dessa skäl bortfaller gör sig den krassaste egoism gällande, och av det eniga folket blir det i en handvändning en hop råttor, som blodigt bekämpar varandra. Om judarna var ensamma här i världen så skulle de lika mycket drunkna i smuts och avskräde, som försöka att ömsesidigt lura och utrota varandra i förbittrad strid, såvida inte den fullständiga bristen på offervilja, som tar sig uttryck i deras feghet, även härvidlag skulle göra kampen till en fars.</font></p> <p><font face="Arial">Det är alltså fullkomligt fel att av det faktum, att judarna håller ihop i striden, eller rättare sagt när det gäller att utplundra sina medmänniskor, dra den slutsatsen att de har en viss ideell offervilja. Även i detta avseende har juden inte något annat motiv än den rena egoismen hos den enskilde."</font></p> <p><font face="Arial">"Tillvaron driver juden att ljuga, att ideligen ljuga, liksom den tvingar nordbon att klä sig varmt. Hans liv bland de andra folken kan i längden endast fortsätta om han lyckas skapa den tron att han inte tillhör ett folk utan ett, om också egenartat, religionssamfund."</font></p> <p><font face="Arial">"Med sin tusenåriga affärsvana är han mycket överlägsen den tafatte men i synnerhet gränslöst ärlige ariern, så att handeln redan på kort tid hotas av att bli hans monopol. Han börjar med att låna ut pengar, och han tar alltid ockerräntor. I själva verket inför han härmed räntan."</font></p> <p><font face="Arial">"Ingen förföljelse kan hindra honom från att utplundra sina medmänniskor, än mindre fördriva honom. Inom kort är han där igen och är ständigt densamma."</font></p> <p><font face="Arial">"Medan han verkar överflöda av upplysning, framåtskridande, frihet, mänsklighet osv, håller han strängt på den strängaste isolering av sin egen ras. Visserligen prackar han då och då sina kvinnor på inflytelserika kristna, men sin manliga stam håller han principiellt ren. Han förgiftar de andras blod, men bevarar sitt eget. Juden gifter sig nästan aldrig med en kristen kvinna, utan den kristne med judinnan. Bastarderna blir ändå till fördel för den judiska sidan. I synnerhet en del av den högre adeln har fullständigt gått under. Juden vet detta mycket väl, och bedriver därför systematiskt detta slags avväpning av de kretsar, från vilka hans rasmotståndare hämtar sina andliga ledare. För att maskera sitt förehavande och söva sina offer pratar han mer och mer om alla människors likhet, utan hänsyn till ras och färg. Och de dumma börjar tro honom."</font></p> <p><font face="Arial">"Judens slutmål i detta stadium är segern för demokratin eller vad han menar med detta: parlamentarismens herravälde. Den motsvarar bäst hans behov, för den kopplar bort personligheten  och ersätter den med dumhetens, okunnighetens och inte minst feghetens majoritet."</font></p> <p><font face="Arial">"Genom det kategoriska avvisandet av personligheten, och därmed av nationen och dess rasinnehåll, förstörs de nödvändiga grunderna för hela den mänskliga kulturen, som är beroende just av dessa faktorer. Detta är den verkliga inre kärnan i den marxistiska världsåskådningen, om man nu kan beskriva en förbrytarhjärnas missfoster med ordet världsåskådning. Genom tillintetgörandet av personligheten och rasen försvinner det viktigaste hindret för den mindervärdiges  alltså judens  herravälde."</font></p> <p><font face="Arial">"För att bli hatad av juden är det inte nödvändigt att man bekämpar honom. Det räcker med misstanken att den andre skulle kunna komma på tanken att bekämpa honom, eller på grund av sin överlägsna genialitet bidra till att öka styrkan och storheten hos en mot juden fientligt inställd nation. </font></p> <p><font face="Arial">Hans i dylika ting omedelbara instinkt vädrar den rätta karaktären hos var och en, och hans fiendskap drabbar obönhörligen alla, som inte är samma andas barn. Eftersom juden inte är den angripne utan angriparen, räknar han som sin fiende inte bara den som angriper, utan också den som gör motstånd. Och det medel med vilket han försöker bryta ned sådana förmätna men rakryggade själar är inte ärlig strid, utan lögn och förtal."</font></p> <p><font face="Arial">"Med alla medel försöker han förstöra de rasbiologiska grundvalarna för det folk som han ämnar underkuva. Liksom han själv planmässigt förstör fruar och flickor drar han sig inte ens för att i största möjliga omfattning riva ner rasgränserna för andra. Det är och förblir juden som såg till att negern kom till Rhen, alltid med samma baktanke och klara mål: att genom den med nödvändighet inträffande bastardiseringen förstöra den för honom förhatliga vita rasen, störta den från dess kulturella och politiska nivå, och göra sig själv till dess herre. </font></p> <p><font face="Arial">Ty ett rasrent folk som är medvetet om sitt blod, kan aldrig underkuvas av juden. Han skall i evig tid kunna härska endast över bastarder."</font></p> <p><font face="Arial">"Men slutet på det hela är inte bara slutet på friheten för de av juden undertryckta folken, utan också slutet för denne folkparasit själv. Efter offrets död dör också vampyren förr eller senare."</font></p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 1  Kapitel 12</font></p> <p><font face="Arial">DET NATIONALSOCIALISTISKA TYSKA ARBETARPARTIETS FÖRSTA UTVECKLING</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Såväl människornas kraft som deras svaghet har sin upprinnelse endast i blodet. De folk som inte inser och beaktar betydelsen av sitt rasbiologiska ursprung, liknar människor som försöker lära mopsar vinthundens egenskaper utan att begripa att varken vinthundens snabbhet eller pudelns läraktighet är någon inlärd egenskap, utan ligger i rasen."</font></p> <p><font face="Arial">"Rasfrågan ger inte bara nyckeln till världshistorien, utan till den mänskliga kulturen överhuvudtaget."</font></p> <p><font face="Arial">"Mänsklighetens kultur och framåtskridande är inte en produkt av majoriteten, utan beror uteslutande på genialiteten och handlingskraften hos individen."</font></p> <p><font face="Arial">"Men därmed är rörelsen antiparlamentarisk, och till och med dess deltagande i en parlamentarisk institution kan endast innebära en avsikt att förstöra och avlägsna denna inrättning, i vilken vi ser ett av mänsklighetens värsta symptom på förfall."</font></p> <p><font face="Arial">"Det är bättre för rörelsen att avstå från att bilda en lokalavdelning än att en organisation misslyckas, därför att en viljekraftig och pådrivande ledartyp saknas."</font></p> <p><font face="Arial">"Det är ett stort fel att tro att en rörelses styrka ökas genom sammanslagning med andra av likartad natur."</font></p> <p><font face="Arial">"När en idé som i och för sig är riktig och på så sätt rustad tar upp kampen här på jorden är den oövervinnerlig, och varje förföljelse skall endast leda till att stärka den inåt."</font></p> <p><font face="Arial">"Den som inte blir bekämpad i de judiska tidningarna, alltså förtalad och smädad, är inte någon anständig tysk och inte någon sann nationalsocialist. Den bästa värdemätaren av hans sinnelag, uppriktigheten i hans övertygelse och kraften hos hans vilja är den fiendskap som visas honom från vårt folks dödsfiendes sida. </font></p> <p><font face="Arial">Anhängarna av rörelsen, och i vidare bemärkelse hela befolkningen, måste om och om igen göras uppmärksamma på att juden alltid ljuger i sina tidningar, och att till och med om en sanning någon gång skulle förekomma, den i så fall endast tjänar till att dölja en större förfalskning, och således i sin tur är en medveten osanning. Juden är lögnens stora mästare, och lögn och bedrägeri är hans vapen i striden. </font></p> <p><font face="Arial">Varje judiskt förtal och varje judisk lögn är ett hedrande ärr på våra kämpars kroppar. Den som blir mest förtalad står oss närmast, och den som de utsätter för sitt dödligaste hat, är vår bästa vän. </font></p> <p><font face="Arial">Den som på morgonen öppnar en judisk tidning utan att finna att han själv blivit förtalad i den har inte använt den föregående dagen på ett nyttigt sätt, för i så fall skulle han ha förföljts, smädats, förtalats, förolämpats och smutskastats av juden."</font></p> <p><font face="Arial">"Jag talade i trettio minuter, och vad jag tidigare, utan att veta det, ändå haft en inre känsla av bevisades nu genom verkligheten: jag kunde tala! Efter trettio minuter var människorna i den lilla salen elektrifierade, och hänförelsen visade sig först och främst på så sätt att min vädjan till de närvarandes offervilja ledde till att vi fick in trehundra mark. Därmed var vi befriade från ett stort bekymmer. Vårt finansiella läge var på den tiden så dåligt att vi inte hade råd att trycka rörelsens programpunkter eller ens att ge ut flygblad. Nu var grundplåten lagd till en liten fond ur vilken åtminstone det nödvändigaste kunde betalas."</font></p> <p><font face="Arial">"I 1920 års Tyskland kunde man i många trakter inte drömma om ett nationellt möte, som vågade appellera till den stora massan och offentligen inbjuda till besök. Deltagarna i ett sådant möte blev slagna blodiga och bortjagade."</font></p> <p><font face="Arial">"Den röda pressen hade börjat sysselsätta sig med oss, och vi var lyckliga nog att så småningom tillkämpa oss deras hat. Vi hade börjat uppträda som diskussionstalare på andra möten, och naturligtvis blev var och en av oss genast nedtystad. Men vi uppnådde dock något. Man lärde känna oss, och i samma takt som denna kännedom fördjupades steg motviljan och raseriet mot oss. Vi kunde alltså hoppas på att vid vårt första stora massmöte få mottaga ett talrikt besök av våra vänner från det röda lägret."</font></p> <p><font face="Arial">"Kl. 19.15 trädde jag in i festsalen i Hofbräuhaus  och hjärtat höll på att sprängas av glädje. Den väldiga salen  för väldig verkade den ännu på den tiden  var överfylld av människor, huvud vid huvud, en folkmassa på nära tvåtusen personer. Och framförallt hade just de kommit till vilka vi ville vända oss. Betydligt mer än hälften av salen var besatt av kommunister och oavhängiga socialdemokrater. Vår första stora demonstration var av dem bestämd att få ett snart slut.</font></p> <p><font face="Arial">Men det gick annorlunda. När den förste talaren slutat tog jag till orda. Några minuter senare haglade det fyrop, det uppstod häftiga slagsmål i salen, och en handfull av mina trognaste krigskamrater och övriga anhängare kom i handgemäng med fridstörarna, och kunde först efterhand något så när återställa ordningen, så att jag kunde fortsätta tala. Efter en och en halv timme började bifallet så småningom överrösta skriken och vrålen. </font></p> <p><font face="Arial">Och nu tog jag programmet och började för första gången presentera det. För varje kvart blev fyropen mer och mer överröstade av bifallsyttringar. Och när jag slutligen punkt för punkt föredrog de tjugofem teserna för massan, och bad dem att själva säga vad de tänkte om dessa, blev de en efter en under allt större jubel enhälligt antagna. </font></p> <p><font face="Arial">Och när den sista tesen så hade funnit vägen till massans hjärta, hade jag framför mig en sal fylld av människor, vilka förenats i en ny övertygelse, en ny tro och en ny vilja."</font></p> <p><font face="Arial">"Långsamt utrymdes salen. </font></p> <p><font face="Arial">Men rörelsen tog fart."</font></p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 1</font></p> <p><font face="Arial">VÄRLDSÅSKÅDNING OCH PARTI</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Man måste betänka ur vilka jämmerliga synpunkter så kallade partiprogram i allmänhet lappas ihop och tid efter annan putsas upp eller formas om."</font></p> <p><font face="Arial">"Det är alltid en enda omsorg, som tvingar till antingen uppställandet av program eller förändringar i de som redan finns: omsorgen om nästa valutgång."