Publicerad: 2007-05-01Björn Björkqvist

Yttrandefriheten och dess begränsningar

Nationalsocialistisk fronts yttrandefrihetskampanj har fått en och annan att höja på ögonbrynen. Jag har därför för avsikt atti detta inlägg förtydliga kampanjens mål. Det är alltså ingen total genomgång av hur tryck- och yttrandefrihet kommer att fungera i ett nationalsocialistiskt Sverige.Detta kan möjligen ses som ett riktmärke men absolut inte som någon programpunkt eller absolut sanning.

Mindre insatta personer har menat att yttrandefrihet inte kan kombineras med nationalsocialism. Dessa personer tror att man måste göra likhetstecken mellan allt som hände i Tyskland under och före andra världskriget med hur Nationalsocialistisk front vill bygga upp sitt Sverige. Med samma dumma resonemang skulle dagens socialdemokrater vara tvungna att arbeta för tvångssterilisering, J-stämplar i judars pass, och indragningar av väldigt många tidningar som kritiserar händelser utomlands. Centerpartiet skulle arbeta för att ”underlätta tidig familjebildning”, ”landsbygdsungdomens bildningssträvanden” samt bevarandet av ”den svenska folkstammen mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement” och motverka invandring till Sverige av ”icke önskvärda främlingar”. Moderaterna å andra sidan skulle arbeta för inskränkningar i yttrandefriheten för dem som kritiserar utländska makter men även ett totalstopp för kritik av Gud.

Naturligtvis utvecklas ideologier och att arbeta för yttrandefrihet är ett naturligt steg för nationalsocialismen. Nu kanske någon invänder och menar att Nationalsocialistisk fronts punkt 14 i sitt politiska punktprogram går mot de yttrandefrihetssträvanden som partiet nu säger sig arbeta för.

14. Statlig kontroll av i alla avseenden svensk media, med uppgift att hos vårt folk väcka och vidmakthålla viljan till arbete, endräkt, social pliktkänsla och nationalmedvetande.

Givetvis skulle denna formulering kunna tolkas som att samtliga medier ska vara statligt ägda men så är inte fallet. Grundtanken med denna punkt var, när jag var med om att skriva den 1997, att införa förhandscensur istället för efterhandscensur som vi har idag. Tanken är fortfarande lockande men den är idag svår att genomföra. Låt mig först diskutera tanken bakom punkten.

Förhandscensur är inget nytt. Det har funnits i både Sverige och utomlandstidigare såväl under tider av demokrati som utan. I korthet byggde detta på att en censor fick godkänna böcker och tidningar innan de blev publicerade. Den som var på väg att ge ut något som inte gillades av lagen blev därmed stoppad och förhindrad att ge ut sitt alster. Utan censorns stämpel var det svårt att få skriften tryckt och det var först efter att man tryckt den, trots att censorn inte gått med på det, som man kunde dömas för sitt tryckfrihetsbrott. Idag är det tvärtom. Ingen granskar det man skriver innan det börjat spridas. Lagarna är luddiga och det är inte bara så att ingen måste kontrollera det man skriver, inte får göra det. Liberaler som arbetar för yttrandefrihet (finns ett fåtal) fördömer förhandscensur eftersom de menar att det går emot yttrandefriheten. Dessa liberaler har aldrig dömts för något de sagt. Jag skulle vara mycket glad om jag kunde lämna in texter i förväg för att slippa dömas för vad jag sagt eller skrivit.

Punkt 14 är dock föråldrad. Det är jag den första att skriva under på. Idén kommer från de gamla svenska nationalsocialisterna och dåfannsinte samma ofantliga uppsjö av medier utan tiden liknade mer tiden dåförhandscensur funnits och, vill jag mena, ofta hade det fungerat bättre än att fängsla människor efter att de skrivit något som de inte kunnat kontrollera i förhand med lagen. Ännu 1997 när punkten skrevs fungerade den men sedan dess har oerhört mycket hänt. Internets genombrott med alla dess hemsidor och den enorma och ständigt växande bloggsfären har medfört att det idag är i det närmaste omöjligt att bedriva någon form av förhandscensur. I och med att utgångspunkten har förändrats så måste också lagarna ändras. Vi kan inte låsa fast oss vid något som hade varit möjligt förr.

Istället bör vi införa en frivillig förhandscensur. Dvs man ska ha möjlighet att, om man är tveksam, låta en censor läsa och godkänna texten. Har censorn godkänt texten så är det fritt fram att publicera den utan risk för ett efterkommande rättsspel. Ansvaret har sålunda förts över till staten.

