Publicerad: 2007-06-08Meister Eckehart

Den kvinnliga

För en tid sedan stod det att läsa i kvällstidningarna om hur en kvinnlig direktör dömts till sex månaders fängelse för sexuellt utnyttjande av barn och sexuellt utnyttjande av underårig. Kvinnan hade dessutom haft ett flerårigt förhållande med den minderårige pojken och fött hans barn.

Vid en närmare efterforskning i fallet stod det snabbt klart att den kvinnliga "direktören" i själva verket driver ett mindre hunddagis. Med tanke på den sensationalism som ständigt genomsyrar media så var väl det knappast någonting att förvånas över, men i berättelsen så döljer det sig så oerhört mycket mer. I bakgrunden framtonar ett av de fall där media engagerat sig mest för att förmå ett utländsk barn att få stanna kvar i landet trots att hans uppehållstillstånd löpt ut och han borde utvisas. Genom att sprida en rad lögner till det svenska folket och till svenska myndigheter så bistod media med andra ord en kvinnlig hebefil i hennes strävan att få hålla kvar en pojke i landet som hon utnyttjade sexuellt.

Den kvinnliga "direktören" Carla Köncke är för det första inte svenska som flera media gjort gällande, utan hon föddes i Argentina och flyttade senare till Sverige. Här gifte hon sig med en svensk man med vilken hon fick två barn. I samma veva som ett tredje barn var på väg valde Köncke år 2003 att bli fostermamma till Gustavo Marenales, en då knappt 14-årig pojke från Uruguay. Vad de övriga intet ont anande familjemedlemmarna inte visste om var att Gustavo var far till det tredje barnet och att han och Carla haft ett sexuellt förhållande sedan han var 12 år gammal, ett förhållande som de fortsatte ha bakom ryggen på övriga familjemedlemmar.

När Gustavo Marenales befunnit sig i Sverige i två år utan några giltiga uppehållsskäl beslutade Utlänningsnämnden att han skulle utvisas ur landet. Det blev upptakten till intensiv massmedial kampanj för att "rädda" Gustavo från att utvisas helt i enlighet med rådande lagstiftning. Gustavo gjordes till en symbolisk martyr för det ondskefulla, rasistiska svenska samhället i flera subjektiva och oreflekterade artiklar och nyhetsinslag i bland annat TV4, SVT, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Enligt media var Gustavo Marenales ett utsatt gatubarn som Carla Köncke tilldömts vårdnaden för i Uruguay eftersom han for så illa där. Carla beskrevs som en hjältinna som stod upp för de utsatta. En protestlista som samlade över 9000 underskrifter upprättades i Nacka till stöd för att Gustavo skulle få stanna kvar i landet. Därefter gjordes en kovändning i ärendet och han fick uppehållstillstånd, till synes enbart till följd av medias påtryckningar och snyftreportage.

Gustavo Merenales vill stanna

Den bild som media målade upp bestod dock av en rad lögner. Carla Köncke var personlig vän med Gustavo Marenales familj, som är en av Uruguays mer framstående familjer. Marenales var med andra ord inget gatubarn utan hade till och med en egen lägenhet som han föräldrar betalade för. Köncke hade heller inte tilldömts vårdnaden om pojken, utan av allt att döma lurade de i Gustavos familj att han skulle flytta till Sverige för att fortsätta sin utbildning här. Det egentliga syftet var dock hela tiden att Köncke skulle kunna fortsätta sitt sexuella förhållande med den minderårige pojken.

I media märks idag inte ett enda spår av självkritik eller eftertänksamhet, nu allteftersom de verkliga omständigheterna i fallet Gustavo Marenales börjar bli kända. Minst lika anmärkningsvärt är dock att media helt utan kunskap eller närmare efterforskningar om de verkliga förhållandena unisont valde att porträttera och rapportera om fallet så som de gjorde och utgav det för att vara sanningen. Hela ärendet är ett gott typexempel både på hur lätt det är att manipulera media och hur lättvindigt och lätt media har för att manipulera folkets uppfattning om allehanda händelser och ytterst hur de i en parlamentarisk demokrati besitter förmågan att manipulera politiska beslut.