David Lane
David Lane föddes onsdagen den 2 november 1938 i den idylliska staden Woden, belägen i norra Iowa, där han växte upp tillsammans med sina två systrar och en äldre bror. Barndomen lämnade mycket att önska då fadern var en gravt alkoholiserad farmarbetare som inte var främmande för att använda grovt våld mot familjemedlemmarna.
1942 lämnade fadern sin familj till förmån för en yngre kvinna att misshandla. Detta resulterade i en våldsam död, när en av kvinnans bröder helt sonika krossade hans huvud med en hammare. Varken David, hans mor eller syskon sörjde förlusten.
Efter faderns död flyttade familjen till en mindre lägenhet, där modern gjorde sitt bästa för att barnen skulle få mat på bordet. Då hon saknade utbildning försörjde hon familjen på diverse ströarbeten, bland annat genom att sjunga och spela gitarr på olika krogar, vilket dessvärre inte räckte på långa vägar för att mätta fyra hungriga magar.
Då familjen led nöd och svalt tvingades barnen leta föda i grannars soptunnor, vilket snart ledde till att grannarna kontaktade sociala myndigheterna, varav David och hans syskon omhändertogs och placerades på barnhem. Davids mor flyttade till Vallejo, Kalifornien, där hon försörjde sig själv som byggarbetare på ett raffinaderi som användes för att tillverka militära fartyg till kriget. Efter ett tag tvingades hon dock flytta som följd av trakasserier från färgade gäng samt dem ständigt stigande skatterna.
1943 fick den unge David Lane besked om att han hade blivit adopterad och därmed skulle få lämna barnhemmet till förmån för en kristen familj med danskt ursprung, där fadern var en luthersk pastor som David senare kom att tycka väldigt illa om. I sin självbiografi beskriver David sin adoptivfar som en fundamentalistisk pajas som helt saknade personlighet, och stundtals även intelligens. Även modern var en strikt anhängare av den lutherska tron, även om hon enligt David var en karismatisk likväl som intelligent kvinna, sin makes bristande karaktär till trots.
De kommande åren skulle präglas av allehanda bibelstudier och böner, vilket naturligtvis inte föll David i smaken, då Jesus enligt honom endast representerade timmar av ren tristess. Trots detta skulle David senare anamma den identitetskristna religionen.
Den nya familjen var bosatta i det lilla samhället Morehead, även det beläget i Iowa. Det var här som David upplevde sin första kärlek, i form av en jämnårig katolsk klasskamrat vid namn Mary, som med sitt långa blonda hår och blå ögon paralyserade honom. Även om Davids känslor stannade vid drömska blickar och oskyldiga fantasier var det ändå just denna uppenbarelse som fick honom att förstå den ariska kvinnans skönhet, samt vikten av att bevara denna. En låga började tändas i den unge David Lane, som senare i hans liv skulle bli en avgörande faktor för hans kompromisslösa engagemang i den nationella frihetskampen.
1944 fick fadern ett nytt arbete som präst i staden Clifton, Illinois. Genom skolan kom David i kontakt med klasskamraten Robert Montgomery, som var en översittare och gärna mobbade nya förmågor, och däribland även David.
Efter en rad mindre vänskapliga duster blev de två kombattanterna dock goda vänner som gärna fördrev fritiden med att leka soldater. Medan Robert attraherades av de amerikanska styrkorna föredrog dock David att vara tysk soldat, och visade detta genom att skandera tyska slagord samt göra segerhälsningar, vilket resulterade i en rejäl utskällning av modern som höll ett långt föredrag om nazisternas hemska förbrytelser mot det judiska folket.
Dessa påståenden tillbakavisades genast av den unge David som istället argumenterade för Tyskland. Då han saknade ingående kunskap om ämnet och saknade vokabulär bestod argumenten mestadels av personliga åsikter, som dock framfördes med ett barns envishet. Redan som ung hade David en känsla av att massmedias hetskampanjer mot Tyskland inte var sanningsenliga.
