Publicerad: 2005-10-17Björn Björkqvist

Bonniertidning hetsar mot nationella

Valet närmar sig med raska steg. Detta märks på flera olika sätt. Socialdemokraterna presenterar budgetar som de aldrig kommer kunna fullfölja. De vanligtvis kivande högerpartierna sluter sig samman och ger sken av att några åsiktsskillnader egentligen inte föreligger (varför de då är fyra olika partier istället för ett förklaras däremot inte). Mats Johansson, s, i Karlskrona börjar snyfta om att han är hotad av ”nazister”. Kristianstadsbladet börjar hota personer som kallas för ”nazister” för att visa att de inte ska sticka upp i den lokala politiken.

Det var i lördagens tidning som Kristinstadsbladet (samt Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda, samtliga tre tidningar kan sägas vara lokala upplagor av samma Bonnierägda tidning) publicerade en uthängning för att försöka skrämma skånska nationalister till tystnad. Det är bara några få som är uthängda med namn och/eller bild samt bostadsort. De personer som hängts ut med namn och bostadsort är Simon Lindberg som leder Nationalsocialistisk fronts verksamhet i Skåne, Richard Langéen som driver Internetsidan nationell.nu samt Nils-Erik Hennix, som driver organisationen Frihetspartiet. Utöver dessa tre har man under rubriken "Nazistorganisationernas framväxt i nordöstra Skåne" pekat ut ytterligare 30 män och kvinnor. Dessa personers anonymitet behålls men man påpekar nogsamt att man vet vilka de är: "Kristianstadsbladet har tillgång till fullständigt namn på samtliga personer i grafiken, men har valt att endast publicera förnamnen" Undersökningen har gjorts av Expo och Kristianstadsbladets journalist Matti Stenrosen.

I och med att Expo är inblandade i kartläggningen så förekommer sedvanliga feltolkningar och medvetna lögner. Att blanda in Nils-Erik Hennix och Richard Langéen i den nationalsocialistiska rörelsen är ett sådant fel.

Hennix organisation Frihetspartiet är ett litet demokratiskt parti som hämtar inspiration från det norska Fremskrittspartiet. Det som gör att Expo anser att Hennix bör placeras bland nationalsocialister är att han är kritisk mot massinvandringen och haft samröre med Nationaldemokraterna, ett parti som liksom Frihetspartiet inte har något med nationalsocialism att göra. Till den-svenske.com säger Hennix:

- Reportern Matti Stenrosen vid Kristianstadsbladet vet mycket väl att Frihetspartiet och jag har som politiskt mål att införa en direktdemokrati likt den i Schweiz. Av någon anledning har han trots detta stoppat in mig bland NSF:are i Kristianstad, trots att jag inte bor eller verkar i Kristianstad eller samverkat med NSF.

Någon likhet finns således inte mellan Hennix, som övrigt var aktiv moderat ända in på 1990-talet, och NSF. Det samma gäller Langéen. Han har vid flera tillfällen gått till hätska angrepp mot nationalsocialismen och är således inte nationalsocialist. Han pekas ut med namn och adress, tidningen har till och med publicerat ett foto på porten till hans bostad. Naturligtvis är tidningens beteende mot Langéen oerhört märkligt och lågt. Langéens ”brott” är att han driver en Internetsida där han saxar material från nationella och populistiska hemsidor och lägger upp som nyheter. Han har också ett forum där nationalister kan diskutera och dessutom har han gjort några egna reportage där han bland annat berättat om NSF:s demonstration i Kristianstad den första maj i år. Men detta gör honom inte till nationalsocialist. En vän av yttrandefrihet och en nationalist är han men dessa enda kriterier gör inte någon till nationalsocialist.

Richard Langéen säger till den-svenske.com angående medias utpekande:

- Jag har aldrig kallat mig själv nationalsocialist, inte heller har min hemsida någonsin varit nationalsocialistisk. Jag har för närvarande en eklektisk syn på nationalismen. Kritiken jag framfört mot nationalsocialismen har i första hand riktat sig mot människor som kallar sig nationalsocialister men inte alls lever upp till den mönsterbild ideologin i själ och hjärta förespråkar.