För att lagen ska fungera så smidigt som möjligt bör alla hemsidor och bloggar registreras. De begränsningar av yttrandefriheten som kommer finnas kvar måste hållas och därför ska även bloggar registreras med ansvarig utgivare. På samma sätt ska TV-sändningar som riktas mot en svensk publik följa svenska lagar. Idag slipper exempelvis TV3 bry sig om svensk lagstiftning och kan exempelvis sända reklam som riktar sig till barn och spritreklam. TV-kanaler som ska sända mot en svensk publik ska följa svenska lagar på samma sätt som internetsidor som riktar sig mot en svensk publik idag följer svenska lagar.

Somliga har också missuppfattat kampanjen för yttrandefrihet som att NSF är för total tryck- och yttrandefrihet på alla plan. Så är naturligtvis inte fallet. Begränsningar måste finnas. Här har jag listat de begränsningar som jag kommer på. Möjligen kan ytterligare någon begränsning som jag gått förbi läggas till, ofta tänker man inte på somliga begränsningar som begränsningar av yttrande- och tryckfrihet. Olaga hot är ett sådant exempel. Hade det inte stått i grundlagen (idag) så hade det varit lagligt att hota genom sin tidning. Jag slänger därför in en brasklapp där jag meddelar att jag kan ha missat någon begränsning somjag anser skafinnas när jag nu presenterar de begränsningar som jag anser bör finnas.

Barnpornografi. Det bör vara olagligt att inneha barnpornografiska bilder och att sprida dem. Jag ärtveksam till att journalister ska få ha dem också. Jag finner ingen mening med det. De enda som bör få ha det är polisen för att kunna utreda brotten.

Spioneri. De paragrafer som finns mot spioneri bör vara kvar. Möjligen kan de ses över men i det stora hela är de bra.

Förtal och förolämpning bör gå samman i en punkt om Personangrepp. En enskild människa har väldigt lite att säga till om idag när de angrips verbalt i media. Medan folkgrupper får stöd av staten och innefattas av allmänna åtal så har inte enskilda detta stöd, deras mål måste drivas genom kostsamma civilmål vilket gör att man i praktiken kan förtala enskilda personer hur mycket som helst. JK kan gå in men det är väldigt sällan. Till skillnad från fallet med dagens ”hets mot folkgrupp” så ska det dock inte vara förbjudet att lägga fram saker om personer som är sanna men som möjligen är missgynnande för personen i fråga.

Copyright. Upphovsmannens rätt måste respekteras även om det innebär en ganska kraftig inskränkning i tryckfriheten. Den som författat en text, tagit ett fotografi, skrivit en melodi eller på något annat sätt skapat något konstnärligt ska ha rättigheterna till sitt verk. Lagarna som finns i dag är bra och bör behållas ungefär som de är.

Reklam bör inte riktas till barn. Barn är enlättlurad konsumentgrupp och därmed även fortsättningsvis reklam riktad till barn vara förbjuden. andra regler inom reklam, som att reklam inte får ljuga bör också vara kvar.

Uppvigling. Det bör även i framtiden vara olagligt att uppmana andra att begå brott. Exakt hur snävt lagen ska tolkas är svårt att säga idag. Exempelvis kan sägas att uppmaningar till vapenvägran tidigare åtalades medan åklagare och JK idag blundar för sådana uppmaningar. Det beror mycket på vilka frågor som ligger i hetluften. Det bör vara mer tydliga regler kring vad man får säga och skriva och vad som inte lämpar sig. Det värsta som finns är gummiparagrafer eftersom dessa endast ger staten möjlighet att låsa in obekväma människor genom att tolka om lagar från dag till dag. Syftet med lagar ska inte vara att låsa in människor man inte tycker om utan att skapa ett fungerande samhälle. Därför måste lagar vara tydliga.

Olaga våldsskildring. I Tryckfrihetslagen syftar detta brott på bilder av sexuellt våld och tvång. Denna lag bör vara kvar.

Olaga hot. I januari 2003 tillkom lagen mot olaga hot. Tidigare var det faktiskt lagligt att via sin tidning hota en annan människa (det talar väl sitt tydliga språk om hur de som stiftar lagarna idag tänker, i ett halvt sekel var det lagligt att hota människor till livet i sin tidning men inte att skriva att man ansåg att en folkgrupp var benägen att snatta). Naturligtvis ska det vara olagligt att hota människor till livet.

