Publicerad: 2008-05-31den-svenske.com

Utländska aktörer tömmer den svenska jorden

Svanskog är en liten socken i sydvästra Värmland med cirka 1 000 invånare. När den lilla orten presenterar sig själv är det med fokus på de tre svansjöarna, naturen, vilda djur, fiske, museijärnväg mm. I Godegård församling i Motala bor drygt 700 personer. I den lilla församlingen finns flera aktiva idrottsklubbar. Den här artikeln handlar om de små människorna och deras rädsla för de stora internationella kapitalstarka företagen som kommer till Sverige för att tömma jorden på metaller och annat värdefullt.

I Sverige kan i praktiken vem som helst bryta metall eller utvinna olja. Medan andra länder har nationaliserat sådana fyndigheter så har Sverige istället valt att låta utländska företag dammsuga Sverige på metaller till föga nytta för det svenska folket.

I Svanskog i Värmland har det australiska företaget Aura Limited fått tillstånd att undersöka marken i jakt efter nickel och koppar, skriver Land Lantbruk. Ett 20-tal markägare är berörda och har överklagat tillståndet till länsrätten, men utan framgång.

- På vår släktgård firar vi 225 år nästa år och jag och många med mig var chockade över att de fick tillstånd, säger Lena Andersson som är berörd.

Hon är rädd att marken nu blir förstörd av det utländska företaget. Hon tycker också att det känns som att utländska företag dammsuger Sverige på mineraler och uranfyndigheter. Nu hoppas man att företaget inte hittar några mineraler eftersom det är enda sättet att få vara i fred.

Företaget har också intresserat sig för Godegård i Motala. Ortens fritidshusägare och Godegårds skidklubb är nu oroliga för vad som kommer att hända om företaget hittar uran, guld eller koppar som man kommer att söka efter.

– En brytning skulle påverka drickvattentäkter och området skulle kalhuggas, säger Anitha Lööv bekymrat till Motala tidning. Men som markägare har man inget inflytande när de utländska företagen kommer till Sverige för att bryta mineraler.

Människors förtvivlan över hur deras mark förstörs tas det ingen hänsyn till. I Västerbotten höjs allt fler protester där bland annat de kanadensiska företagen Mawson Resources Ltd och Continental Precious Minerals borrar efter uran ibland annat Dorotea och Umeå.

Länstidningen Östersund intervjuade den 4 januari butiksföreståndaren Barbro Olsson som tröttnat på uranbrytningen i Hotagen.

– Nu lägger jag ned butiken. Jag orkar inte längre att sälja varor till de personer som jobbar med provborrningarna och som jag vet kommer att förstöra vår bygd för all framtid, sa hon.

Hon är orolig för förstörelsen av den norrländska naturen och även för områdets ekonomi när turisterna börjar svika.

– Hit kommer våra turister för naturupplevelserna och för att fiska och jaga. När det blir känt att man bryter uran i området kommer det att bli helt dött här. Ingen vill väl fiska i ett vatten som kan vara förorenat från brytningen. Det jobbigaste är att stå här i affären och le artigt mot de anställda borrarna och sälja korv och limpor till dem, samtidigt som jag vet att de jobbar med något som kommer att förstöra hela vår bygd. Jag klarar inte det längre. Det är den största anledningen till att jag stänger affären om några månader, sa hon med tårarna rinnande ner för kinderna.

Det är inte konstigt att hon känner oro och ilska. Konsekvenserna av uranbrytningen kan slå hårt mot omgivningen. På hemsidan för kampanjen Nej till Uranbrytning citerar de ur LCA, EPD och uranbrytning – En studie av LCA och EPDs relevans för bedömning av miljökonsekvenser vid uranbrytning (Boberg P, Christiansson A, Kaikkonen J, Schnoor T). Texten visar att kritiken från de som bor i de områden där uranbrytning genomförs har rätt att vara oroliga.

Det har varit enkelt att hitta exempel på stor miljöpåverkan av uranbrytning från gruvor som tidigare har varit i drift. Exempel från öststater har varit många och tydliga. Gruvor som idag är i drift har varit svåra att hitta oberoende information om, vilket tyder på en stor kunskapsbrist angående hur modern uranbrytning påverkar miljön. Brytningsmetoder och avfallshantering har utvecklats, troligen som en följd av regleringar som införts de sista decennierna. Kärnkraftsdebatten under 70–80-tal har antagligen tvingat fram dessa regleringar. Uran uppfattas som extra farligt pga dess strålningsegenskaper, men i själva verket skiljer sig inte denna typ av brytning särskilt mycket från annan gruvverksamhet. Skillnaden är de långsiktiga risker som utsläpp av uran och andra radionukleider i naturen medför. Förutom radionukleider är utsläpp av tungmetaller, syra och andra typer av grundvattenföroreningar stora problem. Alla dessa utsläpp leder till degradering av ekosystem och förhöjda hälsorisker för människor. Risken för ekosystem kan anses ändlig och reversibel över tid, medan hälsoeffekter bara kan förvärras i princip i oändlighet. Dessutom medför alltid brytning och anrikning av uran risk för proliferation, alltså spridning av kärnvapen.

Men ingen kan göra något så länge majoriteten av svenskarna röstar på partier som tycker att det är en bra idé att utländska kapitalister tömmer den svenska jorden på allt av värde. Det spelar ingen roll för de utländska kapitalisterna om en lantbutik stängs så länge pengar pumpas in i företaget och aktieägarna är glada. För de svenska politikerna i regering och riksdag spelar det ingen roll om människor protesterar så länge de vart fjärde år ändå röstar på dem.