Publicerad: 2008-02-28Rickard Ekman

Hovrättsdom kan bli prejudicerande

Tisdagen den 26 februari frikände Svea hovrätt nationalsocialisten Björn Björkqvist för åtal om "hets mot folkgrupp". Björkqvist hade tidigare fällts av Stockholms tingsrätt, men i hovrättens dom konstateras flera mycket viktiga frågor rörandes yttrandefriheten i Sverige som kan göra det svårare för regimen i framtiden att fängsla dissidenter.

Det var den 6 juni, på Sveriges nationaldag, 2006 som Björn Björkqvist höll tal inför cirka 1000 svenska nationalister som just hade genomfört årets upplaga av Folkets marsch i Stockholm. Direkt efter talet greps Björkqvist av civilklädda poliser, fördes till häkte där han fick tillbringa tre dagar innan han frisläpptes i väntan på åtal, och därefter erhöll en fällande dom den 10 september 2007 i Stockholms tingsrätt för "hets mot folkgrupp". Björn Björkqvist dömdes till två månaders fängelse för att bl a ha kritiserat mångkulturen och påpekat vetenskapliga fakta om rasers olikheter. Tingsrättens dom var häpnadsväckande, och mycket tvivelaktig ur juridisk synpunkt. Domen inskränkte en redan nästintill obefintlig yttrandefrihet i Sverige ytterligare. Läs mer detaljerad information om tingsrättens dom här.

Tingsrättens dom överklagades av såväl Björn Björkqvist som åklagaren Henrik Rasmusson. Den rabiata och svenskfientlige åklagaren ville att Svea hovrätt skulle skärpa straffet ytterligare, och krävde 6 månaders fängelse för Björkvist. Björkvist och hans försvarsadvokat hänvisade till att yttrandefriheten fastslås i såväl svensk grundlag som i artikel 10 i Europakonventionen, och yrkade därför på att Björkqvist skulle frikännas helt.

Björn Björkqvist utanför Svea hovrätt

Björn Björkqvist utanför Svea hovrätt

Den 12 februari 2008 samlades Svea hovrätt till huvudförhandling i målet, och den 26 februari kom domen. Hovrätten går nästan helt på försvarets linje, och frikänner Björn Björkqvist. Hovrättens dom är mycket intressant och kan troligen komma att bli prejudicerande i kommande liknande fall där yttrandefriheten står inför rätta, och därför kommer domen här att analyseras i detalj. Det är i skrivande stund oklart om åklagare Henrik Rasmusson kommer att överklaga domen till Högsta domstolen, men sannolikt kommer så att ske. Det är dock tveksamt om HD tar upp hovrättsdomen till prövning, då HD i bland annat fallet mot pingstpastorn Åke Green behandlat ett liknande ärende och därmed gett riktlinjer för hur dylika fall ska behandlas - något Svea hovrätt också påpekar i sin friande dom.

Om HD inte tar upp hovrättens dom för omprövning, kan hovrättens dom förhoppningsvis göra det svårare för svenskfientliga åklagare att fängsla nationalsocialistiska aktivister.

Här följer några viktiga principer i Svea hovrätts dom:

- Det är lagligt att citera sig själv

Stockholms tingsrätt fällde i sin dom Björn Björkqvist för att han informerade publiken vid Folkets marsch om en tidigare dom mot honom för "hets mot folkgrupp" och citerade det uttalande han tidigare dömts för. Björn Björkqvist har tidigare avtjänat fängelsestraff för att ha påpekat att Jag tror inte jag är ensam om att må dåligt när jag läser om hur svenska tjejer våldtas av invandrarhorder. En självklarhet kan tyckas, men i dagens demokratiska Sverige är ett sådant illamående inte bara Politiskt Inkorrekt - det är alltså till och med brottsligt, och ett så pass allvarligt brott att Björkqvist dömdes till fängelse. Vid Folkets marsch 2006 informerade Björkqvist publiken om den absurda domen mot honom, och för att deltagarna ska kunna veta hur absurt det svenska rättsväsendet är var han givetvis även tvungen att citera den kommentar han blivit fälld för. Trots att Björkqvist var övertydlig med att poängtera att han nu bara citerade, och alltså inte framförde påståendet på nytt, så fällde Stockholms tingsrätt honom för detta. Han blev således straffade med inte bara ett - utan två - fängelsestraff för samma yttrande!

I den friande domen från Svea hovrätt konstateras dock att det måste vara en självklarhet att få citera sig själv och ifrågasätta lagstiftningen:

I den del av talet [...] citerar Björn Björkqvist ett uttalande som han tidigare dömts för, varefter han i kritiska ordalag redogör för att detta ansetts vara straffbart som hets mot folkgrupp. Enligt hovrättens mening måste det anses ligga inom ramen för en saklig och vederhäftig diskussion att återge ett uttalande som föranlett fängelsestraff i ett sammanhang där den som yttrar sig vill väcka debatt om huruvida lagstiftningen och dess tillämpning är rimlig.

