Publicerad: 2007-09-11Meister Eckehart

Om domen mot Björn Björkqvist

Igår föll tingrsättens dom mot Björn Björkqvist för det tal han höll i samband med Folkets marsch nationaldagen 2006. Enligt tingsrätten gjorde Björkqvist sig skyldig till brott mot ordningslagen och hets mot folkgrupp i samband med sitt tal och döms därför till två månaders fängelse.

Domslutet hör till de mer löjeväckande som jag någonsin har läst. Det saknas helt rekvisit för en fällande dom och tingsrätten försöker heller ingenstans klargöra vad det egentligen är som Björkqvist gjort sig skyldig till som utgör ett brott. Efter att ha konstaterat att omdömen som inte överskrider gränsen för saklig kritik inte heller skall vara straffbara följer den passus i domslutet där tingsrätten kungör varför de anser Björkqvist vara skyldig till brott:

Enligt tingsrättens bedömning är de av åklagaren påtalade uttalandena i Björn Björkqvists tal osakliga och ägnade att utpeka invandrare i allmänhet och som grupp som brottsliga och klandervärda. De är även i viss mån, vad gäller uttalande om "negrer", ägnade att förlöjliga en viss ras. Objektivt sett är därför uttalandena av sådan karaktär att de kan utgöra hets mot folkgrupp.

Närmare än så förklarar tingsrätten inte i vad mån Björkqvists uttalanden är osakliga, hur han pekar ut invandrare i allmänhet och som grupp som brottsliga och klandervärda, eller hur han förlöjligar en viss ras. Det anmärkningsvärda är att Björkqvist aldrig gör sig skyldig till någonting av detta i de uttalanden som åklagaren påtalat och som återfinns i domslutet. Det kan således konstateras är att domslutet sannerligen inte är objektivt utan baseras på tingsrättens subjektiva bedömning.

Innan jag går närmare in i detalj på de olika uttalanden som Björkqvist har fällt och fällts för så kan det vara värt att påpeka det uppseendeväckande i att tingsrätten i sitt domslut ger som orsak till fällande dom att han beskrivit invandrare i allmänhet och som grupp som brottsliga och klandervärda. Enligt 16 kap 8 § i brottsbalken så är invandrare nämligen ingen folkgrupp, varför det inte vore någon brottslig gärning även om Björkqvist verkligen gjort sig skyldig till vad tingsrätten hävdar. Inte i något av de uttalanden som citeras i domslutet påstår han emellertid att invandrare i allmänhet och som grupp är brottsliga och klandervärda. Däremot påpekar han att "invandrare är överrepresenterade inom i stort sett all smutsig brottslighet".

Det är definitivt inte det samma som att påstå att invandrare i allmänhet är brottsliga. Enligt Brottsförebyggande rådet rapport 2005:17 så är överrepresentationen av personer födda utomlands som var misstänkta för brott under perioden 1997-2001 2,5 gånger så hög jämfört med personer vars båda föräldrar är födda i Sverige. Överrepresentationen för personer från subsahariska Afrika är mer än fem gånger så hög, för nordafrikaner 4,6 gånger så hög och för personer från Mellanöstern 3,75 gånger så hög. Det innebär att medan 5,0 procent av dem vars båda föräldrar var födda i Sverige misstänktes för något brott under perioden 1997-2001 så var andelen brottsmisstänkta från subsahariska Afrika 26,3 procent, från Nordafrika 23,3 procent och från Mellanöstern 18,8 procent.

Enligt rapporten så var utrikes födda och invandrares barn överrepresenterade inom samtliga redovisade brottstyper. Överrepresentationen bland utrikesfödda var för våldtäkt 5,0 gånger; för dödligt våld 4,2 gånger; för rån 4,1 gånger; för olaga hot 3,8 gånger; för stöld 3,8 gånger; för misshandel 3,0 gånger.

Det råder med andra ord inga tvivel om att Björkqvist redovisade en bild som stämmer väl överens med den existerande statistiken då han påtalade att "invandrare är överrepresenterade inom i stort sett all smutsig brottslighet". Det innebär givetvis inte att alla invandrare är brottslingar, men som citatet illustrerar så var det heller inte vad Björkqvist påstod, vilket hursomhelst inte hade utgjort något brott.

Angående tingsrättens påstående att Björkqvist förlöjligat en viss ras så baseras det helt och hållet på följande del i talet:

Men då tänkte jag att människor som härstammar från Afrika, men det stämmer ju inte heller för att om vad jag förut skulle kalla för vit, om han skulle födas i Afrika så är ju han inte riktigt den gruppen som jag ändå försöker tala om här. För enkelhetens skull så säger vi de som man förr i tiden kallade negrer, de kunde ju visa sig till exempel, att de kan få sjukdomar som vita också kan få, sedan, när man kommer med mediciner till dem, så visar det sig att om man ger samma medicin som till en vit, ja då dör negern, och det är ju ganska negativt faktiskt för den negern då.