</font></p> <p><font face="Arial">"Så sammanträder kommissionerna och reviderar det gamla partiprogrammet och författar ett nytt (herrskapet byter därmed övertygelser som soldaten byter skjorta i fält, nämligen först när den gamla blivit nerlusad!), i vilket var och en får sitt. Bonden erhåller skydd för sitt jordbruk, industriidkaren skydd för sin vara, konsumenten skydd för sitt inköp, för lärarna höjs lönerna, åt tjänstemännen bättras pensionerna på, för änkor och faderlösa skall staten i största utsträckning dra försorg, samfärden främjas, tarifferna skall sänkas och till och med skatterna ska, om inte fullständigt så dock i det närmaste avskaffas. Ofta händer det att man trots allt glömt något stånd eller inte hört talas om något krav som folket har. Då klämmer man i sista stund in så mycket man har plats för, tills man med gott samvete kan hänge sig åt förhoppningen att åter ha lugnat hären av kälkborgare och deras kvinnor samt gjort dem nöjda och belåtna. </font></p> <p><font face="Arial">Med denna inre utrustning kan man sedan börja kampen om rikets nydaning, som man säger, i förtröstan på den GODE GUDEN och den röstberättigade medborgarens orubbliga dumhet. </font></p> <p><font face="Arial">När så valdagen är över och parlamentarikerna hållit sitt sista folkmöte för fem år framåt, för att sedan lämna inpiskningen av plebsen, och ägna sig åt fullgörandet av sina högre och angenämare förpliktelser, då upplöses programkommissionen igen, och kampen om nydaningen återtar karaktären av en strid om det kära dagliga brödet. Vilket bland parlamentariker kallas dagtraktamente. </font></p> <p><font face="Arial">Varje morgon beger sig DEN FOLKVALDE till DET HÖGA HUSET, ja, om inte ända in, så åtminstone in i förrummet, där uppropslistorna ligger utlagda. Där fullgör han sin ansträngande tjänst för Folket genom att rita på sitt namn, och mottar sedan en liten gottgörelse som välförtjänt lön för dessa ständiga påfrestande ansträngningar. </font></p> <p><font face="Arial">Efter fyra år eller under kritiska veckor, när upplösningen av de parlamentariska församlingarna börjar rycka närmare och närmare, så smyger sig en okuvlig längtan över herrarna. Liksom ollonborrens larv inte kan annat än förvandlas till ollonborre, så lämnar dessa fjärilslarver den stora gemensamma puppan, och fladdrar vingprydda ut bland sitt kära Folk. De talar åter till sina väljare, berättar om sitt eget enorma arbete och om de övrigas illvilliga förstockelse, men får istället för tacksamt bifall mången gång råa, ja, hatfulla uttryck slungade i ansiktet av den oförstående massan. När denna Folkets otacksamhet stiger till en viss grad hjälper endast ett medel: partiets anseende måste putsas upp igen, partiprogrammet behöver en förbättring, kommissionen uppstår till nytt liv och svindeln börjar om från början. Med vår mänsklighets granithårda dumhet i sikte kan man inte förvåna sig över framgångarna. Ledd av sin press och bländad av det nya lockande programmet, återvänder den borgerliga såväl som den proletära valboskapen till den gemensamma fållan, och väljer sina gamla förförare. </font></p> <p><font face="Arial">Därmed återgår de producerande samhällsgruppernas förtroendeman och kandidat till det parlamentariska puppstadiet, och äter sig åter tjock och fet i statslivets grenverk, för att efter fyra år ånyo förvandlas till en skimrande fjäril. </font></p> <p><font face="Arial">Det finns knappast något mera deprimerande än att iaktta detta tillvägagångssätt i nyktra verkligheten, att tvingas åse detta ständigt upprepade bedrägeri."</font></p> <p><font face="Arial">[När man idag] "riktar den snillrika anklagelsen mot vår rörelse, att den förbereder en omvälvning, har man för ett sådant politiserande skenheligt svammel bara ett svar: ja, vi försöker reparera det ni i er brottsliga dumhet har försummat. Genom era parlamentariska kohandelsmetoder har ni hjälpt till att dra nationen ner i avgrunden, men vi skall, och det i angreppets form, genom att forma en ny världsåskådning och fanatiskt försvara dess teser, bygga den trappa åt vårt folk på vilken det ännu en gång skall kunna stiga upp till frihetens tempel."</font></p> <p><font face="Arial">"Vår gängse politiska världsuppfattning av idag vilar i allmänhet på den föreställningen, att staten i sig själv kan tillskrivas skapande, kulturbildande kraft, men att den ingenting har att göra med rasbiologiska förutsättningar, utan snarare är en produkt av ekonomiska nödvändigheter, eller i bästa fall det naturliga resultatet av en politisk maktsträvan. I sin logiskt konsekventa utformning leder denna grundåskådning inte bara till en underskattning av de rasbiologiska urkrafterna, utan även till en undervärdering av individen. Ty förnekandet av de enskilda rasernas olikhet, med hänsyn till deras allmänna kulturskapande förmåga, måste med nödvändighet överföra denna stora villfarelse även på bedömandet av den enskilda människan. Godtagandet av rasernas likvärdighet kommer sedan att ligga till grund för ett liknande betraktelsesätt av folken, och även av de enskilda individerna."</font></p> <p><font face="Arial">"Den folkliga världsåskådningen däremot räknar mänsklighetens värde efter dess rasbiologiska beståndsdelar."</font></p> <p><font face="Arial">"Den ser inte bara rasernas olika värde utan även de enskilda människornas. Personens betydelse växer fram ur massan, och därigenom verkar den uppbyggande i motsats till den destruktiva marxismen. Den tror på nödvändigheten av en mänsklighetens idealisering, då den endast i en sådan ser en förutsättning för människosläktets existens. Men även en etisk idé kan den frånkänna existensberättigande, i den mån denna idé innebär någon fara för de rasers liv som uppbär en högre etik, för i en bastardiserad och negroiserad värld skulle även alla begrepp om det mänskligt sköna och upphöjda gå förlorade för alltid, liksom också alla föreställningar om en idealiserad framtid för mänskligheten. </font></p> <p><font face="Arial">Mänsklig kultur och civilisation är i denna världsdel oupplösligt förenade med arierns existens. Hans utdöende eller undergång kommer att ånyo hölja vårt klot i en kulturlös tids mörka slöjor."</font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Den folkliga världsåskådningen motsvarar också naturens innersta vilja, då den återställer det krafternas fria spel, som måste komma att medföra ett beständigt höjande av rasen, tills slutligen den bästa delen av mänskligheten, sedan den vunnit herraväldet över jorden, får fria händer att utöka sin verksamhet även till områden som ligger dels ovan, och dels utanför den. Alla anar vi att i en avlägsen framtid kan problem tränga sig på människorna, som endast en mycket högtstående ras av herrefolk, med stöd av en hel jords medel och möjligheter, skall vara i stånd att lösa."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 2</font></p> <p><font face="Arial">STATEN</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Det är ett nästan ofattbart tankefel att tro att det t.ex. av en neger eller kines blir en german, för att han lär sig tyska"</font></p> <p><font face="Arial">"staten måste därför betrakta vidmakthållandet och utvecklingen av rasen, detta grundvillkor för all mänsklig kulturutveckling, som sin högsta uppgift."</font></p> <p><font face="Arial">"[Det är]ett otroligt ofog att framställa den förkristna tidens germaner som kulturlösa, som barbarer. Det har de aldrig varit. Det var endast deras nordiska hemlands kärvhet som pressade dem med levnadsvillkor, vilka förhindrade dem att utveckla sina skapande krafter. Hade de  utan någon antik värld  kommit till söderns gynnsammare marker, och hade de från lägre stående folk erhållit de första tekniska hjälpmedlen, så skulle den slumrande kulturskapande förmågan i dem växt upp till en lika lysande blomma, som fallet exempelvis var med hellenerna. Men denna kulturskapande urkraft springer ingalunda fram endast ur sitt nordiska luftstreck. Lappen skulle, om han kom till södern, lika litet verka kulturbildande som t.ex. eskimån. Nej, denna härliga, skapande förmåga har förlänats just ariern"</font></p> <p><font face="Arial">"Staten är ett medel att uppnå målet. Dess mål är att bevara och utveckla en gemenskap av fysiskt och psykiskt likartade organismer. Denna bevarande uppgift omfattar för det första det renrasiga elementet, och möjliggör därigenom den fria utvecklingen av alla i denna ras slumrande krafter."</font></p> <p><font face="Arial">"Detta är välsignelsen med den uteblivna fullständiga hopsvetsningen: att vi ännu i denna dag i vår tyska folkkropp äger stora tillgångar av nordiskt-germanska människor, som förblivit oblandade, och i vilka vi bör se den värdefullaste skatten för vår framtid. Under den bedrövliga tid när man svävade i okunnighet om alla raslagar, och den ena individen ansågs lika värdefull som den andra, var det naturligt att insikten om de skilda rasernas olika värde saknades."</font></p> <p><font face="Arial">"Just i storheten och svårigheten i vår uppgift ligger sannolikheten att bara de bästa kämparna kommer att infinna sig till striden. I detta urval ligger just garantin för framgången."</font></p> <p><font face="Arial">"Varje raskorsning leder obönhörligen förr eller senare till blandproduktens undergång, så länge den högre beståndsdelen i denna korsning fortfarande finns i en ren, så att säga raslig enhet. Faran för blandprodukten är undanröjd först i det ögonblick den sista rasrena individen bastardiserats."</font></p> <p><font face="Arial">"Det som idag från alla håll har försummats på detta område har folkstaten att ta igen. Den har att göra rasen till medelpunkt i det allmänna livet. Den har att sörja för att den bibehålles ren. Den har att förklara barnet för ett folks dyrbaraste egendom. Den måste se till att endast den som är frisk skaffar barn till världen"</font></p> <p><font face="Arial">"det inte är någon skam utan en beklagansvärd olycka att vara sjuk och svag, men att det är en förbrytelse och därför samtidigt en skam att vanära denna olycka med sin egen egoism, när man ånyo påbördar livet ett oskyldigt väsen; att det däremot vittnar om adel i den djupaste mening och om den mest beundransvärda mänsklighet, när den oskyldigt sjuke med avstående från egna barn ger sin kärlek och ömhet åt ett stackars obekant ungt skott på sitt folks stam, vilket genom sin sundhet lovar att en gång bli en kraftfull medlem av en kraftfull gemenskap."</font></p> <p><font face="Arial">"[Det måste lyckas att]nå fram till den bättre tidsålder när människorna inte längre lägger ner sina omsorger på förädling av hundar, hästar och katter, utan på att höja människan själv."</font></p> <p><font face="Arial">"Det är visserligen sant att vår ömkliga här av nutida kälkborgare aldrig kommer att förstå det. De kommer att skratta eller skaka på sina skeva axlar och stöna sitt eviga: Det vore för all del ganska gott, men det låter sig ju i alla fall inte göras!.</font></p> <p><font face="Arial">Med er låter det sig förvisso inte längre göras, er värld är inte lämpad för något sådant! Ni har endast <i>ett</i> bekymmer: ert privata liv, och <i>en</i> Gud: era pengar! </font></p> <p><font face="Arial">Men vi vänder oss inte heller till er, utan till den stora armén av sådana som är för fattiga för att deras privata liv skulle kunna betyda världens högsta lycka, till sådana som inte i guldet ser härskaren över sin tillvaro, utan tror på andra gudar. Framför allt vänder vi oss till vår väldiga här av tysk ungdom."</font></p> <p><font face="Arial">"Vår nuvarande borgerlighet har redan blivit värdelös för varje mänsklighetens högre uppgift, helt enkelt därför att den är utan kvalitet, för dålig. Och den är för dålig mindre på grund av en avsiktlig ondska, än till följd av en otrolig indolens och allt som kommer med detta. Därför är dessa politiska klubbar, som existerar under den gemensamma beteckningen borgerliga partier, sedan länge ingenting annat än bestämda yrkesgruppers och ståndsintressens sammanslutningar, och deras mest upphöjda uppgift endast att på bästa möjliga sätt företräda egoistiska intressen."</font></p> <p><font face="Arial">"statens första uppgift i folkets tjänst och till dess väl är att bevara, vårda och utveckla de bästa raselementen"</font></p> <p><font face="Arial">"Om ett folks massa består av fysiskt degenererade kommer mycket sällan en verkligt stor ande att höja sig ur denna dy. Och denne kommer nog under inga omständigheter att få någon framgång i sin gärning. Det avsigkomna byket kommer antingen överhuvudtaget inte att förstå honom, eller också är deras viljekraft så försvagad att de inte längre kan följa en sådan örn i hans flykt mot höjden."