Publicerad: 2008-03-18Björn Björkqvist

Om Helsingborgs tingsrätts hetsdom

Den 12 mars dömdes Nick Gräntz, 52, till 80 dagsböter för att han hållit upp ett plakat i samband med att SSU (uppbackade av LO och Socialdemokraterna) demonstrerat mot rasismen i Ängelholm. På skylten stod det Medans svenska flickor gruppvåldtas av invandrargäng bekämpar SSU rasismen.

Budskapet på skylten är tänkvärt. Varje dag är alla tidningar i hela Sverige mer eller mindre fulla med hemska rubriker. Det går inte bra för Sverige. Våldtäkter är så vanliga att de endast genererar små undanskymda notiser, många personrån går samma öde och oerhört många anmäls aldrig eftersom de ungdomar som rånas av tidigare erfarenheter vet att polisen inte har tid att lägga energi på dessa vardagsbrott, det vill säga brott som skrämmer och begränsar svenska ungdomars rörelsefrihet. Företag flyttar produktionen utomlands och lämnar svenska arbetare vind för våg. Aktieägarna är intresserade av vinst, inte samhällsansvar. Butikerna vill också ha vinst och struntar blankt i vad de säljer bara det säljer. Därmed är butikerna fulla av usel mat som besprutats med gifter, skördats av slavarbetare och förgyllts med azofärger och konserveringsmedel. Gamla människor har svårt att överleva på sin pension, men har de pengar måste de ändå hålla hårt i dem så de inte blir lurade av någon av de otaliga ligor som livnär sig som resande i landet och stjäl åldringarnas tillgångar.

Det finns mängder av problem i samhället, men SSU väljer att lägga fokus på en icke-fråga som "rasismen". Som den-svenske.com tidigare påpekat förekommer knappt "hatbrott" alls. 2006 anmäldes 1 224 958 brott. Av dessa kunde Brottsförebyggande rådet knyta 3 259 stycken till kategorin "hatbrott". Till dessa "hatbrott" räknas alla anmälningar som gjorts inom kategorin. Så fort någon anmält ett klistermärke från NSF har det klassats som ett hatbrott i statistiken, trots att inget brott begåtts. Hur många som faktiskt dömts för "hatbrott" är oklart.

Även om man ser rasismen som ett problem så är det ett knappast befintligt problem. Varför SSU ändå väljer att lägga så mycket fokus på rasismen är förstås enkelt att begripa. Alla andra, riktiga, problem i samhället beror på 70 år av socialdemokratiskt vanstyre. Gruppvåldtäkter, personrån, åldringsrån, arbetslöshet osv är en direkt följd av den politik som SSU förespråkar. Det enda problemet som finns kvar är rasismen, som ur ett samhällsperspektiv knappast är ett problem. Detta vet SSU.

Därför blev de unga socialdemokraterna så arga den 10 mars 2007 när de såg Nick Gräntz med ett plakat. De hade utlyst en demonstration för att kunna skylla över alla problem deras moderparti skapat på "rasismen", eller i alla fall försöka flytta blickarna från sin skuld till "rasismen". När de hade gått cirka 100 meter från Folkets hus så stod en man helt fräckt med ett 50 gånger 60 cm stort plakat som förde tillbaka blickarna till de riktiga samhällsproblemen.

När de unga socialdemokraterna kom fram till torget fanns mannen där också.

- Flera sossar blev riktigt arga, berättar Nick Gräntz och skrattar.

Stämningen blev snart ganska hotfull men sossarna höll sig på rätt sida om lagen. Några gick fram för att diskutera med Gräntz. En polisman som fanns på platsen vittnade under rättegången. Han berättade om diskussionen som uppstod mellan ungsossarna och Gräntz. Vi citerar från domen:

Hans plakat ledde till diskussion och andra reaktioner genom att vissa mötesdeltagare gick fram till Nick Gräntz och pratade. Nick Gräntz svarade lugnt på de frågor han fick och situationen löste sig. När någon påpekade att inte alla invandrarkillar begår våldtäkt svarade Nick Gräntz att det inte var så det stod på plakatet.

Där kunde händelsen ha varit över. Några ungsossar hade fått leka revolutionärer och protesterat mot ett ickeproblem och en medelålders man hade visat civilkurage och protesterat mot dessa unga strebrar. Men händelsen den 10 mars 2007 var bara början på en lång tid av ovisshet för Nick Gräntz. Han blev anmäld för hets mot folkgrupp och den 27 februari, alltså nästan ett år efter Gräntz skrivit ihop sitt plakat inleddes huvudförhandlingar i Helsingborgs tingsrätt.

I ett telefonsamtal berättar Gräntz om rättegången. Åklagaren blev under rättegången frustrerad över att inte få de svar han ville. Bland annat ville åklagaren att Gräntz skulle definiera vad som är en invandrare. Ordet invandrare är i sammanhanget avgörande för åtalet.