Vad som uppenbarligen frångår tingsrättens intellekt är att Björkqvist inte försökte förlöjliga en viss ras, utan raljerade med hur politiskt korrekta krumbuktar sig för att förneka existensen av raser och användandet av ordet neger som varit i bruk i det svenska språket åtminstone sedan 1600-talet. I direkt motsats till den politiskt korrekta doktrinen så är ras inte en social utan en genetisk konstruktion. Det faktum att raser skiljer sig åt genetiskt medför bland annat att de i viss mån drabbas av olika sjukdomar och reagerar olika på vissa mediciner. Detta är välkänt inom farmakologin varför mediciner i allt större utsträckning specialutvecklas åt olika raser.

Det mest välkända exemplet på en sådan medicin torde vara isosorbiddinitrat, ett medel som i USA marknadsförs under beteckningen BiDil och används vid behandling av svarta patienter med hjärtsvikt. Vita patienter med hjärtsvikt behandlas i regel med angiotensinkonverterande enzym, något som visat sig relativt ineffektivt på svarta. Sedan de rasliga skillnaderna togs på allvar och BiDil istället började sättas in på svarta patienter så har dödligheten bland dem minskat med hela 43 procent enligt en studie publicerad i New England Journal of Medicine. Någon motsvarande effekt har medicinen inte på vita patienter. Tvärtom så är det uttryckligen förbjudet enligt lag att använda BiDil på andra än svarta patienter till följd av de genetiska och fysiologiska skillnader som existerar mellan raserna. Dödligheten ökar alltså markant för svarta med hjärtsvikt om de behandlas med samma medicin som vita istället för med BiDil, liksom det omvända förhållandet råder.

De som förnekar existensen av rasliga skillnader borde rimligen inte anse att det skall göras någon åtskillnad på vilken medicin en svart respektive vit person tar, trots att ett sådant resonemang kan leda till döden för patienten. Det var denna uppenbart absurda politiskt korrekta inställning som Björkqvist ville påtala.

Utöver att Björkqvist påtalade den väldokumenterade överrepresentationen av invandrare i brottsstatistiken och att den medicinska forskningen kommit till insikt om att olika raser kan behöva olika terapier så fälldes han indirekt för ytterligare två minst sagt märkliga anklagelser.

Den ena anklagelsen var att åklagaren menade att det lät som att Björkqvist sade siegnalera då han sade signalera. Enligt vilken paragraf och vilket resonemang det skulle utgöra en brottsöverträdelse även om påståendet stämde framgår inte i domslutet, men uppenbarligen har tingsrätten i det fallet valt att gå på åklagarens linje. Alla borde ta sig en stund och fundera över hur oerhört befängd denna åtalspunkt faktiskt är och vad den innebär för rättssäkerheten i samhället.

Den andra anklagelsen var att Björkqvist citerade bakgrunden till att han tidigare dömts för hets mot folkgrupp:

Jag fick två månaders fängelse för brottet hets mot folkgrupp för att jag vid en tidigare demonstration hade sagt, och nu citerar jag. Jag säger det inte på något sätt att jag menar det här, men då sa jag att jag tror inte att jag är ensam om att må dåligt när jag läser om hur svenska tjejer har våldtagits av invandrarhorder. Två månaders fängelse fick jag för det, för hets mot folkgrupp, och för de som inte känner lagen så innebär det så att säga, och nu citerar jag igen, att man uttrycker missaktning mot folkgrupp eller andra sådana personermed anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller sexuell läggning. Det var det jag gjorde när jag sa att vi mår dåligt eller "Jag tror inte jag är ensam om att må dåligt när svenska tjejer våldtas av invandrarhorder".

Björkqvist dömdes alltså trots att han nu tog avstånd från sitt tidigare uttalande. För hur skulle han kunna göra annat? Vem mår väl dåligt av att läsa om hur svenska flickor gruppvåldtas av invandrare? Vad slags människa är det egentligen som reagerar så, som mår dåligt och inte bra eller förblir likgiltig av att läsa om gruppvåldtäkter? Uppenbarligen är det en så pass klandervärd person att han i dagens demokratiska samhälle skall dömas till fängelse om han uttrycker sin åsikt inför andra.

Jag tror inte att jag är ensam om att må dåligt av att leva i ett sådant samhälle. Jag tror inte att jag är ensam om att må dåligt av vetskapen om den pågående urartning som genomsyrar hela Sverige. Jag tror inte att jag är ensam om att äcklas av domen som föll mot Björn Björkqvist.