Publicerad: 2007-01-09Daniel Höglund

Recension av Ras och IQ - 30 års forskning

I den nuvarande samhällsordningen vore det allt annat än korrekt att påstå att all forskning uppmuntras eller ens tillåts att diskuteras på ett öppet och objektivt sätt. I den politiskt korrekta strävan efter att hävda "allas lika värde" samt total jämlikhet inom alla områden, och då i synnerhet när det gäller ras eller kön, så är det minst sagt känsligt att presentera vetenskapliga uppgifter som redovisar sådana saker som att alla faktiskt inte är lika eller att kvinnors och mäns förutsättningar skiljer sig radikalt inom en rad områden. De som vidare uppmärksammar att det i allra högsta grad förekommer raser även inom mänskligheten, och att dessa har såväl fysiska som psykiska särdrag, riskerar att fängslas. Idag görs allt för att de luftslott som den politiskt korrekta dogmen vilar på inte skall rämna och då krävs ett tystande av samtliga som inte väljer dogmen framför verkligheten.

Nyligen dömdes Björn Björkqvist, förläggare på Logik Förlag, till två månaders fängelse för att bland annat ha varit ansvarig för att en artikel, författad av Meister Eckehart, blivit publicerad på den-svenske.com. Artikeln, som är ett svar på en debattartikel som förnekar existensen av mänskliga raser, framlägger en del av de dokumenterade skillnaderna mellan raserna och detta sågs inte med blida ögon av en domstol som, utan att motivera sitt domslut, dömde Björkqvist till lagens strängaste straff.

Björkqvist är dock en person som inte låter sig tystas på grund av politisk motiverade domar så när Henrik Garfvé meddelade att han arbetade på en skrift som analyserar forskningen angående rasliga skillnader i intelligens var det självklart att Logik Förlag skulle släppa skriften. Henrik Garfvé och Meister Eckehart har sedan lagt ner ett omfattande och gediget arbete på skriften och jag har glädjande nog varit en av de som haft förmånen att kunna följa hur projektet utvecklat sig.

Ras och IQ - 30 års forskning är en analys av en minst sagt intressant debatt som publicerats i den ansedda tidskriften Psychology, public policy and law. Debatten avhandlar rasliga skillnader i intelligens och består av en 60 sidor lång artikel som sammanfattar de senaste 30 årens forskning i ämnet, skriven av de båda professorerna i psykologi Arthur R. Jensen och J. Philippe Rushton, samt kritik gentemot den i tre artiklar författade av fyra andra forskare.

Förordet till Garfvés skrift som på ett förträffligt sätt analyserar debatten är skrivet av Meister Eckehart och i förordet presenteras bland annat några av de olika personer som varit framträdande i den lilla men högljudda grupp som envist försökt hävda att det inte finns några mänskliga raser, och att det i synnerhet inte kan finnas något sådant som genetiska anledningar till att det existerar skillnader mellan olika gruppers generella intelligens på olika platser i världen då det skulle kunna kullkasta tesen om att några sådana grupper, d.v.s. raser, inte existerar. I förordet redogör även Eckehart för problematiken med att den forskning som bedrivs inom området tystas ner och förkastas av en stor del av etablissemanget. Förkastandet sker inte heller på grunderna av att forskningen på något vis skulle vara felaktig, utan på grund av att populärpress och politiskt korrekta opinionsbildare har möjligheten att fokusera och sprida en liten grupps åsikter kring ett ämne med sådan kraft att empirisk forskning idag till stor del överröstas av redan vederlagda argument.

Henrik Garfvés skrift är ett välbehövligt inlägg kring ett av dagens mest känsliga ämnen, nämligen vad det finns för anledningar till att forskning så tydligt bevisar att skillnader förekommer när det gäller mänskliga rasers generella IQ.

Efter förordet skriver Garfvé i skriftens inledning om psykologins historia och förklarar de två forskarläger som kommit att bildas kring varför det finns så tydliga skillnader mellan uppmätt generell IQ hos olika raser, för att skillnaderna mellan raserna de facto existerar är något som forskarkåren inom området är helt enig kring, tvistemålet är istället anledningarna bakom dessa. De två linjer som drivs är å ena sidan miljöperspektivet, d.v.s. de som förnekar genetiska faktorers inverkan på IQ och hävdar att endast miljö påverkar intelligensens utveckling inom raserna, och å andra sidan det hereditära perspektivet där forskare framlägger att både arv och miljö inverkar vid intelligensens utveckling.

Skriften är sedan indelad i fyra delar där den första delen behandlar forskningen. Forskningen kring IQ kritiseras ofta i populärpress genom hävdandet att testerna på olika vis skulle vara anpassade för att skapa de skillnader som de ger prov på och i denna del av skriften presenteras olika tester som används vid mätning av IQ som på ett effektivt söndrar varje tvivel om att testerna inte skulle vara lika applicerbara vid mätning av olika rasers intelligens.

