Publicerad: 2006-08-04den-svenske.com

RFSL rangordnar riksdagmännen

Den 31 juli invigdes årets upplaga av Stockholm Pride. I sedvanlig ordning har den homosexuella propagandafestivalen föregåtts av allehanda rapporter framtagna av homosexuella lobbyister och deras sympatisörer, i vilka homosexuella regelmässigt framställs som en särskilt utsatt grupp. Vokabulären i rapporterna gör i regel även gällande att det ligger i ett universellt intresse att tillgodose homosexuellas partikularistiska intressen, oaktat huruvida dessa intressen står i strid med övriga gruppers intressen.

Enligt samma ordning kommer ytterligare en rad rapporter med samma budskap publiceras under kommande dagar, varav flera okritiskt kommer deklameras i massmediala fora. Tvärtom så kommer rapporternas innehåll återgivas som objektiv forskning där resultaten framställs som underlag för universella moraliska imperativ. Vare sig riktigheten i rapporterna eller vilken relevans de har för exempelvis heterosexuellas intressen kommer med andra ord beaktas.

En av de rapporter som redan publicerats är RFSL:s poängsättning av riksdagsledamöterna. Det är för tredje mandatperioden i rad som RFSL poängsätter de enskilda ledamöterna, och på basis av det även de olika riksdagspartierna. Officiellt framställs det som att ledamöter och partier "misslyckats" och har "motarbetat hbt-personers rättigheter" om de inte aktivt verkat för RFSL:s partikularistiska mål. Detta är utgångspunkten varifrån bedömningen görs av huruvida en riksdagsledamot är "bra" eller "dålig".

En intressant, men föga förvånande, iakttagelse som kan göras utifrån RFSL:s poängsättning är att det framför allt är öppet homosexuella rikdsdagsledamöter som aktivt verkar för partikularistiska homosexuella intressen. Dessa prioriterar med andra ord sina sexuella särintressen i det parlamentariska arbetet. Riksdagsvalet 2002 sågs av många homosexuella som en stor framgång. Antalet öppet homosexuella hade under flera tidigare mandatperioder begränsats till en person, men nu plötsligt fanns det fem öppet homosexuella riksdagsledamöter. Av dessa återfinns fyra bland de sju rikdsagsledamöter som är mest aktiva i hbt-frågor.

De fyra är folkpartisten Martin Andresasson (rangordnad 1), vänsterpartisten Tasso Stafilidis (2), miljöpartisten Ulf Holm (4) och socialdemokraten Börje Vestlund (7). Den femte öppet homosexuelle riksdagsledamoten, moderaten Tobias Hellström, återfinns först på 72 plats, men är därmed den moderat som får högst poäng. De övriga topp sju på RFSL:s poänglista är den öppet bisexuelle miljöpartisten Gustav Fridolin (3), vänsterpartisten Alice Åström (5), och folkpartisten Birgitta Ohlsson-Klamberg (6), gift med juden Mark Klamberg som var förste vice ordförande i Liberala Ungdomsförbundet samtidigt som Birgitta hade rollen som ordförande.

Enligt RFSL:s poängsättning är miljöpartiet det mest "hbt-vänliga", följt av vänsterpartiet och folkpartiet. Både moderaterna och kristdemokraterna hamnar på minuspoäng. En intressant iakttagelse är att miljöpartiet hamnar före så väl vänsterpartiet som folkpartiet till följd av att miljöpartiet vill ta bort informationsplikten. Enligt smittskyddslagen måste alla som är smittade av hiv eller andra allmänfarliga sjukdomar informera sin partner om smittan inför en sexuell kontakt, för att på så sätt minska spridningen av hiv i Sverige. Detta opponerar sig RFSL emot som har skrivit in avskaffandet av informationsplikten i sitt principprogram. Miljöpartiet är hittills det enda parti som anammat RFSL:s syn i den frågan, vilket leder till att de får många pluspoäng. Att verka för informationsplikten anses med andra ord av RFSL innebära att verka mot "hbt-personers rättigheter".

Miljöpartiet kallar sig gärna Queerpartiet på sin hemsida och lägger stor energi åt att värva röster från minoritetsgruppen homosexuella

Den riksdagsledamot som fick högst betyg av RFSL är värd särskild uppmärksamhet. Officiellt representerar Martin Andresasson folkpartiet. Han sitter sedan fem år i partiets styrelse och är ordförande för partiet i Solna. Mer intressant är att Andreasson 1991 blev medlem av RFSL:s styrelse där han satt med fram till 1999, under de sista åren i rollen som vice förbundsordförande. Därefter tjänstgjorde han fram till 2003 som RFSL:s förbundsrevisor. Det är sålunda ingen obefogad fundering i vilken mån Andresasson utgör en representant för folkpartiet eller RFSL i riksdagen.

Andreasson är dessutom ordförande för organisationen Homo-, bi- och transliberaler, och författare till två böcker vilka båda handlar om homosexualitet - "Öppenhet och motstånd. Om homosexualitet i massmedia 1990-1994", samt "Homo i folkhemmet. Homo- och bisexuella i Sverige 1950-2000".

Det förhåller sig onekligen som så att Martin Andreasson har ett starkt engagemang för sin sexuella läggning, något han även tagit med sig in i riksdagen. Andreasson hör exempelvis till dem som starkast kritiserat att informationsplikten, i strid med folkpartiets officiella linje. Faktum är att de som jämte Andreasson kraftigast kritiserat informationsplikten i riksdagen är Tasso Stafilidis och Börje Vestlund. Det sakförhållande att RFSL samt homosexuella riksdagsledamöter, tvärtemot sina partilinjer, anser det önskvärt att hiv-smittade inte skall behöva berätta för sina sexuella partners att de bär på viruset är emellertid någonting massmedia varit talande tysta om.

Nationalsocialistisk front motsätter sig politik som driver minoriteters egennyttiga intressen och förordar ett politiskt styre som ser till det svenska folkets såväl långsiktiga som kortsiktiga intressen.