Publicerad: 2005-07-21Meister Eckehart

Om lagen om hets mot folkgrupp

I tisdags dömdes Björn Björkqvist, tidigare propagandachef för Nationalsocialistisk Front, till två månaders fängelse för hets mot folkgrupp. Detta för att det på hemsidan den-svenske.com förekommit ett hakkors, samt för att samma hemsida publicerat en artikel jag skrivit, Sverigedemokraternas verklighetssyn är förkastlig. I artikeln konstaterar jag det enkla faktum att det existerar skillnader mellan olika raser och ger som exempel att raser har olika intelligensmedelvärden. Det är någonting de flesta inom intelligensforskningen är överens om, även om alla inte är överens om de exakta bakomliggande orsakerna. Med all sannolikhet inverkar både arv och miljö på en människas intelligens, frågan är bara i vilken utsträckning dessa parametrar inverkar eller kan inverka.

Att det finns skillnader i intelligens såväl mellan individer som mellan raser finns det otvetydiga bevis för, liksom att dessa skillnader får konsekvenser. Detta erkända rön påvisas exempelvis i The Bell Curve, långtifrån den enda men kanske den mest kända boken om existens av rasliga skillnader i intelligens och hur en individs intelligens påverkar dess livssituation.

Det finns fler exempel. För ett par år sidan påvisades hur en nations välstånd påverkas av befolkningens medelintelligens i IQ and the Wealth of Nations, skriven av professorerna Richard Lynn och Tatu Vanhanen, far till Finlands statsminister. En nations välstånd påverkas givetvis inte enbart av befolkningens medelintelligenskvot utan även av bland annat den politik nationen för och vilka resurser den har tillgång till, men medelintelligenskvoten sätter gränser för hur en nation kan utvecklas. I boken framgår även tydligt att intelligens är rasligt betingat och att en nations rasliga bestånd därmed påverkar dess möjligheter.

Tidigare i år anförde professorerna Philippe Rushton och Arthur Jensen en debatt i den ansedda tidskriften Psychology, Public Policy, and Law, utgiven av det amerikanska psykologförbundet, där de redogjorde för hur de senaste 30 årens intelligensforskning slagit fast att intelligens är rasligt betingat och att medelintelligenskvoten varierar kraftigt mellan olika raser. Av de övriga forskare som deltog i debatten och kommenterade Rushtons och Jensens artikel delar vissa helt deras syn medan andra kritiserar den, men som Rushton och Jensen slår fast i sitt avslutande inlägg bemöter kritikerna överhuvudtaget inte deras argument och framlägger ingen alternativ vetenskaplig förklaring till att skillnaden mellan rasers intelligens beror på genetiska faktorer.

Vi vet också i allt större utsträckning vilka genetiska faktorer det är som påverkar rasernas olika intelligens, även om det är ett långt arbete kvar innan vi lyckats identifiera samtliga alleler och haplotyper som spelar in. Ett viktig bidrag till detta identifieringsarbete framlades nyligen av professorerna Gregory Cochran, Jason Hardy och Henry Harpending vilka i en studie påvisat att den höga intelligens askenaser uppvisar delvis beror på genvarianter som nästan uteslutande återfinns inom den judiska rasen.

Vad jag skrev i den artikel som Björn Björkqvist dömdes för stämmer med andra ord väl överens med den vetenskapliga synen på intelligens och hur den varierar mellan raser.

Nyligen fälldes även sju patrioter ur Svenska motståndsrörelsen och Nationell Ungdom sedan de delat ut flygblad som kritiserade indoktrineringen i den svenska skolan. De sju fälldes för att flygbladet skulle ha hetsat mot homosexuella då de uppmanat elever att

Berätta att HIV och AIDS tidigt framträdde hos de homosexuella och att deras promiskuösa leverne har varit [en] av [de] främsta orsakerna till att denna moderna pest fått fäste [..] Berätta att homosexlobbyn i sina organ även försöker avdramatisera pedofili.

