Publicerad: 2007-12-21Björn Björkqvist

Många vill gratulera när Judisk krönika fyller 75 år

När tidskriften Judisk krönika fyller 75 år står gratulanterna på kö. Det är inte bara judar som trängs för att få visa sitt stöd utan även svenska politiker och representanter för andra minoritetsgrupper som vill visa att minoriteterna tillsammans arbetar för ett mångkulturellt Sverige.

Innan läsaren börjar med denna artikel vill jag varna för att den är lång, troligen onödigt lång, och dessutom ganska tråkig och tjatig med alla namn som radas upp. Ämnet är viktigt och i min mening intressant men sannolikt mest läsvärd för personer med ett genuint intresse för judefrågan, eller journalister på någon skvallertidning som söker uppslag för något som kan ge rubriker om hur hemska nazister hänger ut meningsmotståndare. Som uppslag för en sådan artikel duger den säkert men som vanligt när media levererar sådana artiklar så rör sig detta inte om någon hatlista och syftet är inte att hänga ut enskilda filosemiter utan att tydliggöra det enorma stöd för judenheten som finns i Sverige idag. När du läst denna artikel och upptäckt att den var långtråkig så kom ihåg att jag i förväg varnat.

Daniel Brick startar Judisk krönika

Judisk Krönika startades 1932 av bröderna Daniel och Simon Brick. Tidningen har sedan dess varit en stark röst inom den judiska rörelsen i Sverige, men även utanför. Tidningen har aldrig varit sen i att fördöma allt som de ser som antisemitism och att skynda till Israels försvar. Daniel Brick, som var den mer aktive skribenten av bröderna, föddes i Stockholm 1903 och av yngst i raden av 13 syskon. Föräldrarna var handlaren Elias David Brick och Maria Klara (född Burstein). Som oftast i sådana här sammanhang hade familjen ingen lång historia i Sverige utan båda föräldrarna var invandrade till landet från Litauen via Finland. David studerade vid Norra Latin och blev 1929 filosofie kandidat i litteraturhistoria vid Stockholms högskola. Redan när han gick på gymnasiet deltog han aktivt i judiska ungdomsföreningar och var en aktiv skribent i deras organ. Bland föreningarna han var med i kan nämnas Judiska klubben och Skandinaviska judiska ungdomsförbundet (SJUF). På Bricks initiativ flyttades utgivningen av SJUF:s tidning Israeliten från Köpenhamn till Stockholm. Några år efter att han startat Judisk krönika startade han även en tidning för de judiska flyktingar som kom till Sverige i samband med andra världskrigets slutskede. Tidningen gavs ut tillsammans med Hechalutz vilket var den sionistiska arbetarrörelsens ungdomsorganisation och hette Sammlung der Verstreuten. Efter första numret bytte tidningen namn och hette Exodus. Brick var kvar som redaktör och ansvarig utgivare men nu hade tidningen ekonomiskt stöd från staten. Enligt boken Judar i det svenska folkhemmet av Karin Sjögren var tidningarna på tyska medan Kungliga biblioteket menar att tidningarna var på jiddisch. Under 1932 och 1933 var Brick ordförande för SJUF, 1935-1948 var han sekreterare i Svenska sionistiska förbundet, 1940-1949 var han chef för Jewish Agencys palestinabyrå, 1957 tog han initiativ till Institutet för judisk kulturupplysning och mellan 1948 och 1951 var han chef för staten Israels passbyrå. Vid sidan av detta hade han ytterligare en mängd förtroendeuppdrag i judiska och sionistiska föreningar och skrev i olika sådana tidningar som Via Suecia, Unser Blatt och den svenska avdelningen av Judiska Världskongressens tidning Vår röst.

Daniel Brick var alltså en mycket aktiv etniskt medveten sionistisk jude. När han startade Judisk krönika hade han en mängd kontakter och bland de tidiga skribenterna märktes Hugo Valentin, Stig Bendixon, Sven Stolpe, Bernard Tarschys och Isaak Grünewald. Efter några nummer bröt sig tidningen loss från SJUF. I programförklaringen menade man att tidningen var partipolitiskt obunden men att tidningen författades av liberalt orienterade författare och fackmän. Som ideologisk förebild hade Brick Theodor Herzl som med sin bok Judestaten hade lagt något som kan kallas för en ideologisk grund för sionismen.

Även om Judisk krönika främst var till för att vara ett organ för judar så arbetade man också tidigt med lobbyverksamhet. Mycket av den information som nådde svenskarna genom media om sionisternas arbete med att skapa en judisk stat i Palestina kom från kretsen kring Judisk krönika.