När tonåringen David senare började i gymnasiet började han inse att allting inte stod rätt till i det amerikanska systemet, då hans lärare ständigt propagerade för rasblandning och värderingar som knappast var förenliga med den idylliska och homogena bild av samhället som han själv hade växt upp med. Han lade även märke till hur grannskapet förändrades från ett tryggt och homogent samhälle till en smältdegel av olika raser och kulturer, där den enskilde individens värde var beroende av tjockleken på dennes plånbok. Detta gjorde honom upprörd och sådde således en önskan om att vilja förändra samhället.
Efter gymnasiet trädde David in i vuxenvärlden och fick anställning som elektriker på en lokal firma. Drygt två år senare stötte han av en slump ihop med Mary Lou, en attraktiv kvinna som han kände sedan gymnasiet, då hon var tamburmajor i skolorkestern. Vänskapen utvecklades sedermera till ett förhållande, och trots att paret saknade gemensamma intressen kunde man snart höra bröllopsklockorna eka genom det idylliska samhället. Detta äktenskap blev dock kort då det saknade en solid grund, vilket resulterade i skilsmässa.
Under Vietnamkriget började David intressera sig alltmer för regeringens förehavanden, vilka för honom verkade märkbart ljusskygga då dessa innefattade allting från federala ingripanden mot enskilda individer till uppenbarliga mörkläggningar.
Efter mordet på president Kennedy introducerades David för den högerextrema organisationen The John Birch Society som spenderade tiden med att reklamera kommunismen som det största hotet mot det moderna samhället. David betraktade dock denna gruppering med avsmak då medlemmarna endast fokuserade på kommunismen samt på den växande liberalismen, utan att ägna en tanke på de drivande krafterna bakom dessa.
Av en slump passerade David en man på gatan som stack till honom ett flygblad som i detaljerade drag beskrev det judiska inflytandet på massmedia samt samhället överhuvudtaget. David rusade genast till det lokala biblioteket och påbörjade sina undersökningar för att kunna bekräfta dessa skrämmande uppgifter. Efter ett antal timmar med näsan begraven i dammiga luntor föll äntligen alla bitar på plats.
Nationalisten och revolutionären David Lane var född.
1978 hade David slutfört sin forskning och siktat in det verkliga problemet i samhället, vilket han skulle bekämpa till varje pris. Han designade ett flygblad med rubriken The death of the white race, som han delade ut i lokala köpcenter eller fäste vid morgontidningar och vindrutetorkare. Det dröjde inte lång tid innan David Lane blev ett ökänt namn hos den judiska organisationen Anti-Defamation League som senare tipsade polisen om Davids verksamhet. Detta resulterade i ett tillslag mot Davids hem där all propaganda och litteratur beslagtogs.
Detta tillslag utnyttjades givetvis av massmedia som skapade braskande rubriker om nazistledaren och terroristen David Lane, vilket resulterade i att han aldrig mer skulle få en fast anställning, samt att hans fru sedan tolv år tillbaks begärde skilsmässa då hon inte kunde hantera att leva med en märkt man.
Livet gick vidare och David, som numera klassade sig som identitetskristen, fortsatte att kompromisslöst sprida sin propaganda tills han 1983 träffade den karismatiske Robert Jay Matthews på en konferens för just identitetskristna på Aryan Nations högkvarter i Hayden Lake. Denna bekantskap utvecklades senare i en broderlig vänskap och snart introducerades David för de som tillsammans med honom själv och Bob skulle utgöra kärnan i The Order: David Tate, Gary Yarbrough, Bruce Pierce, Richard Scutari, Randy Duey, Frank Silva, Richard Kemp och Randy Evans.
