100 ïr sedan Amalthea sprïngdes

Nïr man hïr nutiden socialdemokrater som Mona Sahlin eller Leif Pagrotsky tala sï slïs man av tanken att det ïr i det nïrmaste obegripligt hur de kan kalla sig en del av den svenska arbetarrïrelsen och lika svïrt ïr det att fïrstï att de attraherar arbetarklassen. Vïr tidigare statsminister, Gïran Persson, var oerhïrt populïr bland fïretagsledare, desto stïrre och rikare desto mer beundrade de honom som statsminister. Han hyllades ocksï internationellt av hïgerledare frïn sïvïl Israel som USA. Trots det sï vïljer en stor del av de svenska arbetarna att varje val lïgga sin rïst pï honom och hans parti. Orsaken hittar vi kanske om vi tittar bakït i tiden. Vi ska dïrfïr kasta vïra blickar mot den tidiga socialdemokratin och arbetarrïrelsen och den tid dïr de vïxte fram.

Socialdemokratin ïr som bekant i grund och botten en marxistisk ideologi. Karl Marx fïrklarade redan i boken Kapitalet och pamfletten Kommunistiska manifestet som han fïrfattade tillsammans med Friedrich Engels att marxismen ïr internationell. Fïr arbetare skulle det i fïrlïngningen inte existera nïgra stater. ïArbetare i alla stater fïrena erï ïr ett vïlkïnt slagord frïn manifestet som ïnnu lever kvar i marxistiska grupper. Trots det har marxistiska grupper ofta spelat just pï nationella kïnslor nïr man arbetat sig upp mot makten i respektive lïnder. Detta gïller sïvïl den kommunistiska rïrelsen som i exempelvis fïrsïkte samla folket under nationella paroller i Ryssland och Ungern innan de med vïld grep makten men ïven den svenska socialdemokratin. Man slog tidigt fast att socialdemokratin var internationell och ett viktigt krav som hïjdes var fïrsvarets avskaffande. Lustigt nog kan man notera att ju mer vïldsbenïgen en marxistisk fraktion var ï desto hïgre hïrdes ropen om totalfïrsvarets avskaffande.

I denna artikel ska vi ta en titt pï ett nïstan bortglïmt dïd, utfïrt av unga socialdemokrater och ungsocialister. Dïdet har kommit att kallas fïr Amalthea-attentatet och vittnar om hur unga marxister var beredda att mïrda fïr att nï sina mïl, men detta ïr ocksï berïttelsen om en stat som fïrtryckte sin befolkning och lït massorna svïlta. En stat dïr arbetarna ibland tvingades till desperata metoder fïr att ïverleva.

ïret ïr 1908. Den socialdemokratiska rïrelsen har bïrjat rïna framgïng i Sverige. Inspirerad av den fïrvisso misslyckade revolutionen i Ryssland 1905 har man stïrkt sina kontakter med de ïryskaï revolutionïrerna. I andra lïnder bïrjar ocksï de marxistiska rïrelserna rïna framgïng. Men framgïngarna ses inte med blida ïgon frïn de som kïnner sina maktpositioner hotade. Liksom idag klamrar de sig fast vid sina poster och begïr flera ïvergrepp frïn den vïxande oppositionen fïr att kvïsa den. Men arbetarna lïter sig inte kvïvas. I fïrsïk att fïrbïttra arbetarnas villkor i arbetslivet sï bïrjar man organisera sig. Situationen har nïtt den grïns dïr man inte lïngre kan acceptera att behandlas som boskap samtidigt som osïkerheten kring om man har ett arbete att gï till i morgon eller ifall man bytts ut mot nïgon som krïver mindre lïn skapar otrygghet.

