Publicerad: 2007-10-28Meister Eckehart

Somalier i Göteborg granskas

Det är kutym bland media och politiker att beskriva det mångkulturella samhället som idel positivt och helt fritt från problem, trots tydliga bevis för att verkligheten inte är så beskaffad. Det hör därför till ovanligheterna när Göteborgs-Posten idag publicerade en längre och relativt objektiv artikel om problemen med och för Göteborgs somalier.

Kanske är verkligheten med somalierna allt för påfallande för att de negativa sidorna skall kunna fortsätta förnekas, samtidigt som det svenska samhället, som den politiskt korrekta seden bjuder, i artikeln beskylls för att bära en stor del av ansvaret. Ändå skiljer den sig åt genom att peka ut somaliska fäder som de tyngst ansvariga för de existerande problemen.

Den bild som framträder i G-P är att vad som tidigare avfärdats som fördomar i själva verket stämmer väl överens med verkligheten. Fördomarna återfinns uppenbarligen hos de som förnekar förekomsten av allvarliga problem i mångkulturens kölvatten. Bland de närmare 5000 somalierna i Göteborg återfinns hög kriminalitet, utbrett missbruk, omfattande bidragsfusk, splittrade familjer och hög arbetslöshet.

Enligt den officiella statistiken lever varannan somalisk kvinna inte med sina barns far. I många fall stämmer detta. Flera somaliska män har mer än en familj, andra är helt uppslukade av sitt beroende av drogen kat - enligt vissa uppskattningar missbrukar närmare hälften av alla somaliska män kat. Åter andra män sitter i fängelse. Det finns dock ytterligare en förklaring. Många somalier har satt i system att låtsas leva åtskillda för att på så sätt få ut mer i socialbidrag. "Paret skriver på ett papper och plötsligt tar samhället över försörjningsansvaret för barnen, trots att man och hustru i religiös mening fortfarande betraktar sig som gifta".

Detta är dock inte den enda formen av bidragsfusk bland somalier enligt artikeln. Många får underkänt på SFI med flit för att på så sätt kunna fortsätta leva på bidrag. G-P ger även prov på hur en del somaliska kvinnor med flit gör så att de inte blir anställningsbara. För somaliska kvinnor med fyra eller fler barn anses det många gånger inte attraktivt att arbeta eftersom en heltidslön endast skulle ge marginellt mer pengar i månaden jämfört med hur det är att leva på bidrag.

Hela 42 procent av de somaliska kvinnorna i Göteborg har fyra eller fler barn. Motsvarande siffra för alla Sveriges barnfamiljer är fyra procent, eller en av 25 familjer. Tio procent av de somaliska kvinnorna har sex eller fler barn.

Arbetslösheten bland somalierna är också påfallande hög. Enligt den senaste statistiken från SCB så hade 45 procent av alla vuxna somalier ingen arbetsinkomst under år 2005. Motsvarande siffra för svenskfödda var tio procent. 70 procent av somalierna tjänade dessutom under 5000 kronor i månaden.

Ingenting tyder på någon radikal förändring i framtiden. Majoriteten av somalierna går ur grundskolan med ofullständiga betyg och många begår allvarliga brott redan i unga år.

Tre fjärdedelar av de somaliska pojkarna i Göteborg har ofullständiga betyg från grundskolan. Majoriteten av dem har ofullständiga betyg i två eller fler ämnen. Av de somaliska flickorna saknar tre femtdelar fullständiga betyg. Av elever med båda sina föräldrar födda i Sverige saknar i jämförelse en dryg femtedel fullständiga betyg.

Nyligen inleddes en omfattande rättegång i Göteborgs tingsrätt mot fem ungdomar mellan 15 till 17 år gamla, misstänkta för närmare 40 rån mot andra ungdomar runtom i Göteborg. Ytterligare tre ungdomar i samma gäng kommer att åtalas inom kort. Därtill har flera ungdomar som deltagit i rånen överlämnats till socialtjänsten till följd av sin låga ålder. Samtliga åtalade ungdomar har gått på Hjällboskolan och samtliga är invandrare, de flesta av dem somalier. De åtalade har erkänt att de begått långt fler rån än de som polisen kände till, men för flera av dessa rån har inga anmälningar inkommit. De nu åtalade är emellertid långt ifrån de enda unga somalier som begår grova brott.

