Publicerad: 2006-06-19den-svenske.com

Det motsägelsefulla miljöpartiet

Bernt Eklund, kandidat nummer nio på miljöpartiets riksdagslista har hamnat i blåsväder sedan han i en annons för sig själv i lokaltidningen Torsbybladet listat "Nej till invandring" som sin huvudfråga. På frågan varför Eklund är motståndare till en fortsatt invandring påpekar han att befolkningsökningen i Sverige nästan uteslutande beror på invandringen, samt att allt för höga befolkningstal utgör ett allvarligt miljöhot. Detta har förmått flera högt uppsatta miljöpartister till att uppmana Eklund att överväga sitt fortsatta medlemskap i partiet. Om han inte lämnar självmant är risken även stor att Eklund utesluts, något partiledningen skall ta ställning till under helgen.

De häftiga reaktionerna från miljöpartiet belyser en stark motsägelse i partiets politik. Samtidigt som miljöpartiet profilerar sig som naturens värnare vägrar de genomgående att betrakta människan som den del av naturen hon är.

Eklund har onekligen rätt i att ett ökat befolkningsantal utgör ett hot mot miljön, även om det är ett faktum som bör sättas i ett större sammanhang för att förstås fullt ut. Det tryck naturen utsätts för globalt beror framförallt på den demografiska explosion världen upplevt under i synnerhet det senaste århundradet. Befolkningsmängden i världen har fyrdubblats sedan år 1900. Ökningstakten är dock geografiskt ojämnt fördelad. Framförallt har den ägt rum i Latinamerika där befolkningsmängden sjufaldigats och i Afrika där den sexdubblats det senaste århundradet. I Europa har ökningstakten varit betydligt lägre under motsvarande period, strax under 80 procent. Av den anledningen har Europa också minskat från att vara hem åt en fjärdedel av världens befolkning, till cirka elva procent. Demografiska prognoser baserade på de rådande låga nativitetstalen förutspår dessutom att befokningen i Europa successivt kommer att minska, samtidigt som befolkningsantalen på samtliga övriga kontinenter ökar.

Befolkningsökningen i sig har lett till en ökad resursåtgång, men även den ökade levnardsstandarden driver på utarmningen av världens ändliga resurser. Om alla världens människor skulle leva enligt västerländsk modell så skulle det krävas tre jordklot för att tillhandahålla resurserna. Att det är en omöjlighet är uppenbart för de flesta, men mindre uppenbart är vilka motåtgärder som krävs. Verkligheten ställer idealister inför ett svårhanterligt dilemma, ty befolkningstillväxten behöver inte bara stanna av, utan drastiskt minska globalt.

På flera håll har naturen överexploaterats, vilket lett fram till svältkatastrofer.
En humanism utan realism

Inom all naturvårdsbiologi är det fundamentalt att introduktionen av nya arter eller raser utgör ett hot mot den biologiska mångfalden, både till följd av den ökade konkurrensen som kan missgynna de ursprungliga populationerna och risken för beblandning som hotar den genetiska särarten. Trots det vägrar miljöpartiet att inse hur detta även gäller för människan. Om partiet verkligen vill verka för en biologisk mångfald borde det även bestämt motsätta sig invandringen av främmande raser till Sverige.

Allt levande är anpassat till att föra sina gener vidare till nästa generation, antingen direkt genom sin avkomma eller indirekt genom genetiskt relativt lika individers överlevnad. Således ligger det i en individs intresse att investera i och försäkra sig om att också andra individer inom deras ras överlever, då de är genetiskt mer lika dem än individer från andra raser.

I synen på människan lever miljöpartiet verkligen upp till sitt namn, då det anser att miljöpåverkan fullständigt determinerar en människas person och att det genetiska arvet helt kan försummas, ehuru allt tyder på att ett samspel mellan dessa faktorer i själva verket är avgörande. Miljöpartiet är emellertid inte ensamma om denna miljödeterministiska människosyn. De delar den med samtliga svenska partier förutom NSF. Till skillnad från övriga partier ger miljöpartiet dock sken av att ta hänsyn till naturen i sin politiska analys, men de lyckas i praktiken inte ens inse att människan är en del av naturen.