De fïrsta fackfïrbunden har sïledes vuxit fram. I nïgra desperata fïrsïk att fïrbïttra arbetarnas villkor sï utlyser man pï vissa orter strejk. Motstïndarna svarar snabbt genom att hyra in arbetare frïn andra nationer och kan pï sï sïtt hïlla sina fïretag vid liv utan att behïva pïverkas av den svïltande arbetarbefolkningens strejker. Oron hos de organiserade arbetarna vïxer sig allt starkare. Om inte detta lyckas, vad ska dï lyckas? ïr de dïmda att fïr evigt trïla under storfinansen? Medan vissa ger upp sï tar andra till allt mer desperata metoder. Demonstrationer utanfïr fïretag som hyr in utlïndska strejkbrytare urartar vid flera tillfïllen. De gïnger strejkbrytarna vistas ute bland folk sï uppstïr ocksï tumult. Vid ett tillfïlle knivskïrs tvï svenska arbetare sï illa att de nïstan mister livet av en strejkbrytare vid namn Collins. Denne frikïnns och arbetarna kïnner sig ïn mer svikna av samhïllet som inte bara tillïter att utlïnningar kommer och tar svenskarnas jobb utan ïven lïter dem knivskïra svenskar.

I Malmï brukar en grupp unga revolutionïrer trïffas pï Cafï Utposten. Det ïr en blandad skara marxister, medlemmar i olika fackfïrbund, ungsocialisterna, socialdemokraterna och nykterhetsfïrbund. Diskussionerna gick i regel heta om samhïllsproblemen och ett stort gemensamt hatobjekt var fartyget Amalthea som lïg i hamnen och inhyste ïutlïndska legoknektarï som stal ïbrïdet ur munnen pï svenska arbetareï.

Samtalen gick fram och tillbaka om vad man borde gïra med dessa strejkbrytare. Demonstrationerna som hïlls utanfïr fartyget hjïlpte fïga, inte heller de flygblad som lïmnats till strejkbrytarna som informerade om de svenska arbetarnas situation och erbjïd hjïlp med hemresan till de arbetare som ville solidarisera sig med de svenska arbetarna. I dessa diskussioner var det nïgra som utmïrkte sig extra med radikala krav pï direktaktion. Amalthea borde sïnkas, sprïngas i luften. Detta skulle ge eko ïver hela landet och fï de utlïndska strejkbrytarna att ïtervïnda hem. Kanske skulle det ocksï ge eko i form av fler aktioner och bïrjan pï en revolution i form av en militant generalstrejk dïr man med arbetsvïgran och vïld erïvrade makten frïn fïrtryckarna.

Tre mïn beslutade sig fïr att gï frïn ord till handling. Anton Nilson, Algot Rosberg och Alfred Stern bïrjade planera ett attentat. Rosberg och Stern skulle bygga en bomb och Nilson skulle lïta placera den pï fartyget. De unga fïrbrytarna hade dock aldrig tidigare begïtt sï allvarliga brott och man kan knappast beskylla dem fïr professionalism i samband med planerandet. Till att bïrja med lït man dra in mïnga fler i planerna ïn vad som skulle behïvas. Man samtalade hïgt och vitt om planerna och sïkte stïd och hjïlp med redskap till bomben, bland annat skrot som skulle anvïndas till bomben fïr att orsaka splitterskador. Natten mellan den 11 och 12 juli kom dock Rosberg och Stern till hamnen dïr de mïtte Nilson. Med sig hade de en bomb som de ïverlïmnade till den sistnïmnde. Denne stal sï en roddbït och rodde ut till Amalthea. Fartyget var under stïndig bevakning men uppenbarligen var vakterna sïmniga och lade inte mïrke till den unge marxisten som just var pï vïg att fïrïndra sitt eget och andras liv fïr alltid. Medan Nilson arbetade fïr fullt med att fïsta bomben vid fartyget sï tappade han en lïnespecifikation i ekan, han mïrkte det sjïlv men var sï upptagen med att genomfïra sitt attentat att han inte fïste nïgon stïrre uppmïrksamhet vid detta. Snart var b