Publicerad: 2006-12-12Meister Eckehart

Negerkungens nya kläder

Allt eftersom samhället degenereras till följd av den politiska korrekthetens eskapism bjuds vi på allt rikare absurditeter som följer i dess spår. Senast i raden av exempel är att Efraim Långstrump, Pippi Långstrumps pappa, enligt ett beslut inte längre får kallas negerkung i norsk radio, utan numer skall benämnas söderhavskung. Anledningen är enligt den norska radion att det skulle främja rasistiska föreställningar om man använder Astrid Lindgrens ursprungstext.

I Sverige fick beslutet omedelbart stöd i Aftonbladet via Kurdo Baksi, ni vet den kurdiske nationalisten som vill etablera ett etniskt Kurdistan men samtidigt lika rabiat som urskillningslöst kritiserar alla som visar tillstymmelse till att värna svenska etniska intressen, och som av denna anledning avgudas av massmedia. Baksis artikel och det faktum att den överhuvudtaget publicerades i Sverige största tidning bidrager lika mycket till det absurda i sammanhanget som den norska radions beslut.

Baksi hävdar exempelvis att "I motsats till Norge och Danmark är vi döva inför ordet neger". Att "vi", alltså de rasistiska svenskarna, är "döva" för ordet neger försöker Baksi leda i bevis genom att referera till hur polisradion i Uppsala i samband med ett rån beskrivit gärningsmannen som en "blåneger". Händelsen inträffade juioch för sig för snart tio år sedan, men för Baksi utgör det ändå ett ovedersägligt bevis för att ingen i Sverige någonsin reagerar negativt på ordet neger, vilket vi tydligen av någon anledning borde göra enligt honom.

Att Baksi talar om hur "vi" svenskar är, är inte bara komiskt eftersom han ger sken av att inkludera sig själv, utan för att han dessutom exkluderar de afrikaner i Sverige han hävdar tar illa vid sig av hur "vi" är, samtidigt som han försöker förfäkta ståndpunkten att det inte finns några egentliga skillnader mellan folk och inget "vi" och "dem". När kritik skall riktas mot de rasistiska svenskarna verkar det emellertid alltid finnas utrymme för ett undantag till den påstådda regeln.

För att ytterligare understryka det allvarliga i situationen påpekar Baksi att "vi i Sverige [gillar] att ha ordet neger tillsammans med produktnamn för bakelser eller glass. 'Negerbollar' och 'Nogger Black'. Danska glassbaren i Båstad säljer faktiskt en glass som heter 'Negerkyss'". Ordet neger får vi emellertid inte gilla eftersom det "hör inte hemma i en modern tid". Så det så.

Det faktum att Nogger och neger är två helt olika ord, där det förra anspelar på nougat tycks för övrigt ha gått Baksi fullständigt förbi. Det är dock inte det enda som gått honom förbi. Långt därifrån. Han tycks bland annat ha missat hur polisanmälningar de senaste åren riktats mot alltifrån butiker som kallat negerbollar för negerbollar till mejerier som kallat kafferbuffeln för kafferbuffel, inte sällan åtföljt av massmedial uppmärksamhet. Baksi tycks dessutom i vanlig ordning vara helt ovetande om att den orwellska bearbetningen av Astrid Lindgrens texter redan har inletts även i Sverige.

I februari 2004 publicerade Expressen ett par debattartiklar som förfasade sig över det oförtäckta rashatet i Pippi Långstrump. Resultatet blev att bokförlaget Rabén & Sjögren gav ut bilderboken Pippi Långstrump på Kurrekurreduttön, baserad på Pippis resa till Söderhavet, där ordet neger varhelst det förekom i den ursprungliga texten avlägsnats och ersatts med "kurrekurredutt" istället. De ursprungliga negrerna har omvandlats till ett sagofolk på en sagoö. Likaså har ett harmlöst skämt om hudfärg avlägsnats och istället framhävs i bilderboken att barn av olika ras har å så roligt när de leker tillsammans. Ja, särskilt roligt just då.

Det politiskt korrekta helgar medlen, som bekant.

Att Astrid Lindgrens verk nu omarbetas och förvrängs för att bättre passa in i vår "moderna" tid är ingenting att förvånas över. Historien och den litterära världsskatten är full av berättelser som rimmar väldigt illa med den världsbild de politiskt korrekta dogmatikerna vill pådyvla folket. För att kringgå detta finns det ett starkt behov av att stegvis omarbeta eller censurera alla besvärliga alster och fakta. Ett vedertaget konstgrepp för att rättfärdiga denna systematiska verklighetsförvrängning är anklagelser om att givna begrepp eller föreställningar är "förlegade" eller "omoderna", argument som de många ack så trendmedvetna reflexmässigt tar till sig, ty vem vill väl vara dum eller inte duga till sitt ämbete?

Ett lika vedertaget konstgrepp är att understryka ett givet emotionellt perspektiv vid betraktelse av begrepp eller fakta. Varför säga någonting om någon, oavsett huruvida det är sant eller inte, om det riskerar att såra denne någons känslor? Varför använda ordet neger om någon kan uppleva det som stötande? Det bör kanske tilläggas att detta inte är ett helt konsekvent förhållningssätt. Vi skall exempelvis inte tänka på huruvida det kan anses stötande att Astrid Lindgrens ursprungstexter olovandes skrivs om för att tjäna vissa politiska mål.

Hursomhelst så är ordet neger knappast förlegat bara för att politiskt korrekta ständigt hävdar så i sin konfunderade och konformistiska retorik. Vidare, om fakta eller begrepp anses anstötliga av vissa så är det beklagligt. Fakta förändras emellertid inte oavsett man tycker om dem, även om det faktiskt är precis så politiskt korrekta förhåller sig till fakta. Vi kan heller inte utveckla ett språk vars giltighet avgörs av hur främmande grupper av olika skäl förhåller sig till det emotionellt.

Ordet neger är till yttermera visso varken negativt eller nedsättande, förutom möjligen i sinnevärlden hos dem som tillskriver negrer negativa eller nedsättande egenskaper. Neger är endast ett substantiv som i sin grundbetydelse beskriver en raslig tillhörighet, men som även kommit att användas i andra sammanhang för att beskriva någonting så som varandes mörkt, vilket inte är att förvånas över då neger etymologiskt härstammar från latinets nigrum som betyder svart. De konnotationer politiskt korrekta tillskriver ordet får stå för dem.

Hela händelsen kan säkert väcka löje hos många. Inte desto mindre måste den betraktas för vad den är, nämligen ett led i hur verkligheten förvrängs av ideologiska skäl där bland annat folkkära barnböcker skrivs om för att våra barn lättare skall kunna indoktrineras i en sannerligen destruktiv livsåskådning. Det hela vittnar om vad som i folkmun benämns ett sjukt samhälle, men för att det skall kunna ersättas med ett sunt samhälle krävs betydligt mer än välförtjänta hånskratt.