Publicerad: 2007-03-22Daniel Höglund

Den demokratiska yttrandefrihetens dilemma

Demokratin vilar på illusionen att medborgarna lever i frihet och att alla andra statsskick per automatik innebär förtryck, fängslande av oppositionella och en statlig kontroll som kväser varje tanke som ifrågasätter staten eller dess förehavanden. Demokratin är på detta sätt genialisk då den mycket effektivt får invånarna att tro att de lever i ”den enda friheten” samtidigt som staten är fullt förmögen att utföra de förtryckande handlingar som den tillskriver andra statsskick. Idag fängslas personer för att de är alldeles för tydliga i sin kritik av staten och det demokratiska samhällsbyggandet. Givetvis påtalas inte detta rakt ut som en grund för de fängslande domarna, utan man dömer för att ”skydda demokratin”, eller för att ”skydda utsatta grupper”. Man ser till att personer som inte är politiskt korrekta blir av med sina arbeten, inte för att deras åsikter på något sätt påverkar arbetet, utan för att tydligt visa att åsiktsfriheten är total i demokratin, men att man givetvis kommer att straffas om man inte följer den demokratiska linjen. Skolungdomar är fria att tycka vad de vill, men om de hyser icke-demokratiska åsikter straffas de genom att inte få godkänt i olika ämnen. Alla människor skall enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna ha rätt att ansluta sig till fackförbund, men de som inte är demokrater utesluts givetvis. Den orwellska verklighet vi lever i idag är otroligt tydlig och knappast svår att genomskåda, något som allt fler också gör. Statsskick som är tvungna att bygga på förbud, som måste lagstifta för att inte korthuset skall välta, är dömda att gå under. Visst går det att förbjuda åsikter och straffa yttranden under en historiskt kort period men i det långa loppet går det inte, i synnerhet inte då tekniken idag erbjuder åsikter och forskningsresultat att spridas i mycket stor omfattning på internet. Detta är demokratins dilemma, det går i viss mån att stoppa uppgifter från att spridas genom att straffa de främsta kämparna som arbetar med att sprida dem, men åsikten som sådan kan de inte tysta. De arbetssätt som de använder för att kväsa opinionen kan givetvis verka negativt för de privatpersoner som döms men med den tydlighet som dessa arbetssätt visar upp att demokratin inte tål att kritiseras så verkar dessa domar och förtryckande handlingar snarare på så sätt att de ännu tydligare visar demokratins brister för allmänheten. Där det råder förbud kommer det alltid finnas ett intresse av att ta reda på varför. den-svenske.com arbetar i fronten för att sprida fakta som tydligt påvisar bristerna i demokratin samt det samhälle de styrande driver fram och på grund av det har nyhetssidan och dess medarbetare anmälts otaliga gånger. Björn Björkqvist, skribent på den-svenske.com och drivande inom Logik Förlag, har tidigare dömts till fängelse för att offentligt ha sagt ” Jag tror inte jag är ensam om att må dåligt när jag läser om hur svenska tjejer våldtas av invandrarhorder” vilket om något visar tydligt att kritik av det samhälle demokratin skapat inte är uppskattad. Björkqvist dömdes sedan återigen till fängelse på grund av att han varit ansvarig för att en artikel publicerats på den-svenske.com, som påtalat att forskning fastslagit att det finns skillnader i generell intelligens mellan olika människoraser. Göran Lambertz, JK Demokratins dilemma när det gäller yttrandefriheten visar sig återigen tydligt i ett beslut som nyligen togs gällande en artikel på den-svenske.com. Hur förbjuder man yttringar och kallar det yttrandefrihet i samma mening? Justitiekansler (JK) Göran Lambertz, som är allt annat än ovillig att driva åtal mot Nationalsocialistisk front och förkämparna inom partiet, erhöll nyligen en anmälan angående tryckfrihetsbrottet ”hets mot folkgrupp” på grund av artikeln ”Kan svarta skapa välmående samhällen?" skriven av Henrik Garfvé. Anmälaren, Thomas Knutberg, menar att artikeln skulle visa missaktning mot svarta och i sitt beslut skriver även JK att ”Den anmälda artikeln innehåller flera negativa uttalanden om svarta, bl.a. att de skulle ha lägre IQ än andra grupper av människor”. Detta påstående stämmer dock inte då det inte framförs några negativa uttalanden om svarta på grund av att forskning visar att de generellt har lägre IQ än européer och asiater utan snarare handlar artikeln om hur denna generellt lägre IQ kan verka negativt när det gäller byggandet av väl fungerande samhällen.
Det mest intressanta i JK:s beslut är dock inte felaktigheterna som omfattar det utan att han valt att inte inleda någon förundersökning mot den-svenske.com med förklaringen att en fri debatt måste få förekomma.

Vid bedömningen av om uttalandena i artikeln kan anses utgöra hets mot folkgrupp måste beaktas att syftet med införandet av lagstiftningen om hets mot folkgrupp inte var att motverka debatt eller kritik av skilda företeelser. […]Enligt den s.k. instruktionen i 1 kap. 5 § YGL åligger det den som har att vaka över efterlevnaden av denna grundlag att bl.a. ha i åtanke att yttrandefriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick. Häri ligger en hänvisning till de syften som motiverar en vidsträckt yttrandefrihet, nämligen att den skall säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande (jfr 1 kap. 1 § andra stycket YGL).

Detta låter givetvis vackert i varje demokratiskt öra och i många fall skulle det säkert kunna tas som ett bevis på att yttrandefriheten visst existerar i ”den fria demokratin”; läser man vidare i domen ser man dock ganska snart att detta knappast är ett avvikande beslut när det gäller den demokratiska yttrandefriheten, utan att det följer tidigare nämnda orwellska anda.

Den aktuella artikeln utgör i huvudsak en recension över en artikel som en ugandisk journalist fick publicerad i afrikanska nyhetsmedier och där temat var att hitta svaret på frågan ”Varför det svarta folket har förblivit underutvecklat”. De negativa omdömen om svarta som förmedlas genom den anmälda artikeln utgör således en återgivning av vad bl.a. den ugandiske journalisten kom fram till i sin egen artikel. Innehållet i artikeln ger inte intrycket att artikelförfattaren sympatiserar med de slutsatser som dras i de bakomliggande artiklarna. Syftet med publiceringen av den anmälda artikeln kan därför inte sägas ha till syfte att hetsa mot svarta utan att skapa debatt kring en känslig fråga.

I klartext skriver alltså JK att debatt och kritik måste få framföras men att om Henrik Garfvé uttryckligen gett stöd för den ugandiske journalistens förklaringsmodell till det afrikanska förfallet så hade det varit grund för en förundersökning i stil med den som nyligen dömde Björkqvist till fängelse. Återigen ges alltså prov på hur lagarna instiftats för att straffa de som motarbetar statsskicket genom att det är totalt ointressant vad en svart person har att säga om andra svarta medan ett öppet deklarerat stöd för denna teori med största sannolikhet skulle ge fängelse för en nationalsocialist. Demokratins brister håller på att slita sönder densamma och den allt mer inskränkta yttrandefriheten är ett tydligt tecken på den desperation makthavarna känner när alternativet röner allt större framgångar och får fler och fler anhängare.