I kapitlet tas hjärnstorlekens korrelation till IQ upp, mätningar av olika rasers generella hjärnvolym och rasblandade individers prestationer i intelligenstest. Här fastslås även hur hereditetskonceptets riktighet visat sig vid tvilling- och adoptionsstudier och miljöperspektivets argument kring socioekonomiska anledningar till skillnader i IQ motbevisas.

I kapitlet presenteras den människliga artens uppkomst, rasernas utveckling samt andra områden utöver generell IQ som skiljer raserna åt, så som exempelvis utvecklingstid, skelettillväxt mm. Även en förklaring av g-faktorn återfinns i kapitlet

I nästa del av skriften diskuteras kritiken som framlagts mot Jensens och Rushtons sammanfattning av forskningen och här bemöts de tre artiklar som angriper forskningsresultaten. Kritiken som framförts analyserar inte de framförda argumenten utan angriper istället omständigheter som inte hävdats, tex att anhängare till det hereditära perspektivet skulle hävdat att miljö inte är en faktor, samt en mängd motargument som redan är empiriskt vederlagda. Även direkt icke-vetenskapliga teser så som att det skulle vara "omoraliskt" att presentera rasliga skillnader framförs för att försöka kritisera forskningen och bland kritiken återfinns ett öppet ifrågasättande av det moraliska i att presentera viss forskning. Detta är en argumentationsteknik som idag ofta används för att angripa vitt skilda områden som av någon anledning inte klassas som politiskt korrekta. För de som förstått hela syftet med forskning så framstår dock kritik av detta slag rent löjeväckande då syftet med forskning inte har det minsta med moral att göra. Hur resultatet av forskning emottas av omgivningen är totalt irrelevant för forskningen då dess enda syfte är att fastslå och förklara verkligheten.

Det tredje kapitlet framlägger ett par nya forskarrön angående ras och IQ där bland annat en studie från 2005 undersökt heritabiliteten vid askenasers, sk östjudars, utveckling och visat hur en starkt selektiv grupp kan höja den generella intelligensen genom att låta personer med högre intelligens skaffa fler barn. Studien ges även stöd genom att förekomsten av genetiska sjukdomar som kopplas till en gengrupp som även tros inverka vid utvecklandet av högre intelligens i högre grad förekommer hos denna starkt selektiva grupp.

Forskning har även funnit att två genvarianter, alleler, utvecklats relativt sent i människans historia och förekomsten av dem stämmer relativt väl överens med den uppmätta intelligenskvoten och hjärnvolymen för olika raser.

I skriftens avslutning visas det påfallande stöd som finns bland forskare för den hereditära linjen, samt den lilla minoritet som motsätter sig den. Här redovisas hur respekten inom facklitteraturen och forskarkåren yttrar sig för forskare som Arthur R. Jensen och J. Philippe Rushton, en respekt som inte på något sätt speglas i debatten som förs i den populära pressen. Anledningarna till att det finns grupper och personer i samhället idag som med en sådan fanatism arbetar för att dölja och förvanska vad forskningen kunnat fastställa är ett ämne som är omfattande och kräver en egen avhandling och därför inte heller behandlas djupare i skriften, men däremot kvarstår det faktum att det är dessa strömningar som så effektivt medför den brist på insikt som idag finns i de breda folklagren.

De vilseledande argumenten som hävdar befängdheter så som att det inte skulle finnas några mänskliga raser eller att dessa skulle vara identiska är dock något som enkelt vederläggs då all forskning visar på motsatsen. Ras och IQ - 30 års forskning är en kraftig motpol till vanföreställningarna som sprids och skriften bör läsas av alla personer som har intresse för rasfrågan, människans utveckling samt forskningen som idag på ett så effektivt sätt motbevisar den politiskt korrekta dogmen att personer som redovisar den kastas i fängelse. Henrik Garfvés skrift rekommenderas starkt och kommer garanterat vålla intresse och debatt i vitt skilda delar av vårt samhälle. Skriften analyserar forskningen och debatten på ett mycket klarsynt sätt och den innehåller förutom ett stycke med ordförklaringar flera bilagor med tabeller över olika rasers genomsnittliga IQ, hjärnstorlek och IQ-nivåer land för land.

Forskningen kring ras och IQ må vara i sitt inledningsskede men det motbevisar inte det faktum att det enligt empirisk forskning är fastslaget att intelligensen varierar mellan olika raser. Ras och IQ - 30 års forskning slår ensam sönder varje tvivel på rasbegreppets verklighet.

Relaterat

Logik Förlag
Köp Ras och IQ - 30 års forskning i NSF-Butiken
Ras och IQ i ett bokpaket med fler böcker i samma ämne
Tre nya produkter från Logik Förlag i ett paket
Recension av IQ and Global Inequality