Publicerad: 2008-08-04Björn Björkqvist

Riksdagspolitiker i ”rasistskandal”

Camilla Lindberg

Nyss var hon hjältinna med hela det svenska folket. Camilla Lindberg (fp) hade gått emot sitt eget parti och röstat mot FRA-lagen. Media jublade och gjorde henne till en martyr, ett levande helgon. Nu har glorian hamnat på sned och hon har förvandlats till ett monster som helst bör avgå. Anledningen är att hon blivit bestulen.

I det mångkulturella Sverige blir människor utsatta för brott i högre utsträckning än någonsin. För eller senare drabbas därför också riksdagens ledamöter, dvs de ytterst ansvariga för den politik som skapar så mycket lidande i Sverige. Det kändaste fallet där politiker blivit offer för sin egen politik är händelsen på NK i Stockholm den 10 september 2003. Anna Lindh fick en hög dos mångkultur när en invandrare, Mijailo Mijailović, stack sin kniv i Lindh och avslutade hennes liv.

Ofta slutar dock de mångkulturella dåden inte så drastiskt. Unga svenskar blir rånade på sina mobiltelefoner, flickor och kvinnor får höra nedsättande ord och i värsta fall antastas eller våldtas, pensionärer blir bestulna på sina ägodelar och pengar, osv. Politikerna har skapat ett otryggt samhälle där många människor är rädda. De som har råd flyttar bort från mångkulturen och bosätter sig i dyra villaområden eller bostadsrätter. De andra, de vanliga knegarna utan lön som kan mäta sig med riksdagslöner får leva och bo i mångkulturen. Men även om man flyttar bort från mångkulturen och försöker blunda så mycket man kan från det samhälle man själv varit med om att skapa så kommer ibland verkligheten ifatt en.

Camilla Lindberg befann sig i fredags på en privat fest. Där kom hon att samtala med en man. Som hon senare har berättat i media så handlade diskussionen om Israel-Palestina-konflikten. Lindberg är väldigt proisraelisk och mannen skulle vara muslim. När diskussionen var över samtalade hon med andra.

Senare på kvällen ringde hennes telefon. Det var mannen från det tidigare samtalet som ringde. Han sa att han hade tagit hennes plånbok som legat i hennes väska och att hon skulle få tillbaka den om hon gav honom VIP-biljetter till festligheterna i Pride Park på lördagen.

Lindberg gjorde en anmälan. Eftersom hon sitter i riksdagen togs anmälan upp av Säpo. I den anmälan som gjordes kan man bland annat läsa:

Personen som stulit plånboken är muslim och har tagit den bara för att jag är judinna

Camilla Lindberg har senare i media förklarat att det hela var ett skämt. Hon säger att hon inte är judinna utan att hon står på judarnas sida i konflikten mellan judar och araber i Mellanöstern. Händelsen har dock orsakat rabalder i media.

Om vi leker med tanken att Camilla Lindberg själv var muslim och att hon utsatts för brott av en svensk, hur hade media reagerat på det? Om det i den upprättade anmälan stod ”Personen som stulit plånboken är svensk och har tagit den bara för att jag är muslim” så hade media slagit på stora trumman. Man hade intervjuat den stackars muslimska politikern och frågat om hon ofta utsattes för rasism på grund av sitt ursprung och sin religion. Rubrikerna hade varit ”Bestals för att hon var muslim” eller ”Nu måste vi stoppa rasismen – riksdagspolitikern låter sig inte tystas”. Det samma hade varit om hon verkligen var judinna och gärningsmannen var svensk. ”Personen som stulit plånboken är svensk och har tagit den bara för att jag är judinna” hade givit enorma rubriker om den utbredda antisemitismen som avspeglas i en handfull brott varje år. Men detta är Sverige 2008.

Abd al Haqq Kielan, ordförande i svensk islamisk samling, säger till Expressen att Lindberg borde överväga att avgå. Blir man bestulen av en muslim så ska man tacka och hålla käften – inte berätta det i en polisanmälan. Abd al Haqq Kielan kallar anmälan för ”Ett svårslaget rekord i dåligt omdöme och ett antimuslimskt påhopp”. Att stjäla en plånbok kallar han inte för någonting då det inte ens nämns i artikeln.

– Vad vi behöver i världen är inte en ökad konfrontation bland olika människogrupper, säger Abd al Haqq Kielan, som menar att Lindberg ökar konfrontationen genom att polisanmäla stölden.

Lindberg ångrar att det blivit som det blivit.

– Hade jag fått den uppläst hade jag sagt till direkt att det inte stämde. Att jag inte sa så. Jag är inte ens judinna, säger hon till Aftonbladet.

Hon har nu fått tillbaka sin plånbok och gav bort en VIP-biljett i utbyte. Eftersom plånboken är återlämnad har polisen lagt ner förundersökningen. Någon anmälan kommer inte heller att göras för utpressning. Det vågar man naturligtvis inte göra nu. En anmälan skulle kanske tvinga Lindberg att åter nämna något om gärningsmannen. Vad skulle media säga då?

Det är enklare att låta individer ur minoriteter stjäla plånböcker och hänge sig åt utpressning av riksdagspolitiker. Som folkpartistisk riksdagsledamot borde Camilla Lindberg ha förstått att muslimer alltid är offer, oavsett om de blivit bestulna eller, som i detta fall, bestulit.