Publicerad: 2007-04-25Björn Björkqvist

Regeringen stödjer likriktningen inom media

Lena Liljeroth Adelsohn Sedan Stampen förra veckan meddelade att de köper upp Nerikes Allehandakoncernen med lokaltidningarna Nerikes Allehanda, Bergslagsposten, Motala/Vadstena Tidning och Karlskoga Kuriren och dessutom köper Hallands Nyheter som därmed ska gå samman med Hallandsposten så blir Stampen störst i Sverige på dagstidningar. Tidigare har företaget köpt upp Centertidningar och VLT-koncernen som drivs vid sidan om flaggskeppet Göteborgs Posten.

Innan köpet blir klart måste dock konkurrensverket godkänna köpet. Det är dock bara en formalitet. I takt med att fler och fler av landets tidningar ingår i ett fåtal stora företag så blir konkurrensverket mer och mer accepterande. Idag är det främst tre aktörer som växer på de små tidningarnas bekostnad, Stampen, Bonnier och Schibsted.

Regeringen som ytterst kan ingripa mot utvecklingen applåderar utvecklingen.

– Självklart vore det inte bra om alla medier hade en och samma ägare, men så är inte fallet. I dag är utbudet och mångfalden större än någonsin, säger medieminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) till tidningen Journalisten.

Detta är inte sant,senast förra veckan, innan Stampens senaste köp, var mångfalden större. Aktörerna blir alltså färre och färre. Två judiska företag växer sig allt större på marknaden och Sveriges medieminister talar om att utbudet och mångfalden är större än någonsin. Naturligtvis hänger detta inte samman med att kulturministern är gift med en jude.

Stampen

Samtidigt som Peter Hjörne låter driva sitt Stampen till nya höjder fortsätter Sveriges största medieföretag Bonnier sin expansion. den-svenske.com har tidigare berättat om hur Bonnier tagit över TV4. Företaget köpte tidigare tillsammans med Proventus majoriteten i företaget. Röster inom branschen talade då om att Proventus endast agerade bulvan åt Bonnier.

Bulvanköpet skulle förklaras med det avtal som TV4 har med staten. TV4:s sändningstillstånd bygger på att kanalen har många ägare. Ägandeförhållandena får inte ändras så att mångfalden försämras. Om man inte heter Lena Adelsohn Liljeroth bör det dock vara svårt att inte se att mångfalden försämrats vad gäller ägandestrukturen hos TV4. Under åren som gått har den ena ägaren efter den andra försvunnit. Natur & Kultur, MTG, LRF och Schibsted har försvunnit medan Bonnier ökat sin makt och till sist blivit envåldshärskare över Sveriges största reklamkanal.

Den sista affären med Proventus som mellanhand under en kortare period var således uppenbart en form av bulvan- eller transportköp för att mjuka upp konkurrensverk och regering i väntan på uppköpet. I mars ansågs det vara klart. Regeringen har nu förstått hur Bonnier anser att avtalet ska tolkas.

Medan alla sedan 1991 tolkat avtalet som att mångfalden inom företaget inte får rubbas så har nu regeringen kommit på att det egentligen ska tolkas utefter hur mångfalden utanför företaget påverkas. Den gamla tolkningen om att TV4 förbinder sig att ha många ägare förkastas.

- Det går att tolka sändningstillståndet så, men det går också att tolka som det som att handlar om ägarförändringar som sker på marknaden, säger Carl Johan Swanson, politiskt sakkunnig på kulturdepartementet till Dagens Media.

Det Lena Adelsohn Liljeroths rådgivare menar är att sändningsavtalet ska tolkas som att TV4 inte ska försämra mångfalden på den övriga mediemarknaden.

- 2006 avnoterades TV4 från börsen. Konkurrensverket lämnade den koncentrationen utan åtgärd. Vi gjorde bedömningen att sändningstillståndet bör ses i ljuset av hur mediemarknaden utvecklas i stort Idag har vi 40 tv-kanaler i marknätet varav tio fria. Vi har gjort bedömningen att inte ägarförhållandena i TV4 inte är något problem, säger Swanson vidare.

Med regeringens nya tolkning av sändningsavtalet kan inget hindra Bonniers köp och avtalet i sig är också helt meningslöst. Swanson menar också att det egentligen är socialdemokraternas fel att Bonnier nu äger hela TV4. När företaget 1997 gick in som delägare i TV4 var Marita Ulvskog ansvarig för kulturdepartementet och när ägandet ökade (till 29,3 procent vilket gjorde Bonnier till den största enskilda ägaren) 2004 leddes departementet av juden Leif Pagrotsky som dock krävde att juden Daniel Sachs från judarna Bonniers allierade i Proventus som ägs av juden Robert Weil.

- Ägarkoncentrationen skedde snarare när Bonnier gick in i TV4 1997 eller 2004 då Bonnier stärkte inflytandet ännu mer, säger Swanson urskuldande som om det är okej att bryta mot lagen om någon annan gjort det tidigare och som om skillnaden mellan 29,3 procent och 98,9 vore obefintlig.

Naturligtvis finns det också kritik mot den senaste tidens uppköp. Journalistförbundet tillhör dem som protesterat.

– Det är ett stort bekymmer att det hitintills har varit så tyst i den allmänna debatten kring de senaste stora affärer inom media som har genomförts där också Bonniers övertagande av TV 4 och utförsäljningen av Centertidningarna måste räknas in, säger Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén på förbundets hemsida.

Att det varit så tyst är naturligtvis inte underligt. Debatten brukar föras i media. Om nästan alla tidningar ägs av de företag som debatten berör så blir det svårt att debattera händelserna. De journalister på andra tidningar som kan tänka sig en karriär i framtiden är inte heller sugna på att angripa de stora företagen som snart är de enda arbetsgivarna för landets journalister.

Därmed uteblir debatten. Sverige genomgår just nu en tyst revolution. Ett fåtal borgerliga judiska aktörer dominerar totalt mediemarknaden och köper upp allt större andelar. Debatten blir likriktad och samhället förändras naturligtvis i den riktning som dessa individer önskar.

Den som inte inser att detta är skadligt kan tänka hur han/hon hade reagerat om två saudiarabiska aktörer ägde större delen av Sveriges tidningar och biografer och sakta men säkert utökade sin makt också över TV-kanalerna och radiokanalerna.

På vilket sätt gynnar det Sverige och svenskarna att andra än etniska svenskar äger landets medier?