Med sin bok Varför anklagar man judarna? (1939 och utökad upplaga 1944) manade han svenskarna till att ta avstånd från nationalsocialism och antisemitism. Han ställde också krav på att riksdagen skulle införa en lag mot judehets som skulle förhindra "smutskastning och förföljelse" (den lag vi idag känner som hets mot folkgrupp) för att "trygga en svensk befolkningsgrupps jämlikhet".

Judisk krönika 1932 och 2007

Under hela sitt liv kretsade allt kring det judiska. 1929 gifte sig Brick med Anna Riwkin. Riwkin föddes 1908 i Surasch i Vitryssland men 1915 emigrerade den judiska familjen till Sverige. Förutom att arbeta som fotograf runt om i världen så fotade hon för Judisk krönika.

Tidningen idag
Denna onödigt långa information om grundaren av Judisk krönika syftar mest till att ge en bakgrund om vilka som startade tidningen. Det rörde sig om sionistiska judar varav många var invandrade eller barn till invandrare. Det var också en politisk tidning som inte endast skulle ägna sig åt judisk kultur, religion och historia utan även var uttalat liberal. I praktiken släpptes dock också många vänstersinnade skribenter också fram i tidningen.

Idag är Jackie Jakubowski ansvarig utgivare och redaktör för tidningen. Fortfarande ser man många liberaler bland skribenterna, som Peter Wolodarski, och fortfarande är tidningen odelat proisraelisk. Liksom Brick har Jakubowski ingen lång historia i Sverige. Han föddes 1951 i Szczecin i Polen och kom till Sverige 1970. Tio år senare blev han chefredaktör för Judisk krönika. Skribenterna i tidningen hittas ofta också som ledarskribenter och korrespondenter i andra tidningar som Expressen, Dagens Nyheter, Svenska dagbladet och Expo.

Men det finns också vissa olikheter mellan tidningen 1932 och tidningen 2007. Om tidningen från början hade några få annonsörer så är det idag inga problem. I nummer 1 -2006 består 15 fulla sidor av reklam, i nummer 3 - 2007 är det 10 sidor, utöver sidor med reklam för att man ska betala till tidningen. För en helsida betalar annonsören 10 000 kronor medan den som nöjer sig med en sextondels sida får betala 800 kronor. Pengar tycks de alltså ha gott om när judiska företag (och några andra som för att underkasta sig sionismen väljer att annonsera) vill profilera sig inför sina judiska läsare.

Men framförallt är det likheterna som är mest påtagliga. Nu liksom då arbetar Judisk krönika för åsiktsförbud i Sverige. Många är artiklarna där man exempelvis arbetat för åtal mot Radio Islam och Ahmed Rami både innan och efter han dömdes i början av 1990-talet. Som metod misstänkiggjorde man också alla som försvarade Ramis rätt att säga sina åsikter. Bland dem som fick leva med att kallas för antisemiter fanns professor Jan Bergman och tecknaren Lars Hillersberg. Ingen av dessa hade något emot judar men blev under hela sin levnad stämplade som antisemiter på grund av att de försvarat Ahmed Ramis yttrandefrihet. På samma sätt har man i artiklar förespråkat förbud mot revisionismen, dvs den historieskola som menar att "Förintelsen" inte kan ha ägt rum och genom forskning vill utreda vad som egentligen hände under andra världskriget. Man har också vräkt ut sitt hat mot dem som man kallar för självhatande judar. Bland dem som fått den titeln finns den amerikanske juden Norman Finkelstein som med sin bok Förintelseindustrin menat att judiska lobbygrupper stulit Förintelsen från alla offer och deras familjer.

I årets sista nummer, som är ett 172 sidor tjockt dubbelnummer, publicerar tidningen en mängd hyllningar till sig själva. Jag tänker då inte främst på annonsörerna som i sedvanlig ordning trängs för att visa sitt stöd åt den judiska kultur- och politiktidningen. Bland dessa finner man en helsida från klädmärket Björn Borg liksom annonser från exempelvis Jaffa, Töreboda stenhuggeri, Holmens herrekipering, Västkust-Tomter AB, Solna Fotocenter, Eurotak och Göteborgs Metallpartier AB i Mölndal. Det jag främst tänker på är att man låter de fyra första sidorna inne i tidningen bestå av hyllningar från kända personer som verkar i Sverige.

