Publicerad: 2007-07-09den-svenske.com

Fp vill att företag ska ta hand om dina sjuka barn

Folkpartiets ekonomiska talesman Karin Pilsäter vill ändra på reglerna om tillfällig föräldrapenning, så kallade VAB-dagar. Idag kan en förälder, eller annan anhörig, få ut tillfällig föräldrapenning genom att stanna hemma från sitt arbete för vård av sjukt barn.

I rapporten Mellan glastak och skurgolv – klämda kvinnor i det klämda Sverige presenterar Karin Pilsäter sina visioner.

Tillfällig föräldrapenning (det som ofta kallas vård av barn, VAB, i debatten) bör kunna användas som delbetalning för barnpassning. Försäkringen kommer därmed inte längre på samma sätt bidra till att öka könsskillnaderna på arbetsmarknaden. Det innebär inte att vi rekommenderar föräldrar att låta andra ta hand om deras sjuka barn, men vi tror att staten bör hålla sig så neutral som möjligt till de olika möjligheterna. För de fall försäkringen används som delbetalning för barnomsorg ska den beräknas som en genomsnittlig föräldrapenningersättning inklusive arbetsgivaravgift. Tillfällig föräldrapenning premierar ledighet. Möjligheten att i stället köpa tjänster kommer leda till att unga kvinnor i mindre utsträckning än med dagens system betraktas som opålitlig arbetskraft. Förslaget skulle vara till särskilt stor nytta för ensamstående föräldrar.

Tanken är alltså att de allt mer upptagna föräldrarna inte ens ska behöva stanna hemma hos sina barn när de är sjuka. Istället ska man anlita en firma. I propaganda har det hetat att föräldrarna kan välja att ge sina VAB-dagar till barnets mormor eller morfar men i verkligheten kommer det innebära att daghemsverksamheten sväller än större och att barnen inte ens får träffa sina föräldrar när de är sjuka utan istället förpassas till en privat firma som anställer outbildade personer som till låga löner ska passa barn med mässlingen för att barnets föräldrar ska få göra karriär.

Karin Pilsäter vill att föräldrarna ska lämna bort sina sjuka barn

Föräldrarna kan då arbeta ihop mycket pengar som sedan kan gå till att köpa TV-spel och andra nöjen åt barnen så de slipper umgås med dem de få timmarna mellan dagis och sovdags. Tanken är att arbetsgivarna ska känna säkerhet när de anställer kvinnor. Arbetsgivaren ska veta att de unga mammorna inte kommer stanna hemma för vård av sjukt barn utan att de oavsett barnens behov kommer att slita vidare på sina arbeten och tjäna kapitlet istället för sina barn. Tryggheten ska finnas hos arbetsgivaren och inte hos den uppväxande generationen.

Den socialdemokratiska politiken har tvingat ut mammorna i arbete när barnet bara är ett år, ibland ännu yngre. Barnets naturliga behov att vara nära sina föräldrar har hela tiden ignorerats av socialdemokraterna som påstått sig arbeta för kvinnornas och folkets bästa. Trots det så gick det förr att leva på en lön. Mannen (det var absolut oftast mannen) kunde arbeta och försörja kvinnan som var hemma med barnen. Idag går det sällan. Socialdemokraterna har vägrat se mammarollen som ett arbete utan istället bestämt att andra ska arbeta med att ta hand om barnen medan mamman ska springa till sitt arbete så fort som möjligt, helst direkt efter förlossningen.

I boken Tid för barn? av Per Kågeson refereras till forskning som menar att barnen inte är mogna att lämnas bort från sina föräldrar förrän vid treårsåldern. Några barn är naturligtvis mogna något tidigare och andra något senare. Att skapa en politik där barnen redan vid ett års ålder ska lämnas över till främmande händer och uppfostras av andra än föräldrarna är naturligtvis både vansinnigt och skadligt för barnen. Men vansinniga förslag väcker ofta ännu vansinnigare idéer när de första har fått gro in lite grann. Det är inte oerhört länge sedan som människor reagerade negativt på att föräldrar skulle behöva lämna bort sina barn till människor utanför familjen för kollektiv barnpassning på dagarna medan föräldrarna skulle tvingas att arbeta. Idag reagerar inte många när ett regeringsparti lägger fram förslag som gör det lättare för föräldrar att slippa ta hand om sina barn ens när de är sjuka.

Det politikerna gör är att bygga upp ordentliga klyftor mellan generationerna. Det är nödvändigt för ett samhälle där materiella tillgångar anses viktigast. De som läst Aldous Huxleys framtidsroman Du sköna nya värld nickar igenkännande när de ser hur samhället håller på att förvandlas. Kärlek till föräldrar och barn ska bytas ut mot kärlek till materiellt välstånd. Kärlek till en livskamrat ska bytas mot tillfälliga sexuella kontakter. Vi existerar för att producera och vältra oss i det personliga välstånd vi skapat åt oss själva.

Klyftorna blir allt mer påtagliga. Barn lämnas till uppfostringsfabriker tio timmar om dagen innan de kommer hem och uppfostras av mamma Nickelodeon och pappa Xbox. Har barnen varit riktigt skötsamma kan de få koppla av i bollhavet vid McDonalds eller njuta av ett nytt spel till Nintendot. Föräldrarna kan under tiden ägna sig åt sig själva. På dagarna arbetar de för att kunna skämma bort sina barn. På kvällarna sitter de och räknar ut hur de ska få det att gå ihop ekonomiskt. Kanske skulle man kunna arbeta lite extra? Någon tanke skänks inte åt deras föräldrar. De har sedan länge glömts bort på något ålderdomshem eller i en servicelägenhet där de passas upp av hemtjänsten fyra dagar i vecka då de får hjälp med den personliga hygienen och får frysen fylld med härliga sockrade halvfabrikat som hjälper gamlingarna att inte bli så långlivade och kostsamma. Livslågan är det första man tar och därefter kan det gå ganska fort att ta kål på gamlingen. Kanske sitter åldringen då och ångrar att hon aldrig tog sig tid för sina barn utan istället sände dem till dagis och lät andra sköta uppfostrandet. För när karriären är över så kan det bli så oerhört ensamt. Och att då räkna med att barnen, som nu gör egna karriärer, kommer på besök är nog lite för mycket begärt eftersom man aldrig brydde sig om dem när man hade en egen karriär att kämpa med.

Politikerna skapar ett rotlöst samhälle. Det är ingen slump. Om alla hela tiden kämpar efter att få det bättre så bryr de sig föga om vad som händer i samhället. De förvandlas till lydiga slavar som inte ens behövts lobotomeras.

Att förslaget kommer just nu beror på att det ska tas emot med glädje från såväl arbetande föräldrar som är trötta på snoriga ungar och från vänsterpartierna. Genom att kunna räkna barnpassningen som hushållsnära tjänster med rätt till de avdrag som det för stunden ger så hoppas Pilsäter att vänstern ska jubla över att till och med de mest fattiga arbetarna ska ha råd att välja bort sina barn.

Karin Pilsäter har själv tre barn som hon har delad vårdnad för. Uppenbarligen ärhon missnöjd med mammarollen då hon inte tycker att man ska ta hand om sina sjuka barn. Hon är en hårt arbetande karriärkvinna. I februari 2006 stoppades hon vid en rutinkontroll på väg till ett av tre inplanerade möten. Hon fick blåsa och det visade sig att hon körde med 0.3 promille alkoholhalt i blodet.

Relaterat

Tid för barn? av Per Kågeson
Du sköna nya värld av Aldous Huxley