Publicerad: 2007-08-24Björn Björkqvist

Lars Vilks fortsätter att tänja gränser

Konstnären Lars Vilks fortsätter att förbrylla och förarga det svenska etablissemanget. Sedan konstutställningen i Tällbergs hembygdsgård i Karlstad stoppade Vilks teckningar som föreställde muslimernas profet Muhammed som rondellhundar så har det blåst mer än någonsin kring hans person.

Lars Vilks är inte helt ovan vid att skapa rubriker. 1980 inledde han arbetet med konstverket Nimis vilket är flera underliga byggnader som han påstår sig ha skapat helt med drivved. Konstverket har skapat en del rubriker dels för att det är unikt i sitt slag men även för att Vilks bygger (han bygger alltjämt på detta levande konstverk) konstverket i ett naturreservat, utan tillstånd. Intill ligger också Arx som är ett liknande konstverk, fast byggt i sten. Själv menar konstnären att Arx är världens största bok och han har även skaffat ett ISBN-nummer. Arx är utgiven på förlaget Nya Doxa. Efter konflikt förlorade han ett mål och tvingades forsla bort ett tredje konstverk som låg i närheten medan de två första har fått vara kvar enligt beslut i hovrätten.

Kring dessa konstverk har Lars Vilks utropat staten Landonien. Han har utropat sig själv till president och uppfunnit egen valuta, frimärken, nationalsång och annat som hör en självständig stat till. Några invånare finns dock inte men väl medborgare från hela världen. 2002 blev han tvungen att stänga ner sidan en tid sedan tusentals personer från Pakistan sökt uppehållstillstånd i Landonien i tron att det var ett riktigt land.

Mitt i alla dessa underligheter finns en lekfullhet blandad med en vilja att ständigt tänja gränserna och utmana myndigheter och etablissemang. Lars Vilks är således van vid uppmärksamhet av olika slag men det är stor skillnad mellan att bryta mot svenska lagar, dvs börja bygga i naturreservat och att rita en teckning som förvisso är laglig men som irriterar muslimer.

Skärmdump från Lars Vilks hemsida där han visar en av sina teckningar som föreställer Mohammed

Sannolikt visste Lars Vilks mycket väl vad han gjorde när han satte sig och kladdade ihop några teckningar som föreställer profeten Muhammed i en rondellhunds skepnad. Naturligtvis kan man spekulera i orsaken. Det kan finnas flera motiv:

1.Lars Vilks vill utmana yttrandefriheten i Sverige och undersöka vad som får ritas i dagens Sverige. Vilks är uppriktigt oroad över att religionen ar allt mer plats i dagens Sverige och vill, i likhet med exempelvis Björn Ulvaeus, att yttrandefriheten ska gå före religionen.

2.Lars Vilks är sugen på publicitet och är missnöjd med att han inte syns så mycket i media som han önskar. Med tanke på publiciteten kring Muhammed-teckningarna i Jyllands-Posten har han insett att man snabbt och lätt kan få uppmärksamhet om man ritar Muhammed.

3.Lars Vilks ville bara sammanfatta 2005 års stora samtalsämnen i någon form av samtidskonst, Profeten Muhammed och rondellhundar och gjorde det i en teckning. Han insåg inte att det skulle skapa en sådan uppmärksamhet och såra många muslimer och skribenter på landets kultursidor.

Jag tror att vi kan styrka det senare alternativet. Jag tror också att vi kan slå ihop de två första. Det är nog en uppriktig oro för hur det är ställt med yttrandefriheten som fått Lars Vilks att rita de aktuella teckningarna. Han var också medveten om att de skulle bli stoppade och orsaka moralpanik i landet och kanske över hela världen. När han ritade teckningarna visste han att de skulle kunna orsaka stenkastning och bränder mot svenska ambassader i muslimska länder. Men han ansåg att det var värt det eftersom han också visste att det skulle få hans namn att lysa på kultursidorna. Det skulle inte vara något positivt som stod om honom. Han förstod att många skulle kritisera hans teckningar som fula, provocerande, onödiga, skändande osv. Teckningarna är nämligen ganska fula. Naturligtvis ligger det i betraktarens ögon att avgöra men Vilks har inte lagt ner någon större tid på sina teckningar. Det behövdes inte i detta fall. Han visste redan när han satte ner pennan mot pappret att detta skulle bli omdebatterade teckningar, att de skulle stoppas och att andra skulle resa krav på att de skulle hängas ut, oavsett hur de såg ut.