Tidningen påstår vidare att Langéens hemsida är en organisation och att det därmed finns "två nazistgrupper i Kristianstad”. Inte heller detta är sant. Nationell.nu är en hemsida och inte en organisation. Sidan är inte nationalsocialistisk, men fakta som denna är lite svår för Kristianstadsbladet och Expo att ta in.

Dödslistor och uthängningar
Förutom flera fel så kan man ha synpunkter på hela förfarandet. Att publicera listor med personer vars enda ”brott” är att de ställt sig som motståndare till staten är relativt nytt inom ”svensk” journalistisk.

Det började med att en lite grupp bestående av aktiva syndikalister och anarkister, flera med långt kriminalregister slog sig samman med en TT-journalist som bland annat har kopplingar till israeliska uthängningar över nationalister. Dessa startade tillsammans en tidning som de kallade för Expo. Inspiration fick de från små obskyra tidningar i utlandet som specialiserat sig på att hänga ut oliktänkande. Främst inspirerades man av den danska anarkisttidningen Demos och den brittiska Antifa-tidnigen Searchlight. Genom kontakter med TT och andra etablerade mediekanaler kunde man snabbt ge sken av att vara seriösa och man fick snabbt den goda publicitet som flera av skribenterna misslyckats med tidigare då de jobbat med tidningar som Brand. I varje nummer hängde man ut nationalister med namn och foto och flera av dem som hängdes ut utsattes sedan för hot, troligen inte sällan av Expos egna skribenter.

Det stora genombrottet kom dock den 30 november 1999 i och med att de fyra stora Stockholmsdrakarna, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen publicerade en uthängning där man friskt blandade nationalsocialister med medlemmar från MC-gäng. På så sätt kunde man dels ge sken av att det inte handlade om någon åsiktsregistrering och man kunde också koppla de uthängda till en mängd brott som inga nationalister begått. MC-kriminella och nationalister blev en grupp i tidningarna som tillsammans hotade demokratin. När man sedan talade om uthängningen i senare tidningar så talades inte längre om MC-gäng utan bara om ”nazister”.

Uthängningen av de 62 ”nazisterna och MC-kriminella” gav inget direkt resultat. Ingen lämnade rörelsen på grund av att de blivit uthängda. Däremot hade flera personer som fanns med bland de uthängda redan lämnat rörelsen med eftersom tidningen Expo (som även denna gång låg bakom den bristfälliga researchen) inte kollat upp detta så fick de stå ut med att hängas ut på löpsedlar över hela landet. Ett av drakarnas syften lyckades dock. Hoten mot nationellt sinnade personer ökade. Några dagar efter uthängningen hade en av de ansvariga tidningarna en kort notis publicerad där de förklarade att flera personer som råkat ha samma namn som de uthängda hade utsatts för hot och att tidningen beklagade detta. Man beklagade däremot inte att nationalister hotats, eftersom detta var en del av strategin.

Flera nationellt sinnade förlorade också arbetet och uteslöts ur facket. Anders Ärleskog från NSF:s riksledning var den första att förlora arbetet vilket skedde redan morgonen efter uthängningen. Fackförbundet Metall som han var medlem i var de som låg bakom att han förlorade sitt arbete och snart uteslöts han också från facket.

Året därpå gjorde Expressen en egen uthängning men hade då strukit MC-folket och inriktade sig bara på nationalsocialister. Taktiken båda åren var enkel. Man valde dels ut ledande nationalister från olika organisationer och blandade dem med personer som utgav sig för att vara nationella och som hade dömts för diverse mer eller mindre idiotiska brott. Man gav sedan sken av att alla personerna var ledande, så var naturligtvis inte fallet.

Uthängningen följdes sedan av medier i såväl Skåne som i Södermanland där även statliga licensbetalda lokalradion var med på uthängningen. Något liknande har aldrig gjorts mot exempelvis den organiserade brottsligheten, mot pedofiler eller mot annat avskum och dessa är tydligen mer värda att försvara än människor som råkar tycka annorlunda än socialdemokratin och Bonnier.