</font></p> <p><font face="Arial">"Ett folk av lärda kommer, om de är degenererade, viljesvaga och fega pacifister, aldrig att erövra himlen. Det skall inte ens vara i stånd att säkra sin existens på denna jord."</font></p> <p><font face="Arial">"Romersk historia, inhämtad i stora drag, är och förblir den bästa läromästaren inte bara för vår tid, utan för alla tider. Även det hellenska kulturidealet skall hållas levande i all sin föredömliga skönhet. Man skall inte låta skiljaktigheterna mellan de enskilda folken avskilja en från den större rasgemenskapen. Den strid som nu står gäller mycket höga mål: en kultur kämpar för sin tillvaro, binder samman årtusendena med varandra, och omsluter i förening den grekiska och den germanska världen."</font></p> <p><font face="Arial">"Den som älskar sitt folk bevisar det endast genom de offer han är beredd att göra för det. En nationalkänsla som ser endast till sin egen vinning finns inte. Nationalism som endast omfattar klasser finns det lika lite."</font></p> <p><font face="Arial">"Med all säkerhet går emellertid världen mot en stor omvälvning. Och den enda frågan är om den skall bli till välsignelse för den ariska mänskligheten, eller till nytta för den evige juden."</font></p> <p><font face="Arial">"Då och då meddelar de illustrerade tidningarna den tyske kälkborgaren, att här eller där en neger för första gången blivit advokat, lärare eller pastor, ja, hjältetenor eller något sådant. Medan de enfaldiga borgarna med förvåning låter sig berättas om en så underbar dressyr, och fylls av beundran över den moderna uppfostringskonstens fabulösa resultat, förstår juden att mycket slugt framhålla detta som ett nytt bevis för riktigheten av den teori som han försöker slå i mänskligheten: om <i>människans likvärdighet</i>.</font></p> <p><font face="Arial">Det går inte upp för denna avsigkomna borgerliga värld att det här verkligen rör sig om ett brott mot varje förnuft, att det är ett brottsligt vansinne att dressera en född halvapa tills man tror att man gjort en advokat av den, medan miljoner som tillhör den högsta kulturrasen måste förbli i fullkomligt ovärdiga situationer"</font></p> <p><font face="Arial">"Ja, det är verkligen odrägligt att behöva tänka sig, att varje år hundratusentals fullkomligt obegåvade människor kostas på en högre utbildning, medan samtidigt hundratusentals med utpräglad begåvning får klara sig utan någon utbildning alls."</font></p> <p><font face="Arial">"Folkstaten måste ingripa uppfostrande även här. Den har inte till uppgift att säkra det bestämmande inflytandet åt en bestående samhällsklass, utan den har till uppgift att av samtliga folkkamrater hämta fram de dugligaste huvudena, och ge dem ämbeten och värdigheter.</font></p> <p><font face="Arial">Den är inte blott förpliktigad att ge genomsnittsbarnet en bestämd uppfostran i folkskolan, utan även att föra in begåvningen på den bana där den hör hemma. Framför allt har den att betrakta som sin största uppgift, att öppna portarna till de högre statliga läroanstalterna för varje begåvning, likgiltigt från vilka kretsar den kommer."</font></p> <p><font face="Arial">"En folkstats uppgift blir att i sitt undervisningsväsen se till att en ständig förnyelse av de existerande intellektuella skikten äger rum, genom tillförsel av friskt blod nerifrån."</font></p> <p><font face="Arial">"Ty de största uppfinningarna, de största upptäckterna, de mest revolutionerande vetenskapliga arbetena, den mänskliga kulturens härligaste minnesmärken, har inte skänkts åt jorden av jakten efter pengar. Deras födelse betydde tvärtom ej så sällan att man fick avstå från den jordiska lycka som ligger i rikedomen. </font></p> <p><font face="Arial">De må så vara att guldet blivit tillvarons allenarådande härskare, men en gång kommer människan att böja sig för högre gudar. Många av dagens företeelser kan tacka jakten efter pengar och förmögenhet för sin tillvaro, men det är nog få av dem som skulle göra mänskligheten fattigare, om de inte fanns."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 3</font></p> <p><font face="Arial">UNDERSÅTAR OCH MEDBORGARE</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Hela proceduren vid medborgarrättens förvärvande går inte mycket annorlunda till än att bli medlem i t.ex. en bilklubb. Mannen skickar in sina papper, dessa prövas och underställs sakkunniga för utlåtande, och en vacker dag meddelas han i ett brev att han blivit medborgare, ett meddelande som man till och med ger en kvick och skämtsam form. Man meddelar nämligen vederbörande hittillsvarande zulukaffer: Härmed har ni blivit tysk!</font></p> <p><font face="Arial">Detta konststycke åstadkommer en statspresident. Vad ingen himmel kunde åstadkomma, det fullbordar en dylik med ämbete utrustad Teofrastus Paracelsus i en handvändning. Ett enkelt penndrag, och av en mongolisk analfabet har det plötsligt blivit en riktig tysk. </font></p> <p><font face="Arial">Men inte bara så, att man inte bekymrar sig om en sådan ny medborgares ras, man bryr sig inte ens om hans fysiska friskhet. En sådan individ kan vara hur sönderfrätt som helst av syfilis, i den nutida staten är han ändå mycket välkommen som medborgare, för såvitt han, som redan sagts, inte innebär någon ekonomisk belastning eller någon politisk fara. </font></p> <p><font face="Arial">På det sättet upptar dessa beläten som kallas stater giftämnen, som de knappast längre förmår övervinna."</font></p> <p><font face="Arial">"Ty skydd för de personliga rättigheterna och den personliga friheten åtnjuter även utlänningen, inte sällan i högre grad, i varje fall gäller detta om vår nuvarande tyska republik. </font></p> <p><font face="Arial">Jag vet att man ogärna lyssnar till allt detta, men något tanklösare, ja, vanvettigare än vår gällande medborgarrätt kan man svårligen hitta."</font></p> <p><font face="Arial">"<i>Folkstaten</i> delar in sina invånare i tre klasser: medborgare, undersåtar och utlänningar. Genom födelsen blir man principiellt endast undersåte."</font></p> <p><font face="Arial">"Den oförvitlige och friske unge mannen erhåller sedan, efter fullbordad värnplikt, under högtidliga former sin <i>medborgarrätt</i>. Det är den värdefullaste urkunden för hela hans jordiska tillvaro. Han inträder därmed i medborgarens alla rättigheter, och får del av en sådans alla förmåner. För staten måste göra en stark åtskillnad mellan sådana, som i egenskap av folkkamrater är grunden till och bärarna av dess tillvaro, och sådana element som endast tillfälligt skaffar sig uppehälle inom en stat. </font></p> <p><font face="Arial">Förlänandet av medborgarurkunden bör förenas med en högtidlig ed till folkgemenskapen och staten. Denna urkund måste vara en bro som bygger över varje klyfta. <i>Det måste anses som en större ära att som gatsopare vara medborgare i detta rike, än att vara kung i en främmande stat.</i></font></p> <p><font face="Arial"><i>Medborgaren har företrädesrättigheter gentemot utlänningen. Han är rikets herre.</i> Men denna högre värdighet medför även förpliktelser. Den ärelöse och karaktärslöse, den gemene förbrytaren, fosterlandsförrädaren osv., kan när som helst berövas denna ära. Han blir då endast undersåte."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 4</font></p> <p><font face="Arial">PERSONLIGHET OCH FOLKSTATSTANKE</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"På samma sätt som man måste värdera folken olika efter den ras de tillhör, måste man göra det även med de enskilda människorna inom en folkgemenskap. Konstaterandet att ett folk inte har samma värde som ett annat överflyttas då på de enskilda individerna inom en folkgemenskap, i den meningen att det ena huvudet inte kan vara det andra likt"</font></p> <p><font face="Arial">"En världsåskådning, som strävar efter att med förkastande av den demokratiska masstanken ge denna jord åt det bästa folket, således den högststående människan, måste i konsekvens med detta följa samma aristokratiska princip även inom detta folk, och tillförsäkra de bästa huvudena ledningen, och det största inflytandet inom folket ifråga. Då bygger den inte mera på majoritets- utan på personlighetstanken."</font></p> <p><font face="Arial">"Det är inte massan som gör uppfinningar, det är inte majoriteten som organiserar och tänker, utan ständigt endast den enskilda människan, personligheten. </font></p> <p><font face="Arial">Det mänskliga samhället är riktigt organiserat endast när det i möjligaste mån underlättar arbetet för dessa skapande förmågor, och utnyttjar detta arbete till gagn för hela samhället."</font></p> <p><font face="Arial">[Man måste sträva efter att] "ställa begåvningarna över massan och därmed underordna denna under begåvningarna."</font></p> <p><font face="Arial">[Man bör utgå från] "den grundsatsen att massan aldrig inneburit någon välsignelse för mänskligheten, utan att denna kom från dess skapande begåvningar, vilka därför i själva verket bör betecknas som mänsklighetens välgörare. Att ge dem ett avgörande inflytande och underlätta deras verksamhet ligger i samhällets eget intresse. Säkerligen tillgodoses inte detta intresse genom ett herravälde utövat av den massa, som varken har tankar eller kvalifikationer"</font></p> <p><font face="Arial">"Men just detta skall principiellt skilja den folkliga världsåskådningen från den marxistiska, att den inte bara erkänner rasens betydelse, utan på samma gång även personlighetens och därmed gör dessa till stöttepelare för hela sin byggnad. Det är de bärande grundsatserna i dess världsuppfattning."</font></p> <p><font face="Arial">"Folkstaten måste därför fullständigt befria hela organisationen och särskilt den högsta, alltså den politiska ledningen, från denna parlamentariska majoritets- och massprincip, och i dess ställe utan undantag säkerställa personlighetens rätt.</font></p> <p><font face="Arial">Därav drar vi följande slutsatser:</font></p> <p><font face="Arial">Den bästa statsförfattningen och statsformen är den, som ger de naturligaste garantierna för </font></p> <p><font face="Arial">att folkgemenskapens bästa huvuden får ledande betydelse och inflytande."</font></p> <p><font face="Arial">"Det finns inga majoritetsavgöranden utan endast ansvariga personer, och ordet råd återförs till sin ursprungliga betydelse. Varje man har visserligen rådgivare vid sin sida, men beslut fattar endast en man."</font></p> <p><font face="Arial">"Men även då skall man inte kunna undvara de korporationer, som vi idag kallar parlament. Deras ställning kommer då att bli verkligt rådgivande, ansvaret kan och får endast den bära som ensam har auktoriteten, och rätten att befalla. </font></p> <p><font face="Arial">Parlamenten är i och för sig nödvändiga, eftersom framförallt begåvningarna inom deras ram har möjlighet att långsamt tränga sig fram, begåvningar som man sedan kan anförtro särskilt ansvarsfulla uppgifter."</font></p> <p><font face="Arial">"Folkstaten tål principiellt inte att man i viktiga affärer av speciell, till exempel ekonomisk art, frågar sådana människor om råd och utlåtanden, som till följd av sin uppfostran och verksamhet inte kan ha några kunskaper i frågan. Den indelar därför redan från början sin representation i en yrkeskammare och en politisk."</font></p> <p><font face="Arial">"Denna grundsats att orubbligt sammanbinda absolut ansvar med absolut auktoritet kommer så småningom att utkristallisera en ledarelit på ett sätt, som skulle vara fullständigt otänkbart nu, under den ansvarslösa parlamentarismens tidsålder."</font></p> <p><font face="Arial">"Vad beträffar möjligheten att genomföra dessa idéer, så ber jag er att inte glömma, att den parlamentariska principen med demokratiska majoritetsavgöranden ingalunda har behärskat mänskligheten sedan urminnes tider, utan tvärtom förekommer under helt korta historiska perioder, som alltid har varit tider av förfall för folk och stater."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 5</font></p> <p><font face="Arial">VÄRLDSÅSKÅDNING OCH ORGANISATION</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Men den utveckling som vi går igenom nu, skulle om den fick fortsätta ohämmat en dag hamna i det tillstånd, som den judiska profetian förutsäger  juden skulle uppsluka alla jordens folk, bli deras herre.