G-P har tagit del av Unga kriminella personer med somalisk bakgrund, en hemligstämplad underrättelserapport där polisen har studerat unga somaliers brottslighet. Rapporten visar bland annat att var femte manlig somalier i Göteborg mellan 18 och 23 år var misstänkt för något våldsbrott under perioden mars 2005 och mars 2007. Våldsbrott var även vanligt bland somalier i åldersgruppen mellan 12 och 17 år. Då ingick ändå inte de somaliska pojkarna i den nyligen uppklarade brottshärvan i Göteborg i statistiken.

Brotten som begås av somalier betecknas dessutom som ovanligt brutala och det förekommer ett "oerhört obehagligt våld även bland unga förövare".
- Jag har inte stött på så grov våldsbrottslighet tidigare. Vanligtvis trappas våldet upp efter han som gärningsmännen begår flera brott, men i många av de här fallen har man gått in med kniven direkt och redan i unga år, säger polisens utredare som specialgranskat somaliers brottslighet i en kommentar till G-P.

I genomsnitt misstänks de unga somalier som har gripits av polisen i Göteborg för inblandning i ett tiotal fall av rån eller misshandel. I närmare hälften av fallen har kniv använts.

Förutom att rapporten klargör vilken framträdande roll unga somalier har i ungdomsbrottsligheten i Göteborg så väcks samtidigt frågan om varför rapporter som visar på etniska minoriteters brottslighet hemligstämplas?

Svaret på orsaken till de många problemen bland somalier i Sverige söker tolken Abdullahi Mohammed i det somaliska nomadlivet:

När det regnar och är grönt och kamelerna ger mjölk behöver nomaderna inte anstränga sig. De diskuterar och snackar och på nätterna spelar man spel. Men när torkan kommer jobbar nomaderna hårdare än någon svensk bonde och ser till att kamelerna och korna och getterna överlever i öknen. När samma människor kommer till Sverige så regnar det hela tiden - socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag och alla andra bidrag. Så det blir som i nomadlivet när det regnar och är grönt, folk sitter och tar det lugnt. Och här i Sverige kan man ta det lugnt hela året, sitta på kafé och snacka. När man har det så bra, varför ska man då jobba?

Trots detta, eller till följd av detta, vill G-P skuldbelägga det svenska bidragssystemet för somaliernas situation. Bär då det svenska samhället ansvar för att det svenska bidragssystemet är så enkelt att utnyttja? I viss mån är svaret onekligen jakande på den frågan, men det tar knappast ansvaret och skulden från de som trots allt medvetet åker snålskjuts på systemet. Det kan också starkt ifrågasättas om det svenska samhället på något annat sätt bär ansvar eller skyldighet för somaliernas situation. Varför skulle Sverige exempelvis skapa en gräddfil för de somalier som trots allt vill arbeta när det finns så många svenskar som går arbetslösa?

Bilden av att problemen bland somalierna på något betydande sätt har orsakats av Sverige är dessutom trångsynt och slentrianmässig. Somalia är långt ifrån något civilisatoriskt paradis. Sedan landet grundades år 1960 har det skakats av interna stridigheter som ofta haft sina rötter i betydligt äldre klanstrider. Idag är Somalia i praktiken en anarki som endast existerar på pappret. Våld är långt ifrån ett ovanligt inslag i den somaliska vardagen.

De somalier som fått uppehållstillstånd i Sverige har i regel fått det med hänvsning just till situationen i deras hemland. Inte alla har dock lämnat problemen bakom sig, utan har istället tagit med sig dem till Sverige, eller skapat nya problem när de väl har kommit hit. Det har exempelvis i tidigare sammanhang påståtts att det utbredda missbruket av kat bland somalier i Sverige är en konsekvens av deras utsatthet här, något det svenska samhället ytterst sägs bära ansvaret för. Faktum är emellertid att missbruket av kat är utbrett även i Somalia. I en omfattande studie publicerad i tidskriften BMC Medicine intervjuades 4854 slumpvis utvalda somalier i Somalia. Av dem hade 31,3 procent använt kat under den gångna veckan. Är månne även det någonting som svenskarna kollektivt skall lastas för?

Det svenska samhället kan långtifrån hållas ansvarigt för alla problem bland somalierna, men däremot så bär de styrande i samhället ett ansvar för hur svenskarna påverkas av de problem som uppstått till följd av att somalier tillåtits bosätta sig i Göteborg och annorstädes. Att mångkultur är ett system som skall bibehållas i Sverige är långtifrån någon självklarhet. Den somaliska erfarenheten är knappast ett argument för att så skall ske. Det är emellertid tveksamt att de oresonliga individer som i dagsläget utgör landets höga vederbörande förmår erkänna ens en så enkel omständighet.