"Nazistiska” och demokratiska dödslistor
Samtidigt som media gjort dessa uthängningar så har samma tidningar ondgjort sig över att nationalister och andra haft listor över aktiva vänstermänniskor. Dessa har i media kommit att kallas "nazistiska dödslistor” och har enligt medierna varit till för att skrämma och döda meningsmotståndare. Vad är då skillnaden mellan dessa ”nazistiska dödslistor” och exempelvis Kristianstadsbladets "journalistik”? Självklart finns både likheter och skillnader. En uppenbar likhet är att såväl Kristianstadsbladet som ägarna av så kallade dödslistor bemödat sig att samla information om meningsmotståndare. Men just där någonstans tar också likheterna slut.

Accepterad kartläggning. Martin Fredriksson, AFA, kartlägger nationalsocialister vid en flygbladsutdelning i Västervik den 15 oktober 2005

Kristianstadsbladet har samlat namn och adresser, liksom följt vad nationalister skrivit på olika forum på Internet för att kunna hänga ut listorna och försöka skrämma dem som finns i Kristianstadsbladets och Expos åsiktsregister. Nationalisterna har samlat namn på vänstermänniskor och andra meningsmotståndare för att kunna försvara sig mot eventuella angrepp samt i vissa fall för att kunna driva journalistiskt arbete men aldrig för att publicera långa listor med bara namn på meningsmotståndare.

De nationellas listor bygger ofta på medias uppgifter där de som ingår i listorna själva uttalat sig offentligt medan Expos listor bygger på människor som chattat på Lunarstorm, deltagit i demonstrationer eller konserter osv.

Kristianstadsbladets åsiktslistor är lagliga medan nationalister har dömts till fängelse av den enkla anledningen att de förvarat listor på sina datorer med personuppgifter på meningsmotståndare.

Anledningen till detta är att Kristianstadsbladets motståndarlista gynnar staten och de styrande medan nationalisternas listor inte gör det. Att Kristianstadsbladet och Expo går från ord till handling och publicerar listor för att hota meningsmotståndare är lagligt eftersom de styrande inte tycker om nationalister medan det är olagligt för nationalister att i sin privata dator ha listor med namn på exempelvis sådana journalister som Expos medarbetare och Kristianstadsbladets Matti Stenrosen.

Detta är skillnaderna mellan listorna och det är intressant att de som använder sina listor för att skrämmas frias medan de som inte gör det fälls. ”Demokratiska dödslistor är lagliga därför att demokrati är bra. Nazistiska namnlistor är dåliga därför att nazism är dåligt”. Så enkelt fungerar lagstiftningen här och på alla andra områden.

den-svenske.com är inte överraskad över metoden och kommer inte att sjunka till denna nivå. I dagarna har diverse vänstergrupper åter börjat publicera namn och adress till nationalister. Uppenbarligen har de fått luft under vingarna efter Matti Stenrosens artikel. I samband med att en obskyr och minimal vänstersekt gått ut med information om en planerad motdemonstration mot NSF:s demonstration i Linköping den 29 oktober så publicerar man också namn, adress och telefonnummer till den medlem i NSF som ansökt om demonstrationen. Kan en stor Bonniertidning publicera namn och hemadresser till nationalister så tänker väl vänstersekterna att de inte ska vara sämre.

Märklig journalistik
Journalisten Matti Stenrosen intervjuar också en person på Säkerhetspolisen som dels visar prov på sitt underliga kunnande om den nationell rörelsen men också på matematisk snillerikedom. Enligt Säpo, andra poliskällor och tidningen Expo har NSF-Kristianstad 25-30 medlemmar. Enligt Säpomannen som intervjuas brukar NSF:s medlemmar bestå av 3-4 % kvinnor. I Kristianstad ska det dock röra sig om så många som 10-15 %. En snabb huvudräkning ger då resultatet cirka 2,5-4,5 kvinnor, ett resultat som dels inte stämmer (vare sig antalet medlemmar eller antalet av dem som är kvinnor) och dels ändock vore så litet att det vore meningslöst att svänga sig med procentsatser och notera trendbrott. Istället tycks det röra sig om utfyllnadstext.

