Publicerad: 2006-07-20Björn Björkqvist

Grotesk krigspropaganda i Israel

Det lär knappast ha undgått någon att Israel gått till angrepp mot grannlandet Libanon. Den officiella, något luddiga förklaringen, till angreppet är att Hizbollah kidnappat två israeliska ockupationssoldater, Eldad Regev, 26, och Ehud Goldwasser, 31. Dessa greps vid gränsen till Libanon och Hizbollah lät meddela att de ville byta soldaterna mot libanesiska fångar i israeliska fängelser.

Istället för att gå med på bytet så satte Israel hårt mot hårt och beslutade sig för att straffa den arabiska civilbefolkningen såväl innanför Israels gränser som i Libanon. Den 14 började israeliska bomber hagla över Libanon med hundratals civila offer som följd. Med tanke på att det officiella syftet är att rädda sina soldater så kan det te sig märkligt att man bombat till synes urskillningslöst i just det område där man misstänker att fångarna hålls inlåsta.

Runt om i världen börjar så grupper att mobilisera för den ena eller andra sidan. Intressant är hur många som tar ställning för de libanesiska civilas rättigheter samtidigt tar avstånd från Hizbollahs rättigheter medan de som stödjer Israel gör det fullt ut och inte sällan menar att eftersom Israel är Mellanösterns enda demokrati (och av en händelse också enda kärnvapenstat för tillfället) så besitter de den moraliska rätten att bomba civila i grannstaterna. Den unge centerpartisten Fredrick Federley tillhör dem som öppet deklarerat sitt helhjärtade stöd till terrorstaten Israel och att han skänkt pengar till israeliska armén. Vad hans pengar gått till kan ni se genom länken nedan. Federleys ställningstagande baseras på att Israel är en demokrati som omges av skurkstater, Libanon inte agerat hårt nog för att gripa kidnapparna vilket tyder på en undfallenhet till Syrien men en orsak till stödet nämns inte. Det är valår och Federleys personvalskampanj går trögt. Att öppet deklarera sitt stöd åt Israel kan öppna upp till debatt- och ledarsidorna i den mäktiga Bonnier-pressen och dessutom kan han frottera sig på stödmiddagar i Förenade Israelinsamlingens regi och där knyta viktiga kontakter som kan ge honom både pengar och uppmärksamhet.

Även om man ofta häpnar över propagandan i svensk press så är den inget mot propagandan i amerikanska medier. Någon dag efter de första angreppen mot Libanon kunde man läsa i The New York Times om hur israeliska soldater skickat missiler mot Hizbollah i södra Libanon. Man visade till och med foton på hjältemodiga israeliska soldater som i stridsvagnar siktade mot okända mål. I andra, mindre styrda, medier kunde man dock läsa om hur civilbefolkningen i södra Libanon angripits. Några rapporter om hur Hizbollah-celler träffats har inte gått att hitta. I amerikansk press tycks den libanesiska civilbefolkningen, kvinnor och barn inräknade, tillhöra Hizbollah. Helt otroligt är dock inte att gissa att många efter kriget kommer göra det.

Israeliska barn skriver fredbudskap till Libanon
Israeliska barn skriver kärleksfulla budskap om fred på vapen som snart ska släcka libanesiska barns liv

Något som ofta lyfts fram i liberal press är hur konflikten ärvs från generation till generation och att araberna i området får med sig ett obotligt judehat redan med bröstmjölken. Säkert kan det vara så. Många palestinska barn som föds i flyktingläger i Israels grannländer av föräldrar som även de fötts i samma läger skapar säkert ett instinktivt förakt mot den stat som försatt dem i den situationen. Men sällan nämns att situationen inte är bättre i den judiska uppfostran i Israel. Den amerikanska nyhetsförmedlaren AP publicerade den 17 juli bilder på hur israeliska barn skriver ”fredsbudskap” på bomber som snart ska skickas mot civila libaneser. I Israel används detta som propaganda för att göra barnen medvetna om kriget och om vem som är fienden. Här i Sverige tycks dock metoden anses så grotesk att de flesta medier valt att inte publicera bilderna. Som exempel kan nämnas att Dagens nyheter den 17 juli publicerade foton som tagits av samma fotograf, för samma bildbyrå, men inte sett något nyhetsvärde i att israeliska barn får klottra budskap på raketer som nästa stund ska lemlästa och mörda libanesiska barn.

Krig kommer alltid att vara groteska och fruktansvärda. Anledningarna kommer alltid att kännas tvivelaktiga när man tänker på alla krigets offer. Genom internet och en mängd nya medier har det dock blivit svårare för Israel och dess allierade i USA och familjen Bonnier att undanhålla vad som händer. Bilder kablas ut över hela världen och de visar en bild av områdets enda demokrati som blodtörstande och brutal. För att visa vad Fredrick Federleys pengar används till har vi valt att publicera några bilder som visar hur kriget hittills sett ut i Libanon. Bilderna är groteska och fruktansvärda. Därför har vi inte lagt dem direkt i denna artikel. Känsliga läsare varnas för att följa dennalänk och se resultatet av Mellanösterns enda demokrati i handling.