Publicerad: 2006-04-08Birger Jarl Viking

Det kristna sveket

Kristendomens ursprung i judendomen har gjort majoriteten av de kristna kyrkorna blinda inför det judiska arv man tagit i besittning. Detta arv består bl.a. i drömmen om den judiska nationen, det ”heliga landet” som utgör en av grundbultarna i den kristna dogmatiken. Beundran inför det gudomliga intåget i Kanan, där Abraham enligt sägen fick löfte om ett land som skulle sträcka sig från Egyptens flod till floden Eufrat, har präglat kristenheten i alla tider. Detta storrike som skulle inkludera stora delar av Syrien och halva Irak, var också ledstjärnan för de judar som återvände efter 400 år i Egypten under Mose ledning.

Dessa stormaktsdrömmar har kommit att bli en del av den kristna teologin. Idag förmedlas den inte bara av ortodoxa judar, utan även av ett växande antal sionistiskt sinnade frireligiösa sekter, framförallt i USA men även här i Sverige där bl.a. Livets Ord under Ulf Ekman företräder en starkt pro-israelisk ståndpunkt.

Livets ord sätter gärna det judiska folket först
På Livets ords hemsida talar man gärna om sina varma känslor för Israel och det judiska folket

Detta har lett till att många kristna sett det som sin plikt att i alla lägen försvara judarnas sak eftersom Israel och judarna anses utgöra en gudomlig princip eller ett heligt maktanspråk om man så vill.

I konsekvens med detta har kristenheten mer eller mindre kommit att betrakta all kritik mot sionismen som fiendskap mot en gudomlig lag och därmed också som fiendskap mot den kristna tron. Detta trots att ett flertal av Kyrkans ledande män, som Martin Luther, Johannes Krysostomos m.fl. uttalat sig mycket kritiskt gentemot judendomen.

I denna ände uppträder numera även vissa prelater med en aktiv antiislamism med hänvisning till några strörader ur Koranen där Islam tar avstånd från Jesus som Guds son. Att judarna genom Talmud betraktar Jesus som en uppviglare och trollkarl avlad, inte av den Helige Ande utan av en av Josefs och Marias närmaste vänner under bröllopsnatten när Maria hade sin menstruation, tycks bekymra dessa zeloter mindre.

På grund av kristenhetens undfallenhet och helighållande av allt judiskt har de flesta västerländska statsskick med officiell kristen status lagt sig raklånga inför de flesta påbud som kommit från judiska intressegrupper.
På detta sätt har kristenheten gjort sig till slavar under den judiska historieskrivningen och motverkar därför aktivt en sund och objektiv beskrivning av judar och deras historia genom att sätta en gudomlig stämpel på den, något som inte får ifrågasättas.

Den kristna tron har därmed aktivt bidragit till att hålla nere den egna nationella identiteten och stoltheten över det egna nationella arvet. Eftersom ”frälsningen kommer från judarna” hänvisas alla icke-judar till att rikta blickarna mot judarna och invänta deras agerande. Så har man alltså frånhändat sig ansvaret för sitt eget folk genom att anamma en apokalyptisk spekulation, där allt redan från början är bestämt.

Denna ödesmättade syn har fått kristna att ägna sig åt fel saker som korståg och liknande istället för att värna om den egna rasen och dess intressen. Det faktum att kristendomen i grund och botten är ett judiskt påfund, borde få oss att inse att den inte hör hemma i vår del av världen. Kristendomen är i grund inget annat än judendomens förlängda arm, trots enskilda bestridanden från diverse kristna källor.

Kristendomens förmenta pacifism och hävdande av tolerans mot rasblandning är också påtagliga, destruktiva inslag. Judarnas krig och folkfördrivningar (läs etniska utrensningar) genom historien under gudomlig täckmantel förbigås med påfrestande tystnad.

Redan från söndagsskolan får man lära sig att närhelst folk drevs ut eller förintades av det judiska gudsfolket så var det av godo eftersom det var ”ogudaktiga hedningar” som avrättades. Så skapas en psykopatisk okänslighet inför alla de folk som judarna betraktade som sina fiender. Herren bistod judarna i dessa otaliga masslakter och då var ju allting frid och fröjd.

Många kristna fundamentalister ser dessutom med spänning och längtan fram mot den apokalyptiska dag när de icke-judiska folken ska slaktas i sådan mängd vid Harmageddon att blodet når upp till hästarnas betsel. Och dessa har mage att prata om hets mot folkgrupper.

Den som tvivlar på de historiska uppgifterna kan själv kontrollera dem i Bibeln. Och denna psykopatiska brist på empati projicerar sedan kristendomens apologeter, hög som låg, på nationalister i allmänhet och på nationalsocialister i synnerhet.

Detta faktum är på inte sätt hämtat ur tomma intet. Med mångårig erfarenhet av kristen teologi och uppväxt med den frikyrkliga kökkenmöddingen vet jag precis vad jag talar om.

Detta kristna bidrag till sionismen bär de kristna rörelserna ensamt ansvar för. Det är nu således hög tid att göra upp med läror och vanföreställningar som strider mot vårt folks verkliga intressen. Det är dags att avmytologisera den judiska historieskrivningen. Det förakt som judendomen genom Toran och Talmud ger uttryck för gentemot icke-judar och som ligger till grund för mycket av hur många kristna ser på sig själva, judar och andra talar sitt tydliga språk.

Låt oss slutligen slå fast att vår historia varken börjar eller slutar i Mesopotamien eller Jerusalem utan handlar om Sveriges folk och dess framtid. Och den framtiden är vår, en framtid som bara vi tillsammans kan och skall skapa. En framtid byggd på folkgemenskapens grund och på de vetenskapliga grunder varpå nationalsocialismen vilar.