</font></p> <p><font face="Arial">I jämförelse med miljoner tyska borgare och proletärer, vilka till största delen endast genom sin med feghet parade indolens och dumhet driver mot fördärvet, går juden i djupaste medvetande om det framtida målet orubbligt sin väg framåt. Ett parti som leds av honom kan därför inte förespråka några andra intressen än hans. Med ariska folks viktigaste intressen har dessa förvisso ingenting gemensamt."</font></p> <p><font face="Arial">"Den enskilde må med smärta konstatera, att med kristendomen fick den första andliga terrorn fäste i den mycket friare antika världen, man kan i alla fall inte förneka det faktum att världen sedan dess pressats under detta tvång och behärskas av det, och att tvång endast kan brytas ned med tvång, och terror med terror. </font></p> <p><font face="Arial">Politiska partier är böjda för kompromisser men det är aldrig världsåskådningar. Politiska partier räknar med motspelare, världsåskådningar proklamerar sin ofelbarhet."</font></p> <p><font face="Arial">"Då en världsåskådning aldrig är beredd att dela plats med an annan, så kan den inte heller vara beredd att deltaga i arbete för en bestående ordning som den fördömer. Den känner istället förpliktelsen att med alla medel bekämpa denna åskådning och hela den motsatta idévärlden, det vill säga förbereda dess sammanbrott."</font></p> <p><font face="Arial">"Medan programmet för ett enbart politiskt parti är ett recept för en lycklig utgång av nästa val, betyder en världsåskådnings program formuleringen av en krigsförklaring mot den bestående ordningen och mot ett bestående tillstånd, kort sagt mot en bestående världsuppfattning överhuvudtaget."</font></p> <p><font face="Arial">"Lika lite som en armé skulle duga någonting till, om dess enskilda soldater alla var generaler  även om detta stämde överens med deras bildning och förmåga  lika lite duger en politisk rörelse till att företräda en världsåskådning, om den endast skulle vara en uppsamlingsplats för begåvade människor. Nej, en sådan behöver också primitiva soldater, eftersom man annars inte kan uppnå en inre disciplin.</font></p> <p><font face="Arial">Det ligger i en organisations natur att den kan existera endast om en bred, mera känslomässigt inställd massa, följer en andligt välutrustad högsta ledning. Ett kompani av tvåhundra intellektuellt jämställda människor vore i längden svårare att disciplinera än ett, som bestod av etthundranittio mindre skolade, och tio med högre utbildning."</font></p> <p><font face="Arial">"Om vi alltså för att föra en världsåskådning till seger måste forma om den till en kamprörelse, så måste rimligtvis rörelsens program ta hänsyn till det människomaterial som står till dess förfogande. Lika orubbligt som slutmålet och de ledande idéerna måste vara, lika genialiskt och psykologiskt riktigt måste agitationsprogrammet rätta sig efter mentaliteten hos dem, utan vilkas hjälp den vackraste idé för all framtid skulle förbli endast en idé."</font></p> <p><font face="Arial">"Men med hänsyn till människors ytlighet kommer det alltid att existera en fara för att de i denna rent yttre formulering av ett program ser en rörelses viktigaste uppgift. Viljan och kraften att kämpa för själva idén kommer då att hamna i bakgrunden, och den aktivitet som skulle riktas utåt kommer att förnötas i inre stridigheter om programmet."</font></p> <p><font face="Arial">"Man får aldrig söka det väsentliga i den yttre formen, utan endast i den inre meningen."</font></p> <p><font face="Arial">"Lika säkert som den nationalsocialistiska rörelsens grundtankar är folkliga, lika säkert är de folkliga idéerna nationalsocialistiska."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 6</font></p> <p><font face="Arial">DEN FÖRSTA TIDENS KAMP  TALETS BETYDELSE</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Redan då förespråkade jag alltid den åsikten, att man när det gällde viktiga frågor av principiell betydelse, där hela den offentliga meningen intog en oriktig hållning, skulle ta upp kampen mot denna utan hänsyn till popularitet, hat eller stridigheter."</font></p> <p><font face="Arial">"Medan den internationelle världsjuden långsamt men säkert stryper oss, rasar våra så kallade patrioter mot en man och ett system, som vågat att åtminstone på ett ställe på jorden undandra sig judefrimurarnas gastkramning, och bjuda denna internationella världsförgiftning ett nationellt motstånd. Men det var för frestande för svaga karaktärer att bara vända kappan efter vinden och kapitulera för den offentliga opinionens illvrål. Kapitulation var för övrigt rätta ordet! I sin inre förljugenhet och ruttenhet må vederbörande förneka att det var så, till och med inför sig själva, men det förhöll sig verkligen så att det endast var rädslan och ångesten för den av judarna uppagiterade folkstämningen, som fick dem att lämna sitt bistånd. Alla andra motiveringar är en skuldmedveten liten syndares eländiga undanflykter. </font></p> <p><font face="Arial">Då var det nödvändigt att med järnhård hand dirigera om rörelsen för att skydda den från fördärvet i denna kurs. Att försöka en sådan förändring i samma ögonblick som den offentliga opinionen, underblåst på alla sätt, är som ett stort bål som kastar sina lågor åt ett enda håll, ja, det är inte någon särskilt populär åtgärd, och den kan lätt bli livsfarlig för den oförvägne. Men många av historiens gestalter har i ett sådant ögonblick stenats för handlingar, som eftervärlden har haft all anledning att tacka dem för på sina bara knän. </font></p> <p><font face="Arial">Sådant måste en rörelse räkna med och inte med samtidens tillfälliga bifall. Det är naturligtvis så att den enskilde känner sig orolig till mods i sådana situationer, men man får aldrig glömma att efter varje sådant ögonblick kommer även befrielsen, och att en rörelse som vill skapa en värld på nytt inte får tjäna stunden utan framtiden. </font></p> <p><font face="Arial">Man kan slå fast att de största och varaktigaste framgångarna i historien brukar vara de, som till en början mött den minsta förståelsen, eftersom de stod i den skarpaste motsats till den allmänna, offentliga meningen, dess åskådning och vilja. </font></p> <p><font face="Arial">Det kunde vi konstatera redan första dagen av vårt offentliga framträdande. Vi har sannerligen inte friat till massornas gunst, utan överallt gått emot detta folks vansinne. Under dessa år har det nästan alltid varit så att jag har talat inför församlingar, som trott motsatsen mot vad jag haft att säga, och vice versa."</font></p> <p><font face="Arial">"Vi fick här lära känna den otroliga disciplinen i våra motståndares propaganda, och det är ännu idag min stolthet, att jag fann på medlet att både göra denna propaganda verkningslös, och slå ned dess upphovsmän med den. Två år senare var jag herre över den konsten.</font></p> <p><font face="Arial">Det var viktigt att för varje enskilt tal redan på förhand vara på det klara med vilka motrepliker som kunde väntas i diskussionen, deras troliga innehåll och form, och sedan ohjälpligt plocka sönder dem redan i det egna talet. Det var då lämpligt att själv genast komma med alla tänkbara invändningar och bevisa deras ohållbarhet. Genom att på förhand bemöta de invändningar vederbörande fått inpräglat i minnet, var det lättare att vinna den åhörare som visserligen kommit fullproppad med inlärda fraser, men för övrigt med redbart hjärta. Det nonsens man lärt honom vederlade sig själv, och uppmärksamheten drogs alltmer till föredraget."</font></p> <p><font face="Arial">"För mig hade dessa möten även det goda med sig att jag så småningom utvecklades till en massmötestalare med ett varmt patos, och att mitt framträdande blev sådant som en stor lokal med tusentals människor kräver."</font></p> <p><font face="Arial">"Överhuvudtaget utmärkte sig de första mötena för att borden var översållade med alla möjliga flygblad, tidningar, broschyrer, osv. Huvudvikten lades dock vid det talade ordet. Och i realiteten är det också endast detta, som kan åstadkomma de verkligt stora omvälvningarna, av för övrigt mycket förklarliga psykologiska orsaker. </font></p> <p><font face="Arial">Redan i första bandet har jag behandlat hur alla stora världsomskapande händelser har åstadkommits med det talade ordets hjälp, och inte med det skrivna."</font></p> <p><font face="Arial">"Medan talaren ständigt korrigeras av den massa som han talar till, då han ju hela tiden kan avläsa i sina åhörares ansikten hur långt de kan följa med och förstå hans utläggningar, eller om intrycket och verkan av hans ord medför önskat resultat, så känner skriftställaren överhuvudtaget inte sina läsare. Han kommer därför från början att hålla sitt anförande i allmänna ordalag, utan att rikta in sig på en bestämd människomassa framför ögonen. Men därigenom förlorar han till en viss grad psykologisk inställning, och därmed även smidighet. Därför blir också i allmänhet en glänsande talare bättre som skriftställare, än en glänsande skriftställare blir som talare, såvida han inte ständigt övar sig i talandets konst. Därtill kommer att de flesta människor är lättjefulla av naturen, de löper lojt vidare i de gamla vanornas spår, och tillgodogör sig mycket ogärna av eget initiativ något skrivet, såvida det inte motsvarar vad man själv tror eller ger vad man hoppas. En skrift med en bestämd tendens kommer att för det mesta läsas enbart av sådana människor som själva har denna tendens. På sin höjd kan ett flygblad eller en affisch på grund av sin korthet räkna med att finna ett ögonblicks begrundan även hos oliktänkande. Då har bilden i alla sina former större möjligheter, ända fram till filmen. Här behöver människan arbeta ännu mindre med förståndet, det räcker med att titta, och på sin höjd läsa några korta texter. Därför är många mer villiga att ta till sig en framställning i bild, än att läsa några längre förklaringar. En upplysning som människan skulle kunna få först genom långvarig läsning ger bilden henne på mycket kortare tid, för att inte säga i ett enda slag."</font></p> <p><font face="Arial">"Jag anser att en talare kan behandla samma tema som boken, och om han är en stor och genialisk folktalare, kommer han ändå inte att servera samma ämne och samma material två gånger i samma form. Han kommer alltid att lyftas av den stora massan, så att han rent känslomässigt får på tungan just de ord, som han behöver för att nå sina åhörares hjärtan. Om han gör det allra minsta lilla misstag, har han alltid den levande faktor framför sig, som korrigerar felen. Som redan sagts kan han ur sina åhörares minspel utläsa för det första, om de förstår vad han talar om, för det andra om de kan följa med helt och hållet, och för det tredje hur väl han har övertygat dem om riktigheten av sina påståenden. Ser han  för det första  att de inte förstår honom, gör han sin utläggning så enkel och tydlig att var och en måste begripa; känner han  för det andra  att de inte riktigt kan följa honom, bygger han upp sina tankar så långsamt och försiktigt, att inte ens den svagaste kan bli efter, och för det tredje kommer han, så snart han anar att åhörarna inte är fullkomligt övertygade om riktigheten av vad han sagt, att upprepa detta åter och åter och varje gång med nya exempel. Han kommer att själv ta upp de outtalade invändningar som han anar, och vederlägga och smula sönder dem, tills slutligen den sista oppositionsgruppen redan med sitt minspel och sin hållning låter honom förstå, att den kapitulerat för hans bevisföring.</font></p> <p><font face="Arial">Ganska ofta gäller det att övervinna fördomar hos publiken, som ingalunda är förankrade i förståndet, utan för det mesta är fullkomligt omedvetna, och endast grundade på känslor. Det är tusen gånger svårare att övervinna dessa gränser av instinktiv avsky, känslomässigt hat och förutfattad motvilja, än att ställa till rätta en bristfällig eller oriktig, på kunskap grundad mening. Med undervisning kan man avlägsna falska föreställningar och felaktiga kunskaper, men aldrig känslomässigt motstånd. Bara en appell direkt till dessa hemlighetsfulla krafter har någon verkan här. En sådan kan endast en talare ge, knappast någonsin en skriftställare."