Publicerad: 2008-04-22Herr H.

Låt skolbarnen åka till Rinkeby på studieresa istället för Auschwitz

Ett ofta förekommande fenomen som blivit tradition på många av landets högstadie- och gymnasieskolor är så kallade studieresor till Polen och det gamla koncentrationslägret Auschwitz, där krigsfångar och andra fiender till den tyska nationen placerades under andra världskriget. Mot slutet av andra världskriget dog många människor i lägret, ofta på grund av tyfus eller svält sedan de allierade styrkorna bombat sönder infrastruktur och därmed omöjliggjort transporter av mat och andra förnödenheter till lägret. Enligt den övervintrade krigspropaganda som närmast blivit statsreligion i västvärlden, så stod massavrättningar med hjälp av gaskammare för de flesta dödsfallen. Denna artikel ämnar dock inte bli en revisionistisk uppgörelse med de dogmatiserade myter som existerar kring lägret, men för den som vill läsa mer om just detta så rekommenderas följande sida: http://www.den-svenske.com/revisionism/

Vad denna artikel däremot ämnar ta sig an är något som ligger betydligt närmare i tiden, nämligen hur Förintelsekulten med koncentrationslägret Auschwitz i spetsen fungerar som ett maktpolitiskt instrument i dagens samhälle, där våra skolbarn från en mycket tidig ålder matas med fasansfulla bilder och ohyggliga historier om hur ett europeiskt folks etniska stolthet ledde till tortyr, folkmord och världskrig. Ofta börjar denna indoktrinering redan på mellanstadiet, men frågan är var den egentligen slutar, och om den någonsin gör det.

Man kan fråga sig varför det råder ett sådant maniskt intresse kring fenomenet Auschwitz. Otaliga böcker, dokumentärer, konferenser, minnesdagar, spelfilmer osv avlöser varandra på löpande band, och gemensamt för alla dessa är att i centrum står makalösa historier och skildringar från det ökända lägret. Det talas om att vi aldrig får glömma, att vi måste minnas för att värna mångfalden och försvara det öppna demokratiska samhälle som vi har. Många kritiker har ställt frågan varför vi inte belyser de kommunistiska, brittiska eller amerikanska koncentrationslägren vars antal döda tillsammans överstiger de tyska mer än tiofalt. För att få svar på den frågan måste vi först reda ut när förintelsen och Auschwitz vanligtvis och oftast kommer på tal, och här är svaret både enkelt och tydligt: närhelst någon kritiserar mångkulturen, invandringen eller parlamentarismen! Den som regelbundet läser dagstidningar eller tar del av nyheter genom andra mediekanaler vet att det så gott som varje gång som motstånd mot mångkulturen kommer på tal, t.ex. genom att Nationalsocialistisk fronts aktivism uppmärksammas, också resulterar i att Auschwitz kommer in i bilden. Man kan säga att det typiska inslaget ser ut så här; en reporter sätter upp en nyhet där t.ex. Nationalsocialistisk fronts tillväxt i någon kommun, eller i landet som helhet tas upp. Politiker och så kallade "experter", som individerna från stiftelsen expo bjuds in för att diskutera vad detta beror på och vad det innebär. I princip alltid klämmer någon sedan ur sig den välanvända frasen "låt dessa människor åka till Auschwitz och se med egna ögon, då skulle de inte stå för detta längre."

Vad är det då man vill att nationalsocialister och invandringskritiker i allmänhet ska se? Ett över 70 år gammalt koncentrationsläger som upprättades i krigstid - i ett annat land, i en annan tid och i ett helt annat sammanhang. För att tala klarspråk så vill man genom dessa studiebesök i Auschwitz (där den ena groteska lögnen efter den andra presenteras) få besökarna att för alltid koppla samman etniskt homogena nationalstater med folkmord och världskrig! I huvudsak fungerar alltså förintelsen och Auschwitz för våra styranden som ett mäktigt redskap för att skuldbelägga vita folk och försäkra sig om att befolkningen, på grund av rädsla och skam aldrig mer ska våga ifrågasätta den samhällsordning som tvingats på oss - med mångkultur och impotenta styrelseskick.

