Publicerad: 2007-10-19den-svenske.com

Martin Luther om judarna

I successionsordningen framgår det av § 4 att Sveriges "konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran". I klartext ska kungen och hans familj alltså vara trogen den lutherska läran. Intresset för den evangeliska lärans grundare, Martin Luther, borde därmed vara ganska stort. Sverige är inte längre ett kristet land utan en mångkultur. 1951 fattades beslut att man kunde gå ur svenska yrkan utan att behöva gå med i någon annan kyrka, 1975 fattade regeringen beslutet att Sverige ska vara ett mångkulturellt land och 2000 beslutades att Svenska kyrkan skulle bryta med staten. Trots det måste alltså Sveriges statschef enligt svensk grundlag vara anhängare av den lutherska tron.

Svenska kyrkan, men också en del frikyrkor, baserar sin tro på Luthers ord. Mest känd för icketroende är Luther sannolikt för att han bröt med den katolska kyrkan och därför blev bannlyst. Grunderna i Martin Luthers reformarbete låg i att han ville göra kyrkan mer folklig och tog avstånd från vad han upplevde som roffarbeteende från Rom. Han satsade istället på att göra kristendomen mer begriplig för vanligt folk och att gudstjänsterna skulle hållas på folkets språk istället för på latin.

Förändringarna gjorde honom till en oerhört hatad man av katolikerna. Men religionen vann gehör hos flera kungar som stört sig på kyrkans makt. Genom att införa den lutherska läran så såg de hur de kunde försvaga Vatikanstatens makt och själva håva in pengar från kyrkan.

En fråga som var het då liksom många gånger förr och senare i historien var judefrågan. 1523 skrev Martin Luther boken "Att vår Herre Jesus Kristus var född jude". I denna bok gick han till judarnas försvar och attackerade den katolska kyrkan hårt för dess motstånd mot judarna och judarnas lära. Luther hyllades på sina håll för denna skrift medan andra kristna undrade vad han höll på med.

Tiden gick och Luther mötte framgångar och bakslag. Som andra lärda läste han också mycket. Bland annat kom han i kontakt med den judiska Talmud. I Talmud som är judarnas viktigaste böcker och innehåller levnadsregler och förklaringar på hur Bibeln ska tolkas, finns mängder av antikristna uttalanden. Böckerna är rent av hatiska mot ickejudar. Läsningen och egna erfarenheter av judar fick honom att sakta ändra uppfattning om den folkgrupp som han 1523 hyllat.

1543 släppte han därför en ny bok där han klargjorde sin nya syn på judarna. Boken fick namnet "Om judarna och deras lögner". I dagens historiebeskrivning finns flera krystade försök att bortförklara hans vändning i judefrågan. En inte helt ovanlig förklaring är att han bytte sida för att slippa utstå trakasserier från andra kristna i allmänhet och den katolska kyrkan i synnerhet. Påståendet är naturligtvis korkat. Hela Martin Luthers liv var en kamp mot den katolska kyrkan och om han tyckte annorlunda än katolikerna i just den här frågan gjorde varken till eller från. Ett annat argument är att Luther blev förvirrad eller senil på slutet och därför började hata judar. Inget i boken tyder dock på förvirring. Istället lägger han fram sina åsikter på ett visserligen hätskt men inte förvirrat sätt. En tredje anledning är att Luther skulle ha hoppats kunna värva judar till sin nya religion genom att hylla dem men plötsligt insett att judarna inte blev kristna genom att en kristen ledare hyllade dem och deras religion och därför i vrede över att ha känt sig lurad ha bytt sida.

Till vänster den första utgåvan av Om judarna och deras lögner. Till höger en version på engelska som nu finns i NSF-Butiken

Det kan ligga något i detta. Martin Luther skriver själv att han insett att det är svårt att få judar att bli kristna. Han skriver också att han har dåliga erfarenheter av judar. Klart är också utan tvekan att han känt sig förolämpad av judarnas egna ord i deras egna böcker. Talmuds hat mot Jesus och kristna är tydligt och omaskerat.

Luthers ord är intressanta att läsa. Han var långt ifrån ensam om att ta avstånd från judarna på denna tid. Hans text är på så sätt ingalunda unik. Det intressanta är att det är just Martin Luther som skrivit texten. Det intressanta är den totalomvändning som dagens lutherska kyrka gjort i frågan. Idag hyllar Svenska kyrkan judarna högre än sin egen religion. Vad skulle Luther månntro ha tänkt om det?

Boken finns nu att köpa på engelska hos Arminius.se.