</font></p> <p><font face="Arial">"Det som givit marxismen dess förvånansvärda makt över massorna är ingalunda den judiska tankens formella, i skriftlig form givna verksamhet, utan i långt högre grad den oerhörda vågen av föredragspropaganda, som under årens lopp bemäktigat sig den stora massan. Av hundratusen tyska arbetare är det i genomsnitt knappast hundra som känner till detta arbete, som alltid studerats av tusenfalt flera intellektuella, särskilt judar, än av rörelsens verkliga anhängare i de stora undre skikten. Detta verk har inte heller skrivits för de breda lagren, utan uteslutande med tanke på den intellektuella ledningen av den judiska världserövringsapparaten."</font></p> <p><font face="Arial">"Den erfarenhet som en känslig talare kan göra, att till och med den tidpunkt på dagen när ett föredrag äger rum ofta har utslagsgivande inflytande på dess verkan, låter honom ana hur svårt det är att kullkasta känslobetonade fördomar, stämningar, uppfattningar osv, och ersätta dem med nya, samt hur många knappast mätbara inflytelser och betingelser som framgången hänger på. Samma föredrag, samma talare och samma ämne verkar helt olika klockan tio på förmiddagen, klockan tre på eftermiddagen, och på kvällen."</font></p> <p><font face="Arial">"Det finns lokaler som lämnar en kall av orsaker som man svårligen kan förklara. De reser på något sätt det häftigaste motstånd mot varje försök att framkalla stämning."</font></p> <p><font face="Arial">"Endast den omständigheten att vi alltid tagit hänsyn till och utnyttjat dessa lärdomar kan man tillskriva den förvånansvärda utveckling, som vår rörelse genomgått. Den grundades ju bara för några år sedan ur intet, och anses redan nu värdig att på det skarpaste förföljas av vårt folks alla yttre och inre fiender."</font></p> <p><font face="Arial">"Massmötet är nödvändigt även av den anledningen att den enskilde, som nästan står i begrepp att ansluta sig till en ung rörelse men känner sig lite isolerad och är rädd för att vara ensam, för första gången får uppleva en större gemenskap, vilket brukar verka stärkande och uppmuntrande på de flesta människor."</font></p> <p><font face="Arial">"Den synbara framgången och tusendens bifall befäster hans tro på den nya lärans riktighet, och för första gången väcks tvivel på sanningen i hans tidigare åskådning  han står under det magiska inflytande som vi kallar massuggestion. Tusendens vilja, längtan och kraft, ackumuleras i varje enskild. Den man som kommer tvivlande och tvehågsen till ett sådant möte, går därifrån styrkt i sitt inre: han har blivit en del av en gemenskap. </font></p> <p><font face="Arial">Detta får den nationalsocialistiska rörelsen aldrig glömma, och den får i synnerhet aldrig låta sig påverkas av dessa borgerliga gröngölingar, som vet allting bättre, men inte desto mindre har spelat bort en stor stat, sin egen existens och sin klass herravälde. Ja, de är verkligen oerhört kloka, kan allt, förstår allt  men ett har de inte förstått, nämligen att förhindra det tyska folket att falla i marxismens armar. Där har de kommit till korta på det ömkligaste och jämmerligaste sätt, och därför är deras nuvarande inbilskhet bara högmod, som i likhet med högfärden alltid går hand i hand med dumheten. </font></p> <p><font face="Arial">När nu dessa människor tillmäter det talade ordet så ringa värde, är det för övrigt av den enda anledningen att de gudskelov har haft tillfälle att övertyga sig om det verkningslösa i sitt eget svammel."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 7</font></p> <p><font face="Arial">KAMPEN MOT RÖD FRONT</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Efterhand blev det så, att anhängare och motståndare efter mitt tre timmar långa föredrag smälte samman till en enda jublande massa."</font></p> <p><font face="Arial">"Ibland försökte man tiga ihjäl oss, så blev man övertygad om lönlösheten i detta försök och tillgrep motsatt taktik. Varje dag omnämndes vi på något sätt, och för det mesta då för att göra klart för arbetarna hur fullkomligt löjlig hela vår existens var. Efter någon tid måste dock herrarna ha fått på känn att denna taktik inte skadade oss utan tvärtom var oss till nytta, eftersom ju många måste fråga sig varför man ägnade en företeelse så många ord, om den var så löjlig."</font></p> <p><font face="Arial">"Jag själv intog då den ståndpunkten: det gör detsamma om man skrattar eller hånar oss, om vi framställs som dumbommar eller förbrytare. Huvudsaken är att man talar om oss och ständigt sysselsätter sig med oss"</font></p> <p><font face="Arial">"Vad vi innerst inne är och vill, det ska vi nog en vacker dag visa det judiska pressbyket."</font></p> <p><font face="Arial">"Man kan aldrig räkna med den ordinarie ordningsmakten, den kommer enligt vår erfarenhet endast att hjälpa fridstörarna. Ty den enda praktiska följden av ett officiellt ingripande, alltså genom polisen, var på sin höjd att mötet upplöstes, alltså måste avslutas. Det var ju för övrigt endast motståndarnas avsikt."</font></p> <p><font face="Arial">"Den utpräglade banditen har alltså ständigt möjlighet att omöjliggöra all politisk verksamhet för den anständiga människan. I lugnets och ordningens namn böjer sig statsauktoriteten för boven, och bönfaller de övriga att för all del inte provocera honom."</font></p> <p><font face="Arial">"Det hände också mer än en gång att en handfull partikamrater hjältemodigt lyckades göra sig gällande gentemot en larmande och våldsam röd övermakt. Naturligtvis hade dessa femton till tjugo man till slut blivit övermannade i sådana fall. Men de andra visste att dessförinnan skulle skallen ha slagits in på dubbla eller tredubbla antalet av dem själva, och det ville de inte gärna riskera."</font></p> <p><font face="Arial">"vi kämpade för en stor idé, så stor och upphöjd att den mycket väl var värd att värnas och skyddas ända till sista blodsdroppen."</font></p> <p><font face="Arial">"Rörelsen hade ända till denna tidpunkt inte ägt något partitecken eller någon partiflagga. Redan nu betydde det en stor olägenhet att vara utan sådana symboler, och för framtiden var det givetvis otänkbart."</font></p> <p><font face="Arial">"Själv hade jag under tiden efter otaliga försök åstadkommit en slutgiltig form: en fana med röd botten och ett vitt cirkelfält, samt i mitten på detta ett svart hakkors. Efter mycket experimenterande fann jag även en bestämd proportion mellan fanans och det vita fältets storlek samt hakkorsets form och dimensioner i förhållande till detta. För detta utseende har vi sedan stannat. </font></p> <p><font face="Arial">Armbindlar av samma typ beställdes genast för ordningsmanskapet, alltså en röd bindel, också den med vitt fält och svart hakkors."</font></p> <p><font face="Arial">"Som nationella socialister ser vi vårt program i vår flagga. I det <i>röda</i> ser vi rörelsens sociala tanke, i det <i>vita</i> den nationalsocialistiska tanken. Hakkorset symboliserar vår uppgift att kämpa för den ariska rasens seger, och samtidigt segern för det skapande arbetets tanke, som har varit och skall förbli antisemitisk."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 8</font></p> <p><font face="Arial">ENSAM ÄR STARK</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Varje storslagen gärning här på jorden innebär vanligen att en önskan uppfylles, som miljoner människor länge haft, en längtan som många länge burit i stillhet."</font></p> <p><font face="Arial">"för sina framgångar har mänskligheten inte sällan lärdomar att tacka, som dragits ur tidigare motgångar och misslyckade försök."</font></p> <p><font face="Arial">[Den som inte blundar för sanningen] "måste erkänna att människornas så kallade vishet aldrig skulle ha lett till samma resultat som livets egen vishet, det vill säga krafternas fria spel."</font></p> <p><font face="Arial">"Antagligen följde man principen att åtta lama tillsammans gör en hel karl."</font></p> <p><font face="Arial">"Man har ofta den åsikten att en sammanslutning av svaga grupper måste ge upphov till en stark grupp, en verklig maktfaktor. Detta är emellertid oriktigt. Ty enligt all erfarenhet kommer majoriteten att i alla former och enligt alla förutsättningar bli dumhetens och vankelmodets representant, och därmed kommer mängden av föreningar, så visst som det är en vald styrelse som dirigerar det hela, att utlämnas åt vankelmodet och svagheten."</font></p> <p><font face="Arial">"Man får aldrig glömma att allt det verkligt stora, som uträttats här i världen, inte har varit ett verk av koalitioner, utan ständigt resultatet av en ensam kämpes segerrika kamp."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 9</font></p> <p><font face="Arial">GRUNDTANKAR OM S. A:s BETYDELSE OCH ORGANISATION</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Varje folk kan delas in i tre stora klasser: å ena sidan en ytterlighet bestående av mänsklighetens bästa material, gott med avseende på alla dygder och utrustat med mod och offervilja, å andra sidan en ytterlighet av mänsklighetens sämsta avskum, dåligt, behärskat av alla egoistiska drifter och laster. Mellan dessa ytterligheter ligger den tredje klassen, det stora, breda mellanskiktet, som inte förkroppsligar vare sig det strålande hjälteidealet eller den råaste förbrytarmentaliteten.</font></p> <p><font face="Arial">Tider av uppgång för ett folk utmärker sig genom att den absolut bästa delen av folket innehar ledningen. Detta är i själva verket förutsättningen för uppgången."</font></p> <p><font face="Arial">"Om den bästa ytterligheten dominerar följer den stora massan den, och om den sämre ytterligheten kommer sig upp, gör massan i varje fall inget motstånd. Denna mellangrupp kommer aldrig att kämpa."</font></p> <p><font face="Arial">"Inte nog med att de bästa gallrats ut ohyggligt under fyra och ett halvt år på slagfälten, de sämre elementen hade dessutom under tiden bibehållit sig på bästa sätt. Säkerligen kunde man för varje hjälte som frivilligt anmälde sig och efter den heliga offerdöden steg till Valhall, räkna en pultron som mycket försiktigt vände ryggen åt döden för att istället ägna sig åt mer eller mindre nyttig verksamhet i hemorten."</font></p> <p><font face="Arial">"Den frivilliga pliktuppfyllelsen har alltid lett de bästa i deras handlande, men inte genomsnittet. Därför är det nödvändigt med sådana lagar som till exempel den mot stöld, som inte skapats för de principiellt ärliga, utan för de vankelmodiga och svaga elementen. Sådana lagar skall genom att avskräcka de dåliga elementen förhindra att man kommer dithän att den ärlige betraktas som dum."</font></p> <p><font face="Arial">"Med N. S. D. A. P. hade det för första gången framträtt en rörelse, vars mål i motsats till de borgerliga partiernas inte låg i att mekaniskt återupprätta det förgångna, utan att skapa en organisk folkstat istället för den existerande oförnuftiga statsmekanismen. Från första dagen intog den unga rörelsen den ståndpunkten, att dess idé skulle hävdas med andliga medel, men att den om det skulle bli nödvändigt även måste skyddas med brutal kraft. I enlighet med övertygelsen om att den nya läran var av oerhörd betydelse, var det självklart för rörelsens anhängare att intet offer fick vara för stort för att uppnå målet."</font></p> <p><font face="Arial">"Den ville ej uppställa våldet som mål, utan genom våld skydda förkunnaren av det andliga målet. Och den ansåg sig ej förpliktigad att åta sig att skydda en stat, som inte ger nationen något skydd. Den måste tvärtom åta sig att skydda nationen mot dem som hotar att förinta folk och stat. </font></p> <p><font face="Arial">Efter det blodiga mötet i Hofbräuhaus erhöll ordningstruppen en gång för alla, till ständigt minne av det hjältemodiga stormangrepp som den presterade, namnet Stormavdelning. Som redan själva namnet säger är den bara en avdelning av rörelsen. Den är en del av denna, liksom också propaganda, press, vetenskapliga institut och annat endast är delar av partiet."