Publicerad: 2007-05-11den-svenske.com

Tony Blair avgår som premiärminister

Den brittiske premiärtministern Tony Blair meddelade den 10 maj att han kommer avgå som partiledare och att hans sista dag på premiärministerposten blir den 27 juni i år. Avgångsbeslutet var väntat och redan förra året meddelade Blair att han tänkte avgå senast i september 2007.

Tony Blair har varit en av de mer tongivande personligheterna inom europeisk politik det senaste decenniet sedan han blev brittisk premiärminister 1997. Under sin tid som juridikstuderande blev han starkt troende kristen, något som haft betydelse för hans tid som politiker. En kort tid efter att han avslutat sina studier i Oxford 1975 blev han medlem i arbetarpartiet och gick omgående med i den sionistiska organisationen Labour Friends of Israel. 1983 blev den då 30 årige Blair invald i det brittiska parlamentet.

Under de konservativa regeringarna ledda av Margaret Thatcher och John Major satt Blair i arbetarpartiets skuggkabinett med ansvar för olika ekonomiska frågor. Den som framför andra hjälpte fram Blair var arbetarpartiets kommunikationschef Peter Mandelson, en öppet homosexuell jude, som bland annat lät Blair hålla flera viktiga tal inom partiet.

En viktig händelse som kom att ändra Blairs politiska liv var när partiledaren John Smith hastigt avled i en hjärtinfarkt 1994. Tilltänkt efterträdare var Gordon Brown, men Blair ansågs vara en mer karismatisk person och de två gjorde upp om att Brown inte skulle utmana Blair i utbyte mot att få ansvaret för arbetarpartiets ekonomiska politik. Inför valet 1997 framställde Blair sig själv som tillhörandes en ny generation av politiker och tryckte hårt på begreppet New Labour, som ursprungligen utvecklats av Peter Mandelson. New Labour innebar bland annat en mer liberal marknadspolitik, hårdare tag mot brottsligheten och en sänkt åldersgräns för homosexuella handlingar. I valet vann Blair en överväldigande seger mot de konservativa och inledde sin tid som premiärminister.

Efter valet framkom att Blair och hans kampanj i stor utsträckning finansierats av en fond kallad Labour Leader's Office Fund. Fonden hade upprättats av Michael Levy, en judisk mångmiljonär och nära vän till Blair. De två hade lärt känna varandra på en middagsbjudning hos den israeliske ambassadören Gideon Meir och presenterats för varandra av den gemensamme bekanten Eldred Tabachnik, ordföranden för Board of Deputies of British Jews. Förutom Levy kommer pengarna i fonden från de fyra affärmännen Sir Emmanuel Kaye, Sir Trevor Chinn, Bob Gavron och Alex Bernstein, samtliga judar. När Blair kommit till makten utnämnde han Levy till pär på livstid och gav baronstitlar till Gavron och Bernstein.

Lord Levy har sedan Blair blev premiärminister stått honom mycket nära och varit hans främsta källa till kapital. Levy, ledare för flera judiska och sionistiska organisationer, har också haft rollen som Blairs särskilda sändebud till Mellanöstern.

Den stora popularitet som Blair inledningsvis rönte har med tiden minskat. Framför allt är det hans nära samarbete med USA och beslutet att gå i krig med Afghanistan och Irak som lett fram till ett ökat missnöje bland stora delar av den brittiska befolkningen. Blair har också kritiserats för att han aldrig uppmanade Israel att upphöra sina bombningar av Libanon under konflikten mellan länderna 2006. Något förenklat kan man konstatera att allians med judiska intressen föranledde såväl hans uppgång som fall.

Trolig efterträdare till partiledar- och premiärministerposten är ekonomiminister Gordon Brown, samme person som Blair en gång i tiden snuvade på partiledarposten. En tilltänkt motkandidat var den unge judiske miljöministern David Miliband, men han har sagt sig inte vara intresserad utan stödjer istället Browns kandidatur.

Liksom Blair hade sin Levy så har Brown sin Cohen. Mångmiljardären Sir Ronald Cohen har sedan början av 2000-talet varit en av arbetarpartiets främsta finansiärer och är idag en av Browns främsta rådgivare. 2005 började Cohen finansiera Browns kandidatur till paritledarposten, vilken av allt att döma också kommer tillträde inom kort. Tony Blair avgår, men allting förblir ändå det samma i brittisk politik.