Publicerad: 2008-03-05Meister Eckehart

Branden i Ludwigshafen

Söndagen den 3 februari drabbades den tyska staden Ludwigshafen av en tragisk brand som kostade nio människor livet. En dramatisk bild på hur en nio månader gammal pojke släpptes från fjärde våningen i det brinnande huset kablades snabbt ut över hela världen. Kort därefter började flera media även spekulera i huruvida det var "nazister" som låg bakom branden. Samtliga nio omkomna var nämligen turkar. I vissa media gick spekulationerna över till att bli en förment sanning. Tyskland anklagades på flera håll öppet för att vara en främlingsfientlig nation och branden i Ludwigshafen hävdades bära vittnesbörd om detta. Landet var i behov av självrannsakan.

Branden fick även betydande politiska konsekvenser då turkiska toppolitiker engagerade sig i ärendet, vilket bland annat mynnade ut i att den turkiske premiärministern Recep Tayyip Erdogan och den tyska förbundskanslern Angela Merkel höll en gemensam minnesceremoni för de omkomna, en hedersbetygelse som få tyska dödsoffer föräras.

Anmärkningsvärt är att det aldrig fanns några som helst indikationer på att branden i Ludwigshafen verkligen var anlagd, än mindre att "nazister" låg bakom den. Den polisiära tekniska utredningen, som utförts gemensamt av tysk och turkisk personal, avfärdar också att branden skulle ha varit anlagd. Det förhindrade emellertid inte media från att beskriva tragedin som ett "nazistdåd", och långtifrån alla media lär dementera den uppgiften.

Påståendena om mordbrand uppstod dock inte ur ingenting. För att bättre förstå påståendena så bör man betrakta den senaste tidens tyska inrikespolitik där den annars så tabubelagda invandringsproblematiken diskuterats relativt öppet. Inte minst har problemen bland Tysklands största minoritet, de närmare tre miljoner turkar som befinner sig i landet, hamnat i strålkastarljuset.

Branden är en tragedi för de drabbade, men inte anlagd

Diskussionen blossade upp i slutet av december förra året då en videoinspelning började cirkulera som visade hur en 20-årig turk och en 17-årig grek brutalt misshandlade en 76-årig tysk pensionerad skolrektor i München. Den gamle mannen hade uppmanat de två ynglingarna att inte röka på en tunnelbanestation varpå de svarade med att slå ned honom och sedan sparka honom i huvudet upprepade gånger samtidigt som de skrek "tyskjävel" och "tyska svin" åt mannen. 76-åringen fick allvarliga frakturer på bland annat skallbenet till följd av misshandeln.

Videon skickade ut chockvågor bland den tyska allmänheten. En journalist förklarade chocken med att tyskarna var vana vid att höra talas om "nynazistiskt" våld, men nu såg de med egna ögon en situation där rollerna var omvända. Statistiken visar emellertid att det enda undantaget i sammanhanget var att media för ovanlighetens skull faktiskt visade invandrares nakna och öppet rasistiska våld mot tyskar, ett våld som är långt vanligare än det "nazistiska" våldet mot invandrare.

En del media, framför allt tidningen Bild, publicerade under efterföljande veckor en rad artiklar om invandrares överrepresentation vid våldsbrott i Tyskland. Polisfackets ordförande Joachim Lenders gick ut i media och berättade att hela 80 procent av alla våldsbrott i Hamburg begås av invandrare. Enligt tidningen Deutsche Welle är sannolikheten tre gånger högre att unga invandrare begår våldsbrott jämfört med tyska ungdomar i Berlin.

Berlinpolisen har dessutom sedan något år börjat punktmarkera kända kriminella i staden. 502 individer betecknas som särskilt kriminellt belastade, och av dem är 75 procent invandrare.

Invandrare utgör 8,8 procent av Tysklands befolkning men står för en fjärdedel av alla våldsbrott. Samtidigt tycks invandrarnas andel av brottsligheten bara öka. 43 procent av alla våldsbrott begås av ungdomar under 21 år. Inom den kategorin utgör invandrare hälften av alla gärningsmän.

Den senaste tiden har det även uppmärksammats att utbildningsnivån skiljer sig avsevärt mellan tyskar och invandrade etniska grupper. 15 procent av tyskarna mellan 20 och 64 år saknar yrkesutbildning, medan motsvarande siffra för invandrare är 44 procent och hela 72 procent för de av turkisk härkomst.

Inför delstatsvalet i Hessen den 27 januari tog kristdemokraternas lokala ledare Roland Koch upp problematiken med unga invandrares våldsbrottslighet, något som sedvanligt ledde till anklagelser om främlingsfientlighet och rasism. Att kristdemokraterna fick lägre stöd än tidigare i opinionsundersökningar berodde enligt media på ett avståndstagande från en främlingsfientlig retorik. Inte desto mindre blev kristdemokraterna största parti i valet med 36,8 procent av rösterna.

För turkiska intressen var det således ett välkommet avbrott att åter kunna vända på situationen och utmåla tyskarna som det stora problemet i Tyskland. Det var också turkiska journalister som inledningsvis började spekulera kring orsaken till branden. Ingenting tydde på att branden var anlagd, ett faktum som underströks av såväl polis som Tysklands inrikesminister. De faktiska omständigheterna förhindrade emellertid vare sig turkiska och senare svenska media från att försöka peka ut "nazisterna" som de skyldiga, till en brand som inte var anlagd.

Efter ett tag framträdde två turkiska flickor som påstod sig ha sett en tysktalande man med svart hår anlägga branden i fastigheten. Flickornas farfar berättade dock för polis att de tidigare endast sagt till honom att det luktade bränt någonstans. När han gick ut i trapphuset för att kontrollera saken närmare såg han rök och flammor från källardörren. Någon mordbrännare såg han inga som helst tecken på och flickorna sade ingenting till honom om att någon skulle ha anlagt branden. Det är en uppgift som av allt att döma konstruerades av flickorna då de fick ledande frågor från journalister som ville framställa tragedin som ett dåd utfört av "nazister".

Farfaderns dementi var dock inte varit lika populär att publicera som barnbarnens mer spektakulära berättelse. Trots att det den ansedda tyska tidningen Speigel tidigt rapporterade om farfaderns vittnesmål och att ingenting i polisens utredning tydde på att branden var anlagd så nämndes detta inte av någon av de svenska tidningar som spekulerade om ett "nazistdåd".

Den exakta brandorsaken är ännu inte fastställd, men tysk och turkisk polis har gemensamt slagit fast att branden inte var anlagd. Tidigare uppgifter om att branden orsakades av eltjuvar i fastigheten har också kunnat avfärdas.

De intressen som låg bakom de grundlösa massmediala spekulationerna har dock inte lidit någon skada av sin fadäs. Tvärtom. Det går säkerligen omkring människor idag med föreställningen att det faktiskt var "nazister" som anlade branden i Ludwigshafen, precis som medias styrande intressen vill. Debatten om de problem som vållas av turkar i Tyskland kom också av sig, åtminstone tillfälligt. För media kostar det ingenting att ljuga och förleda allmänheten. Det är en av anledningarna till att de så gärna och ofta gör det. Kostnaden betalas i stället ytterst av nämnda allmänhet, och i synnerhet av mångkulturens dagliga tyska och svenska offer.