</font></p> <p><font face="Arial">"Att undanröja små landsförrädare är meningslöst i en stat, vars regering själv befriar dessa landsförrädare från varje straff. Ty det kan få till följd att den redbare idealist, som för sitt folk röjt ur vägen en gemen flykting, kommer att ställas till ansvar av renodlade landsförrädare. Och här uppstår en annan viktig fråga: skall man undanröja ett litet förrädiskt kreatur av den sorten genom ett annat kreatur eller genom en idealist? I det ena fallet blir resultatet tvivelaktigt, och ett förräderi senare nästan säkert, i det andra fallet avlägsnas en liten skurk, men dessutom sätter man livet på spel för en idealist som kanske inte kan ersättas."</font></p> <p><font face="Arial">"den enskilde mannen såg som sin uppgift att upprätta en ny nationalsocialistisk folkstat, och inte att slå ihjäl en eller annan skojare. Detta höjde också kampen mot den existerande staten från de små hämndaktionernas nivå, till en världsåskådnings utrotelsekrig mot marxismen och dess avläggare."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 10</font></p> <p><font face="Arial">FEDERALISMEN SOM FÖRKLÄDNAD</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Det slutade ganska ofta med att man misshandlade, slog omkull samt trampade under fötterna dussintals av mina anhängare, och slutligen kastade man ut dem ur salen, mera döda än levande. Den kamp, som jag börjat fullkomligt ensam, med stöd endast av mina krigskamrater, den fördes nu vidare av den unga rörelsen som en, jag vågar nästan säga, helig uppgift."</font></p> <p><font face="Arial">"Judens skicklighet att avleda den offentliga uppmärksamheten från sig själv och rikta den åt ett annat håll, kan man studera än idag.</font></p> <p><font face="Arial">År 1918 kunde man absolut inte tala om en planmässig antisemitism. Jag erinrar mig ännu de svårigheter man stötte på, bara man tog ordet jude i sin mun. Antingen stirrade folk dumt på en, eller också gjorde man häftigt motstånd. Våra första försök att visa på den verklige fienden tycktes nästan utsiktslösa, och endast mycket långsamt började uppfattningen ändra sig."</font></p> <p><font face="Arial">"Man bör iaktta de förödelser som den judiska uppblandningen ständigt förorsakar vårt folk, och sedan betänka att denna blodförgiftning kan avlägsnas ur vår folkkropp först efter århundraden, om ens någonsin. Man bör vidare betänka hur denna rasupplösning drar ned och tillintetgör vårt tyska folks sista ariska värden, och därför är vår kraft som kulturbärande nation stadd i synbart återtåg, och vi löper fara att åtminstone vad storstäderna beträffar komma dit Syditalien redan nått. Detta förpestande av vårt blod, vilket hundratusentals av vårt folk förbigår som i blindo, bedrives systematiskt av juden. Planmässigt skändar dessa svarta folkparasiter våra oerfarna, unga blonda flickor, och förstör därmed något som aldrig kan ersättas."</font></p> <p><font face="Arial">"Men jordens framtid hänger inte på om protestanterna besegrar katolikerna eller vice versa, utan på om den ariska människan kommer att leva kvar, eller dö ut."</font></p> <p><font face="Arial">"Ett starkt nationellt rike, som med kraft iakttar och värnar sina medborgares intressen utåt, kan ge stor frihet åt det inre utan att behöva frukta för statens styrka. Å andra sidan kan en kraftfull nationell regering företa, och ta på sig ansvaret för, mycket stora ingrepp i den enskildes och delstaternas frihet utan skada för riket. Men då måste den enskilde medborgaren se att dessa åtgärder gagnar det egna folkets storhet."</font></p> <p><font face="Arial">"Modern samfärdsel och modern teknik får avstånd och rum att krympa ihop alltmera."</font></p> <p><font face="Arial">"Särskilt judarna har alltsedan republikens tillkomst i otroliga mängder brett ut sig i de ekonomiska organisationer, som riket fuskat ihop, samt i förvaltningsapparaten, så att båda dessa nu är en verklig bas för judisk verksamhet."</font></p> <p><font face="Arial">"Ju fullständigare segern blir för [nationalsocialismens] idé, desto större fri- och rättigheter kan den skänka."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 11</font></p> <p><font face="Arial">PROPAGANDA OCH ORGANISATION</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Efter mitt inträde i Tyska Arbetarpartiet övertog jag omedelbart ledningen av propagandan. Jag ansåg denna gren som den för ögonblicket ojämförligt viktigaste. Den närmaste uppgiften var ju inte att lösa de organisatoriska frågorna, utan att skaffa rörelsen flera anhängare."</font></p> <p><font face="Arial">"Om en rörelse mekaniskt organiseras uppifrån kan det bli risk för att en ledare, som en gång utvalts, kanske utan att vara så riktigt känd och möjligen inte särskilt lämpad, på grund av avundsjuka försöker förhindra att duktigare element arbetar sig fram inom rörelsen."</font></p> <p><font face="Arial">"Av detta skäl är det lämpligare att först under någon tid genom en centralt ledd propaganda ge idén en viss spridning, och sedan med omsorg undersöka och pröva det så småningom samlade människomaterialet för att finna ledarämnen. Ofta kommer det att visa sig att människor som kan förefalla obetydliga är borna ledare. </font></p> <p><font face="Arial">Men det vore fullkomligt oriktigt att anse ett överflöd på teoretiska kunskaper som karakteristiska bevis på ledarbegåvning. </font></p> <p><font face="Arial">Motsatsen slår ofta in. Endast i mycket sällsynta fall är de stora teoretikerna även stora organisatörer. Ty en teroretikers storhet grundar sig på att han känner till och slår fast abstrakt riktiga lagar, medan en organisatör först och främst måste vara psykolog. Han är tvungen att ta människan som hon är, och därför måste han känna henne."</font></p> <p><font face="Arial">"Mycket sällan är emellertid en stor teoretiker samtidigt en stor ledare. En sådan är snarare agitatorn, hur ogärna de som blott ägnar en fråga ett vetenskapligt intresse än vill lyssna till ett sådant påstående, och ändå är detta så självklart. En agitator som kan förmedla en idé till den stora massan måste vara psykolog, till och med om han blott och bart är en demagog. Därför är han alltid mera lämpad att vara ledare än den människofrämmande, världsfrånvände teoretikern. Ty att leda är detsamma som att kunna gripa massorna. Gåvan att ge gestalt åt idéer har ingenting med ledartalang att göra. Det är fullkomligt meningslöst att strida om vad som har den största betydelsen: att ställa upp ideal och mål för mänskligheten, eller att förverkliga dem. Det är med detta som med så mycket annat här i livet, det ena vore fullkomligt meningslöst utan det andra. Den allra vackraste teoretiska insikt förblir utan mening och värde, om inte ledaren sätter massorna i rörelse mot målet. Och vad förmådde omvänt en ledares hela genialitet och hänförelse, om inte den snillrike teoretikern ställde upp mål för den mänskliga kampen. Det är ytterst sällsynt att teoretikern, organisatören och ledaren förenas i en person. En sådan kombination ger den store mannen."</font></p> <p><font face="Arial">"Om en rörelse vill riva ned en hel värld och bygga upp en ny i dess ställe, så måste dess ledare vara fullkomligt på det klara med följande principer: </font></p> <p><font face="Arial">En rörelse måste först och främst dela upp sitt material i två stora grupper, medlemmar och anhängare.</font></p> <p><font face="Arial">Propagandans uppgift är att värva anhängare, organisationens uppgift är att vinna medlemmar.</font></p> <p><font face="Arial">Anhängare av en rörelse är den som förklarar sig gilla dess mål, medlem är den som kämpar för den."</font></p> <p><font face="Arial">"Då det endast är förbundet med ett passivt erkännande av en idé att vara anhängare medan däremot medlemskap kräver en aktiv insats, kommer det alltid att finnas bara en till två medlemmar på tio anhängare. </font></p> <p><font face="Arial">Att vara anhängare beror på kunskap, medlemskapet beror på mod att själv företräda och utbreda den idé som man lärt känna.</font></p> <p><font face="Arial">Kunskapen i dess passiva form motsvarar majoriteten av mänskligheten, som är trög och feg. Medlemskapet är förbundet med en aktiv inriktning och motsvarar därför blott en minoritet."</font></p> <p><font face="Arial">"anhängarnas antal kan aldrig bli för stort, medan medlemmarnas antal oftare blir för stort än för litet."</font></p> <p><font face="Arial">"Eftersom endast en bråkdel av mänskligheten är djärv och energisk, så skulle en rörelse som ständigt utvidgar sin organisation därigenom så småningom råka ut för en försvagning."</font></p> <p><font face="Arial">"Till en verkligt omstörtande idés organisation söker sig därför endast de mest aktiva av de anhängare, som vunnits genom propagandan. Just i denna aktivitet hos en rörelses medlemmar, garanterad genom ett naturligt urval, ligger förutsättningen för ett fortsatt aktivt propagandaarbete för idén, liksom även för en framgångsrik kamp för idéns förverkligande.</font></p> <p><font face="Arial">Den största fara som kan hota en rörelse är ett genom en alltför hastig framgång abnormt ökat medlemsantal. Ty lika sant som en rörelse undvikes av fega och egoistiska människor, så länge den står i den bittra kampen, lika visst brukar dessa typer förvärva medlemskap, när partiet genom utvecklingens gång med sannolikhet står inför någon stor framgång, eller redan vunnit den. </font></p> <p><font face="Arial">Detta faktum förklarar varför så många segerrika rörelser, på grund av någon oförklarlig inre svaghet hejdar sig, ställer in kampen och slutligen dör ut, just som de vunnit stora framgångar, och verkar stå inför målet för sina önskningar. Den första segern har gjort att så många dåliga, ovärdiga och särskilt fega element kommit in i deras organisationer, att dessa mindervärdiga element till slut får övervikt över de kampdugliga och tvingar rörelserna att tjäna sina egna intressen, drar ner rörelsen till den obetydliga nivå där deras eget hjältemod står, och underlåter allting som kan fullborda den ursprungliga idéns seger. Det fanatiskt omfattade målet har därmed utplånats och kamplusten förlamats eller, som den borgerliga världen brukar uttrycka det: Det har kommit vatten i vinet. Och sedan blir framgångarna förvisso ganska begränsade.</font></p> <p><font face="Arial">Så snart en rörelse börjat gynnas av framgång måste den därför genast av ren självbevarelsedrift spärra tillträdet för nya medlemmar, och sedan endast med den yttersta försiktighet utvidga sin organisation. Endast på så sätt kan den hålla rörelsens kärna oförfalskat frisk och sund. Den måste se till att den fortsatta ledningen anförtros åt denna kärna ensam."</font></p> <p><font face="Arial">"Som partiets propagandaledare har jag ägnat mycken möda åt att bereda mark för rörelsens kommande storhet, men särskilt har jag genom den radikalism som jag visat under detta arbete lyckats åstadkomma, att organisationen endast fick ett mycket gott material. Ty ju radikalare och mera upphetsande min propaganda var, desto mera avskräckte den svaga stackare och vankelmodiga naturer, samt hindrade dem från att tränga in i vår organisations innersta kärna. De hade möjligen blivit anhängare, ett faktum som de nog inte hade betonat särskilt högljutt, utan snarare ängsligt hållit tyst om. Hur många är det inte som försäkrat mig att de egentligen helt och hållet gillade allt vad jag sa, men ändå inte under några omständigheter kunde bli medlemmar. Rörelsen var så radikal att ett medlemskap utsatte vederbörande för kritik och till och med faror, så man fick ej tänka illa om den ärbare, fredlige borgaren, om han åtminstone till en början höll sig på avstånd, även om han i sitt hjärta fullkomligt tillhörde oss. </font></p> <p><font face="Arial">Och detta var egentligen bara bra. </font></p> <p><font face="Arial">Om dessa människor, som i grund och botten inte gillade revolutionen, alla hade gått in i vårt parti vid denna tid, till på köpet som medlemmar, hade vi nu kunnat betrakta oss som ett fromt brödraskap, men ingalunda som en ung kampglad rörelse.</font></p> <p><font face="Arial">Den levande och gåpåaraktiga form som jag gav vår propaganda, befäste och garanterade vår rörelses radikala inriktning, ty numera var det endast radikala element  frånsett några få undantag  som var beredda att bli medlemmar.