- Det är lagligt att raljera över Politisk Korrekthet

Björn Björkqvist är en mycket skicklig retoriker, och hans tal brukar ofta innehålla träffsäkra observationer om hyckleriet bland svenskarnas motståndare, och bristen på logik i deras argumentation. Björkqvist brukar på så sätt kunna locka åhörarna till många goda skratt på motståndarnas bekostnad. Så även i det tal han höll 6 juni 2006. Stockholms tingsrätt dömde Björkqvist till fängelse för att ha, citat: "förlöjligat" de som i talet kallas "negrer". Detta trots att lagen om hets mot folkgrupp endast förbjuder "hot eller missaktning mot folkgrupp", och alltså inte "förlöjligande av folkgrupp".

I hovrättens dom hävdas i flera stycken att Björkqvist använt en, citat: raljerande och ironiserande ton samt ett ganska hånfullt resonemang om att det numera inte anses lämpligt att använda ordet 'neger' trots att detta enligt Björn Björkqvists förmenande kan vara ett adekvat begrepp. Hovrätten anser dock att dylika resonemang måste vara lagliga och skyddade av yttrandefriheten:

Enligt hovrättens mening kan den som i ett politiskt tal endast kritiserar "förbudet" mot användning av begreppet med avseende på gruppen mörkhyade människor inte därmed anses uttrycka missaktning för denna grupp.

Vidare fäster hovrätten avseende vid att det är en begränsad del av talet som innehåller kränkande påståenden om invandrare som grupp och att talet som helhet präglas av en ironiserande snarare än hatisk ton. Sammantaget finner hovrätten att omständigheterna inte varit sådana att det är befogat att inskränka yttrandefriheten på politiska möten i den grad som en fällande dom skulle innebära. Åtalet ska därför ogillas.

- Det är lagligt att säga "siegnalera"

Bland det mest bisarra i den fällande domen från Stockholms tingsrätt, är att Björn Björkqvist döms till fängelse för att tingsrätten menar att han sagt ordet "siegnalera", som tingsrätten menar "påminner" om "Sieg Heil" - vilket är ett tyskt uttryck som, absurt nog, i flertalet tidigare domar i Sverige förklarats som olagligt. Björkqvist dömdes alltså för att inte ha sagt en fras som är olaglig, men en fras som "påminner" om en fras som är olaglig.

I sitt tal på nationaldagen uppmanade Björkqvist deltagarna att "signalera" till makthavarna om att deras tid är ute, och att göra detta genom att rösta på Nationalsocialistisk front (NSF) i det kommande valet. Enligt Stockholms tingsrätt, som tydligen är i total avsaknad av humor, får man inte uttala ordet signalera på det sätt som Björkqvist gjorde.

Svea hovrätt upphäver däremot tingsrättens absurda dom, och frikänner Björkqvist från uttalandet:

Som åklagaren påtalat har Björn Björkqvist visserligen uttalat ordet "signalera" som "siegnalera" och samtidigt gjort en rörelse med handen. Användningen av nationalsocialistiska tecken kan i vissa fall anses vara ett implicit framförande av budskap som utgör hets mot folkgrupp (jfr NJA 1996 s. 577). Med beaktande av den militära disciplin, den storvulenhet och de tydliga markeringar i tal och åtbörder som präglade den nationalsocialistiska rörelsen, bedömer hovrätten att ordet "sieg" insmuget i ett annat ord i förening med en otydlig gest inte är ägnat att på allvar uppfattas som ett nazistiskt budskap.

- Ingen likhet inför lagen

Svea hovrätts fastslår dock även i sin skrivelse det som varit känt sedan länge inom svenskt s k rättsväsende, att lagarna tillämpas olika för olika personer. Den uråldriga principen om "likhet inför lagen", som varit en central stomme i västerländsk och arisk rättsuppfattning, har sedan ett drygt decennium tillbaka avskaffats i Sverige. Detta har en rad domslut visat.

Vid tillämpningen av bestämmelsen om hets mot folkgrupp har Högsta domstolen [i tidigare dom] utgått från att uttalanden bör prövas utifrån det innehåll de omedelbart förmedlar snarare än utifrån en textkritisk granskning av ordalagen. En annan utgångspunkt för bedömningen av om en tilltalad uttryckt missaktning i lagens mening har varit det syfte som den tilltalade haft med sitt uttalande, skriver Svea hovrätt i sin nya dom.

Alltså: Om en person som är nationalsocialist säger samma sak som en person som inte är det, kan nationalsocialisten i vissa fall fällas för samma uttalande då domstolen kan anta att dennes "syfte" varit att uttrycka "missaktning mot folkgrupp". I flera tidigare domar har nationalister även dömts för att ha burit märken på exempelvis jackor eller halssmycken med runor, och domstolarna har då bedömt det som varande hets mot folkgrupp för att bärarens "syfte" varit annorlunda än när en icke-nationalist burit samma runa i exempelvis ett halssmycke.

