Publicerad: 2007-07-08den-svenske.com

"Hatbrotten" utgör en obetydlig andel av brottsstatistiken

Den senaste rapporten om så kallade "hatbrott" i Sverge visar än en gång att denna kategori av brott utgör en mycket liten andel av all brottslighet i landet. I synnerhet utgör ideologiskt motiverade "hatbrott" en försvinnande liten del i statistiken. Trots det anförda ger statistiken ändå en överdriven bild av hur pass omfattande "hatbrottsligheten" är.

Sedan 1997 har det årligen publicerats rapporter om "hatbrott" i Sverige, ursprungligen under förevändningen att kunna kartlägga i vilken mån den så kallade "vit maktmiljön" låg bakom brottslighet riktad mot invandrare. Rapporterna har tidigare publicerats av Säkerhetspolisen (Säpo), men efter ett regeringsbeslut tog Brottsförebyggande rådet (Brå) förra året över ansvaret för statistikföringen avseende "hatbrott".

Den hatbrottslighet som beskrivs i föreliggande rapport grundas på gärningspersonens motiv till sin handling. För att ett brott ska bedömas som ett hatbrott krävs att gärningspersonen tillhör en definierad majoritetsgrupp och offret en definierad minoritetsgrupp. Hatbrott innefattar brott motiverade av gärningspersonens negativa inställning till utländsk bakgrund – i denna kartläggning hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund, religiös tro – i denna kartläggning muslimsk eller judisk tro eller sexuell läggning – i denna kartläggning homosexualitet.

Främlingars brottslighet mot etniska svenskar återfinns alltså inte i statistiken. Ett invandrargäng som misshandlar en svensk pojke till döds eftersom de hatar och föraktar svenskar begår alltså inte något hatbrott, vilket däremot en tioårig svensk pojke gör om han av någon anledning skulle klottra ett hakkors någonstanns. I den senaste rapporten utgör muslimer en av de "definierade minoritetsgrupper" som kan utsättas för "hatbrott", men av någon anledning tas även brott med som begås av muslimer riktade mot judar. Då är muslimer plötsligt att betrakta som en "definierad majoritetsgrupp", men denna och liknande brottslighet särredovisas inte på något sätt utan bakas in i övrig statistik.

Rapporten baseras på antalet anmälda brott där motivet anses kunna utgöra ett "hatbrott". Sammanlagt 3259 sådana brott anmäldes under år 2006 och i 1037 fall fanns det vid något tillfälle en skäligen misstänkt person. Rapporten säger emellertid ingenting om hur många som verkligen dömts för något brott eller i vilken utsträckning brott verkligen kunnat styrkas. Det ger upphov till en överdriven bild av antalet brott som verkligen begåtts. Om någon exempelvis anser att glassen Nogger Black utgör hets mot folkgrupp så registreras anmälan som ett "hatbrott" i statistiken, även om ärendet omgående skulle läggas ned. Rapporten ger även exempel på hur en utländsk kvinna fått sin bil vandaliserad och att hon i sin anmälan fruktar att det rör sig om ett "rasistiskt" brott, enbart eftersom ingen annan bil på samma gata hade vandaliserats, en anmälan som alltså i statistiken utgör ett "hatbrott".

I media framställs ofta våldsbrott som typiska hatbrott, medan rättsväsendet oftast i stället talar om hets mot folkgrupp och olaga diskriminering. I denna rapport är bilden annorlunda. Den största brottskategorin är olaga hot/ofredande, som är nästintill dubbelt så stor som den efterföljande kategorin våldsbrott. Majoriteten, 62 procent, av hatbrotten år 2006 har således andra brottskategorier än de som framställs som stereotypa.

BRÅ:s rapport ger följande som exempel på ett typiskt ideologiskt "hatbrott":
"En okänd person har klistrat upp nationalsocialistisk fronts nazistiska affischer på bensinmackens tillhörigheter. Bland [sic!] finns en affisch där en mörkhyad man slår en kvinna".
Bilden visar i själva verket hur en svart man smeker en vit kvinna och varnar ur ett bevarandebiologiskt perspektiv för hur vår genpool riskerar att förintas på lång sikt om den beblandas med andra genpooler. Anmälan lades ned eftersom inget brott förelåg, men anmälan utgör inte desto mindre en del i hatbrottsstatistiken.

