Publicerad: 2008-03-04Meister Eckehart

En helt vanlig dag i Sydafrika

Jag läser igenom de sydafrikanska nyhetssidorna. I Grahamstown döms den 25-årige Mbulelo Ngqobololo till livstids fängelse. Offret är en nioårig flicka som skadades så allvarligt i underlivet att hon har fått genomgå omfattande kirurgi för att återställas. I det lilla samhället Karoo inleds rättegången mot två män i 30-årsåldern misstänkta för att ha våldtagit och mördat en åttaårig flicka. Brutala våldtäkter tycks förekomma överallt i Sydafrika. Jag läser om hur en 21-årig kvinna sitter och fiskar med sin far i en av Durbans förorter när plötsligt sju beväpnade män dyker upp. Två av dem håller fast fadern under pistolhot medan de övriga fem drar iväg med dottern och våldtar henne, en efter en.

Utanför huvudstaden Pretoria påträffas en död kropp, helt sönderbränd. Fyra män anklagade mannen tidigare under dagen för inbrott. Då han nekar slås han han till marken, bensin hälls över hans kropp och någon tänder eld på honom. På en kyrkogård i ett samhälle nära Pretoria påträffas en 18-årig flickas döda kropp. Någon har våldtagit och sedan strypt henne. I Johannesburg döms samma dag tre svarta män till dubbla livstidsstraff sedan de skjutit ihjäl en 15 månader gammal flicka vid ett rån.

Det meningslösa våldet får ytterligare ett ansikte i samhället Olifantsfontein. En kvinna och hennes 17-åriga son stannar bilen och frågar två män om hjälp med att hitta vägen. De svarar med att tränga sig in i bilen och dra fram skjutvapen. Kvinnan tvingas ut, men pojken vägrar lämna bilen. Han skjuts då ihjäl och dumpas utanför bilen. Senare på dagen påträffas bilen bara någar kilometer från platsen. Den har övergivits eftersom bensinen tagit slut.

I Johannesburg utsätts den vita familjen Lap för ett brutalt rån i sitt hem. Två svarta män tränger in i lägenheten där de drar pistol mot fadern Julian Lap, modern Marilyn Visser och deras son Julian Lap (junior). Av okänd anledning tränger de in familjen i ett sovrum och skjuter dem i ren avrättningsstil. Fadern Julian dör omedelbart medan Marilyn mirakulöst nog fortfarande lever trots att hon skjuts i huvudet från nära håll. Sonen Julian skjuts i bröstkorgen. De två svarta männen överger sedan familjen i en pöl av blod. De tar inte med sig något rånbyte överhuvudtaget när de lämnar platsen.

Så fortsätter det i artikel efter artikel, och ändå är detta bara en helt vanlig dag i Regnbågsnationen Sydafrika. I en artikel om provinsen Gauteng talas det rent av om att brottsligheten är ovanligt låg. Under förra årets sista hälft greps "bara" 34 000 våldsbrottslingar i provinsen.

När svensk media skriver om Sydafrika så fokuserar de emellertid på någonting helt annat. De upprörs inte av brutaliteten och utbredningen av våldet i det sydafrikanska samhället. De vill inte informera sina läsare om hur vanligt det är att barn utsätts för överfallsvåldtäkter eller hur vita familjer systematiskt rånas och mördas. När svensk media sätter Sydafrika på löpsedlarna så är det för att en video gjord av en handfull vita universitetsstudenter kan betraktas som varandes rasistisk. Det och ingenting annat framställs som den verkliga problematiken i dagens Sydafrika.

De flesta media nöjer sig heller inte med att rapportera om videon, utan förvränger medvetet dess innehåll. Ingen i videon tvingas till någonting, men trots det lägger media tonvikten på denna falska omständighet. Enligt uppgifter i sydafrikanska media var videon ett satiriskt inslag i en debatt om integration förra året. Ingen urinerade på det kött som åts. Personen i videon trycker i själva verket på en vattenfylld flaska så att det skall se ut som att han urinerar. De svarta deltar helt frivilligt. För dem är det en underhållande lek.

Hursomhelst, även om videon skulle vara allt vad massmedia vill framställa att den är så utgör den ensidiga fokuseringen på händelsen ändå ett talande exempel på svenska medias selektiva, obalanserade och oproportionerliga rapportering. En helt vanlig dag i Sydafrika bjuder på en uppsjö händelser som är betydligt värre än videon. Välj vilken dag ni vill. Idag råkar det vara den 3 mars. Det finns väl heller ingen som på allvar tror någonting annat än att media aktivt valde att rapportera just om videon eftersom den passar agendan att framställa vita som ondskefulla rasister och svarta som offer?

Dessutom, om massmedia uppriktigt oroas och upprörs över raslig särbehandling i Sydafrika, varför nämns aldrig hur vita behandlas negativt? Nyligen höll exempelvis ANC-ordföranden Jacob Zuma en presskonferens där alla vita journalister förbjöds att deltaga. Presskonferensen anordnades av organisationen Forum of Black Journalists som uttryckligen förbjuder vita medlemmar, en organisation som Zuma var ordförande för på 1990-talet. I en kommentar till beslutet att stänga ute vita journalister så kunde inte Zuma se något fel i att förvägra vita tillträde till någonting.

Förutom en notis i branschtidningen Medievärlden så valde ingen media i Sverige att informera om hur Sydafrikas ledande svarta politiker ser på raslig särbehandling av vita. Var det ett objektivt beslut? Det är inte svårt att föreställa sig de massmediala reaktionerna om ett journalistförbund i en huvudsakligen vit stat istället skulle förbjuda svarta medlemmar, med stöd av landets ledande politiker.

Problematiken i Sydafrika ser givetvis något olika ut beroende på ur vilket etniskt perspektiv situationen betraktas, men inte i någon mening utgörs den huvudsakliga problematiken av puerila videos gjorda av universitetsstudenter. Vi kan dock gång efter annan konstatera att problematiken i Sverige i stor utsträckning beror på hur massmedia av ideologiska och andra skäl aktivt förmedlar en falsk och förvrängd bild av verkligheten.