Det faktum att HIV och AIDS framträdde tidigt bland homosexuella och snabbt spred sig till följd av flitigt partnerbyte är ingen hemlighet. 1983 gick RFSL rent av ut med en uppmaning till homosexuella män att inte donera blod eftersom HIV och AIDS proportionerligt sett var så pass utbrett inom den gruppen. Enligt RFSL var denna uppmaning "en av de främsta orsakerna till att de svenska blodbankerna i en internationell jämförelse klarat sig så väl från att förorenas av hiv och så förhållandevis få svenskar (cirka 100) smittats via blodtransfusion".

I andra länder där homosexuella fortsatte donera blod ledde detta nämligen till en ännu snabbare spridning av sjukdomen även bland heterosexuella.

Vad gäller att homosexuella organisationer skulle försöka avdramatisera pedofili så stämmer även det mycket väl överens med verkligheten. Det innebär inte att alla homosexuella är pedofiler eller ser på pedofili med blida ögon, men att homosexuella organisationer vid upprepade tillfällen arbetat för en normalisering av pedofili globalt och i Sverige är ovedersägligt.

Harry Hay, grundare av den homosexuella rörelsen i USA, var exempelvis uttalat för en normalisering av pedofili och pedofiler bjöds in och deltog öppet i de homosexuellas demonstrationståg i USA tills det blev allt för känsligt av taktiska skäl.

Om någonting kan anses förkroppsliga "homosexlobbyn" i Sverige så är det utan tvekan RFSL, och RFSL har också vid upprepade tillfällen verkat för att avdramatisera pedofili.

På RFSL:s årliga kongress 2003 föreslogs i en motion att organisationen skulle ta fram en vitbok om RFSL och pedofili, eftersom den tidigare öppet förespråkade normalisering av pedofili. "Enskilda personer kunde göra uttalanden som idag vore otänkbara. Exemplen är - tyvärr - ganska många", som motionen uttrycker det. Personer med pedofila böjelser finns dock kvar i RFSL. Samma år som motionen lades dömdes exempelvis den tidigare ledaren för RFSL Ungdom, Mattias Helander, till villkorlig dom och samhällstjänst för sexuellt utnyttjande av underårig.

Exemplen på hur homosexlobbyn försökt avdramatisera pedofili är som RFSL-motionen påpekar många till antalet, men det rörde sig inte endast om enskilda personers uttalanden utan det var RFSL officiella linje. Ett av de tydligaste smakproven på detta är ett remissyttrande till justitiedepartementet 1983 där RFSL uttalade ett starkt och oförtäckt stöd för pedofili.

Vem är förbrytaren? Pedofilen som skänker ömhet och kärlek och främjar en naturlig sexual- och personlighetsutveckling eller så kallade normala människor som orsakar förvirring och med tabuterror hindrar den naturliga köns- och personlighetsutvecklingen [...] Pedofilen är inte sjuk. Han är ensidig i sin sexuella fixering. Men det är bara hans problem. Det skadar ingen annan.

Yttrandet är undertecknat Stig-Åke Petersson och Kjell Rindar, vilka båda tidigare varit ordförande för RFSL, Petersson 1972-73 och 1984-88, och Rindar 1973-74 och 1981-84. Dessa två individer förespråkar än idag etablerandet av en underavdelning för pedofiler inom RFSL enligt en artikel i Göteborgs-Posten 1999. "Jag tycker att det vore bra om man hade ett klimat som möjliggjorde att det fortfarande fanns en pedofil arbetsgrupp som förde fram de här argumenten helt öppet [...] Jag tror inte att det går i dag. Jag tror att man måste vänta och låta tiden gå tills det lugnat sig", skall Rindar nyligen ha sagt enligt samma artikel. Stig-Åke Petersson sitter för övrigt idag som ledamot i RFSL:s styrelse, där man uppenbarligen inte ser några problem i att ha med personer som anser att pedofiler "skänker ömhet och kärlek och främjar en naturlig sexual- och personlighetsutveckling".

