Publicerad: 2007-09-27Björn Björkqvist

Regeringen vill förändra landsbygden genom integration

Jordbruksminister Eskil Erlandsson vill ha "ökad integration i de gröna näringarna" skriver han i ett pressmeddelande. Det är alltså områdena jordbruk, fiske och livsmedelssektorn som nu ska bli nytt testobjekt i det stora experimentet som går ut på att göra Sverige till en mångkultur. Landsbygden ska inte längre få vara svensk utan ska förändras till något annat. Man är tydligen så nöjd med utvecklingen i Rinkeby, Rosengård och Hammarkullen att man vill föra vidare de nya friska generna till landsbygden. De sista svenska oaserna i landet ska nu förändras, förintas.

Eskil Erlandsson deltog i årets Pride-festival. Här går han på miljöministern Anders Carlgrens högra sida medan Maud Olofsson går framför.

Kanske är det ödets ironi att det är just en centerpartistisk minister som ligger bakom förändringen. Centerpartiet startade en gång som ett intresseparti för svenska jordbrukare och den svenska landsbygden. Man förde landsbygdens talan. Partiet bildades 1913 och hette då Bondeförbundet.

1914 genomfördes en demonstration i Stockholm som gick under namnet Bondetåget. Man skulle kunna skriva långa artiklar om Bondetåget som i sig är mycket intressant men jag utelämnar det här. I korthet kan dock sägas att demonstrationen var en protestyttring mot försvarets nedmontering som oroade eftersom den skedde samtidigt som Ryssland förde en allt mer aggressiv utrikespolitik. 30 000 bönder deltog i demonstrationen som även fick sitt stöd av Gustav V. Bondetåget var tydligt nationalistiskt och man använde bland annat tre kronor, hakkorset och andra fosterländska symboler. En av personerna som var drivande bakom Bondetåget var Elof Eriksson som senare skulle starta tidningen nationen.

Efter bondetåget grundades ett nytt bondeparti som fick namnet Jordbrukarnas Riksförbund. 1921 gick man dock samman med Bondeförbundet. I Bondeförbundets program från 1933 framgår att partiet på allvar tog ställning för den svenska befolkningen som man såg som unik.

Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.

Partiet såg sig som landsbygdens folkparti och såg som sin uppgift att kämpa för landsbygdens befolknings rätt till likställighet vid avgörandet av sociala, politiska och ekonomiska frågor. Man kämpade också mot alkoholen vilken betraktades som en folkfiende som skulle bekämpas. På samma sätt vände man sig emot storkapitalistisk utsugning, mot bankväsendets monopolisering och ockerbeteende. Det är alltså ett förhållandevis sunt parti som företrädde böndernas sak på den tiden.

Ett citat från programförklaringen 1933 kan i detta sammanhang vara extra intressant att lyfta fram.

Ingen del av Sveriges folk är som bondeklassen förbunden med Sveriges historia och svensk statstradition. Landsbygdsfolkets betydelse som källa till svensk förnyelse framstår med ökat värde ju mer industrialismen och stadskulturen tär på folkkraften.

Efter andra världskrigets slut blev det plötsligt fult att värdesätta sitt eget folk. Samhället förändrades och de som talade väl om sitt eget folk stämplades som "rasister" och utvisades ur politikens finrum. Bondeförbundet förändrade därmed flera politiska ståndpunkter. Partiet fortsatte dock vara ett av landets större partier eftersom det fanns en relativt stor jordbruksbefolkning i landet. 1957 bytte man namn till Centerpartiet för att vidga väljarkåren. Urbaniseringen hade satt fart på allvar och man ansåg att man var tvungen att bredda sig för att fortsätta existera. Jordbruket fick allt mindre uppmärksamhet. Senare delen av 1970-talet blev kärnkraften en het fråga och Centerpartiet intog en tydligt kritisk hållning. Man ledde nej-linjen i folkomröstningen som ägde rum 1980 och miljöfrågan blev en allt tydligare kärnfråga för partiet medan jordbruksfrågor fick fortsätta att flytta bakåt. I och med att miljöpartiet bildades, bland annat av före detta centerpartister, så tvingades centern backa något och återgå till landsbygdsfrågor för att inte framstå som en blekare kopia av Miljöpartiet. 1998 valde partiet den miljöpolitiskt intresserade Lennart Daléus till ordförande. Daléus ordförandeskap var förhållandevis kort och misslyckat. Man genomförde en mindre lyckad valkampanj ("Det här är Lennart") och sedan avgick Daléus. Det som Lennart Daléus dock gjorde klart när han tillträdde var att Centerpartiet under hans ledning skulle bli ett småföretagarparti och tvätta bort landsbygdsstämpeln.

