Publicerad: 2008-05-14den-svenske.com

Israel firar 60 år

På eftermiddagen den 14 maj 1948 sammanträdde en grupp judar i Tel Avivs museum i Palestina. Gruppen leddes av David Ben-Gurion. I sin bok Israel Mitt liv – Mitt land skriver Ben-Gurion att det förutom han fanns personer från det så kallade nationalrådet, representanter för den världssionistiska organisationen och Va’ad Leumi, kända författare, konstnärer, journalister, partiledare, de främsta rabbinerna, Haganas befälhavare m.fl. Syftet med mötet var när det sammankallades hemligt.

Vid fyra-tiden gick David Ben-Gurion fram och ställde sig vid ett podium. Bakom honom hängde ett porträtt av sionismens grundare Theodor Herzl och en orkester spelade Hatikva. Ben-Gurion läste därpå upp en självständighetsförklaring och staten Israel var född.

Det lite luriga med Israel är att all kritik mot staten klassas som antisemitism.

Dagen hade föregåtts av diskussioner, rävspel, etniska rensningar och militanta angrepp både från och mot judiskt håll. Sionisternas fiender hade varit såväl palestinier som britter. Judarna hade organiserat sig i flera olika grupper. Hagana var en väpnad gren. Irgun och Sternligan var två andra som mer låtit tala om sig för sin brutalitet och som bildats som avknoppningar från Hagana. Den senare är mest känd i Sverige för att de låg bakom mordet på Folke Bernadotte i september 1948.

1941 hade det bildats en grupp som hette Palmach. Palmach var en specialkommandoenhet som skapats för att bistå britterna under andra världskriget ifall Tyskland skulle nå Palestina. Palmach ägnade sig dock snart istället åt att angripa palestinska byar och tillhörde bland de främsta pionjärerna i byggandet av judiska bosättningar. Gruppen var aktiv i ett flertal utrensningsaktioner där hela byar förintades.

1946 stärktes den judiska illegala armén då man med hjälp av det judiska kommunistpartiet lyckades få en stor sändning tunga vapen från Sovjetunionen och Tjeckoslovakien.

Tillbaka till den 14 maj 1948. Anledningen till att det var just denna dag som den judiska staten utropades var att de brittiska soldater som tidigare varit stationerade i området skulle lämna landet detta datum. Palestina hade fram till 1917 varit en del av det ottomanska imperiet och tillhörde Syrien. 1917 erövrades Palestina av britterna. Även om britterna styrde Palestina så levde palestinierna en ganska lugn tillvaro och stördes inte så mycket av det brittiska styret. 1929 grundades dock ”The Jewish Agency” av personligheter som Daniv Ben-Gurion, Golda Meir, Moshe Sharett, Chaim Weizmann och Nahum Goldmann. Gruppen var en föregångare till den israeliska regeringen. 1929 innebar ett flertal väpnade konflikter mellan judar och araber samtidigt som judarna också riktade sin vrede mot britterna som motsatte sig den illegala judiska invandringen.

Med tiden gav britterna upp och gav FN mandat att besluta om Palestinas framtid. FN beslutade, med 33 röster mot 13 (och 11 nedlagda röster), att dela Palestina i en judisk och en arabisk del. Sverige tillhörde de länder som röstade för att ge judarna en del av landet. Araberna hade motsatt sig detta medan judarna hade accepterat planen, även om de hellre ville ha hela Palestina då det finns flera betydelsefulla bibliska platser som den annars skulle missa om de inte fick hela landet. Palestinierna drog paralleller till judarnas egen bibel där kung Salomo föreslog en delning av ett barn för att avgöra en tvist mellan två kvinnor som gjorde anspråk på moderskapet varpå den riktiga modern fallit i gråt. Palestinierna menade att det faktum att judarna ville dela landet bevisade deras oäkta känslor för marken. Den 14 maj höll de brittiska soldaterna på att packa ihop för att lämna landet som de inte längre styrde över och sionisterna utropade staten Israels självständighet.

De omkringliggande staterna gick omedelbart till angrepp mot sin nya judiska granne. Israel var dock beredda på detta angrepp och lyckades efter hårda strider slå tillbaka motståndet från de snopna arabiska grannarna. Israel lyckades därmed roffa åt sig ytterligare mark från palestinierna och fördrev den arabiska befolkningen. Omkring 750 000 araber ska enligt uppgift ha fördrivits. Många hamnade i flyktingläger i närområdet medan andra begav sig till olika platser runt om i världen. Allt för många hamnade i Sverige.

Israel har därefter varit inblandade i ett flertal krig mot sina grannar. Man har också vägrat låta de fördrivna araberna återvända till Palestina och har högst ofrivilligt lämnat, efter påtryckningar från omvärlden, ifrån sig vissa landbitar som de roffat åt sig.

Helge Fossmo är en av dem som firar Israels 60-årsdag. Här ett klipp från tidningen Israels Vän

Israels 60-årsdag kan uppmärksammas på olika sätt. I söndags samlades människor på Berns i Stockholm och därefter i Stockholms synagoga för att fira Israel. Bland talarna märkes Gunnar Hökmark, Lars Leijonborg, Mona Sahlin, Fredrick Federley, Lena Posner, Mikael Kohn och Evi Manor. Bland gästerna syntes en mängd politiker som tillsammans med judar firade att det är 60 år sedan FN gav bort en bit mark till judarna. På någon av landets slutna anstalter sitter sannolikt Helge Fossmo och ropar efter tårta när hans favoritland fyller jämt. Samtidigt samlas många palestinier som idag är utspridda över hela jorden för att tänka på hur de, eller deras föräldrar eller mor- och farföräldrar kastades ut från det land de bott i. De tänker på hur de tvingades lämna sin odlade mark åt en grupp terrorister som skötte grovjobbet åt bosättarna. För dessa är detta ingen festdag. De kommer inte att dela Fredrik Malms glädje.

den-svenske.com bjuder inte heller på tårta denna dag. Däremot bjuder Arminius.se på näst intill oemotståndliga erbjudanden denna dag. Böcker som berättar om Israel på olika sätt säljs endast idag till oerhört förmånliga priser. På så sätt uppmärksammar vi den judiska statens födelsedag.

Besök Arminius.se.