England/Sverige Den senaste tiden har man i media kunnat läsa om en svenska som hittades mördad i en brinnande resväska i England. Snart misstänktes den 23-åriga svenskans pojkvän för mordet och han överlämnade sig själv till polisen. Paret hade levt tillsammans i en lägenhet i stadsdelen Islington i London. I media har man skyddat både offrets och hennes banemans identitet (med undantag för Expressen som fått en tillfällig släng av ärlighetssjukan som tidningens reportrar annars vanligtvis är vaccinerade mot).
Bilden som de svenska läsarna därför sannolikt har målat upp när de följt nyheterna är hur en ung svenska åkt till England för att arbeta och där träffat en stilig ung engelsman som dock lidit av svår svartsjuka och efter en tid mördat flickan. Namnen på de inblandade talar dock om en helt annan berättelse utan både svenskor och britter.
Den svenska medborgaren Rahmona Ahmedin, inte den 23-åriga svenskan (eftersom svensk är en etnicitet och inte något man har på ett papper) hade blivit tillsammans med ugandiern Jamal Bakhit. Idag sitter han inspärrad i väntan på rättegång som antas påbörjas om tre månader.
Händelsen är i sig oerhört tragisk. En ung kvinna har bragts om livet. Hennes vänner och släktingar är lämnade i sorg och förtvivlan. Dådet är så brutalt och omänskligt att media borde kunna rapportera om den utan att ljuga och föra svenskarna bakom ljuset. Vad vinner medierna på att låta det svenska folket tro att en av deras landsmaninnor mördats?

För femte året i rad arrangerade NSF–Östergötland en minnesdag över Gustav II Adolf som stupade i slaget vid Lützen den 6 november 1632. Detta är en traditionell åminnelsedag som uppmärksammas av nationalister, och en utmärkt dag för att ta del av Sveriges rika kulturarv.
Motståndsrapporter från ett urval av de aktiviteter som våra aktivister utför.