Publicerad: 2006-07-14Meister Eckehart

Blairs finansiär gripen misstänkt för politisk korruption

Lord Levy, mannen bakom Tony Blair

Storbritannien står inför en av landets största politiska skandaler i modern tid, en skandal som får vissa bedömare att ifrågasätta huruvida det alls kommer vara möjligt för Tony Blair att sitta kvar som premiärminister. Detta sedan lord Michael Levy, Blairs närmaste vän och Labours insamlingsledare, under gårdagen greps av Scotland Yard, misstänkt för ha tagit emot mångmiljonbelopp från rika affärsmän i utbyte mot nomineringar till prestigefyllda poster i det brittiska överhuset.

Skandalen började segla upp redan i mars i år då fyra av de elva män som Blair nominerat till adelskap underkändes av överhusets nomineringskommitté. Det visade sig senare att de hade lånat ut stora summor pengar till Labourpartiet på inrådan av lord Levy. De fyra, affärsmännen David Garrard, Gulam Noon, Chai Patel och Barry Townsley, drog senare tillbaka sina namn från nomineringslistan, men hävdar att de inte gjort någonting oriktigt.

Det är dock uppenbart att lord Levy tillsammans med de fyra männen försökt kringgå de brittiska donationsreglerna. Alla bidrag på över 5.000 pund måste nämligen redovisas offentligt, medan några motsvarande regler inte existerar för lån. På inrådan av lord Levy har således de fyra vardera lånat ut mångmiljonbelopp till Labour under föresatsen att de i framtiden skall omvandlas till donationer. På så sätt har de fyra inte behövt redovisa de stora summor de i praktiken har donerat till Labour och polisen misstänker att man på så vis försökt undgå kopplingen mellan de stora donationerna och nomineringarna till överhuset.

Dessa misstankar har stärkts sedan det framkommit att den indiske affärsmannen Gulam Noon i oktober förra året erhöll ett nomineringsformulär från överhuset, där det framkom att Blair nominerat honom. I formuläret ombads Noon fylla i hur mycket pengar han donerat till Labour och följaktligen fyllde han i 3,5 miljoner kronor. Kort därpå kontaktades han av lord Levy som uppmanade honom att inta ta upp summan som en donation då det tekniskt sett var ett lån, varpå Noon skickade in ett reviderat formulär där de 3,5 miljonerna inte omnämns. På så vis tros lord Levy ha försökt dölja summan och att politiska poster de facto sålts till affärsmännen.

Lord Levys centrala inblandning och gripande är mycket känslig för Tony Blair och hans framtid som premiärminister. Kan Blair verkligen ha varit ovetande om Levys förehavanden eller att fyra av de personer han nominerade till överhuset givit sammanlagt 70 miljoner kronor i hemliga "lån" till Labour? Levy stod Blair väldigt nära redan innan han blev ledare för Labourpartiet och sedermera premiärminister, och har under hela tiden varit hans främsta finansiär. De två beskrivs vara bästa vänner och ses ofta spela tennis tillsammans. Blair nominerade dessutom Levy, något ironiskt i sammanhanget, till överhuset när han väl blivit premiärminister och Levy tjänstgör idag som Blairs särskilde rådgivare i Mellanösternfrågor utöver sin roll som Labours insamlingsledare.

Levy och Blair träffades för första gången 1994 på en middagsbjudning hos den israeliske toppdiplomaten Gideon Meir. Levy var då en förmögen affärsman med bakgrund i musikindustrin och Blair en politisk broiler som gjort kometkarriär i Labour. I samband med valet till posten som ny partiledare för Labour senare samma år finansierade Levy Blairs valkampanj med betydande summor ur egen ficka och blev efter Blairs seger den nye partiledarens officielle insamlingsledare, med en så god förmåga att samla in stora summor pengar att han tilldelades vedernamnet herr Bankomat.

Redan när Labour tog över den parlamentariska makten i Storbritannien 1997 uppdagades den första donationsskandalen där Levy var inblandad. En artikel i The Sunday Times kunde avslöja att Blair hade en grupp hemliga finansiärer som samlat ihop motsvarande 7,5 miljoner kronor för att bekosta hans stab samt privata utgifter. Pengarna var avsatta till en särskild fond som inte ens var känd för Labours kassör, och pengarna hade heller inte redovisats som donationer. Bakom fonden som arrangerats av Levy stod fyra av Storbritanniens rikaste affärsmän, Sir Trevor Chinn, Sir Emmanuel Kaye, Alex Bernstein, och Robert "Bob" Gavron.