Idag är det inte lika vanligt att RFSL skriver i positiva ordalag om pedofili så som de en gång gjorde, men det finns all anledning att tro att åtminstone en del inflytelserika personer i "homosexlobbyn" endast vill "vänta och låta tiden gå tills det lugnat sig". Inte bara för att en tidigare ordförande sagt så, utan för att sådana personer fortfarande sitter i styrelsen för RFSL med övriga ledamöters goda minne.

Vi kan med andra ord konstatera att både det som stod i den artikel Björn fälldes för och det som stod i flygbladet de sju patrioterna ur Svenska motståndsrörelsen och Nationell Ungdom fälldes för, stämmer väl överens med verkligheten. Deras brott bestod alltså i att ha konstaterat vissa sanningar.

Vi kan även ställa oss frågan om det fanns någonting i någotdera fallen som verkligen hetsade mot någon folkgrupp. I ordets egentliga mening fanns det uppenbarligen ingenting hetsande, alltså ingenting som uppmuntrade till hänsynslös förföljelse, men den juridiska synen på detta begrepp är något annorlunda.

Enligt JK innebär att hetsa det samma som att missakta, alltså att anse någon vara mindre värd. Dock, om JK anser individer eller raser med lägre intelligens vara mindre värda än andra så är det hans egna värderingar som han läser in i åtalsunderlaget. Det jag skrev var endast ett objektivt, värderingsfritt konstaterande i enlighet med intelligensforskningen. Skillnaden i medelintelligenskvot mellan olika raser är ett faktiskt förhållande oavsett huruvida det förnekas eller inte, vilket var en av de poänger jag försökte lyfta fram. Skall vi då i enlighet med rättsväsendets logik anse att vetenskapen visar missaktning för vissa raser? Knappast, men däremot kan vi konstatera att det svenska rättsväsendet visar missaktning för vetenskapen och verkligheten genom att kriminalisera dem.

Lagen om hets mot folkgrupp har dock ingenting att göra med vare sig vetenskap eller verklighet. Den har inte ens med hets att skaffa.

För något år sedan skrev polskan Joanna Rytel en debattartikel i Aftonbladet där hon uttryckte sitt hat mot vita män och meddelade att hon aldrig ville föda en vit man. Som reaktion på artikeln skrev jag en polisanmälan om hets mot folkgrupp. Inte för att jag överhuvudtaget blev upprörd över artikeln. Om Rytel hatar vita är det bara bra att hon är öppen med det och det faktum att hon inte vill föra sina gener vidare i vår genpool var sannerligen goda och glädjande nyheter. Ju färre slika gener i vår genpool desto bättre för vårt folk.

Jag trodde heller inte att Aftonbladet skulle fällas för hets mot folkgrupp. Syftet med anmälan var också ett helt annat, nämligen påvisandet av att lagen inte alls är ett uttryck för att staten principiellt har någonting emot eller juridiskt vill förhindra hat eller hot mot folkgrupper generellt sett. Precis detta konstaterade också JK då han avslog anmälan. Hets och hat mot vita är helt förenligt med statens politik och lagen om hets mot folkgrupp.

För att då förstå domarna mot Björn och de sju måste vi förstå syftet med lagen om hets mot folkgrupp. Vi måste förstå att den inte handlar om sanningen, om hets eller om hat. En person behöver inte ens begå en handling som faller inom ramen för lagen om hets mot folkgrupp för att dömas för detta "brott". Vad lagen i själva verket handlar om är att tillgodose vissa gruppers intressen och förhindra dissidenter från att hota dessa intressen.

Ursprungligen tillkom lagen efter påtryckningar från judiska organisationer så som American Jewish Committe för att tysta kritik mot judar. Senare har lagen reviderats vid flera tillfällen för att bland annat inbegripa nya grupper vars intressen skall skyddas, men därtill finns även en ideologisk aspekt.