Av just denna anledning förekommer det i princip ingen upplysning alls om de grymheter som begicks av segrarmakterna, det är helt enkelt så att de ideologiska förtecken som dessa illdåd begicks under är samma krafter som format och fortfarande påverkar de samhällen vi har idag i västvärlden.

Men låt oss fokusera på vår omtumlande och destruktiva samtid, och vända blickarna mot de mångkulturella symptom som föranlett så många att höja sina röster och protestera mot utvecklingen - förorterna. Stadsdelar som Rosengård, Rinkeby och Alby lär inte behöva någon närmare presentation men för säkerhets skull kan det påpekas att dessa stadsdelars gemensamma nämnare är att de alla har en väldigt speciell befolkningssituation. Det förhåller sig nämligen så att en majoritet av de som bor i dessa stadsdelar är invandrare från främmande världsdelar som Afrika, Asien och Sydamerika. Såväl kriminalitet som arbetslöshet är vida utbrett i dessa stadsdelar. De mångkulturella främlingsgängen vars största nöje tycks vara att råna, misshandla och förnedra de svenskar som vågar sig in i dessa områden har blivit ökända, och trots att dessa kriminella gäng ofta ger uttryck öppet för sitt hat mot det svenska samhället så väljer media att antingen kalla dessa för ungdomsgäng eller ynglingar. Upplopp och regelbunden vandalisering har ökat och fortsätter öka stadigt i dessa mångkulturella ghetton och nyligen fattades ett beslut om att stänga Stockholms tunnelbanas sista tre stationer vid den blåa linjens södra slutstation. Anledningen? Det är för farligt att köra in där.

Man skulle kunna älta de oändliga problemen med storstädernas mångkulturella förorter i evighet, det förekommer ständigt nya gruppvåldtäkter, misshandlar, rån och upplopp. Till detta tillkommer den ständigt växande ekonomiska bördan som en konsekvens av den höga arbetslösheten. Samtidigt som förorterna förfaller allt mer så talar politikerna gärna och ofta om förorten som ett ideal för det framtida Sverige. Såväl sossar som moderater, centerpartister och vänsterpartister tycks också vara överens om att det nu är dags för alla Sveriges kommuner att öka sitt flyktingmottagande för att så snabbt som möjligt kunna berikas av de främmande folkslag som väller in över gränserna. Man kan med säkerhet konstatera att ett besök i Rinkeby är ett besök i framtidens Sverige som de styrande vill ha det. Det är då inte konstigt, utan snarare naturligt och ett tecken på sundhet, att de svenskar som fått uppleva det dagliga mångkulturella helvetet på nära håll väljer att höja sina röster och protestera mot den förda politiken. Men när de sedan gör det så uppmanas de att åka till Polen för att beskåda resterna från ett historiskt läger där man påstår att miljontals människor avrättades med metoder som inte lyder under fysikens lagar! Dessa uppmaningar kommer från svenska politiker och andra självutnämnda världsförbättrare, som på tryggt avstånd i sina svenska villakvarter talar hjärtligt om de mångkulturella ghettobildningar som de själva aldrig behöver besöka utan livvakter och enorma mediauppbåd.

Auschwitz och de historier som platsen är kopplade till har ingen betydelse för, eller anknytning till vårt folk eller vår nation. Rinkeby däremot existerar här och nu, innanför vår nations gränser. Våldet och problemen finns här idag och de kommer inte vara borta imorgon om inte vi gör någonting åt det. Förhoppningsvis kommer fler svenskar inse vart Sverige är på väg och var vi redan hamnat när de bevittnar den ohållbara situation som råder i våra egna städer. Jag skulle därför vilja föreslå att våra skolbarn istället för att åka till Auschwitz för att matas med historiska lögner som oavsett om de är sanna eller ej inte angår oss, istället tar närmsta buss till Rinkeby och går på en rundvandring i det nya Sverige, där få eller inga svenskar existerar, så att de sedan får ta ställning till om de vill leva i ett svenskt och tryggt Sverige, eller om de föredrar att leva i det sönderfallande invandrarghetto som Sverige är på väg att bli.