Publicerad: 2006-07-18Björn Björkqvist

Terror på Gotland i ny Ordfront-roman

Håkan Östlundh: Terror Jag behövde en lämplig bok att läsa på min resa till Gotland förra veckan. Färjorna till ön bjuder inte på någon underhållning om man inte utöver den dyra biljetten vill slänga ut pengar på att titta på en halvtaskig Hollywood-producerad film eller hinka i sig alkohol i restaurangen. Som uppvuxen på Gotland tillhör jag dem som instinktivt känner irritation när jag tänker på de dyra båtfärderna som förbinder Gotland med övriga Sverige. Mina ögon fastnade därför för en bok där färjan mellan Nynäshamn och Visby sprängs i luften. Boken heter Terror och är den tredje fristående boken om kriminalpolisen Fredrik Broman. Författaren bakom böckerna heter Håkan Östlundh. (För den som letar efter extrema uttalanden så vill jag förtydliga att jag inte vill se färjan sprängd, snarare att priserna sänktes kraftigt för att knyta Gotland närmare övriga Sverige.)

Handlingen för boken utspelar sig på Gotland där Fredrik Broman verkar som kriminalpolis. Boken inleds strax innan midsommar 2004 där några ungdomar med egyptiskt påbrå hyr en sjöbod vid Nisseviken på södra Gotland. Nisseviken ligger idylliskt och den gotländska sommaren visar sig från sin bästa sida. Plötsligt bryts idyllen då två av de tre främlingarna skjuts till döds. Den tredje, Said, flyr i panik. Han har nyligen anlänt till Sverige sedan han besökt en barndomsvän som anslutit sig till en egyptisk islamistisk organisation med terror på dagordningen. Said hade bjudits att träffa barndomsvännen i Teheran men snabbt insåg Said att vännen bjudit över honom för att försöka värva honom till den islamistiska rörelsen vilket Said inte är intresserad av. Besviken över hur de båda vännerna växt ifrån varandra åkte Said till Sverige igen. Innan han begav sig av blev han dock varnad för att kontakten med barndomsvännen kan ge honom problem med den egyptiska staten och därför är Said nu övertygad om att skotten som tog hans vänners liv egentligen var ämnade för honom och att skytten var utsänd från den egyptiska regimen.

Saids resa, och det faktum att han efterlysts av den egyptiska regimen, gör att media helt kopplar mordet till internationell terrorism och tidningarna skriver om problemen med Sveriges öppna gränser som kunnat föda terrorceller som planlagt dåd utifrån Sverige.

Som synes är boken författad av en politiskt korrekt författare. Hade två främlingar (eller ”svenskar med invandrarbakgrund” som de populärt kallas) mördats hade media i sista hand gjort terrorkopplingar utan istället blint följt rasistspåren. Otaliga exempel på detta kan ses i verkligheten. Ett exempel är hur många medier lät fantasin skena iväg när utrikesminister Anna Lind mördades. Enligt många ledarskribenter var det närmast självklart att mördaren var en ”nazist”. När det sedan visade sig att mördaren i själva verket var invandrare glömdes plötsligt spekulationerna bort och media ville snarare få rättegången överstökad så de kunde glömma och gå vidare. Ett annat exempel är hur många debattörer det första dygnet efter attackerna mot World trade center ville föra spåren till amerikanska rasmedvetna grupper snarare än till islamistiska terrorister. Med denna kunskap om hur media arbetar känns beskrivningen av hur media direkt börjar spekulera kring internationell terror och till och med talar om hårdare lagar mot invandring direkt verklighetsfrånvänd, men då bör man ha i åtanke att boken är en roman utan anspråk på att spegla verkligheten. Som luttrad läsare blir man dock ganska trött på beskrivningen och får redan efter några kapitel lust att lägga undan boken som man tänker kommer vara en lång orgie i politisk korrekthet (kanske ska man inte vänta så mycket annat av en bok som publicerats av det vänstersinnade förlaget Ordfront).