En ytterligare besvärande aspekt i sammanhanget är att samtliga fyra, liksom Levy, är judar. Fonden och utbetalningarna sköttes av Michael Goldstein, delägare i bokföringsföretag Blick Rothenburg, vars huvudägare är den judiska familjen Rothenburg. De kommentatorer som berörde detta faktum avfärdade i regel reflexmässigt saken som irrelevant i sammanhanget. Att närmare beröra att en grupp judiska affärsmän i hemlighet finansierade den brittiske premiärministern ansågs endast anspela på "antisemitiska stereotyper". Vid ett närmare betraktande av de faktiska omständigheterna framgår det dock tydligt att det inte behövs några vansinniga konspirationsteorier för att inse relevansen av de inblandade finansiärernas judiskhet.

Samtliga inblandade var sedan tidigare involverade i judiska angelägenheter och verkade aktivt för judiska intressen. Slutsatsen att de även såg den politiska arenan som ett lämpligt område för att avancera judiska intressen är varken särskilt långsökt eller orimlig. Sir Trevor Chinn var exempelvis ordförande för Joint Israel Appeal, den största brittiska organisationen för insamlingar till Israel, och ledare för Jewish Association for Business Ethics. Chinn var dessutom, liksom den nu avlidne Sir Emmanuel Kaye, tidigare känd som en stor bidragsgivare till Tories under tiden det konservativa partiet satt vid makten.

Förutom att vara chef för mediajätten Granada Group åren 1979-96 har Alex Bernstein varit engagerad i olika judiska organisationer, däribland The Jerusalem Foundation. Anmärkningsvärt i sammanhanget är också att både Bernstein och Gavron en kort tid innan avslöjandet blivit nominerade och accepterade av det brittiska överhuset.

Levy är i likhet med övriga inblandade starkt engagerad i judiska och israeliska organisationer. Bland annat är han ordförande för Jewish Care, en organisation med inte mindre än 1060 heltidsanställda som samlar in pengar ämnade att bistå judar i behov av välfärd i Storbritannien. Hans son Daniel Levy är bosatt i Israel och arbetade tidigare som rådgivare till den förre israeliske justitieministern Yossi Beilin.

Avslöjandet av den hemliga finansieringen ledde aldrig fram till några polisiära åtgärder, och förutom ett ökat allmänt politikerförakt fick det som enda konsekvens att den dåvarande insamlingsledaren Henry Drucker avgick i protest.

I det aktuella fall som nu utreds är den judiska aspekten inte lika framträdande. Utöver lord Levy är också Sir David Garrard jude. Garrard är Labours enskilt störste bidragsgivare och "lånade" ut 32 miljoner kronor till partiet. Innan han drog sig tillbaka förra året hade Garrard blivit miljardär på markspekulation och fastighetsaffärer. Hans företag drivs nu av den unge juden Andrew Rosenfeld, som i sin tur "lånade" ut ytterligare 14 miljoner till Labour. Till skillnad från Garrard nominerades han emellertid inte till överhuset. Garrard och Rosenfeld har tidigare varit involverade i tveksamma ekonomiska angelägenheter. Förra året försökte de två ta över varuhuset Allders, men rekonstruktionen av företaget misslyckades och varuhuset gick i konkurs. I samma veva tömdes Allders pensionsfond och Garrard och Rosenfelds affärsintressen tros ändå ha gynnats, något som väckt frågan om vilka de verkliga motiven till den officiellt misslyckade affären var.

Börsmäklaren Barry Townsley, ytterligare en av de fyra som misstänks ha försökt förvärva en plats i överhuset, "lånade" i sin tur ut 14 miljoner till Labour. Även han har tidigare varit involverad i ekonomiska oegentligheter och har vid ett tillfälle blivit förbjuden att handla på börsen under sex månader sedan han dömts för grovt tjänstefel i samband med ett bedrägeri. Han står även misstänkt för inblandning i ett nytt fall av omfattande bedrägeri organiserat av juden Abraham Arad, en tidigare rådgivare till den israeliska regeringen. Arad tros ha lurat till sig inte mindre än fem miljarder kronor via ett mycket avancerat lurendrejeri där Townsley tros ha varit behjälplig.

Labour tycks inte vara allt för nogräknade med varifrån de får sina pengar.

De två övriga inblandade, Chai Patel och Sir Gulam Noon, är båda indier.