Judar bland gratulanterna
Naturligtvis är det många judar som vill gratulera på 75-årsdagen:

- Tack för de insatser som tidskriften gjort för att sprida kunskap om en kultur som i så hög grad berikat Sverige, skriver juden Peter Hjörne som äger och är chefredaktör för Göteborgs-Posten.

- När det omgivandet samhället har visar fientlighet mot judar har tidskriften inte upphört att vara en svensk-judisk röst i debatten. Det är en kunskapsinstitution man inte kan leva utan, skriver historikern Ingrid Lomfors som bland annat är redaktör för boken Synagogan i Göteborg 150 år med förord av Leif Pagrotsky.

- Judisk krönika har i 75 år ställt frågor och öppnat sina spalter för debatt. Dess röst är viktig, inte minst i den allmänna svenska integrationsdebatten, skriver Nora Weintraub som efterträdde David Schwarz som redaktör för tidningen Invandrare & Minoriteter.

- När jag utforskar mina judiska rötter, som blivit allt mer påtagliga med åren, erbjuder Judisk krönika ett välskrivet och intressant material, skriver pianisten Staffan Scheja.

- Under kriget då tidningarna teg om vad som hände med judarna var Judisk krönika välinformerad. Sannfärdigt beskrev den alla stadierna mot Förintelsen. Det är ett memento för den som tror att sanningen finns i de medier som når många, skriver författaren Agneta Pleijel och DN-journalisten Maciej Zaremba.

- Mazal tov till en fantastisk tidskrift som med magra resurser trollar fram fet kvalitet, skriver Nina Solomin, författare till bland annat Ok, Amen, kulturredaktör för Tidningen Vi och skribent i Judisk krönika. (Mazal tov betyder Lycka till på hebreiska.)

- För mig som barnläkare är Krönikan en stor tillgång. Det judiska inflytandet för formandet av den moderna barnmedicinen har varit mycket stort. Idag är det judiska inslaget bland de akademiska barnläkarna i USA dominerande. Om man inte vet vad bar mitzva, Shana tova eller alter kacker är känner man sig utanför. Tack vare Judisk krönika är jag väl informerad i allmänhet och om det judiska i synnerhet, skriver Hugo Lagercrantz.

- Bör jag läser dig, Judisk krönika, slås jag varje gång av den höga kvaliteten på många av dina artiklar. Grattis på födelsedagen, hoppas att du får leva länge eftersom du behövs, skriver kriminologen Jerzy Sarnecki.

Representanter för andra religioner och minoriteter

Tidigare ärkebiskopen KG Hammar

Ett annat inslag är representanter för andra minoriteter och religiösa inriktningar som skrivit hyllningar för att visa att alla minoriteter tillsammans håller på att förändra Sverige.

- Det är bara att gratulera det svenska samhället och oss alla till att ha haft en sådan röst i vår mitt. Den rösten har talat utifrån erfarenheter som vi alla måste vara lyhörda för […] Vi behöver den röst som Judisk krönika representerar, skriver den tidigare ärkebiskopen K.G. Hammar.

- Som prenumerant på Judisk krönika gläds jag åt de många fascinerande artiklarna om kultur och filosofi. Som ateistisk humanist kan jag konstatera att det intellektuella och filosofiska kulturklimat som brukar kallas judiskt, ligger mig varmt om hjärtat. Judisk krönika speglar detta kulturklimat på ett mycket stimulerande sätt, skriver Christer Sturmark som är ordförande i förbundet Humanisterna, vilka försöker göra ateism till en form av religion.

- Dess betydelse kan inte nog framhållas. Det är viktigt att dess stämma inte tystnar, skriver ordföranden för Svensk Islamisk Samling, imamen Abt al Haqq Kielan.

- Tolerans och pluralism som är Judisk krönikas motto stödjer jag helhjärtat. I en global kultur, där den enes arv är mitt och vice versa, och där vi inom religionens område finner mer gemensamt än sådant som skiljer, med bibehållen stolthet för det som är unikt, är det med glädje som jag nu riktar mina varmaste gratulationer, skriver Caroline Krook, biskop i Stockholms stift.

- Jag har haft stort nöje av att läsa Judisk krönika som många gånger get mig inspiration under de år jag var chefredaktör för tidskrifterna svensk-kurdisk krönika och Kurdistan. Det finns många gemensamma paralleller i de kurdiska och judiska folkens historia, skriver Kurdo Baksi och retar sannolikt därmed upp en och annan jude som menar att judarnas öde alltid är unikt.