</font></p> <p><font face="Arial">Men vår propaganda hade i alla fall den inverkan, att redan efter kort tid hundratusentals människor inte bara gav oss rätt i sitt inre, utan även önskade att vi skulle segra, även om de personligen var alltför fega för att offra något för segern, eller ens ville gå in som medlemmar."</font></p> <p><font face="Arial">"Ett försök som en grupp nationella fantaster gjorde, att med stöd av partiets dåvarande ordförande tillskansa sig ledningen, slutade med ett fiasko för den lilla intrigen, och en generalförsamling av medlemmar överlämnade enhälligt rörelsens hela ledning åt mig."</font></p> <p><font face="Arial">"Det faktum att knappt en enda verkligt betydande nationell tidning existerade mot hela den väldiga judiska pressen, borde redan det ge en något att tänka på. Som den praktiska erfarenheten lärde mig, berodde detta till mycket stor del på de föga affärsmässiga metoder, enligt vilka de nationella företagen i allmänhet sköttes. Man utgick alltför mycket från den åsikten att sinnelaget betydde mera än resultaten. En fullkomligt falsk uppfattning, eftersom sinnelaget inte får vara något innehållslöst, utan bör få sitt vackraste uttryck i gärningar. Var och en, som åstadkommer något av verkligt värde för sitt folk, bevisar med detta ett fosterländskt sinnelag, medan en annan, som bara hycklar ett visst intresse utan att i verkligheten göra sitt folk några nyttiga tjänster, är en cancersvulst för allt verkligt nationellt kännande. Han drar ned även sina meningsfränder."</font></p> <p><font face="Arial">"Det arbetades som i ett privat företag: den anställda personalen måste meritera sig genom sitt arbete, och kunde ingalunda hänvisa till det berömda sinnelaget. Hos en nationalsocialist kommer sinnelaget till synes först och främst i hans villighet, flit och förmåga att utföra det arbete, som anförtrotts honom. Den som inte uppfyller sin plikt i dessa avseenden, skall inte berömma sig av det sinnelag som han själv syndar mot."</font></p> <p><font face="Arial">"År 1921 är av betydelse även därför att jag då som partiets ordförande lyckades befria även de mindre partiorganen från kommittéväldet, med dess kritik och inblandningar. Detta var mycket viktigt, ty det visade sig omöjligt att kunna värva en dugande förmåga till någon post, så länge oduglingar skulle ha rättighet att lägga sig i hans göranden och låtanden med sitt prat, komma med anmärkningar, och ställa till ett obotligt virrvarr."</font></p> <p><font face="Arial">[Det är] "främmande för nationalsocialistisk mentalitet, när människor som ingenting begriper gång på gång lägger sig i de verkliga fackmännens arbete. Jag har i alla fall ansett det som min plikt att skydda alla inom rörelsen, som hade ett ansvarsfullt arbete, mot sådana element, hålla dem ryggen fri, och ge dem möjlighet att i lugn och ro planera sitt arbete. </font></p> <p><font face="Arial">Den bästa metoden att göra sig kvitt dessa onyttiga kommittéer, som endast åstadkom praktiskt ogenomförbara beslut, var att avkräva dem något verkligt arbete. Det var skrattretande att se hur ljudlöst de då upplöstes och blev osynliga. Jag kom i detta sammanhang att tänka på vår största institution av detta slag: riksdagen. Hur snabbt skulle inte samtliga försvinna, om man tvingade dem att utföra ett verkligt arbete, istället för att bara prata."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 12</font></p> <p><font face="Arial">FACKFÖRENINGSFRÅGAN</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Den nationalsocialistiska rörelsen, vilken som mål för sin verksamhet har den nationalsocialistiska folkstaten, måste förstå nödvändigheten av att denna stats alla framtida institutioner växer fram ur själva rörelsen. Det är ett stort fel att tro att om man bara har en viss makt, så kan man helt plötsligt göra en omorganisation ur ingenting, utan att redan tidigare ha ett visst människomaterial, som fått den nya mentaliteten, och kan bli kärnan i verket. Även här gäller principen att viktigare än den yttre formen, som man helt mekaniskt kan skapa ganska snabbt, är alltid den anda som uppfyller denna form."</font></p> <p><font face="Arial">"Det är inte fackföreningen som är inställd på klasstrider, utan marxismen har gjort den till ett verktyg för sin klasskamp. Den skapade det ekonomiska vapen, som den internationelle världsjuden sedan använder för att krossa de fria, oavhängiga nationalstaternas ekonomiska grundvalar, för att tillintetgöra deras nationella industri och nationella handel, samt på den vägen göra fria folk till slavar hos den överstatliga världsfinansen  judendomen."</font></p> <p><font face="Arial">"Den nationalsocialistiska arbetstagaren måste veta, att det nationalsocialistiska näringslivets blomstring betyder hans egen materiella lycka. </font></p> <p><font face="Arial">Den nationalsocialistiska arbetsgivaren måste veta, att hans arbetstagares lycka och tillfredsställelse är förutsättningen för hans egen ekonomiska existens och utveckling."</font></p> <p><font face="Arial">"Den enskildes arbetsförmåga stegras mera genom att man skänker honom en vidsträckt frihet, än genom tvång från högre ort. Friheten förhindrar även att den naturliga urvalsprocessen hejdas, som skall föra fram den skickligaste, dugligaste och flitigaste."</font></p> <p><font face="Arial">"Även här måste, som i allmänhet, den gamla grundsatsen gälla, att fosterlandet kommer först, sedan partiet."</font></p> <p><font face="Arial">"Även om den marxistiska fackföreningsborgen försvaras av vanliga testuggare, kan den ändå endast erövras genom något överlägset genis glödande energi och utomordentliga skicklighet. Finns det ingen sådan personlighet är det meningslöst att kämpa mot ödet, och ännu dummare att försöka sig på saken med någon billig ersättning.</font></p> <p><font face="Arial">I detta fall måste man lära av den erfarenhet som säger, att det mången gång är bättre här i livet att låta en fråga vila, än att gripa sig an den utan lämpliga förmågor, samt lösa den dåligt eller endast till hälften."</font></p> <p><font face="Arial">"Men att för tidigt betunga oss med fackföreningsproblem, egnahemsfrågor och dylikt, kommer att ge mycket ringa utbyte. Hur viktiga dessa problem än är, så kan vi ändå lösa dem på ett tillfredsställande sätt först när den offentliga makten ger större tyngd åt våra åtgärder. Dessförinnan kommer dessa problem bara att förlama rörelsen mera ju tidigare vi ger oss in på dem, och ju kraftigare de kommer att inkräkta på rörelsens arbete för sin världsåskådning. Det kan lätt gå därhän att det blir fackföreningsfrågor som leder den politiska rörelsen, och inte världsåskådningen, som tvingade fackföreningsrörelsen in i sina banor."</font></p> <p><font face="Arial">"Alla dessa synpunkter talade då, och gör så ännu idag, mot att grunda egna fackföreningar, såvida det inte oförmodat uppenbarade sig någon man, som ödet uppenbart kallat att lösa just denna fråga. </font></p> <p><font face="Arial">Det återstod alltså endast två möjligheter: antingen att anbefalla partikamraterna att gå ur fackföreningarna, eller också att stanna för att inom dem bedriva en rent destruktiv verksamhet.</font></p> <p><font face="Arial">I allmänhet har jag anbefallt det senare tillvägagångssättet."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 13</font></p> <p><font face="Arial">TYSK ALLIANSPOLITIK EFTER KRIGET</font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Företeelser och personer som man tål under fredliga tider, om man ens lägger märke till dem, möts av en avoghet och ett motstånd som ofta kan bli ganska ödesdigert i tider när de nationella känslorna råkar i svallning."</font></p> <p><font face="Arial">"Man måste skilja mellan de ansvariga ledarna av våra statsaffärer (eller de som borde vara ansvariga), våra vanliga parlamentariska politikjobbare, och den stora, stupida fårskock, som vårt tåliga folk utgör. </font></p> <p><font face="Arial">Somliga vet vad de vill. Andra följer med antingen därför att de vet det, eller trots allt är för fega för att resa sig mot något som de inser är skadligt och dåligt. Men de övriga fogar sig på grund av oförstånd och dumhet."</font></p> <p><font face="Arial">"Någon annan princip får utrikespolitiken inte följa, endast denna: </font></p> <p><font face="Arial">Är detta till nytta för vårt folk nu och i framtiden, eller är det till skada?"</font></p> <p><font face="Arial">"Sedan tre århundraden tillbaka har vår kontinents utveckling på ett avgörande sätt bestämts av Englands försök att genom en väl avvägd maktbalans mellan de europeiska staterna skaffa sig ryggen fri för att kunna arbeta för sina världspolitiska mål.</font></p> <p><font face="Arial">Den brittiska diplomatins traditionella strävan, vars enda tyska motsvarighet är traditionen inom den preussiska hären, har sedan drottning Elisabeths dagar gått ut på att planmässigt och med alla medel, om så behövdes även genom militära ingrepp, förhindra att någon europeisk stormakt växte utöver sin normala storlek."</font></p> <p><font face="Arial">"England vill inte ha någon tysk världsmakt, Frankrike vill inte ha något Tyskland alls. En mycket väsentlig skillnad. Idag kämpar vi emellertid inte för någon ställning som världsmakt, idag måste vi kämpa för vårt fosterlands bestånd, för vår nationella enhet och våra barns dagliga bröd. Om vi från den utgångspunkten ser oss om efter eventuella bundsförvanter i Europa, så återstår endast två stater: England och Italien."</font></p> <p><font face="Arial">"Det är alltså juden som leder den häftiga hetsen för Tysklands förintande. Överallt där Tyskland angrips i press och litteratur, är det juden som står bakom"</font></p> <p><font face="Arial">"Judendomens avsikter med det hela ligger i öppen dager. Tysklands bolsjevisering, det vill säga utrotandet av den nationella, folkligt tyska intelligensen och det därigenom möjliggjorda utnyttjandet av den tyska arbetskraften under den judiska världsfinansens ok, är tänkt endast som ett förspel till den stora judiska världserövringen. Som så ofta förr i historien är Tyskland den väldiga kampens medelpunkt. Om vårt folk och land faller offer för dessa blod- och rikedomstörstande folktyranner, så kommer hela jorden att snärjas av denna polyp. Men lyckas Tyskland befria sig från den kvävande omfamningen, kan man anse denna ohyggliga folkfara avvärjd för hela jorden."</font></p> <p><font face="Arial">"judens med iskall beräkning uppgjorda planer att på denna väg börja bastardiseringen av den europeiska kontinenten i dess medelpunkt, och genom en inympning av lägre raselement fördärva grunden till den vita rasens herravälde."</font></p> <p><font face="Arial">"Mången gång var man verkligen nära förtvivlan när man måste åse, hur de osynliga judiska härskarna lyckades sysselsätta vårt folk med sådant som för närvarande är fullkomligt utan betydelse, protester och demonstrationer"</font></p> <p><font face="Arial">"Om den tyska nationen vill göra slut på den hotande fara som den svävar i, att utplånas från Europas karta, så får den inte återupprepa felen från tiden före kriget, och skaffa sig Gud och hela världen till fiende, utan då måste den göra klart för sig, vem som är dess farligaste motståndare och med hela sin samlade kraft gå lös på honom." </font></p> <p><font face="Arial">"Ve vår rörelse, om också den skulle börja öva sig i protester, i stället för att förbereda sig till kamp!"</font></p> <p><font face="Arial">"Men inte ens i denna förskräckliga tid har vårt folks goda kärna, dess bästa element, gått helt förlorade. De slumrar blott på djupet och ibland har man kunnat se dygder skimra fram som kornblixtar på det mörka firmamentet, dygder, vilka det Tyskland som en gång kommer, skall minnas som det första tecknet på ett begynnande tillfrisknande."</font></p> <p><font face="Arial">"den grundsats som är den första förutsättningen för all framgång, nämligen: Vad du gör, gör helt!"</font></p> <p><font face="Arial">"För övrigt har det tyska folket ingen rätt att anklaga den övriga världen för dess uppträdande, så länge det inte ställt de förbrytare inför rätta, som köpt och förrått sitt eget land. Det är inget heligt allvar när man på långt, tryggt håll skymfar och protesterar mot England, Italien osv. men låter de kräk gå fria, som i den fientliga krigspropagandans sold berövade oss vapnen, bröt vår moraliska ryggrad och förrådde riket för trettio silverpenningar. </font></p> <p><font face="Arial">Fienden gör endast vad man kunde förutse. Vi borde lära av honom."