Även det som domstolarna väljer att kalla "inramning" har varit avgörande vid flera tidigare fällande domar mot nationalister. Att ett yttrande, som i vanliga fall skulle ha ansets som lagligt, framförts i samband med en nationalsocialistisk demonstration, har i flera tidigare fall inneburit fällande dom för hets mot folkgrupp. Detta då uttalandet "tillsammans med inramningen", dvs under den omständighet att det är nationalsocialister som demonstrerar, på så sätt omvandlas till "hets mot folkgrupp".

I den nya domen från Svea hovrätt gör dock hovrätten en intressant tolkning av detta begrepp med "inramningen". Åklagaren Henrik Rasmusson yrkade som nämnts tidigare på straffskärpning för Björn Björkqvist bland annat beroendes på "inramningen" vid Folkets marsch, dvs att Björkqvists tal hölls inför så många som nästan 1000 nationalister. Stockholms tingsrätt gick helt på åklagarens linje och uttryckte sig så här i sin dom:

Talet har hållits inför en större folksamling, såvitt framkommit genom vittnesmålet 800-900 personer, vid vilken det av publikreaktionerna att döma synes ha rått en stark invandrarfientlig stämning. Med hänsyn till talets karaktär samt till det forum inför vilket det har hållits är det uppenbart att Björn Björkqvist när han höll talet måste ha insett att det kunde vara fråga om hets mot folkgrupp.

Att publiken var stor och bestod av personer som tyckte om det de hörde, var således till Björkqvists nackdel enligt tingsrättens dom. Svea hovrätt resonerar dock annorlunda i sin nya dom, och menar i motsats till tingsrätten att det är en förmildrande omständighet att Björkqvist hållit sitt tal inför likasinnade:

Hovrätten har således att beakta att uttalandena fälldes från en politisk talarstol på ett politiskt möte och att Björn Björkqvist uppgett att mötesdeltagarna huvudsakligen bestod av medlemmar i olika nationalistiska och nationalsocialistiska organisationer. [...] mötet hölls på en avskild del av Smedsuddsbadet och [...] högtalarna var riktade ut mot vattnet, varför i huvudsak endast mötesdeltagare lyssnade på hans tal. Denna uppgift har inte vederlagts av åklagaren.

Vad som egentligen gäller i Sverige om huruvida det anses som en "förmildrande" omständighet eller en "förvärrande" omständighet att framföra kritik mot mångkulturen inför likasinnade eller motståndare, är således något oklart - som det mesta kring den diffusa lagen om "hets mot folkgrupp". Svea hovrätts dom är dock ett litet steg i rätt riktning då hovrätten avvisade åklagarens krav om att "inramningen" vid Folkets marsch, där sådana saker som att deltagarna burit svenska flaggor nämndes av åklagaren, skulle ha varit en försvårande omständighet när talet ska bedöms ifall det överskrider gränsen för hets mot folkgrupp. Domen kan i bästa fall således få som konsekvens att andra domstolar måste bli mer restriktiva med att väga in sådana saker som fanbärare och annan "inramning" när de ska pröva nationalistiska talare för åtal om hets mot folkgrupp.

En välkommen dom

Som helhet är Svea hovrätts dom därmed givetvis välkommen. Det kan konstateras att ingen verklig yttrandefrihet råder i Sverige, och att principen om likhet inför lagen sedan länge är avskaffad, men med den nya hovrättsdomen vrids utvecklingen i alla fall ett steg - om än ett litet - i rätt riktning. Hovrättens skrivelse innehåller ändå några tydliga klargöranden om vad som bör vara lagligt eller inte i Sverige och borde rimligen innebära att det blir lite svårare för regimen i den närmaste framtiden att fängsla nationella aktivister.

Någon verkligt genomgripande positiv förändring av samhällsklimatet kommer dock givetvis aldrig att ske innan en total omvälvning av samhället ägt rum. Lagen om hets mot folkgrupp är konstruerad med det enda syftet att förtrycka dissidenter, och så kommer ske även framgent. Demokratin innehåller så många destruktiva förtryckarmekanismer i sig självt att den aldrig kan vara tillfredställande för folkets behov och fortlevnad. I takt med att det mångkulturella samhället kollapsar mer och mer, kommer regimen även att öka förtrycket av dem som sätter sig till motvärn. För att det svenska folket ska återfå sin frihet och säkra sin existens kan svenskarna aldrig förlita sig på det nuvarande samhällets institutioner. För detta krävs ingenting mindre än att ett nationalsociatiskt parti störtar det nuvarande demokratiska förtrycket och inför nationalsocialismen. Vår överlevnad hänger på förståelsen av det faktumet.

Senaste reportage från nsf.nu

Minnesdag för Gustav II Adolf

NSF i Östergötland
För femte året i rad arrangerade NSF–Östergötland en minnesdag över Gustav II Adolf som stupade i slaget vid Lützen den 6 november 1632. Detta är en traditionell åminnelsedag som uppmärksammas av nationalister, och en utmärkt dag för att ta del av Sveriges rika kulturarv.

Läs mer
Aktivitetsrapporter

Motståndsrapporter från ett urval av de aktiviteter som våra aktivister utför.

Senaste nytt från arminius.se