Men även om Lars Vilks helt och hållet valt att rita dessa teckningar för att få uppmärksamhet (hur mycket suspekt konst görs inte av den orsaken?) så har han fått igång en mycket viktig debatt. Han har delat Sveriges kulturelit mellan de som anser att bilderna ska publiceras och de som anser att de inte ska publiceras. De som vill publicera den är i regel personer på Bonniers redaktioner som på grund av sitt vurmande för judenheten anser att det aldrig är fel att försvara yttrandefrihet för dem som vill kritisera islam. De som inte vill visa den tillhör ungefär lika ofta vänstern och vurmar av olika skäl för islam och islamiseringen av Väst. Knappast någon av de etablerade kulturskribenterna vill publicera bilderna för att de helst enkelt är för yttrandefrihet. När Expressen valde att publicera rondellhunden så var det inte så förvånande. Tidningen publicerade Jyllands-Postens bilder också och har publicerat Elisabeth Ohlson Wallins skändande fotografier som framställer Jesus som en homosexuell tragisk figur. Men tidningen ville absolut inte publicera bilderna som ingick i den iranska konsttävlingen där konstnärerna ritade på temat ”Förintelsen”.

Efter att bilderna stoppats vid två olika utställningar, Sverigedemokraterna försökt vinna billiga poänger genom att kräva att Malmö kommun skulle visa bilderna och varenda tidning i hela landet uppmärksammat frågan kan man tro att Lars Vilks nått sitt syfte, oavsett vilket det var. Om man dessutom betänker att hans namn kommit upp på regeringsnivå där folkpartisten Cecilia Wikström riktat en fråga till justitieminister Beatrice Ask om möjligheterna att låta staten gå in och skydda utställningar som riskerar att hotas, så kan man ju tycka att Vilks borde vara nöjd nu.

Mitt i kaoset som uppstod beslutade sig tidskriften Minaret för att arrangera en diskussion och låta bilderna visas i anslutning till detta. Bilderna skulle visas av föreningen Sekulära muslimer i samverkan (Semus). Anledningen var att man ville skapa dialog istället för att bygga upp någon slags martyrstatus kring Lars Vilks och bilderna.

På Lars Vilks hemsida har man hela tiden kunnat följa händelserna och man har även kunnat se hur Vilks utmanats av etablissemanget och etablissemangets vänner. När en person skrev ”Varför inte rita Jesus som en elefant?” så ritade Vilks en sådan teckning och lade ut på sin hemsida. Även detta genererade viss uppståndelse men främst i form av arga brev till konstnären. Det är inte ovanligt at Jesus skändas och att framställa honom som en elefant är trots allt inte lika uppseendeväckande som att framställa Muhammed som en hund.

Den 21 augusti skrev Ingmarie Froman en artikel i Svenska dagbladet. Grundtanken med artikeln var att ta avstånd från Vilks teckningar och använda ett väl beprövat knep, att jämföra med judarna. Detta är en metod som alltid rotas fram när något vill bevisa hur utsatt någon grupp är. När pastor Åke Green kallade homosexualitet för en cancersvulst på samhällskroppen var det många från homosexlobbyn som vädjade till omvärldens sympati genom att jämföra med judarna. ”Tänk om han sagt att judarna är en cancersvulst, då hade det varit uppenbart”. Argumentet används överallt, det kan som i det förra fallet vara homosexuella men det kan även vara negrer, araber, muslimer, pensionärer, tandläkare, fastighetsskötare, ekorrar eller snuviga. När någon kastar fram orden ”men byt ut detta mot judarna” så är det som att skrika ”touche” i ansiktet på motståndaren. Diskussionen är över och det finns inte längre några motargument. Anledningen är att judarna har varit missförstådda, förföljda, hatade och förintade i två tusen år. Att säga något negativt om judar är idag det samma som att skjuta sig i foten. Judar kan helt enkelt inte göra något dumt eller felaktigt. Det är lag på det.

Froman menar att Vilks, för att vara konsekvent och verkligen visa att han står för yttrandefrihet, och inte främst är ute efter att hetsa mot muslimer för att de råkar vara muslimer, bör angripa även judarna.