- Med en 12-årig tidnings beundran läser vi en 75-årings vishet och inte minst enorma betydelse för att bygga ett Sverige där vi alla tar och får plats, skriver Jon Voss, grundare av bögtidningen QX.

- Tack till dess chefredaktör för hans oförtrutna kamp för judarnas, men även romernas rättigheter, skriver Fred Taikon från tidningen É Romani Glinda.

Många politiker vill gratulera

Tidigare statsministern Göran Persson

Mest intressant är dock kanske att titta på vilka politiker som stödjer verksamheten och har valt att gratulera Judisk krönika. Trots tidningens öppet liberala hållning och öppna sionism är det många politiker på listan.

- Judisk krönika är lika uppfriskande som Hermons dagg, lika renande och rensande som den näve salt som Elisa kastade i källan i Jeriko. Det är berikande och kulturellt uppfriskande att få ta del av denna tidskrift, skriver Alf Svensson som tidigare var ordförande för Kristdemokraterna och fortfarande representerar partiet i riksdagen. Svensson är inte ensam kristdemokrat på listan.

- Det är alltid lika berikande att läsa er utomordentligt intressanta tidning, skriver Annelie Enochson som är en av de kristdemokrater i riksdagen som mest brinner för Israel och judarna.

- Den vassa humorn varvas med svåra politiska analyser. Kulturens skönhet berikas med avskalade intervjuer. Utrikespolitiska spörsmål mixas med lokala frågor. Det är alltid en fröjd att läsa Judisk krönika, tycker Birgitta Ohlsson som kanske läser sin judiske makes tidning.

- Alltid aktuell, alltid i blickfånget och alltid i frontlinjen, sammanfattar den homosexuelle centerpartisten Fredrick Federley sin bild av tidningen.

- Sverige ska vara ett land där judar, kristna, muslimer och icke-troende kan leva sida vid sida. […] Ett sådant samhälle stämmer väl överens med Judisk krönikas motto "tolerans och pluralism, skriver Sveriges moderata handelsminister Ewa Björling.

Längst bland politikerna går dock den tidigare socialdemokratiske statsministern Göran Persson som inte bara hyllar tidningen utan även menar att demokratin i Sverige inte hade sett ut som den gör utan Judisk krönika.

- Med trygghet i det judiska kulturarvet har tidskriften med öppenhet och självförtroende bidragit till Sveriges demokratiska utveckling. Tack för en imponerande och 75-årig kamp för tolerans och människovärde, skriver den tidigare s-ledaren.

Enormt inflytande
De läsare som till äventyrs fortfarande hängde kvar i artikeln efter inledningen om Daniel Brick har sannolikt slutat läsa nu efter alla citaten. Om någon av en händelse skulle vara kvar så väljer jag att sluta med att skriva om gratulationslistan. Eftersom det dock är intressant så kommer jag i slutet av denna text att ange alla som skrivit och gratulerat Judisk krönika.

Varför är då detta intressant? Naturligtvis finns det flera aspekter men framförallt kan det vara på sin plats att notera att i alla fall en av personerna vi citerat talar om hur Judisk krönika har knappa resurser. Det är så som företrädare för den judiska saken ofta vill framställa sig själva. Fattiga, förföljda och utsatta. De är missförstådda och vill egentligen allas väl men hatas och förföljs trots det. Det vi nu har läst visar att detta inte stämmer.

Judisk krönika backas upp av de främsta företrädarna inom kultur, media och politik. 10 sidor reklam i tidningen skulle motsvara 100 000 kronor men till det kommer att många av sidorna är uppdelade i dyrare småannonser vilket gör att de drar in ännu mer pengar på annonser från annonsörer som gärna betalar för att stödja denna tidning. Till det kommer prenumerationsavgifter. Enligt studien Minoritetsmedier och minoritetspolitik i Sverige av Leonor Camauër (2005) har Judisk krönika en upplaga på 6 850 exemplar. En inte obetydlig del av dessa prenumeranter är bibliotek. En prenumeration kostar 350 kronor för 6 nummer. Till det kommer statligt stöd. Vi talar alltså inte om knappa resurser utan ett enormt stöd från alla möjliga håll i samhället.

Judar har en särställning i dagens Sverige. Ingen får tala illa om eller misstänkliggöra en jude. Om en jude får Nobelpris ska man gärna uppmärksamma att det rör sig om en jude men om man diskuterar organiserad brottslighet i Ryssland så får man inte diskutera om några av ledarna i brottssyndikaten är judar. Så är det med det mesta. En framgångsrik musiker får gärna vara jude men visar det sig att en landshövding med förflutet som israelisk soldat klippt och klistrat i sin redovisning så nämner man sällen att han är jude.