2001 tog Maud Olofsson över rodret. Under de år hon lett partiet har hon hunnit delta i Pride-festivalen, ta avstånd från nationalism samt fortsatt linjen som gått ut på att nämna landsbygden så lite som möjligt i sin egen propaganda utan istället tjata om småföretagare. Svenskarna är ändå vaneröstare så landsbygdens röster får de ändå.

Från att ha sett bondeklassen som direkt "förbunden med Sveriges historia" vilket bör ses som något mycket vackert eftersom en av partiets viktigaste frågor var att bevara det svenska folkmaterialet från "mindervärdiga utländska raselement" så vill man nu att "kompetens som finns bland personer med utländsk bakgrund tas till vara och utvecklas" och anledningen är att de vill öka integrationen på landsbygden och stoppa rasismen på landsbygden.

Även i Zimbabwe har man satsat på grön integration. Bilderna ovan är flygfoton som visar hur landskapet förändrats i landet efter jordreformerna som gått ut på att ge den svarta befolkningen den mark som tidigare vita bönder brukat. Nu är det Sveriges tur att utvecklas.

Idén är inte ny. I juli 2005 gick Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, ut med samma idé. Projektet "Integrera grönt" skulle få ut invandrare på de svenska gårdarna för att odla okra, citrongräs och andra grödor som används i invandrarköket. Man konstaterade att det var ett problem att mindre än en procent at landets jordbrukare var invandrare. Hur det gått är oklart men det tycks inte ha blivit någon succé.

Den 16 augusti i år berättade lantbrukstidningen ATL att LRF sponsrar ett entreprenörskollo för barn i Rinkeby. Det uttalade målet var att man vill få in fler invandare i branschen. Jenny Svensson på LRF förklarade att det behövs nytänkande inom jordbruket och det kan tydligen inte svenskar stå för.

Nog behövs det nytänkande inom svenskt jordbruk alltid. Det första vore om bönderna kastade ut de individer som parasiterar på deras namn och leder LRF. Nästa steg vore att sluta lägga sin röst på Centerpartiet.

Mycket är galet vad gäller svensk jordbrukspolitik. Jag har för avsikt att i kommande artiklar diskutera olika problem som idag finns och presentera hur Nationalsocialistisk front vill lösa dessa. En sak kan jag slå fast redan nu; vår framtidsvision av det svenska jordbruket liknar mer de visioner som Bondeförbundet hade om ett starkt jordbruk än det som Centerpartiet har om ett mångkulturellt jordbruk.

Centerpartiet och LRF sviker sina medlemmar

Exakt hur Eskil Erlandsson tänkt sig valaffischen nästa val kan vi bara sia om. Här är ett alternativ.

Som alltid står Nationalsocialistisk front upp för svenskarna, alla svenskarna och endast svenskarna. Vi förkastar alla förslag om att göra det svenska jordbruket multikulturellt och vi ser med avsky på när representanter för svenska bönder (LRF och Centern) idiotförklarar svenska bönder när de menar att de inte klarar sig utan främmande inblandning.

Eskil Erlandsson har nu tillsatt en utredning för att ta reda på hur man kan göra landsbygden så mångkulturell som möjligt. Utredningen ska vara klar den 2 juni 2008.