Publicerad: 2008-06-04Rickard Ekman

18-åring utsatt för övergrepp från invandrare och polis

En ung svensk man, 18 år gammal, som vi kan kalla Mikael, har bett den-svenske.com att skriva en artikel om de övergrepp han utsattes för i Stockholm under måndagen den 2 juni från såväl en rasfrämling som den svenska polismakten. Redaktionen för den-svenske.com känner mannen sedan tidigare och vet att hans uppgifter stämmer, och hans historia ger en skrämmande inblick i hur långt den strukturella svenskfientligheten gått i dagens mångkulturella Stockholm.

Vid 21-tiden på måndagskvällen den 2 juni sitter 18-årige Mikael på pendeltåget på väg hem. Han är trött efter att ha arbetat under dagen och därefter ha träffat några bekanta på en restaurang i södra Stockholm där de ätit tillsammans. Han har dock inte druckit någon alkohol. På sätet bakom honom sitter ett gäng skräniga svarta afrikaner, sådana som förr i tiden innan den Politiska Korrektheten blev allmän lag kallades för negrer, tillsammans med en vit kvinna. De talar högljutt på engelska och flera i pendeltågsvagnen ser besvärade ut över gängets oväsen. 18-åriga Mikael vänder sig diskret om och tittar snabbt på en av negrerna för att skapa sig en bild utav vilka oväsendet kommer ifrån, vilken då omedelbart ger ifrån sig ett ”Vad fan glor du på?” Mikael svarar endast ”Vad då då?”. När negern då återupprepar sin fråga flera gånger, vänder sig Mikael om igen utan att svara för att sköta sitt och ignorera mannens provokationer. Men så fort han vänder sig om angrips han bakifrån av den svarte mannen och hinner inte reagera. Han känner hur han får slag efter slag i ansiktet och övriga huvudet, och har ingen chans att värja sig mot det överraskande angreppet. Övriga resenärer i tågvagnen ringer polisen, medan 18-åriga Mikael blöder kraftigt från näsan efter att ha mottagit ett stort antal slag i huvudet. I ett omtöcknat tillstånd medan han får mottaga upprepade slag mot ansiktet utbrister Mikael ”jävla neger”.

När tåget stannar vid nästa station, Södra Station, står polismän och väntar vid perrongen och tar ut både 18-åringen och den angripande negern. Mikael är omtöcknad, blåslagen och nedblodad. Polismännen börjar med att sätta handfängsel på de båda och låter tåget åka vidare. Mikael protesterar mot att poliserna inte tar upp vittnesuppgifter från tågresenärerna, utan de enda övriga som kliver av är negerns kamrater. Poliserna låter då meddela att ”Vi har vittnesuppgifter på att du hetsat mot folkgrupp”. Mikael tas med en bit bort på perrongen och trycks upp mot en vägg där han blir stående i handfängsel med några polismän som vaktar honom. Samtidigt ser han hur en annan polis börjar anteckna negerns version av händelsen. Mikael ifrågasätter till poliserna varför de inte frågar ut honom istället och påpekar att det väl är uppenbart att han är den som blivit misshandlad, varpå poliserna säger åt honom att hålla tyst och att de minsann vet att han kallat den svarta mannen för neger. Mikael säger att han är ledsen för det och att han kan be den svarte mannen om ursäkt ifall de vill det, men att det väl är värre att misshandla någon - varpå poliserna endast återigen säger åt honom att hålla tyst.

Den svarte mannen står lugnt och berättar sin version för poliserna. Hans handfängsel tas av honom. När han är färdig hör poliserna endast kortfattat vad Mikael har att säga och ignorerar totalt att han blivit misshandlad. Istället låter de meddela att han kommer att åtalas för hets mot folkgrupp, ett allvarligt brott. Mikael sätts i baksätet på en polisbil, fortfarande med handfängsel. Medan han sitter i bilen, nedblodad och fängslad med värkande huvud efter alla slag, ser han från polisbilen hur den svarte mannen leendes tillåts promenera iväg från platsen. Polismännen sätter sig samtliga i bilen och börjar köra i riktning mot häktet i Nacka.

