Publicerad: 2007-09-23den-svenske.com

Sanningen om rasbråket i Jena

Media har de senaste dagarna uppmärksammat hur tusentals svarta marscherat genom samhället Jena i södra USA i protest mot det förment "rasistiska" amerikanska rättsväsendet. Bakgrunden är att sex svarta ungdomar åtalats för dråpförsök i samband med att de till synes helt oprovocerat angrep en 17-årig vit man, Justin Barker. De sex slog ned Barker bakifrån så att han ramlade omkull och när han väl låg ned på marken sparkade de honom medvetslös varefter de fortsatte att hoppa och sparka på hans livlösa kropp.

De svarta i Jena menar att de åtalade ungdomarna behandlas orättvist som åtalas för dråpförsök och har fått stöd av svarta intresseorganisationer runtom i landet som kräver att de sex inte borde åtalas överhuvudtaget för den brutala misshandeln. Även media har valt att beskriva åtalet som ett exempel på "rasism". I svensk media har det bland annat skrivits att "[h]ändelserna i Jena visar att kampen mot rasism fortfarande inte är slut. Varken i USA eller i världen i övrigt".

För att rättfärdiga vinklingen att de svarta som hoppade och sparkade på Justin Barker är de egentliga offren i sammanhanget så har media fokuserat på en händelse som inträffade i Jena i augusti förra året. I samband med uppropet inför hössterminen för pojkar vid Jena High School informerades eleverna om skolans regler och klädkoder. Under den efterföljande frågestunden frågade en svart pojke skämtsamt frågan om svarta elever fick sitta under ett träd kallat white tree på skolgården. Alla i rummet skrattade och frågan besvarades med att alla givetvis får sitta var de vill.

Nästa dag, 31 augusti, så upptäckte de första eleverna som anlände till skolan att någon hade hängt upp snaror i det aktuella trädet. Skolpersonal tog omedelbart ner dessa och de flesta studenter såg aldrig skymten av snarorna, utan fick kännedom om dem senare genom TV- och tidningsreportage.

Skolan fann omedelbart de tre vita elever som hade hängt upp snarorna i trädet men kom fram till slutsatsen att de inte hade några rasistiska motiv och de tre erkände att det endast var ett dåligt skämt. Media valde dock att underblåsa historien vilket ökade de redan existerande rasmotsättningarna i staden. Den 6 september förekom det ett hetsig gräl mellan en svart och en vit flicka, och samma dag fick en vit pojke köras till akuten för att sys efter att han fått ett slag i bakhuvudet. Händelserna skakade Jena High School och polis stationerades på skolan under hela 7 september.

Fram t.o.m. den 30 november rapporterades inga rasrelaterade bråk vid skolan, men denna kväll satte någon skolbyggnaden i brand. Ingen har hittils gripits för dådet och polisen har inte funnit något motiv. På grund av branden stängdes skolan i fyra dagar under vilka det förekom en hel del bråk i samhället. Den 1 december hölls det en privat fest vid "Fair Barn", en stor byggnad som används för olika sociala arrangemang. Deltagarna på festen var nästan uteslutande vita. Vid 23-tiden försökte fem oinbjudna svarta elever ta sig in på festen, men en flicka sa åt dem att de inte fick komma in. Pojkarna insisterade, och en vit man – som inte själv var elev – klev emellan för att hindra dem från att komma in. Det uppstod slagsmål och andra vita – som inte heller var elever – blev inblandade. När polisen kom till platsen erkände en av de vita att han varit delaktig i bråket och erkände misshandel. Två av de svarta som var inblandade i bråket skulle senare komma att delta i misshandeln av Justin Barker.

Dagen därpå, 2 december, var det slagsmål mellan tre svarta elever och samma vita man vid närbutiken Gotta Go. En av de svarta greps för misshandel och stöld. Robert Bailey, 17, var inblandad i både "Fair Barn" och "Gotta Go" slagsmålet, samt misshandeln av Justin Barker.

Den 4 december var den första skoldagen efter branden. Det rådde fullständigt kaos. Eleverna var indelade i tillfälliga klasser. Efter lunchen slog en svart elev, Mychal Bell, till synes helt oprovocerat ned Justin Barker bakifrån varpå flera svarta elever rusade till platsen och hoppade och sparkade på honom. Enligt domstolsprotokoll så var Barker troligtvis medvetslös redan innan han landade i backen, där hans angripare hoppade och sparkade på hans livlösa kropp.

När studierektor Gawan Burgess kom till platsen trodde han att pojken var död. Han blödde från både öronen och näsan och visade inga livstecken. En ambulans körde Barker till akuten där han vårdades i omkring 2 timmar. Efter att man röntgat hans hjärna kunde man konstatera att Barker haft tur som inte ådragit sig hjärnskador. Han släpptes från sjukhuset senare samma dag men var blind på ena ögat i tre veckor och led av svåra smärtor i huvudet under de kommande 6 månaderna.

