Publicerad: 2006-09-24Meister Eckehart

Valet och framtiden

Nu en kort tid efter valet kan vi konstatera att Nationalsocialistisk front fick drygt 600 röster i de sex kommuner där partiet ställde upp, samt över 1400 röster i riksdagsvalet. Bland ungdomarna som fick rösta i skolvalet lade ytterligare närmare 500 sin röst på NSF.

Detta är första gången som NSF ställer upp i ett rikstäckande val och det har sannerligen varit en lärorik valrörelse i många avseenden. Det är med nöje och stolthet jag kan konstatera att NSF onekligen är det parti som i förhållande till sin storlek varit det mest aktiva i hela valrörelsen. Många medlemmar har de senaste veckorna arbetat dagligen från Kiruna i norr till Trelleborg i söder med att dela ut flygblad och tala med presumtiva väljare. Den entusiasm som uppvisats, partiets förmåga till mobilisering och det momentum vi nu uppnått lovar gott inför det vidare arbetet.

Partiet har heller aldrig haft en så stor tillströmning av nya medlemmar som under den senaste tiden och aldrig har så många kontaktat partiet för att begära informationsmaterial. Som de flesta aktivister kan vittna om är dessutom många svenskar ute i samhället positiva till vår verksamhet. Inte alla, men betydligt många fler än vad den massmediala fiktionen vill göra sken av.

Media drar sig sällan för att bakdanta oppositionella, men de ytterligheter vissa tidningar gått till under valrörelsen är ändå anmärkningsvärda. Framför allt har media i Kristianstad och Linköping utmärkt sig som skrupelfria i ett uttalat syfte att motarbeta Nationalsocialistisk front. Detta nådde sin kulmen dagarna före valdagen i två separata händelser i respektive stad.

I Kristianstad polisanmälde journalisten Matti Stenrosen länsledare Simon Lindberg för olaga hot eftersom denne skulle ha tagit en bild på hans ytterdörr med sin mobiltelefon. Polisen omhändertog Lindberg en kort stund efter det påstådda "hotet" och kunde snabbt konstatera att någon bild aldrig tagits. Trots det valde Kristianstadsbladet att göra händelsen till sin huvudnyhet, och trots att de indirekt tillstår i tidningen att ingenting styrker Stenrosens påståenden och att ingen bild kunnat påträffas, beskrevs händelsen ändå som att NSF hotat en journalist.

I Linköping publicerade Östgöta Correspondenten dagen före valet namn och bild på länsledare Jonas Andersson, som de hävdade hade gripits som misstänkt för att ha kastat in en skarpladdad handgranat i en villa. De publicerade även Anderssons adress, trots att den är skyddad till följd av de hot och trakasserier han utsatts för. Saken är bara den att polisen aldrig misstänkt Andersson för att ha kastat in någon handgranat i någon villa, än mindre gripit honom för det. Påståendena är rena lögner, men då det onekligen uppfyllde ett givet syfte för Östgöta Correspondenten var det av ringa relevans för deras beslut att publicera sin medvetna tidningsanka.

Demokratins självutnämnda förfäktare tenderar ovedersägligen att ha ett ambivalent förhållande till dess förverkligande.

Änskönt medias förtal finns ett betydande folkligt stöd för vår verksamhet runtom i landet. Det stöd som märks ute reflekteras inte i valresultatet. En av huvudförklaringarna är att många funnit det taktiskt riktigt att rösta på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet. Vid en närmare granskning framgår att många av dem som röstade på NSF i kommunvalen sedan lade sin röst på sd i riksdagsvalet, troligen i förhoppning om att partiet faktiskt hade en chans att komma in i riksdagen och att det ansågs så pass önskvärt att många hellre lade en röst på dem än på NSF. Eventuellt har detta fenomen i viss mån även inverkat på resultaten i kommunvalen.

Sverigedemokraternas valframgångar beror dock givetvis inte främst på att nationalsocialister röstat på dem istället för NSF. De beror heller inte på att Sd lyckats formulera några lösningar på de mångkulturella problemen eller visat någon nämnvärd handlingskraft ute i landet. De lever snarare på gamla meriter och deras namnkunnighet och rykte i kombination med en växande folklig aversion mot den förda befolkningspolitiken är troligen den huvudsakliga förklaringen till det goda valresultatet.

Jag ger absolut ingenting för dem som sympatiserar med NSF, men istället valde att lägga sin röst på Sd. Inte desto mindre så finns det positiva aspekter på deras framgång. Många av de väljare som röstar på Sd tror faktiskt på massmedias nidbild om att de radikalt vill förändra den demografiska situationen i landet. Det kan även bli svårare för etablissemanget att helt ignorera det starka ogillande av mångkulturen som många svenskar hyser, vilket öppnar för möjligheter att lättare föra upp frågan. Sd har dock som nämndes ovan inte några lösningar på de mångkulturella problemen, vilket med tiden kommer bli allt mer uppenbart. Deras förslag liknar i mångt och mycket den politik riksdagspartierna förespråkar, enligt vilka sysselsättning och integration skulle lösa alla problem.

Det viktigaste problemet är dock inte den ökade brottsligheten eller de kostnader invandringen medför. De är förvisso verkliga och allvarliga problem som måste åtgärdas, men än viktigare är ändå hur invandringen berör vår framtid, vår överlevnad. Även om invandrare i genomsnitt skulle begå lika många brott som etniska svenskar och nettokostnaden för deras uppehälle i landet skulle vara försumbar, så kvarstår ändå det faktum att vi varierar genetiskt och har olika genetiska interssen. Liksom det ultimata intresset för allt levande är att föra sina gener vidare, direkt genom sin egen avkomma eller indirekt genom att investera i genetiskt lika individer, gäller det samma givetvis även människan. Allt levande som misslyckats i detta livsvärv har av uppenbara skäl gått under. Genom att avträda vårt livsrum till genetiskt annorlunda folk står vi inför den verklighet att även vi enligt evolutionens simpla logik kommer gå under om ingenting sker, vilket strider mot vårt ultimata intresse.

Den kommande tiden ämnar vi arbeta med att tydliggöra Nationalsocialistisk fronts ideologi och närmare förklara hur den på sin evolutionsbiologiska bas skiljer sig från övriga ideologiers godtyckliga principer. Ett nytt partiprogram är under arbete och under hösten kommer vi även publicera ett par skrifter som tagits fram internt, med förhoppning att de skall bidraga till att avancera nödvändiga kunskaper.

För riksdagspartierna må det politiska arbetet hamna i stå fram till nästa valrörelse. För vår del har arbetet bara börjat.