Lägg sedan till att Judisk krönika ofta har skribenter som tillhör samhällets absoluta toppskikt vad gäller inkomst. Flera företagsledare är välbekanta för tidningens läsare. Robert Weil och Gabriel Urwitz är två exempel.

Det är lätt att vara jude i Sverige idag. Betydligt lättare än att tillhöra någon annan grupp, inklusive svenskarna. All kritik kan viftas bort som antisemitism och om någon ändå kritiserar något kan man med gråtmilda ögon säga något osammanhängande om Förintelsen och media hakar genast på.

Vi på den-svenske.com är naturligtvis lite avundsjuka på den framgång som Judisk krönika rönt och vi hoppas att vår enkla publikation om några år kommer att hyllas på samma sätt som etablissemanget idag hyllar Judisk krönika. Men vägen dit är lång och hård. Fram till dess sänder vi våra varma gratulationer till vår tidningskollega på 75-årsdagen. Precis som för Kurdo Baksi har er tidning gett oss inspiration till en mängd artiklar. Tack för det. Må bästa tidning leva lång tid framöver.

Dessa gratulerar Judisk krönika på 75-årsdagen

Knut Ahnlund
Ledamot i Svenska akademien
Carl Otto Werkelid
Kulturchef, Svenska dagbladet
Peter Hjörne
Chefredaktör, Göteborgs-Posten
Niklas Ekdal
Politisk redaktör, Dagens Nyheter
Anneli Rogeman
Chefredaktör, Tidningen Vi
Georg och Eva Klein
Cancerforskare och författare
Johan Lundberg
Chefredaktör, Axess Magasin
Magnus Ljunggren
Professor, Göteborgs universitet
KG Hammar
f.d. ärkebiskop
Åke Bonnier
Domprost i Stockholms stift
Arne Ruth
Publicist, tidigare kulturchef, Dagens Nyheter
Mats Staffansson
Chef för UD:s Östeuropaavdelning
Christer Sturmark
Chefredaktör för tidskriften Humanisten och ordförande i förbundet Humanisterna
Stina och Kjell Dabrowski
Teveproducenter
Abd al Haqq Kielan
Imam och ordförande för Svensk Islamisk Samling
Fredrick Federley
Riksdagsledamot (c)
Göran Persson
f.d. statsminister
Alf Svensson
Riksdagsledamot (kd)
Mohamed Omar
Chefredaktör, Minaret - Tidskrift för svensk muslimsk kultur
Ingrid Lomfors
Historiker, chef Göteborgs stadsmuseum
Caroline Krook
Biskop, Stockholms stift
Curt Bladh
Kulturredaktör, Sundsvalls tidning
Kurdo Baksi
Samhällsdebattör, författare
Nora Weintraub
Chefredaktör, Invandrare & Minoriteter
Annelie Enochson
Riksdagsledamot (kd)
Staffan Scheja
Pianist och professor
Agneta Pleijel och Maciej Zaremba
Författare och journalister
PM Nilsson
Politisk redaktör, Expressen
Nina Solomin
Författare, Kulturredaktör Tidningen Vi, medlem i Judisk krönikas redaktionsråd
Jon Voss
Förlagschef QX Förlag, grundare av HBT(q)-tidningen QX
Lenke Rothman
Konstnär
Peter Luthersson
Vd för Bokförlaget Atlantis och medlem i Judisk krönikas redaktionsråd
Benediktinnunnorna
I Abbedi Mariavall
Hugo Lagercrantz
Professor i barnmedicin och författare
Morton Narrowe
Överrabin emeritus, Stockholms Judiska Församling
Inger Alestig
Kulturredaktör, tidningen Dagen
Jerzy Sarnecki
Professor i allmän kriminologi
Staffan Skott
DN-journalist, författare, översättare
Birgitta Ohlsson
Riksdagsledamot (fp)
Lasse Dencik
Professor i socialpsykologi och medlem i Judisk krönikas redaktionsråd
Olle Wästberg
Generaldirektör, Svenska Institutet
Fred Taikon
Chefredaktör É Romani Glinda (Den romska spegeln)
Lena Posner-Körösi
Ordförande Judiska centralrådet
Håkan Nerbrand
Chefredaktör, Magasinet Neo
Ewa Björling
Handelsminister
Cordelia Edvardson
Journalist och författare
Sigrid Rausing och Eric Abraham