I brottsbalkens 16 kap 8 § kan man läsa följande:

Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet. Lag (2002:800).

Invandrare är ju ingen enhetlig grupp men skyddas ändå av lagen om hets mot folkgrupp. Invandrare klassas i sammanhanget som "annan sådan grupp".

Nick Gräntz svarade dock sakligt att han inte kunde svara på frågan. Enligt media är alla invandrare. Det finns inga svenskar. Han förde istället över frågan till åklagaren som ju faktiskt väckt åtal och bad denne förklara vem som är invandrare. Trängd inför risken att tvingas svara något som inte är politiskt korrekt vägrade kammaråklagare Lars Danielsson att svara på frågan.

Nick förklarade också att syftet naturligtvis var att synas och väcka debatt. Annars hade han inte ställt sig på torget. Han förklarade också att han inte kan förstå hur människor skulle ta illa vid sig av plakatet, om de inte kände sig skyldiga vill säga.

Den 12 mars kom domen. Helsingborgs tingsrätt. Rätten anser att texten Medans svenska flickor gruppvåldtas av invandrargäng bekämpar SSU rasismen på ett plakat fullt klart (…) överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande gruppen i fråga. Rätten skriver vidare att han medvetet valt att gå ut med sitt budskap i samband med SSU:s demonstration mot rasism. Att det rör sig om en demonstration borde vara lindrande men i detta sammanhang är det faktiskt en förvärrande omständighet enligt tingsrättens tolkning. Detta eftersom meddelandet anses sakna saklighet på ett sätt som talar för att det var avsett att sprida ett kränkande budskap snarare än att leda till exempelvis en i sammanhanget relevant debatt. Meddelandet är generaliserande och förenklat och tillskriver ´invandrargäng´ benägenhet att begå gruppvåldtäkt mot svenska flickor.

Trots att det av domen framkommer att Gräntz tydligt förklarat för SSU:are på plats att han naturligtvis inte tror att alla invandrargäng begår gruppvåldtäkter, och trots att det absolut inte stod på plakatet, så anses Gräntz tillskriva invandrargäng benägenheten att begå gruppvåldtäkter.

Det framgår också av domen att det är försvårande att Gräntz lyckats sprida budskapet till så många. Det är inte sant. Enligt Helsingborgs Dagblad som skrev om demonstrationen den 10 mars deltog 50 personer i demonstrationen. Det är knappast några stora mängder människor. Budskapet fick inte heller spridning via tidningen som beskrev protesten enligt följande:

Rykten om motdemonstration gjorde också att polisen var vaksam. Med undantag för en ensam känd ängelholmare med plakat och en liten grupp med tydliga nationalistiska symboler på kläderna avlöpte demonstrationen lugnt.

Rätten menar också att domen inte är någon inskränkning på Europakonventionens bestämmelse om rätt till yttrandefrihet. Rätten skriver att en begränsning av yttrandefriheten i ett demokratiskt samhälle måste stå i proportion till hur mycket man vill skydda olika grupper. Gruppen invandrare vill man tydligen skydda så pass mycket att ingen tillåts reflektera över invandringens negativa konsekvenser.

När vi kontaktade Nick för att fråga om vi fick driva en insamling till honom så blev han rörd. Vi förklarade att vi naturligtvis inte ville inskränka hans privatliv och att vi hade för avsikt att låta honom förbli anonym. Syftet med insamlingen var inte att hänga ut honom utan att ge alla människor som hört av sig efter att vi först skrivit om domen en möjlighet att visa sitt stöd. Anonymiteten var dock inget alternativ för denne man.

- Jag har inget att skämmas för. Regimen försöker tysta folket genom att skapa lagar som gör att vi ska tvingas titta på medan nationens döttrar skändas. Jag tänker inte bjuda dem på min tystnad. Jag kommer aldrig sluta kämpa för våra kvinnors självklara rätt att gå oantastade på vårt lands gator. Nu gäller det bara att hitta andra vägar, säger Gräntz och visar samtidigt prov på skillnaden mellan en bestämd man och en lydig kuvad medborgare.

Insamlingen gick fortare än vi vågat hoppas på. Fallet Nick Gräntz har berört många. I lugn och ro skulle jag slipa på denna artikel under veckan men istället fick jag skynda mig för att få fram något. Ett trevligt bekymmer.

Jag vet att det i landet vimlar av människor som Nick Gräntz. Människor som på olika sätt trotsar systemet och talar om vad de tycker, fast de inte får. Det finns massor av människor som älskar sitt land och folk och vill att Sverige ska förbli Sverige. Förutom dessa finns det mängder av människor som ger sitt tysta stöd. Insamlingen är ett exempel.

Det är kul att vara nationalist när man vet att man står på samma sida som alla dessa eldsjälar som inte bara i ord utan även i handling står upp för vårt folks rättigheter.