</font></p> <p><font face="Arial">"Det är judarna som regerar de amerikanska börserna. För varje år blir deras kontrollmakt allt större över ett hundratjugomiljonersfolks arbete. Det finns endast helt få som till deras vrede hittills lyckats hålla sig helt oberoende.</font></p> <p><font face="Arial">Med förslagen skicklighet knådar de den allmänna meningen, och formar den till ett vapen i kampen för sin egen framtid.</font></p> <p><font face="Arial">Och redan tror sig judendomens främsta kunna skåda den dag, när det nedärvda ordet om den stora folkförödelsens dag skall gå i uppfyllelse. </font></p> <p><font face="Arial">Men förekomsten av en enda fri stat i raden av nationaliserade kolonialområden skulle kunna göra hela verket om intet i sista stund. Ty endast om den omfattar allt kan en bolsjeviserad värld bestå.</font></p> <p><font face="Arial">Ifall ett enda land lyckas bevara sin nationella kraft och storhet, så kommer det judiska världssatrapriket att, liksom varje annan despoti här i världen, med nödvändighet duka under för den nationella tankens kraft."</font></p> <p><font face="Arial">"Må förnuftet vara vår ledsagare och viljan vår styrka."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 14</font></p> <p><font face="Arial">ALLIANS- ELLER ERÖVRINGSPOLITIK I ÖSTEUROPA </font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"Just de som tillhör vår så kallade intelligens, är svårast att förmå att verkligt klart och logiskt hävda sina egna lika väl som sitt folks intressen utåt. De är inte bara belastade med en verklig blytyngd av de mest meningslösa föreställningar och fördomar, utan har till på köpet förlorat och uppgivit hela sin självbevarelsedrift. Även den nationalsocialistiska rörelsen måste utkämpa mycket svåra strider med dessa människor, särskilt som de, trots fullkomlig oförmåga, ofta är besatta av en utomordentlig inbilskhet, från vars höjder de utan något som helst berättigande blickar ned på människor, som för det mesta är betydligt sundare. Högfärdigt arroganta förståsigpåare, utan den ringaste förmåga att kallt pröva och bedöma, vilket måste anses vara förutsättningen för all utrikespolitisk verksamhet. </font></p> <p><font face="Arial">Eftersom dessa kretsar för närvarande på det olyckligaste sätt börjat ändra riktningen för vår utrikespolitik, så att den i stället för att hävda våra verkliga folkliga intressen, uteslutande kommer att tjäna deras egen fantastiska ideologi, känner jag mig förpliktigad att inför mina anhängare underkasta vår viktigaste utrikespolitiska fråga, nämligen förhållandet till Ryssland, en speciell och grundlig behandling."</font></p> <p><font face="Arial">"Endast ett tillräckligt stort bosättningsområde kan säkra en fri tillvaro åt ett folk."</font></p> <p><font face="Arial">"vi, som vårdare av mänsklighetens bästa egenskaper, har stora förpliktelser som vi fyller bäst genom att sörja för att det tyska folket bringas till besinning i rashänseende, och ägnar sina omsorger åt sitt eget blod lika mycket som åt hundar, hästar och katter."</font></p> <p><font face="Arial">"Den mark som vi bor på idag, fick inte våra förfäder som någon gåva från himmelen, utan de måste kämpa sig till den med insats av sina liv."</font></p> <p><font face="Arial">"Den folkliga rörelsen bör inte vara advokat åt andra folk utan endast kämpa för sitt eget. I annat fall är den överflödig och har i varje fall ingen rätt att jämra sig över det förflutna. Ty då upprepar den endast dettas dumhet. Den gamla tyska politiken leddes oriktigt efter dynastiska synpunkter  den kommande får inte lika oriktigt föras efter några svamliga ta-hela-världen-i- famn-principer. Framför allt är vi inte någon skyddspolis för de bekanta stackars små folken. Vi är endast vårt eget folks soldater. </font></p> <p><font face="Arial">Vi nationalsocialister måste emellertid gå ännu längre: rätten till expansion kan bli en plikt, om det bristande utrymmet synes komma att medföra ett stort folks undergång. Framför allt som det inte rör sig om vilket negerfolk som helst, utan om den germanska modern till allt det liv som givit hela världen dess kultur. Tyskland måste vara världsmakt eller också inte existera alls."</font></p> <p><font face="Arial">"Men när vi numera talar om nya områden i Europa, kan vi i första hand endast tänka på Ryssland och de randstater, det behärskar. Ödet självt tycks vilja ge oss en fingervisning i den riktningen, när det utlämnade Ryssland åt bolsjevismen, och berövade det ryska folket den intelligens som förut hade möjliggjort dess bestånd som stat."</font></p> <p><font face="Arial">"Man bör dock aldrig glömma att regenterna i det nuvarande Ryssland är blodbestänkta, gemena förbrytare, att det är fråga om ett mänsklighetens avskum som, gynnat av omständigheterna, i en tragisk stund överrumplade en stor stat, i vild blodtörst förintade och utrotade miljoner av dess ledande intelligens, och nu sedan snart tio år utövar historiens mest fruktansvärda skräckvälde. Man bör inte heller glömma, att dessa maktinnehavare tillhör ett folk, som i en sällsam blandning förenar ohygglig bestialitet med en obegriplig förmåga att ljuga, och som nu ännu mer än förr tror sig vara kallat att lägga hela världen under sitt blodiga förtryck. Man bör ej glömma att den internationelle juden, som idag fullständigt behärskar Ryssland, inte betraktar Tyskland som en bundsförvant utan som en stat förutbestämd till samma öde som Ryssland."</font></p> <p><font face="Arial">[Juden] "smyger sig in i folken och urholkar dem inifrån, och han kämpar med sina vapen, med lögn och förtal, förgiftning och upplösning, och stegrar så småningom kampen till att blodigt utrota sin hatade motståndare. Den ryska bolsjevismen kan vi betrakta som nittonhundratalets judiska försök att erövra världsherraväldet. Under andra tidsperioder har juden försökt uppnå samma mål genom andra men mycket besläktade metoder. Hans strävan ligger grundad i hans eget väsen. Andra folk avstår inte från att enligt sin egen drift utbreda sin art och sin makt, annat än om de av yttre omständigheter tvingas till det eller blir impotenta på grund av ålderdomssvaghet, och lika lite avbryter juden sin marsch mot världsdiktaturen som någon frivillig uppoffring, eller genom att undertrycka sin eviga trängtan. Även om honom gäller att han kan drivas från sin väg endast av krafter som ligger utanför honom själv, och att hans strävan efter världsherraväldet endast kan stoppas av att han själv dör ut. Men folkens impotens, deras utdöende genom ålderdomssvaghet, beror på om de lyckas hålla sitt blod rent eller inte. Och det förmår juden bättre än något annat folk på jorden. Därför kan han gå vidare på sin ödesväg, ända tills en annan makt möter honom, och efter en väldig tvekamp störtar himlastormaren tillbaka till Lucifer."</font></p> <p><font face="Arial">"En orientering mot öster får inte bli målet för vår kommande utrikespolitik, utan vi måste bedriva östpolitik i den meningen, att vi åt det hållet förvärvar det nödvändiga utrymmet för vårt tyska folk."</font></p> <p><font face="Arial">"Låt oss sedan lugnt överlåta åt tiden att läka våra mindre sår, om vi bara själva kan bränna och läka de större."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font size="5"><font face="Arial">Del 2  Kapitel 15 </font></p> <p><font face="Arial">RÄTTEN TILL NÖDVÄRN </font></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">"En klok segrare försöker alltid genomdriva sina krav i portioner."</font></p> <p><font face="Arial">"Vårt folks ledning var lika inbilsk som erbarmligt dålig, särskilt när det gällde att komma åt obekväma sanningssägare. Vid den tiden hände det ofta och gör så än idag, att de största parlamentariska träskallarna, verkligt obetydliga personer  inte enbart med hänsyn till deras yrke  rätt som det var placerades på statsmäns upphöjda platser för att därifrån kunna läsa lagen för vanliga dödliga."</font></p> <p><font face="Arial">"En marxist överger inte fosterlandsförräderiet mer än en hyena överger sitt kadaver."</font></p> <p><font face="Arial">"Om man någon gång vid krigets början och under dess lopp tagit femtontusen av de hebreiska folkförförarna under en likadan giftgasbehandling, som hundratusentals präktiga tyska arbetare ur alla grupper och yrken måste utstå i fält, hade krigets miljoner fallna inte dött förgäves. Tvärtom hade det kanske kunnat rädda livet på en miljon tyskar av stort värde för framtiden, om dessa femtontusen undanröjts i rätt tid. Men det var just i stil med den borgerliga statskonsten att utan en blinkning utlämna miljoner åt en blodig död på slagfälten, men räkna några tusental folkförrädare, jobbare, ockrare och bedragare som en dyrbar nationell egendom samt öppet proklamera deras oantastlighet. Sannerligen om man vet vad som är störst i den borgerliga världen, dåraktigheten, svagheten och fegheten, eller det genomlumpna sinnelaget."</font></p> <p><font face="Arial">"livets eviga lagar som alltid har hetat och alltid kommer att heta: kampen för tillvaron."</font></p> <p><font face="Arial">"alla dessa partier grälade med marxismen endast på grund av konkurrensavund, och utan någon allvarlig önskan att förinta den. Alla hade de för länge sedan funnit sig i att fosterlandet förstördes, och det enda bekymmer de hade gällde att själva få vara med om gravölet. Endast därför kämpade de ännu."</font></p> <p><font face="Arial">"Ett så kallat passivt motstånd får därför en inre mening först när man utöver detta är besluten att i nödfall fortsätta motståndet med öppen kamp eller guerillakrig."</font></p> <p><font face="Arial">"Denna stats domare må gärna lugnt döma oss för vårt handlingssätt. Historien, som gudinna för en högre sanning och en bättre rätt, skall likväl en gång leende bryta sönder denna dom och fria oss alla från skuld och straff.</font></p> <p><font face="Arial">Men hon kommer då att kalla inför sin domstol även dem, som nu med makten i sin hand trampar lag och rätt under fötterna, som förde vårt folk ut i nöd och fördärv, och som när fosterlandet var i olycka värderade sitt eget jag högre än folkets liv."</font></p> <p> </p> <p> </p> <p><font SIZE="6"> </p> <p></font><font face="Arial"><font size="5">Del 2 - SLUTORD</font><small> </small></font></p> <p> </p> <p><font face="Arial">Den 9 november 1923, under fjärde året av sin tillvaro, upplöstes och förbjöds Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet i hela riket. Idag, i november 1926, lever det åter fritt i hela riket, starkare och fastare inåt än någonsin förut. </font></p> <p><font face="Arial">Alla förföljelser mot rörelsen och dess ledare, alla smädelser och allt förtal kunde inte göra den något. Riktigheten av dess idéer, renheten i dess vilja, dess anhängares offerlust, har hittills låtit den framgå starkare än någonsin ur alla försök att undertrycka den. </font></p> <p><font face="Arial">Om den i vår nuvarande värld av parlamentarisk korruption blir allt djupare medveten om sin kamps innersta väsen och känner sig som ett rent förkroppsligande av rasens och individens värde samt handlar därefter, så skall den med nästan matematisk visshet en gång hemföra segern. Alldeles som Tyskland med nödvändighet måste nå den ställning vilken tillkommer det om det ledes och organiseras efter dessa grundsatser. </font></p> <p><font face="Arial">En stat som i rasförgiftningens tidsålder ägnar sig åt vården av sina bästa raselement måste en dag bli jordens herre.</font></p> <p><font face="Arial">Detta får vår rörelses anhängare aldrig glömma, om offrets storlek någon gång skulle locka till en jämförelse med det möjliga resultatet. </font></p> <p align="right"><font face="Arial"><a href="index.htm" target="_top"><img src="pil.gif" width="11" height="11" border="0"><small>Startsidan</small></a></font></td> <td width="10"></td> <td align="right" valign="top" width="119"></td> <td width="112"></td> <td width="13"></td> </tr> </table> </body>