Publicerad: 2005-06-17Andreas Törner

Innebörden av att vara nationell - En iakttagelse

I mångas ögon betyder begreppet "att vara nationell" att man hyllar sitt land och sin flagga, går på någon nationell spelning, läser någon nationell tidning och kanske till och med är med vid något enstaka tillfälle och delar ut flygblad eller deltar vid en demonstration. I övrigt kan man i princip leva hur som helst, för man har ju dragit sitt strå till stacken, kanske för att döva sitt samvete en aning.

Min definition av begreppet är en helt annan, för mig betyder det att man är en förebild för sina medmänniskor, att man alltid förbättrar sig på alla punkter, att excellera inom alla områden, såväl fysiska som intellektuella. Det duger helt enkelt inte att vara "nationell" och sedan anamma den demokratiska dogmen att "alla duger som de är", nej ingen duger som han/hon är, alla kan förbättra sig! Är man demokraterna till lags på denna punkt (för övrigt på alla punkter) kommer allt politiskt arbete, alla utdelade flygblad, alla uppsatta affischer och alla eldsjälars enträgna engagemang vara förgäves. För en sak är säker: vi kommer alltid (tills vi tagit över) att arbeta utifrån ett underläge och eliten kommer alltid vara i minoritet, det är en naturlag. Detta innebär att en av oss, var och en, alltid måste vara lika bra som tio av dem, således måste vi göra elitismen till själva essensen av vår tillvaro.

Den absolut bästa och viktigaste propagandan vi har är våra aktivister och anhängare, för vad är alla välskrivna artiklar och alla elegant utformade flygblad värda när mannen på gatan går fram för att diskutera med flygbladsutdelaren eller demonstranten och denne bemöter honom med social inkompetens, talar som en analfabet och ser ut som en soffpotatis? Nej, när "vanligt folk" kommer i kontakt med en aktivist måste de alltid bli imponerade, vi får inte låta något tillfälle gå förlorat när det gäller att rasera den nidbild demokratisk media skapat av oss. Följaktligen måste vi även arbeta oförtröttligt med att utesluta och frysa ut alla imbecilla kretiner som är dumma nog att apa efter denna nidbild, och gör sitt yttersta för att bekräfta den, ur våra led, då dessa våra inre fiender är oss långt mer skadliga än våra öppet politiska motståndare.

Att vara nationell innebär vidare att man söker fylla en funktion i det politiska arbetet, att man inte bara är en i mängden utan utmärker sig på något område. Vi behöver jurister, läkare, lärare, ingenjörer, snickare, dagmammor, ja listan kan göras lång. Vem vill ställas inför rätta, för exempelvis åsiktsbrott, och försvaras av en politiskt korrekt demokrat, eller till och med främling, inte jag i alla fall. Eller i en eventuell framtid av hårdnat politiskt klimat när vi, enligt min fasta övertygelse, kommer betraktas som fredlösa, och vi säkerligen inte kommer vara välkomna inom den allmänna sjukvården, då kan det kännas tryggt att ha egna läkare. Och vem har inte bävat inför tanken att sätta sina (eventuella) barn på ett mångkulturellt dagis?

Det kan synas banalt att nämna att vi behöver folk från alla yrkeskategorier för att kunna fungera, men det är uppenbarligen inte alla som inser detta, och det är viktigt att poängtera att Nationalsocialismen är unik på den punkten. Den befinner sig inte på vänster-höger-skalan, utan inser att alla delar behövs i ett fungerande samhälle, och således även i vår kamp, enda skillnaden är att vi skall vara bäst på allt vi gör till skillnad från de mediokra demokraterna.

Endast när vi uppnått de övermänniskoideal som våra förfäder personifierade kan vi slå tillbaka våra ockupanter och se till att de aldrig försöker sig på något liknande igen!

Herman cherusken, även kallad Arminius, på hemresa efter att ha slagit tillbaka de romerska ockupanterna