Theo Shaw och Robert Bailey, två av de åtalade

Sex svarta ungdomar som varit inblandade i överfallet på Barker greps en kort tid efter dådet. Till följd av den brutalitet som uppvisades och att angriparna borde ha förstått att det förelåg en fara för Barkers liv när han låg livlös på marken, men att de ändå fortsatte att sparka och hoppa på hans huvud, så ville åklagaren att de sex skulle åtalas för försök till dråp.

Inför rättegången som ägde rum i somras så valde åklagaren att mildra åtalet till att gälla grov misshandel. Hittills har endast Mychal Bells ärende prövats. Media har klagat på att Bell prövades som en vuxen, fastän han bara var 16 år gammal vid tiden för brottet. Enligt Louisianas lag så skall dock en person som är 15 år eller äldre åtalas som en vuxen om brottet är att anses som allvarligt. Bell behandlades med andra ord precis som alla andra och i enlighet med gällande lagstiftning. Bell har dessutom en historia som våldsverkare, med bland annat två tidigare domar för misshandel och två domar för skadegörelse.

Efter en överläggning på mindre än tre timmar så fann en jury bestående av fem kvinnor och en man att Bell var skyldig. Media har försökt göra gällande att domen är "rasistisk", inte för att Bell skulle vara oskyldig till vad han åtalades för, utan för att alla i juryn var vita. I samband med detta i sig något absurda påstående förbiser media dock, medvetet eller omedvetet, det faktum att 150 personer, såväl svarta som vita, hade kallats till juryplikt inför rättegången. Av de kallade dök endast 50 upp, varav samtliga vita. Ingen av de svarta som kallats till juryplikt valde att komma till rättegången varför juryn följaktligen blev helt vit, något den media som ständigt hävdar att ras inte spelar någon roll egentligen inte borde bry sig om hursomhelst.

Media har dessutom ständigt nämnt incidenten med snarorna i trädet vid Jena High School, som om det vore något slags rättfärdigande av att de sex svarta sparkade och hoppade på Justin Barkers livlösa kropp. Enligt den svarte åklagaren Donald Washington som utrett sambandet mellan de upphängda snarorna och missahandeln av Justin Barker så finns det emellertid inga belägg för något samband mellan händelserna. Washington avfärdar dessutom att vare sig skolan eller rättsväsendet skulle ha behandlat någon av de inblandade på ett orättvist sätt.

Trots det har domen gjort Bell till en martyr bland svarta och självutnämnda världsförbättrare. Han och de fem andra våldsverkarna kallas populärt för "Jena 6", och deras rättegång har internationellt kommit att beskrivas som ett klassiskt fall av de vitas förtryck av de svarta.

Den svarta "människorättsaktivisten" Jesse Jackson kom till Jena den 10 september och krävde att domen mot Bell skulle hävas och att åtalen mot hans medbrottslingar skulle mildras kraftigt. Om inte kraven tillgodosågs så lovade Jackson att en enorm demonstration med upp till 40 000 människor skulle invadera samhället. Detta hot föll inte för döva öron. Kort därpå hävde domare J.P. Mauffray Bells dom och beslutade att han skulle omprövas som ungdomsbrottsling. Som vuxen riskerade Bell 22 år i fängelse. Som ungdomsbrottsling blir straffet som mest 15 år.

Bland svarta talade man om Bell som den moderna erans största människorättsfall, och den 20 september fick Jena sin demonstration, där man skanderade de uttjatade slagorden om rasism, orättvisa och svart makt. Tusentals människor – nästan uteslutande svarta – bussades in till staden från hela USA för detta spektakel.

Medias agerande i sammanhanget är som påpekats anmärkningsvärt. Förutom de många vinklingar och faktafel som förts fram för att beskriva det inträffade i enlighet med den bild som media anser önskvärd så är det minst sagt diffuset i vilken mån de anser att någonting i sammanhanget är "rasistiskt". Om någonting så illustrerar medias agerande den rasideologi som är förhärskande inom västerländsk media. Vem tror väl på allvar att media hade agerat på motsvarande sätt om förhållandena varit de omvända? Vilka media hade protesterat om sex vita ungdomar åtalats för dråpförsök sedan de misshandlat en svart tonåring och sedan fortsatt hoppa och sparka på hans livlösa kropp? Vilka media hade hävdat att de vita ungdomarna blev orättvist behandlade och helt borde frikännas för sitt "busstreck"? Mer troligt är att media mer eller mindre unisont hade krävt stränga straff för förövarna, att de hade beskrivit angreppet som ett "rasistiskt" "hatbrott", samt att de hade intervjuat offrets familj, istället för som i fallet med Jena, de åtalades föräldrar som försäkrar sina barns inneboende godhet. För media är ras en central tanke, enligt vilken vita alltid är onda, alltid skyldiga och alltid bör bekämpas. Med tanke på detta och på medias extraordinära maktposition är det inte att förvånas över vilken destruktiv samtid vi lever i.