Publicerad: 2007-06-22den-svenske.com

Polismördaren hade antinazistlitteratur – vad bevisar det?

Den 55-årige man som i onsdags sköt ihjäl polismannen Fredrik Widén är av naturliga skäl i dagarna föremål för medias spekulationer. Att det inte är första gången han dödar en människa samt att han verkar lida av psykiska störningar har lett till diskussioner om rättsväsendet och psykiatrin i Sverige.

Av någon märklig anledning har media valt att inte skriva ut namn på mördaren vilket man var snabba med förra gången poliser blev skjutna i Sverige. den-svenske.com väljer att inte heller hänga ut mannen men kan bekräfta medias bild av att det tycks röra sig om en svensk man. Mannens namn är i alla fall svenskt.

Men ett och annat sidospår har också dykt upp i den massmediala beskrivningen av fallet. Ett sådant sidospår är att mannen när han greps 1994, misstänkt för mord (han dömdes sedermera den 19 maj för dråp och dråpförsök)ägde böcker. Dagens Nyheter publicerade igår en artikel på internet med namnet ”Nazistisk litteratur hittades hos 55-åringen”. I artikeln skriver man bland annat: ”Vid husrannsakan i mannens bostad hittades mängder av knivar, tillsammans med nazistisk litteratur och manualer i närstrid”. Göteborgs-Posten skriver att polisen i mannens bostad fann ”litteratur av nazistisk karaktär”. Expressen berättade för sina läsare att det i beslagsprotokollet berättas att man hos mannen tagit ”mängder med böcker och tidningar om vapen och närstrid samt nazistisk litteratur”. På ett annat ställe i samma artikel heter det att det vid husrannsakan ”hittades mängder av vapen, en hagelbössa och nazistisk litteratur”.

den-svenske.com har kontaktat samtliga journalister som skrivit om den ”nazistiska litteraturen” och frågat om vad det rör sig om för titlar. Svar har uteblivit. Men idag publiceras en ny artikel i Expressen med namnet ”Mobboffret blev misstänkt mördare”. I artikeln får vi veta att det i ”bokhyllan stod nazistisk läsning: ’Nazismen i dokument’, ’Min kamp’ och ’Hitler’.” Plötsligt har vi alltså något att gå efter.

Nazismen i dokument är författad av antinazisten Stig Jonasson. Boken utkom första gången 1966 och har sedan kommit i ytterligare fyra upplagor. Alla utgåvorna har släppts på Prisma förlag. Boken inleds med följande meningar:

När Adolf Hitler blev rikskansler i Tyskland 1933 innebar det för många en chock. Hur kunde en så absurd figur ta makten mitt i Europa, i ”kulturlandet” framför andra?

Stig Jonasson har skrivit flera andra böcker om nationalsocialismen och är alltid tydlig med sitt motstånd mot ideologin. När det kommunistiska förlaget Hägglunds förlag 1992 släppte boken Mein Kampf av Adolf Hitler som pocketbok föll det sig därmed naturligt att Stig Jonasson skrev en inledning. Om det är den utgåvan som fanns hemma hos den misstänkte polismördaren är osäkert. Men eftersom boken såldes i nästan alla bokaffäreren tid före gripandetså är det inte otroligt att det är den versionen han inhandlat. Oavsett vilken utgåva det rör sig om så måste man komma ihåg att boken trots allt släppts av ett kommunistiskt förlag och att utgivningen fått stöd från vänstergrupper som Folket i Bild samt att boken köptes av nästan 10 000 svenskar innan upplagan drogs in och eldades upp av svensk polis.

Den tredje boken är naturligtvis svårare att veta vilken det är. Det finns många böcker som heter Hitler. En författades av S. Dmitrievsky släpptes av Svea rikes förlag 1934. En annan författades av Erik Arrhén och kom 1932 på Norsteds förlag. Men oavsett hur många titlar det finns med namnet Hitler så är det en som är betydligt mer såld än alla andra. Boken Hitler – En studie i tyranni av Alan Bullock. Boken beskrivs som ett antinazistiskt standardverk.

Man kan alltså snarare betrakta den misstänkte polismördarens boksamling som antinazistisk litteratur. Dessutom vet vi ju inte vad han mer hade i bokhyllan. Expressen avslöjar att en bok med titeln Poor Man’s James Bond fanns. Boken finns i flera delar och liknar boken Anarkistens hemkokbok och säljs ofta på samma ställen. Om han hade böcker av vänstersinnade författare som Sjöwall och Wahlöö, Nesser eller Guillou lär vi aldrig få veta eftersom polisen inte lär ha beslagtagit denna litteratur. Osäkert är också om mannen ägde något exemplar av Bibeln men eftersom DN inte toppat någon artikel med rubriken "Kristen litteratur hittades hos 55-åringen" så får man väl anta att någon bibel inte fanns i hemmet. Hur tolkar man i så fall det? Om det inte fanns någon bibel så måste hanväl ha varit antikristen?

Men vad spelar det då för roll att han hade antinazistisk litteratur? Knappast någon alls. den-svenske.com kommer inte dra några stora växlar av att polisen hittat antinazistisk litteratur hos den misstänkte polismördaren som mördat två svenskar. Vi tror att man kan läsa böcker utan att nödvändigtvis sympatisera med allt som står. Vi på redaktionen har både nationalistisk och antinationalistisk litteratur liksom opolitiska böcker. Även om man har en bok om fiske i bokhyllan så innebär det inte att man är en fiskare och att man läst en bok om ADHD innebär inte att man har det. Att den misstänkte polismördaren hade några antinazistiska böcker i sin hylla tolkar vi sålunda inte som att han nödvändigtvis var antinazist och knappast som att han skulle ha sympatier för nationalsocialismen som media försökt antyda.

Vi hoppas att de judiskägda tidningar som hittills skrivit om den ”nazistiska litteraturen” berättar om alla böcker som fanns i mannens bokhylla liksom vi innerligt hoppas att inte någon på dess redaktioner äger Alan Bullocks Hitler – En studie i tyranni. Sådana kopplingar vore inte snygga för en tidning som vill verka antinazistisk.