Mikael börjar surna till ordentligt och ifrågasätter starkt polismännens agerande. Hur kan en kommentar om ”neger” vara värre än att bli allvarligt misshandlad, frågar han polismännen gång på gång. Poliserna är fortsatt aggressiva och blir allt surare, och ber Mikael att ”hålla käften”, vilket han vägrar då man har rätt att tala så länge man inte är hotfull eller begår annat s k yttrandefrihetsbrott. Då svänger polischauffören av vägen och stannar till. Han går ur bilen och bak till Mikael. Han tar tag i 18-åringens käke med handen och trycker till. ”Nu jävlar håller du käften, fattar du!?” Mikael blir skrämd och håller tillfälligt tyst. Men när de börjat åka igen ifrågasätter han ytterligare hur dessa män kan vara poliser som beter sig på detta sätt, varpå den polisman som sitter bredvid Mikael i baksätet trycker upp sin armbåge mot Mikaels hals och trycker till varje gång han försöker säga något. Mikael inser därmed att det är meningslöst att protestera och håller tyst resten av resan.

När de väl anländer till häktet i Nacka blir 18-åringen registrerad samt avklädd i endast kalsonger och strumpor, innan han slängs in i en cell. Han får återigen bekräftelse på att han är misstänkt och kommer att åtalas för hets mot folkgrupp. Klockan är då cirka 22 på måndagskvällen. Först nu kan Mikael i cellen tvätta av sig det klibbiga blodet som han har i hela ansiktet, och vila sig efter misshandeln.

Efter ungefär sex timmar, alltså mitt i natten, tas Mikael ut ur cellen för ett förhör. En civilklädd kvinnlig polis frågar ut 18-åringen om vad han sagt till den svarte mannen. Förhöret är helt koncentrerat kring vad Mikael har för eventuella politiska åsikter och om det stämmer att han kallat den svarte mannen för ”neger”. Mikael får själv vara påstridig för att även få med detaljer i protokollet om att han blivit misshandlad. Han kräver att polisen ska ta upp en motanmälan om misshandel, vilket polisen till sist går med på. Det är alltså först nu, cirka klockan 4 på natten, som den misshandel Mikael utsatts för blir anmäld. Poliserna på platsen hade vägrat att ta upp anmälan om misshandel, utan skrev endast en anmälan mot Mikael om hets mot folkgrupp. Under hela polisens process har de ignorerat att 18-åringen är blåslagen i hela ansiktet och att hans näsa blivit sned pga misshandeln.

Efter förhöret får 18-åringen återvända till sin cell och sova vidare. Så sent som klockan 15 under tisdagen får Mikael äntligen lämna häktet, med beskedet att han senare kommer att kallas till rättegång och åtalas för hets mot folkgrupp. Mikael åker därefter till närakuten för att få sina skador behandlade och dokumenterade. På närakuten fastslås det att hans näsben är avbrutet, att han har svullnader och bulor i hela huvudet samt ”blåklocka” vid ögat. Personalen på närakuten verkar tycka att det är konstigt att polismännen inte hjälpt Mikael tidigare med att rätta till näsan som blivit sned, men säger att den kommer att läka med tiden. Först några timmar senare kan 18-åringen därmed äntligen bege sig av hemåt, nästan ett dygn efter det att han blev påhoppad på pendeltåget.

Detta fall är inte unikt på något sätt. Det finns en uppsjö av svenska ungdomar som utsätts för invandrarvåldet men som aldrig får komma till tals i massmedia. Det finns en uppsjö av svenska ungdomar som behandlas illa av polisen – den institution som alltmer utsätts för kvotering av s k minoriteter och som i reklamjippon själva börjat kalla sig för ”Aina” i ett försök att bli mer accepterad av de kriminella invandrargängen. den-svenske.com vill med denna skildring av 18-årige Mikaels fall dels ge honom stöd, och dels ge en bild av de svåra förhållanden som många svenskar i de mångkulturella orterna lever under. den-svenske.com, och det parti som står bakom webbtidningen, Nationalsocialistisk front, fortsätter oförtrutet arbetet med att kämpa för svenskarnas rättigheter. Övrig massmedia talar ständigt om s k ”rasism”, men det folk som är utsatt i Sverige för förtryck är inte främlingarna, det är svenskarna. Vad som behövs är att alltfler svenskar organiserar sig i motståndet för att få ett slut på förtrycket.