Vilks påstår på sin hemsida att teckningarna ingår i en västlig tradition som ifrågasätter föreställningar om okränkbar helighet. Jag har därför ett anspråkslöst förslag till Vilks: varför inte rita en modern judesugga?

Normalt hade därmed Lars Vilks backat nu och sprungit i väg till sitt naturreservat och spikat ihop bräder som flutit in på stranden men Vilks är i detta sammanhang inte normal. Lars Vilks bemötte Fromans artikel redan samma dag på sin hemsida. Som svar på Fromans utmaning skrev Vilks:

Inte bör jag visa mig oäven och högdragen inför en sådan given uppgift. Varsågod Ingmarie Froman

Nedanför visas en teckning i samma stil som Muhammedhunden och elefant-Jesus men denna gång föreställande en fet sugga med en enorm krokig näsa. Bildtexten lyder:

Modern kapitaliststinn judesugga på väg ut för att böka sönder några fredliga byar (i Cézannes stil)

Vad kan man säga? Bilden med den tillhörande bildtexten är fantastiskt rolig. Framför allt för att den är så oväntad. Vilken annan konstnär som helst hade backat för länge sedan men Vilks tycks ta medias påhopp som utmaningar.

Skärmdump från Lars Vilks hemsida där han publicerat sin "Judesugga"

Naturligtvis lät inte reaktionerna vänta på sig. Även här har dock vissa reaktioner varit något oväntade. Det första som hände var att muslimerna som ville ha dialog och ställa ut Vilks rondellhundar drog sig ur. I dagens Expressen förklarar Mohamed Omar från tidskriften Minaret och Hooman Anvari från föreningen Semus att Vilks genom att rita en judesugga har gått ”över en viktig gräns” de menar att Vilks passerat gränsen för vad som är lagligt och anser att Rondell-Mohammed kan diskuteras ur en etisk vinkel medan judesuggan blir en juridisk fråga. Semus säger sig inte vara beredda att bidra till ökad antisemitism i samhället och därmed är en utställning nu otänkbar. Lustigt i sammanhanget är ju att det inte varit diskussion om att ställa ut judesuggan utan bara bilderna på rondellhundarna som på sin höjd skulle kunna bidra till islamofobi som det populärt kallas, något som Semus tydligen är beredda att bidra till spridning av.

Man väljer inte bara att stoppa hundutställningen utan även dialogen eftersom det ”vore etiskt oförsvarbart att legitimera antisemitism genom att framträda i en dialog med ´judesuggans´ upphovsman. Det vore varken etiskt, ändamålsenligt eller omdömesgillt för någon av oss att fullfölja utställningen och/eller dialogen med Lars Vilks”.

Expressens kultursida
I dagens Expressen förklarar Omar och Anvari att de inte vill befatta sig med Lars Vilks

Det sista har inte sagts om Lars Vilks än. Sannolikt skickas det inom kort ut ett pressmeddelande från någon politiker hemmahörande i Folkpartiet eller liknande parti som deklarerar att politikern gjort en anmälan om hets mot folkgrupp och ett fördömande av judesuggan. Jag tror inte längre att Lars Vilks kommer att vika sig. Han kommer nog istället stånga huvudet blodigt i sin strid mot väderkvarnarna. Kampen för yttrandefrihet har plötsligt fått ett nytt ansikte utåt. Lite oväntat är det en man som tidigare mest varit känd för att rota i drivved men att det är en konstnär är inte lika oväntat.

Sannolikt är i alla fall att Lars Vilks i framtiden inte främst kommer att vara känd för Landonien. Hans namn kommer istället vara förknippat med dumdristigt mod i kampen för yttrandefrihet. Hans insats kommer inte att glömmas bort, vare sig av de som önskar inskränkningar i yttrandefriheten eller av oss som tror på fri debatt. Kanske kan hans ständiga attacker och provokationer mot maktens män och kvinnor lämna djupa spår i debatten. Kanske kan landet bli lite friare, eller så skapas ytterligare begränsningar i yttrandefriheten. Oavsett vad som händer så blåser förändringens vindar. Vilks har satt saker i rullning. Det kanske inte kommer att märkas några enorma förändrar idag men Lars Vilks har fått igång en viktig debatt och förhoppningsvis inspirerar han andra att stå emot etablissemanget.

Vi får garanterat anledning att återkomma till Lars Vilks.