Urvalet i artikeln i övrigt är också intressant då man dels väljer att plocka människor från hela nordöstra Skåne (trots att artikeln ska handla om Kristianstad), dels väljer att plocka människor som inte har med NSF att göra och dels tycks ha tagit människor på väldigt lösa grunder där den gemensamma faktorn tycks vara att de deltagit på olika offentliga tillställningar där de kunnat åsiktsregistreras av polis som sedan tjänstvilligt lämnat uppgifterna vidare till tidningen Expo. Man har också försökt välja ut så många som möjligt som förekommer i kriminalregistret för att ge sken av att NSF är en kriminell organisation. En majoritet är naturligtvis inte dömda för något brott vilket man lätt kan tro av Matti Stenrosens och Expos urval. Några som pekas ut har hamnat i registret på grund av att de tidigare varit engagerade, diskuterat med nationalister via Lunarstorm eller beställt nationellt material. Inget av detta borde naturligtvis normalt sätt få dem att platsa i en uthängning av detta slag men för Expo brukar felmarginalen vara stor. Angående kriminalitet påpekar man också att NSF:s gruppledare Simon Lindberg dömts för skadegörelse men man låter bli att påpeka att han dömdes mot sitt nekande och att domen är överklagad och således ännu inte vunnit laga kraft. På måndagen kom dock en dementi där detta påpekades.

NSF-Kristianstad expanderar
Naturligtvis låter sig inte Nationalsocialistisk fronts medlemmar skrämmas av denna pöbel i kostym. De kan fortsätta hota bäst de vill. Argument är vad de saknar och då återstår bara hot och förtal.

Simon Lindberg och Anders Ärleskog den 1 maj 2005 i Kristianstad

den-svenske.com har talat med flera av de uthängda NSF:arna och de visar gott mod och kampvilja. En nationalist menar till och med att detta var väntat:

- Det som inträffat är inget förvånansvärt utan ganska väntat av en tidning som Kristianstadsbladet som i likhet med DN och Expressen är ägda av den anti-svenskt sinnade Bonnier-koncernen. Jag vägrar dock låta mig tystas av systemets knektar!

Även om det var väntat så känner många nationalister ilska över Stenrosens artikel. En annan av de uthängda säger:

- Det är för jävligt! Då vår länsledare varit så pass tillmötesgående så att han på tidningens förfrågan ställt upp på en intervju så kan jag ju tycka att dem borde vara nöjda med det. Detta fega försök att stoppa vår nationalsocialistiska kamp är dock förgäves och leder enbart till att min tro på NSF blivit starkare och att jag nu fortsättningsvis kommer föra min del av kampen med tio-dubblad kraft!

Kanske har Stenrosen hjälpt NSF-Kristianstad framåt. Kanske har hans simpla försök att hota unga nationalister misslyckats. Kanske har han istället givit partiet luft under vingarna och den nödvändiga kamplust som behövs för att orka slåss för vårt folk.

När den-svenske.com når Simon Lindberg får man i alla fall intryck av att så är fallet:

- Det är helt sanslöst att en lokaltidning använder sig av denna form av journalistik. Att jag, i egenskap av länsledare, hängs ut i media är helt i sin ordning, men att enstaka medlemmar hängs ut enbart på grund av att de bär en, för etablissemanget obekväm politiskt åsikt det är under all kritik. Samtidigt är det ett mycket säkert bevis på att vår lokalavdelning, och partiet i helhet, är på en otroligt stark marsch framåt för det svenska folkets frihet och att demokraterna och dess lismande media nu är så rädda för oss att de sätter in det, vid sidan om lagen för hets mot folkgrupp, tyngsta artilleriet de besitter för att försöka skrämma sanningens budbärare och förkämpar till tystnad! Det är nu av största vikt att alla våra medlemmar och sympatisörer står upp som de stolta nationalsocialister de faktiskt är och vägrar låta sig bli tystade av förtryckar-regimen!

Med dessa målmedvetna ord finns inte mycket att tillägga. NSF-Kristianstad är på frammarsch och vi har inte hört om dem för sista gången, var så säkra.