Övergrepp i rättssak. Även denna lag tillkom 2003 och bör vara kvar.

De lagar som jag är skeptisk till och som bör strykas är följande.

Brott mot medborgerlig frihet. Lagen tillkom 2003 och anledningen, när man studerar debatterna innan beslutet togs, tycks vara att hindra ”nazister” från att hota samhällets företrädare. Den som hotar någon för att försöka påverka den allmänna åsiktsbildningen gör sig skyldig till brott mot medborgerlig frihet. Förutom det faktum att det är betydligt vanligare att det är vänstern som begår denna form av brott (fast i regel aldrig åtalas) så är lagen onödig. Brott mot medborgerlig frihet bör gå in under olaga hot. Ett hot ska inte anses allvarligare om den som hotas är politiker eller skribent. Det är ungefär lika dumt som att den som slår en invandrare ska få längre straff än den som slår en svensk. Lagen ska vara lika för alla.

Personuppgiftslagen (PUL) behandlar databashantering och lägger sig i om man lägger ut namn på internet eller ifall man har register med namn. Lagen är totalt onödig. Skriver man olämpliga saker om människor på internet bör personangreppslagen eller olaga hot vara tillämpligt. Skriver man något som inte är hetsande eller förolämpande, eller som är ren fakta, bör man få skriva det. PUL-lagen rör bara privatpersoner då registrerade tidningar inte behöver följa den. Detta är också märkligt. Det borde vara betydligt större skada för en privatperson att hängas ut på aftonbladets löpsedel än på en privat hemsida som drivs av en konfirmandlärarinna i Småland. Hela lagen är ogenomtänkt och dålig och bör strykas.

Hets mot folkgrupp. Jag har diskuterat det så många gånger förut att det känns onödigt att gå in allt för djupt på det nu. Kort kan sägas att det som utmärker en folkgrupp är att de är flera stycken och således är starkare än en privatperson. Om det är jobbigt för en grupp att bli utpekad så borde det vara minst lika jobbigt för poliser eller bönder, två grupper som ständigt angrips. För den skull finns det inte många som menar att vi borde skydda skrån från att pekas ut som falska eller något annat. Det är säkert lika tråkigt för en golvläggare att få höra att alla golvläggare fuskar och tar ut överpriser som det är för en alban att få höra att albaner är tjuvaktiga.

Det sunda förnuftet säger dock att det är orimligt att alla albaner är tjuvaktiga, att alla judar är snåla eller att alla golvläggare fuskar. Att påstå att alla är på ett visst sätt framställer snarare den som påstår det som osaklig än den utpekade gruppen som dålig på något sätt. Att däremot konstatera att IQ-genomsnittet för en folkgrupp ligger på en viss nivå, eller att det visat sig att så många procent av bilverkstäderna fuskar, eller att så många procent från ett visst land i Afrika använder drogen khat är fakta och bör få diskuteras. Om det skulle vara felaktigt så bör det ändå få sägas eftersom det därmed är viktigt att myterna får diskuteras och krossas. Ingen vinner på att felaktigheter sprids, men om de inte får spridas öppet så riskerar de istället att spridas från mun till mun och bli tysta sanningar.

Liberalen John Stuart Mill formulerade det jag försöker säga på ett ypperligt sätt

Det utmärkande för den skada som vållas genom att man undertrycker en åsikt ligger däri att man sålunda begår en stöld från mänskligheten, från de efterkommande såväl som från de nu levande, från de som avviker från åsikten ännu mer än från de som hyser den. Om åsikten är riktig berövas de möjligheten att utbyta villfarelsen mot sanningen. Är den oriktig går de miste om en nästan lika stor förmån, nämligen den klarare insikt om och åskådligare bild av sanningen, som uppkommer då denna konfronteras med villfarelsen.

Detta gör lagen om hets mot folkgrupp oerhört farlig. Andra begränsningar handlar om att skydda en enskild människa från påhopp eller skydda landets säkerhet men debatten om invandringens konsekvenser eller andra folkgruppers inflytande är för viktig för att förbjuda.

Därför kämpar Nationalsocialistisk front för yttrandefrihet. Vi har inget att förlora på en öppen debatt. Vi vet att vi har rätt. Det är endast de som väljer att förbjuda debatten som har något att dölja.

Relaterat

NSF:s kampanj för yttrandefriheten