Media tenderar dessutom att framställa så kallade "hatbrott" som ideologiskt motiverade, men rapporten visar att endast runt nio procent av de anmälda "hatbrotten" är ideologiskt motiverade. Av sammanlagt 1224958 anmälda brott under 2006 påstods 304 brott vara ideologiskt motiverade "hatbrott", motsvarande 0,02 procent av alla anmälda brott. Av sammanlagt 98154 anmälda våldsbrott påstås 27 brott vara ideologiskt motiverade "hatbrott", motsvarande 0,03 procent av alla anmälda våldsbrott. Ett annat sätt att uttrycka saken på är att av 4030 anmälda brott så avser i genomsnitt ett ärende ett ideologiskt motiverat "hatbrott". Med andra ord framkommer av rapporten att så kallade "hatbrott", i synnerhet ideologiskt motiverade sådana, utgör en ytterst marginell andel av brottsligheten i landet.

Av de 304 anmälda ideologiska "hatbrotten" utgör två tredjedelar hets mot folkgrupp eller skadegörelse, vilket i betydande utsträckning innefattar anmälningar som lämnats in mot utdelade flygblad, uppsatta klistermärken eller publicerade artiklar. Flygblad som delas ut av Nationalsocialistisk front anmäls slentrianmässigt för hets mot folkgrupp. Oftast anmäls samma flygblad flera gånger, men den absoluta majoriteten av dessa anmälningar saknar grund varför ärendena läggs ned. Anmälningarna kvarstår dock i statistiken över anmälda ideologiska "hatbrott" och ger det felaktiga intrycket av att det begås fler brott än vad som verkligen är fallet.

"Hatbrottens" andel av de anmälda brotten under 2006
Kategori	Totalt anmälda brott	varav anmälda "hatbrott"	varav anmälda ideologiskt motiverade brott
Våldsbrott	98154	662 (0,7%)	27 (0,03%)
Olaga hot/ofredande	80746	1179 (1,5%)	58 (0,07%)
Skadegörelse	149874	105 (0,1%)	72 (0,05%)
Ärekränkningsbrott	8922	616 (6,9%)	11 (0,12%)
Hets mot folkgrupp	754	398 (53%)	127 (16,8%)
Övriga brott	886508	299 (0,03%)	9 (0,001%)
Summa	1224958	3259 (0,3%)	304 (0,02%)
(Källa: BRÅ)

Media försöker ständigt porträttera den nationella rörelsen som grovt kriminell och som ett problem för hela samhället. Detta genom att framhäva alla möjliga och omöjliga brott som "nazistiska" samtidigt som annan brottslighet inte alls får samma uppmärksamhet. När anarkister slänger sten på poliser lyder tidningsrubrikerna "Våldsamt upplopp vid nazistdemonstration". När en 16-årig indian för två år sedan mördade nio personer och sedan tog livet av sig själv på en amerikansk skola så var det enligt media för att hylla Hitler, trots att ingenting överhuvudtaget gav stöd för ett sådant påstående.

Om vi ponerar att media hade rätt angående att nationalister i stor utsträckning är kriminella och står för någon betydande del av brottsligheten i landet så torde väl det å andra sidan enligt medias logik innebära att nationalister blir särskilt diskriminerade och är utsatta för ett strukturellt förtryck? Det är åtminstone den gängse förklaringen media använder för alla andra grupper som av någon anledning faktiskt är överrepresenterade i brottsstatistiken.

Verkligheten visar hursomhelst att den nationella rörelsen även när statistiken är missvisande till dess nackdel om något är underrepresenterad i brottsstatistiken och att så kallade "hatbrott" överlag utgör en väldigt ringa andel av de brott som begås i landet. Det exempellösa fokus som media lägger på dessa brott beror med andra ord inte på att de utgör ett alarmerande eller särskilt omfattande samhällsproblem. Snarare lägger de detta fokus för att undvika och avleda uppmärksamheten från långt värre samhällsproblem.