Publicerad: 2007-12-20Björn Björkqvist

Bråk kring Israels ambassad

2006 blev Israels ambassad uppsagda från sina lokaler på Torstenssonsgatan. Man började genast söka nya lokaler och tillsammans med Statens fastighetsverk som på uppdrag av utrikesdepartementet skulle hitta lokaler så hittade man en byggnad, Gamla skogsinstitutet, i Nobelparken vid Djurgårdsbrunnsvikens nordvästra strand. Det fanns dock några problem som man först måste lösa. Lokalerna var kulturmärkta och Nobelparken är en populär plats för de boende i närheten att promenera i.

Regeringen godkände förändringarna det skulle innebära när den 300 år gamla byggnaden skulle bli ambassad. Befolkningen i området vände sig dock mot byggandet av flera orsaker. Under tiden kunde naturligtvis inte Israels ambassad stå utan lokaler. De hänvisades till provisoriska lokaler på Storgatan 41 där de nu ligger och är granne med Historiska museet och Riksantikvarieämbetet. Även flytten dit var inte helt problemfri.

I denna k-märkta byggnad är det tänkt att Israels ambassad ska ligga

Israels offensiva politik har sedan 1948 resulterat i flera miljoner flyktingar, varav många är oerhört bittra och hatiska mot Israel. Sverige har tagit emot en hel del sådana människor som fått sina byar förstörda, släktingar mördade och historia utraderad. Detta gör att det finns en naturlig hotbild mot Israels ambassad. Dessutom finns det unga stenkastande vänsterungar som utan att riktigt förstå varför hatar Israel och deras politik. Hotbilden medför att ingen är så nöjd med att vara granne till Israels ambassad.

- I alla sammanhang talar man om att flytta hotbilder bort från viktiga kulturarv. Här har man valt att flytta en ambassad till en plats där Sveriges viktigaste samling av nationellt kulturarv finns, sade Björn Peck, ordförande i den lokala Saco-föreningen på Riksantikvarieämbetet till Dagens Nyheter 2006.

Farhågorna hörsammades dock inte och ambassaden ligger i skrivande stund där, frågan är för hur länge. Striden om Nobelparken och det k-märkta Gamla skogsinstitutet pågår nämligen på högvarv. En motståndsgrupp har bildats. Argumenten är delvis de samma som vid förra flytten. Man oroas över attentatsrisken och att det ska drabba de boende i området. Man menar också att avspärrningarna kommer att försvåra för dem som vill rasta hunden eller gå och strosa i parken.

Grannarna, tillsammans med flera hembygdsföreningar, har protesterat men regeringen gav sitt medgivande till ambassadsbygget, trots invändningar från Riksantikvarieämbetet som påpekat att byggnaden är kulturmärkt sedan 1971.

I slutet av november sa Länsstyrelsen stopp eftersom ombyggnaden strider mot plan- och bygglagen. På Länsstyrelsen menar man att hela ombyggnaden är ett svartbygge eftersom det krävs bygglov för att bygga murar och för att ändra husets användning för ambassadsverksamhet. Dessutom strider det mot områdets detaljplan att stängsla in området eftersom det är allmän plats och alla ska kunna vara där.

Statens fastighetsverk har överklagat beslutet till länsrätten. Man försöker stressa fram ett beslut och vill dessutom indirekt hota länsrätten genom att påpeka att utrikesministern måste hållas informerad om vad som händer. Bland annat skriver man:

Skulle SFV inte inom en förhållandevis snar framtid kunna återuppta aktuella arbeten riskerar projektet drabbas av så stora förseningar att den planerade invigningen av ambassaden inte kan ske under år 2008. Sagda år är av särskild betydelse, eftersom detta år infaller sextio år efter det att staten Israel först etablerade diplomatiska förbindelser med Sverige, som en av de första förbindelser av sådant slag efter statens bildande."

Grannarnas talesman, Peter Arph, menar att arbetet pågår för fullt trots länsstyrelsens nej till fortsatt byggande.

- Man tycks på fullt allvar tro att man kan mygla sig förbi svensk lag. Där inne fortsätter arbetet med ombyggnaden med oförminskad arbetsinsats, men det kallas för underhållsarbete. I själva verket jobbar man efter ritningarna som ska förvandla huset till ambassad i mars 2008, säger han till Dagens Nyheter.

Dagens Nyheters Per Jönsson skriver på ledarplats (2007-12-19) att Peter Arph och de andra sannolikt egentligen är antisemiter och islamofober, varför skulle de annars oroa sig över att Israels ambassad ska byggas i deras grannskap? Jönsson menar att eftersom det fanns "bruna tankar" på Östermalm på 1930-talet så är det uppenbart att det är samma tankar som idag förs fram av personerna bakom Arph och deras advokat Björn Rosengren. Jönsson skriver hånfullt att det är märkligt att Israels ambassad ska behöva följa en detaljplan från 1911. Mellan raderna förstår man att gamla regler inte ska behöva följas. I alla fall inte av Israel, de fanns ju inte ens då.

Arbetet med ambassaden kommer fortsätta. Om den invigs under 2008 och om det blir i Nobelparken återstår att se. Klart är i alla fall att det i denna fråga är svårt för motståndarna att komma med argument. Oavsett om det rör sig om oro över att en kulturbyggnad förstörs, över att det kommer att finnas en ständig hotbild mot området som bland annat resulterar i lägre fastighetsvärde, att bygget hotar det historiska landskapets natur- och kulturvärden eller något annat så kommer de som vill se ambassaden där alltid bemöta argumenten med ordet antisemit. Därmed blir det svårt för motståndarna att vinna. Antisemitstämpeln är svår att värja sig emot. De kunde lika gärna säga "Har du slutat slå din fru?".

För hur bevisar de boende att de inte hatar judar utan endast är oroliga för sin och sina familjers och grannars säkerhet och trygghet? Hur bevisar man att man inte är antisemit för att man tycker att även judar ska följa regler från 1911? Enklast är naturligtvis att lägga sig platt, men då har man förlorat. Bäst är att blunda för "argumenten" och fortsätta att kämpa för att få behålla sin park, oavsett om det innebär att man kallas för antisemit eller inte.