Publicerad: 2008-06-17Björn Björkqvist

Staten vill övervaka dig

Människor lever idag sina liv på Internet. Man läser nyheter, man bokar biljetter, beställer pizza, deltar i möten, debatterar, skriver bloggar, gör sina bankärenden, köper och säljer aktier, deltar i diverse grupper, telefonerar osv via Internet. Datorn har blivit ett bekvämt redskap för svenskarna att leva sina liv. På gott och ont. Detta inlägg ska inte handla om huruvida det är av ondo eller inte att människor lever genom Internet utan om det faktum att riksdagen nu är på väg att klubba en lag som kommer att bevaka varje medborgares minsta steg i cyberrymden.

Genom den föreslagna FRA-lagen kommer Försvarets radioanstalt kunna övervaka all elektronisk trafik som passerar Sveriges gränser. Eftersom Internet är ett globalt system så är det mycket trafik som passerar gränserna utan att man tänker på det. Många nätbaserade e-postkonton ligger utomlands, dessutom kan trafik passera via utländska servrar även fast man skickar brev med en svensk e-postadress till en annan svensk adress. Det samma gäller med msn, youtube, Facebook och andra populära sätt att kommunicera på.

Enligt förslaget kommer inte varje enskild person att direkt övervakas, men indirekt. Genom ett slags filter kommer man aktivt söka efter vissa ord, telefonnummer, IP-adresser, geografi, språk, kryptering, ord, språkbruk, jargong osv som kan vara av intresse för dem som vill övervaka dig.

Anledningen till FRA-lagen sägs vara att man vill skydda oss svenskar från terrorism. Hittills har Sverige klarat sig från några terrorattentat men regeringen tror att det bara är en tidsfråga innan landets angrips. FRA-lagen är således en av en rad åtgärder som tas för att skydda svenskarna mot riksdagens politik.

Massinvandringen är den bakomliggande anledningen till att det anses finnas ett terrorhot mot Sverige. Istället för att då ändra riktning på Sveriges politik och införa en mer svenskvänlig politik så väljer man att avlyssna samtliga svenskar. Vi har sett hur liknande åtgärder gång efter annan drabbat svenskarna. Man försämrar för svenskarna efter att man genom en oansvarig politik skapat otrygghet.

Samhället satsar på att övervaka butiker, parker, offentliga lokaler, skolor osv för att svenskarna ska känna sig trygga. Men tryggheten infinner sig inte. Tryggheten kommer inte förrän fridstörarna är borta. Fler poliser kanske kan förhindra vissa brott om man tänker att tillfället gör tjuven, men det är också så att tjuven gör brottet och så länge man ger tjuven fritt inträde till marknaden så kommer det begås brott där. Polisen kan inte övervaka allt dygnet runt.

FRA-lagen är således inget annat än ytterligare en inskränkning av svenskarnas rättigheter för att hindra brott som svenskarna hade sluppit om riksdagen fört en annan politik. Man straffar svenskarna för åratal av oansvarig invandringspolitik genom att bevaka dem in i minsta detalj.

Det är närmast klichéartat att ta upp likheterna mellan FRA-lagen och boken 1984 men likheterna är träffande. George Orwell ville med sin bok visa hur Sovjetunionen kartlade sina medborgare in i minsta detalj för att kunna förhindra åsiktsyttringar som inte passade systemet. I boken är övervakningen något tillspetsad med tanke på att den skrevs 1949 men idag har utvecklingen kommit ikapp. Eftersom knappast någon modern människa klarar sig utan Internet så har datorn blivit Storebrors öga in i varje svenskt vardagsrum. Varje steg vi tar kan komma att kartläggas om politikerna röstar för denna lag. Även i 1984 berodde övervakningen naturligtvis på att man ville försvara folket. Man ville försvara folket från sig självt.

Om riksdagen röstar ja eller nej beror på om några av borgarna viker sig och går över till nej-sidan. Annars segrar ja-sidan. En politiker som tidigare högtidligt bedyrat att hon aldrig skulle stödja FRA-lagen är folkpartisten Birgitta Ohlsson. Hon har nu löst sitt problem genom att befinna sig i Zimbabwe. Genom att inte närvara slipper hon rösta med partiet och kan fortfarande låtsas som att hon var emot lagen. I Centerpartiet har det ännu under måndagskvällen diskuterats om hur man ska ställa sig till lagförslaget. Inget är alltså än så länge säkert. De politiker som väljer att gå emot sina borgerliga partier och rösta emot lagen kommer sannolikt att föraktas av sina egna. Det florerar bland annat rykten om att Moderaterna hotar sina egna med uteslutning om de skulle rösta fel. Men lika hatade av sina egna skulle de säkert bli av många svenskar.

Många svenskar uttrycker oro och ogillande över statens planer på att övervaka sina medborgare.

Avslutningsvis vill jag påpeka att det naturligtvis kan finnas skäl att övervaka medborgare. Om Sverige är utsatt för ett yttre eller inre hot så är det i sin ordning att samhället reagerar och med alla till buds stående medel ser till att avvärja hotet. Att övervaka samtliga medborgare torde dock vara det sista alternativet. Långt innan man beslutar sig för denna radikala lösning borde man exempelvis avlägsna dem som inte hör hemma i Sverige. Börja med att prova det. Skulle det därefter fortfarande finnas risk för terrordåd, hemliga e-postkonversationer med bin Ladins grotta eller andra hot mot folkets säkerhet så behövs det onekligen andra lösningar. Men sannolikt blir Sverige en mycket säkrare plats med de lösningar jag förespråkar.

Om politikerna verkligen ville försvara svenskarna från terror och andra hot så hade man fört en ansvarsfull politik. Det gör man inte. Så vem är det man vill skydda och från vad? Kan det vara så att politikerna vill skydda sig själva från svenskarna? Kan det vara så att man börjar bli nervös på grund av det folkliga missnöje som ligger och pyr? För har politiker någonsin annars fattat något beslut som inte gått ut på att gynna dem själva?