Boken har dock många intressanta höjdpunkter som gör att boken sticker ut från det vanliga och författaren skriver dessutom på ett underhållande sätt som ibland kan liknas vid Håkan Nesser när han är i sitt esse. Med höjdpunkterna tänker jag inte främst på de obligatoriska parallellhistorierna om huvudpersonen Fredrik Bromans otrohet med en kvinnlig kollega som lett till skilsmässa, det känns närmast obligatoriskt i polisromaner att polisen har privata kärleksproblem. Jag tänker inte heller på hur polisen förhör en hårdför grovt kriminellt belastad ”nazist” från den fiktiva gruppen S19 som är likgiltig till att svenska landsmän mördats då Gotlandsfärjan sprängdes.

Nej, höjdpunkterna är snarare de politiskt inkorrekta som då och då smyger sig in. Under utredningens gång stöter poliserna på många mer eller mindre tokiga människor med rasistiska eller nationalistiska åsikter. Många av dem tycks hysa ett obegripligt förakt mot främmande människor och harmonierar bra med den gängse mediebilden av hur nationalister ska vara (författaren har för övrigt själv jobbat på DN). Det intressanta här är dock att författaren inte stannar vid att beskriva de förvirrade människorna utan går innanför ytan och visar hur deras förakt växt fram. Det faktum att invandrare faktiskt kan begå fruktansvärda brott tas därmed upp i ganska orädda ordalag som får boken att faktiskt bli något läsvärd som förströelse mellan viktiga böcker.

Åter till handlingen; en kort tid efter att främlingarna mördats så inträffar nästa stora händelse. Gotlandsfärjan utsätts för ett bombattentat och flera svenskar dör. Tvåavlider som en direkt följd av sprängladdningen medan resten dör när de trampas ihjäl under evakueringen. Media spinner vidare på sina spår om den internationella terrorismen medan polisen börjar ana att det kan vara rasister som ligger bakom. Genom att analysera sprängdegen kommer man fram till att den är av samma sort som stals från militären elva år tidigare och som man misstänker att en grupp kallad S19 ligger bakom. Polisen kollar upp och förhör alla personer på Gotland som uttryckt rasistiska åsikter. Man inser dock att det var elva år sedan sprängdegen stals och att den kan ha vandrat långt i den kriminella världen under dessa år.

Vi får också följa många infallsvinklar. Huvudpersonen är som sagt kriminalpolisen Fredrik Boman. Hans tankar handlar allt som oftast om det personliga läge han försatt sig i. Men vi får också följa tankarna hos Said under hans flykt undan mördare och poliser liksom flera av de misstänkta personerna. Detta ger liv i handlingen samtidigt som associationer görs med aktuella händelser som 11 september-attentaten, utvisningen av egyptierna, uppmärksammade gruppvåldtäkter och annat vi fått läsa om i medierna de senaste åren.

Som avslutning kan sägas att boken inte är fullt så politiskt korrekt som man kan tro när man läser förlagets beskrivning på baksidan eller de inledande kapitlen. Den är heller inte någon bok som på ett korrekt sätt för fram nationalismens grundteser. Dess största fördel är att den inte målar upp allt i strikt svartvitt utan visar att det kan finnas nyanser däremellan. Tillhör du dem som läst ut Sista steget och The Turner Diaries men ändå törstar efter mer fiction framför faktaböcker så kan Terror ge några underhållande strötimmar i hängmattan. Boken är faktiskt sällan tråkig och som underhållning är den betydligt bättre än de flesta filmer som pumpas ut från Hollywood (eller även Film i väst för den delen). det är också tydligt att författaren känner till Gotland väl då beskrivningarna av omgivningen, avstånd mm stämmer väl med verkligheten. Då man inte ska underskatta människans behov av att underhållas så ska jag inte tråka ut läsaren med krav på att istället läsa Min Kamp eller annan politisk litteratur utan kan istället rekommendera boken Terror framför ett biobesök där SF visar She´s the man eller Superman returns.

Fakta:
Titel: Terror
Författare: Håkan Östlundh
Antal sidor: 192
Utgivningsår: 2006
Cirkapris: 150 kr
ISBN: 91-7037-220-9