Den 22 september 1983 erhöll David Lane och resterande åtta medlemmar i The Order en personlig inbjudan från Bob Matthews, där han utlyste till ett möte i en byggnad belägen på hans egendom i Metaline Falls, Washington. När gästerna anlände och steg in genom dörren väntade ett tomt rum vars inredning endast hyste tio stolar i en cirkel, varav en av dessa upptogs av ett porträtt föreställandes Adolf Hitler. Männen bänkade sig på varsin stol och beskådade hur Bob placerade ett litet barn i mitten av cirkeln, för att sedan hålla ett rungande tal om vikten att bevara den vita rasen. Kvällen avslutades med svärandet av en helig ed att för kommande generationer bekämpa systemet genom väpnad kamp och aldrig någonsin kapitulera.
The Order, eller det tysta brödraskapet som förbundet, begynte sin heliga mission och verkställde snart en rad väpnade rån mot värdetransporter och porrbutiker där bytet skänktes till Aryan nations.
Den 18 juni 1984 verkställdes den första attacken mot systemet, genom mordet på den judiske radioprataren Alan Berg som gjort sig känd genom aggressiva uttalanden och hatkampanjer mot den rasmedvetna rörelsen. Berg avrättades av Bruce Pierce utanför sin bostad i Denver med tretton kulor från en 45 kaliber MAC-10 med ljuddämpare. Då polisen länge haft ögonen på David Lane blev denne genast huvudmisstänkt för mordet. Den 19 juli 1984 genomförde brödraskapet sitt största rån någonsin, då de genom ett värdetransportrån kommer över 3.8 miljoner dollar.
Dessvärre blev detta en stor katastrof då Bob Matthews glömde en pistol tillhörandes en kamrat på brottsplatsen, vilket resulterade i att polisen äntligen fick den ledtråd som de hade väntat länge på. Ordningsmakten i maskopi med federala agenter började genast granska kretsarna kring handeldvapnets ägare och lyckades snart gripa och muta medlemmen Tom Martinez till att vända sina kamrater ryggen och därmed även sälja dessas identiteter.
Den 8 december 1984 hade polisen redan slagit till mot ett antal byggnader och gripit större delen av brödraskapet. Det var även detta ödesdigra datum som Bob Matthews efter en trettiosex timmar lång eldstrid mot över tvåhundra federala agenter ljöt martyrdöden på Whidbey island.
Den 31 mars 1985 greps David Lane i North Carolina då han planerade ytterligare aktioner tillsammans med en icke namngiven kamrat. Den federala polisen placerade David i Winston-Salem Fängelset som bestod av uteslutande svarta interner och deklarerade hans rasmedvetna åsikter öppet, lyckligtvis var några av vakterna medlemmar i Ku Klux Klan och klargjorde att minsta våld riktat mot honom skulle resultera i en mindre trevlig vistelse för de ansvariga. Efter ett antal förflyttningar mellan olika anstalter och rättegångar med närmast patetiska anklagelser dömdes David Lane till 190 års fängelse för inblandning i mordet på Alan berg.
I fängelset konverterade David till odinist och grundade den hedniska organisationen Wotansvolk tillsammans med sin dåvarande fru Katja Lane och kamraten Ron McVan. Trots sin fråntagna frihet och degradering till ett simpelt nummer fortsatte David att aktivt arbeta för den nationella frihetskampen genom författande av artiklar, böcker och skrifter fram till sin död den 28 maj 2007.

Lördagen den 22 november beslutade Nationalsocialistisk front (NSF) att överföra samtliga sina tillgångar till det nystartade partiet Folkfronten då vi anser att detta parti har möjlighet att återskapa ett svenskt Sverige. Detta innebär också ett bokslut för Nationalsocialistisk front. Beslutet har fattats efter en längre tids övervägande och en utredning av partiets framsteg i relation till den utveckling som krävs för att skapa ett svenskt Sverige.
Läs merMotståndsrapporter från ett urval av de aktiviteter som våra aktivister utför.