I den moderna västerländska demokratin är egalitetsprincipen allestädes rådande. Det är en princip som gör gällande att världen ser ut på ett visst sätt, eller rättare sagt att den borde se ut på ett visst sätt: allt och alla är lika bra eller dåliga, eller borde åtminstone vara det av någon outtalad anledning. Om det inte förhåller sig på det viset så är det enligt principen enbart till följd av sociala konstruktioner som missgynnar vissa grupper och därför måste åtgärdas.

Det finns emellertid ett evigt bryderi för detta synsätt. Egalitetsprincipen stämmer nämligen väldigt illa överens med verkligheten. Allt och alla är inte lika bra eller dåliga på allting, och att det är så beror inte på uteslutande sociala förhållanden. Samtidigt måste det hållas i åtanke att egalitetsprincipens anhängare heller inte betraktat och analyserat världens beskaffenhet och med hänsyn till det försökt formulera en bärande princip. Verkligheten har, som sagt, ingen relevans för vare sig för principens upphovsmän eller efterföljare. Trots det är denna princip den moderna västerländska demokratins fundament och för dess anhängare är det rimligt att hellre förneka och förbjuda sanningen än att göra avkall på sin princip.

Väl till pass kommer då en lag som kan bestraffa alla dissidenter, som kan lysa dem i bann, och i mångt och mycket är det just så lagen om hets mot folkgrupp fungerar i praktiken. Detta skall inte missuppfattas som något aktivt eller medvetet tänkande. Det är inte som så att folk, jurister eller andra, tänker igenom de logiska konsekvenserna av framförd fakta när denna ifrågasätter vad de har lärt sig är det enda acceptabla förhållningssättet till en sakfråga. Nej, det rör sig om betingade reflexer som löses ut när folk förnimmer att någon brutit mot ett tabu. Det är resultatet av prägling och konformism. De känner inte att någon hotar deras verklighetsuppfattning, ty den härrör ändå endast i begränsad utsträckning från betraktelsen av fakta, utan de reagerar så som de har lärt sig att reagera då någon sagt någonting de lärt sig att ingen får säga.

För att ta ett steg tillbaka kan vi konstatera att stiftandet av lagen om hets mot folkgrupp ursprungligen var ett exempel på judisk makt. Denna gång makten att förmå en nation att utfärda privilegier åt ett främmande folk samtidigt som de styrande i nationen inte låter dessa privilegier tillfalla det egna folket, privilegier som till yttermera visso går stick i stäv med folkets fundamentala rättsuppfattning och egna intressen. Efter hand har lagen kommit att omfatta även andra grupper, inte främst till följd av deras egentliga makt, utan snarare för att de fått en privilegierad särställning tack vare genomslaget av egalitetsprincipens postulat i etablissemangets ideologi.

Lagen om hets mot folkgrupp är ett sätt för de styrande att bestraffa och bekämpa dissidenter i skenet av att vi lever i en rättsstat. Vad den som döms enligt lagen gjort sig skyldig till är att direkt eller indirekt, med eller utan fog, ha satt en grundsats i fråga. Själva lagens formulering förmår folk i gemen att uppfatta det hela som om det verkligen handlar om hets, vilket förstärker deras uppfattning om att lagen är moraliskt riktig, och ity att det finns en lag mot "hets" så är lagen och därmed straffen rättfärdiga och rättvisa.

Därför döms de som motsätter sig den moderna västerländska demokratins yttersta princip och som av denna anledning anses förkastliga. Det handlar inte om justitieråd som köper sex av tonåringar eller individer som masturberande beskådar sin kamrater gruppvåldtaga en liten flicka och belönas för det av JK. Det handlar om individer som framför sanningar som strider mot den förhärskande ideologins grundvalar och av den anledningen berövas sin tid och frid. Tyvärr handlar det om dagens Sverige, men vi måste förstå dessa sakernas förhållande till fullo för att inse situationen och de fundamentala skillnaderna mellan vår förnuftsgrundade världsåskådning och den rådande.